Små bitar ur min vardag

En liten text om att sluta bry sig.

 

Ibland kan jag uppleva små känslor av apati, liksom att jag faktiskt inte orkar bry mig. För er som känner mig väl kan detta vara förvånande, jag är ju inte riktigt känd för att vara den som bryr sig minst. Ibland kan det dock skölja över mig en hel våg av apati och likgiltighet, denna våg kommer ofta tillsammans med en strid ström av uppgivenhet och en måttlig bris av frustration. Vad är det då som utlöser detta inre väderomslag? Det kan nog vara många utlösande faktorer, just nu är det nog irritation (över saker jag inte tänker blöta och stöta i bloggen - är dock rätt säker på att Bettan vet vad jag snackar om).

 

Ok, jag kanske inte är helt apatisk just nu, jag ser mig faktiskt om efter nya möjligheter, har en liten liten lanterna i handen som jag envist försöker använda för att kasta ljus över nya möjligheter och alternativa vägar att vandra.

 

Det finns många människor som helt verkar ha slutat att bry sig, det är synd. Sedan finns det de som försöker spela att de inte bryr sig fast de i själva verket bryr sig otroligt mycket. Noterade några prepubertala - pubertala tjejer under gårdagen, de ansträngde sig så mycket för att försöka att se ut som om de inte brydde sig fast likt en hök såg jag rakt igenom deras lilla patetiska spel. Självklart brydde de sig, de brydde sig så mycket att jag nästan skulle tro att skulle gå av på mitten av just detta. Självklart brydde de sig inte om världsliga saker, utan mer om att spackla på sig massor med smink (så mycket att det liksom var uppborstat i håret och att en näspiercing i princip var översminkad och mer såg ut som smuts än ett guldhjärta) och prata jättehögt om puckade saker. I detta ögonblick önskade jag att en apativåg bara kunde komma och snabbt spola genom mitt högeröra och vidare ut genom vänster öra så jag kunde sluta bry mig. Det kom ingen våg.