Pinsam tant x 2
Vad generad jag blir och vad pinsamt det är när en tant insisterar på att svara på retoriska frågor och sedan känner sig stolt över sin insats.
Vidare är det ju ytterst genant när det sitter en tant och hojtar saker högt utan att inse att hon är så väldigt mycket mindre smart än alla andra.
Två tanttankar ur vardagen.
Om jag får högre lön kan tanterna springa lopp
Jag jobbar på en kvinnodominerad arbetsplats, eller om man ska vara ärlig - en tantdominerad arbetsplats. Jag tycker det är helt ok, jag gillar tanter, de är ofta rara och festliga.
Nu har tanterna beslutat sig för att de ska springa ett lopp som endast tanter av alla åldrar får deltaga i. Arbetsplatsen skall stå för anmälningsavgiften. Jag tycker att det är bra att tanterna rör på sig, motion är alltid viktigt. Dock ställer jag mig frågande till faktumet att min arbetsplats ska finansiera en aktivitet som utestänger personer med XY-kromosomuppsättning. I detta fall drabbar denna utestängning nästan bara mig. Jag funderar på hur arbetsplatsen skulle reagera om jag beslutade mig för att hitta på något roligt som jag krävde att arbetsplatsen betalade och som sedan inte tanterna fick vara med på.
Kvinnor (aka tanter) är märkliga. Många tanter tycker att de ska ha rätt till lika lön för lika arbete, att de inte ska bli utan löneökningar trots att de är föräldralediga, att de ska få rösta, att de ska få köra Vasaloppet, att de ska kunna ta körkort etc.
Samtidigt tycker ofta samma tanter att om de går ut och äter middag med en man eller en butchflata ska inte tanterna behöva betala, de förväntar sig att herrar och butchflator håller upp dörrar och köper diamantringar och blommor varje fredag (alltså blommor, det är inte så många tanter som förväntar sig diamantringar VARJE fredag) och att de ska få ha springlopp som bara är för kvinnor.
Jag trodde att feminism stod för jämlikhet mellan könen och inte att ena könet skulle förfördelas. Snart måste väl vi icketanter sätta ner en fot och hojta att antingen kör vi på jämlikhet hela vägen eller så slopar vi hela skiten och så kan de ha sina tantlopp och jag kan få högre lön just bara för att jag inte är tant!
Hurra för generaliseringar!
Anna Lindhs syster - en bitsk tant?
År 2003 mördades Sveriges utrikesminister Anna Lindh och igår var jag och en polare på ICA och skulle handla mat. När vi stod i kön och väntade på att det var vår tur att betala så noterade vi att det på en löpsedel stod att Bo Holmberg dött. Bo Holmberg och Anna Lindh var sedan 1991 gifta och hade två söner tillsammans.
Vi kom att samtala om att det var synd om dessa barn som vid så ung ålder förlorat båda sina föräldrar. Med all välmening och med den yttersta respekt för dessa unga individer förde vi ett litet kort samtal kring detta faktum när tanten framför oss i kön vänder sig om och säger "De har faktiskt en jättebra moster!". Hon sade det på ett sätt som inte kan beskrivas på annat sätt än tillrättavisande. Som om vi sagt något olämpligt.
Ett. På vilket sätt tyckte denna tant att hon hade rätt att beblanda sig i vad som var ett samtal mellan två personer?
Två. Det enda jag kan tänka mig som skulle kunna göra att hon upplevde att hon kände sig nödgad att använda en tillrättavisande ton skulle kunna vara om hon faktiskt var denna moster. Men varför skulle denna moster vara ute och handla kyckling och tomatpuré och vara bitsk just denna dag? Dessutom, varför blev hon upprörd över att vi tyckte synd om dessa barn?
Komplimanger och snälla tanter
Det är svårt med komplimanger. Jag får de inte så ofta men när det händer bli jag alltid lite ställd.
En gång för länge sedan var det en kompis som sa att jag var lik en cykel. Jag vet inte om det var en komplimang egentligen. Hon försökte nog bara vara rolig. Vi är inte vänner längre.
Idag var det en tant på jobbet som sa att jag var så snäll och jobbade så bra samt att det verkligen är ovanligt med någon i min position som är så ödmjuk. Det var ju verkligen mycket fint och snällt sagt, men vad skulle jag svara på det? Tack? Det skulle kännas lite förmätet att säga tack. Det skulle kännas som jag egentligen sade "Tack, jag vet" och det kan man ju verkligen inte säga när någon just varit snäll och sagt att man är ödmjuk. Jag tyckte att det blev så jobbigt och förvirrande i mitt huvud så jag började prata om något helt annat. Hoppas tanten förstod att jag verkligen uppskattade hennes fina ord.
På eftermiddagen gick jag till banken för att reda ut några saker. Hade inte bokat tid med vår snälla banktant men fick prata med en annan snäll banktant. När vi nästan var klara kom vår tant in och skulle fråga den andra tanten om något och när hon såg att jag satt där blev hon så glad att hon gav mig en kram. Jag hade inte väntat mig att få en kram när jag besökte banken men det var ju en annorlunda och egentligen ganska trevlig överraskning.
Gårdagens bild på en ros får komma med i även detta inlägg.
Dagens ros går till snälla tanter!
En gång för länge sedan var det en kompis som sa att jag var lik en cykel. Jag vet inte om det var en komplimang egentligen. Hon försökte nog bara vara rolig. Vi är inte vänner längre.
Idag var det en tant på jobbet som sa att jag var så snäll och jobbade så bra samt att det verkligen är ovanligt med någon i min position som är så ödmjuk. Det var ju verkligen mycket fint och snällt sagt, men vad skulle jag svara på det? Tack? Det skulle kännas lite förmätet att säga tack. Det skulle kännas som jag egentligen sade "Tack, jag vet" och det kan man ju verkligen inte säga när någon just varit snäll och sagt att man är ödmjuk. Jag tyckte att det blev så jobbigt och förvirrande i mitt huvud så jag började prata om något helt annat. Hoppas tanten förstod att jag verkligen uppskattade hennes fina ord.
På eftermiddagen gick jag till banken för att reda ut några saker. Hade inte bokat tid med vår snälla banktant men fick prata med en annan snäll banktant. När vi nästan var klara kom vår tant in och skulle fråga den andra tanten om något och när hon såg att jag satt där blev hon så glad att hon gav mig en kram. Jag hade inte väntat mig att få en kram när jag besökte banken men det var ju en annorlunda och egentligen ganska trevlig överraskning.
Gårdagens bild på en ros får komma med i även detta inlägg.
Dagens ros går till snälla tanter!
Tantrumetrauma
Idag när jag skulle gå av tåget skändades jag igen. Ni kanske minns förra gången när ett parasoll flög in i mig och vilket trist erfarenhet det var. Denna gång var det ännu värre. Jag fick en tantrumpa på mig!!!
Jag ska ta det från början, om jag klarar det, finns risk att jag är för skärrad av upplevelsen och att det jag nu kommer dela mer er blir aningens osammanhängande, ber om ursäkt för det i sådant fall.
Jag stod vid tågdörrarna och väntade på att få kliva av, framför mig stod en mindre halvrund tant med svart slöja. På golvet hade hon en lite väska (jag fattar verkligen inte hur folk kan ställa ner sin väska på tåggolvet (om det inte är en stor resväska), usch vad snuskigt!). Just innan hon skulle gå av böjde hon sig ner för att plocka upp sin väska. Hon gjorde dock inte en snygg liten nerböjning utan istället körde hon ut sin bakdel rakt på mitt ben och sedan liksom drog hon den lite längs med mitt ben. Fy!
Vad jag har förstått har vissa kvinnor slöja på sig för att deras gubbar tycker att andra inte ska titta trånande på deras fruar och vissa slöjtanter har slöja på sig för att de inte vill att folk ska titta på dem med lustande blick och jag tror även att det finns de som menar att det är en religiös sak. Jag orkar faktiskt inte argumentera för hur sjuk jag tycker hela saken är men en sak vill jag ändå ha sagt. Hur kan man bemöda sig att dölja sitt hår från trånande blickar och samtidigt tycka att det är ok att ofreda folk med sin rumpa?!
PS. Det bör väl tilläggas att jag inte alls generellt tycker illa om tantrumpor, jag vill bara inte ha dessa pressade mot mina ben!
Jag ska ta det från början, om jag klarar det, finns risk att jag är för skärrad av upplevelsen och att det jag nu kommer dela mer er blir aningens osammanhängande, ber om ursäkt för det i sådant fall.
Jag stod vid tågdörrarna och väntade på att få kliva av, framför mig stod en mindre halvrund tant med svart slöja. På golvet hade hon en lite väska (jag fattar verkligen inte hur folk kan ställa ner sin väska på tåggolvet (om det inte är en stor resväska), usch vad snuskigt!). Just innan hon skulle gå av böjde hon sig ner för att plocka upp sin väska. Hon gjorde dock inte en snygg liten nerböjning utan istället körde hon ut sin bakdel rakt på mitt ben och sedan liksom drog hon den lite längs med mitt ben. Fy!
Vad jag har förstått har vissa kvinnor slöja på sig för att deras gubbar tycker att andra inte ska titta trånande på deras fruar och vissa slöjtanter har slöja på sig för att de inte vill att folk ska titta på dem med lustande blick och jag tror även att det finns de som menar att det är en religiös sak. Jag orkar faktiskt inte argumentera för hur sjuk jag tycker hela saken är men en sak vill jag ändå ha sagt. Hur kan man bemöda sig att dölja sitt hår från trånande blickar och samtidigt tycka att det är ok att ofreda folk med sin rumpa?!
Bjuder på en uppmuntrande bild efter denna traumatiska eftermiddag. Nedan: Ros från Holland Park, London
PS. Det bör väl tilläggas att jag inte alls generellt tycker illa om tantrumpor, jag vill bara inte ha dessa pressade mot mina ben!
A Woman from Botswana
För några dagar sedan då jag köpte den nionde boken om Mma Ramotswe fick jag som en liten gåva A Woman from Botswana, Alexander McCall Smith on the origins of Precious Ramotswe: Botswana's only - and finest - female detectiv. Det var 14 sidor av väldigt trevlig läsning. Ser verkligen fram emot att börja läsa The Miracle at Speedy Motors!
Böckerna, som jag så många gånger tidigare prisat, är så väldigt mysiga. Jag vill inte att de ska ta slut. Det är så att jag kan gå förbi boken där den ligger och titta lite på den och bara mysa. Mysa av tanken att den ligger där och när jag väl lyfter upp den och börjar läsa så väntar stunder av feel good-läsning.
Böckerna, som jag så många gånger tidigare prisat, är så väldigt mysiga. Jag vill inte att de ska ta slut. Det är så att jag kan gå förbi boken där den ligger och titta lite på den och bara mysa. Mysa av tanken att den ligger där och när jag väl lyfter upp den och börjar läsa så väntar stunder av feel good-läsning.
En fyllig hälsokontrollskvinna i London
Idag var jag på någon sorts hälsokontroll (eller egentligen var det mest att fylla i papper och sedan ett blodprov). Kvinnan som jag träffade var en underbar person. Hon var otroligt...hm, hur ska man säga...fyllig (?), hennes behag nästan svämmade över hennes något urringade topp, kära värld, var nästan rädd att en av de två skulle hoppa ur och slå mig! Hennes bakdel var så stor att den liksom rörde sig i en helt egen rytm när hon rörde sig. Vidare så skrattade hon så hjärtligt att trots att jag inte alls förstod henne vid alla tillfällen så kunde jag inte göra annat än att skratta med. Som alla vet så HATAR jag blodprov men jag måste säga att jag aldrig har skrattat så mycket inför, under och efter ett blodprov. Kvinnan var helt fantastiskt skoj!