Små bitar ur min vardag

Så var det dags att åka hem. Åkte o köpte 7,5 liter rom på bag-in-box,
packade ner våra saker och åkte och åt lunch. Tyvärr hade vi inte tänkt på
att restauranten inte tog kort. Vi hade inte vidare mycket kontanta medel.
Maken fick åka iväg och leta efter en bankomat och kvar på restauranten
sitter jag nu som någon slags pant. Hoppas innerligt att han kommer tillbaka
snart. Nu kom han tillbaka, skönt.

Jaha, nu är vi incheckade. Bilen återlämnad. Väskorna har åkt iväg på det
där festliga bandet. Ibland tänker jag att det skulle vara skoj att åka med
för att se vad de har för sig under tiden vi är separerade från varandra
mina väskor och jag. Klockan är ni 19.46 lokal tid och det är lördag. Vid
denna tid på söndag borde jag vara hemma.

Flygresan var inte fullt så njutbar som man skulle kunna önska. Vi hade
hoppats på att få tre säten var, just som på resan till Guadeloupe, men nu
fick vi bara ett säte per person. Jag hamnade bredvid en tant men ett
akademiskt utseende. Hon luktade mycket tvål med inslag av ros. Jag
uppskattade inte till en början hennes försök att sprida väldoft men när en
farbror med en lång svans av ondskefull odör som liksom brutalt piskade sig
in i mina näsborrar sedan passerade förbi för att sätta sig mycket långt
bakom oss kände jag mig lättad att jag fick tvåltanten som granne.

Nu sitter vi i Paris. Jag är hungrig, frusen och trött. Denna mellanlandning
inklusive flygplatsbyte känns totalt meningslöst. Jag ska uppfinns små
kapslar som man kan resa i som planen kan släppa ner en i när man flyger i
närheten av sitt hus så man slipper all denna meningslösa väntan.

Dagens lunch