Dag tolv (är det nu man bör använda siffror för att skriva tal?)
På förmiddagen gjorde vi ungefär inget alls utan laddade inför dagens
valskådning.
Tillsammans med en bunt andra människor gick vi ombord på en båt som körde
oss långt ut till havs. Med jämna mellanrum stannade vi och en tjej stack
ner en pinne med en liten mikrofon på i havet. De skulle alltså med en
hydrofon försöka hitta valar åt oss.
Efter ett antal hydrofonstopp med efterföljande justering av kursen hamnade
vi bland en grupp delfiner. Det var trevligt. De vackra djuren simmade runt
och några lite mer generösa av dessa bjöd på några krumbuktande skutt upp i
luften. Ett vacker skådespel. Tyvärr hade jag hoppats att få se någon av de
lite större valsorterna som sägs finnas i dessa vatten, delfiner har jag
sett tidigare och även om jag har en positiv inställning till dessa kunde
jag inte undgå att uppleva viss besvikelse när vi vände hemåt. Jag hade inte
fått se någon större val och hade dessutom nästan sett en fet tant kräkas.
Med tanke på volymen på hennes uppkastning föreställer jag mig att hon
njutit av en stor lunch just innan avfärd. Kanske inte helt smart om man ska
ut på sjön och bevisligen har en fallenhet för att drabbas av sjösjuka. Jag
tyckte synd om tanten, ganska synd om henne var det allt men mer synd var
det om han som fick uppgiften att försöka skölja bort kräkset.
Nedan följer en delfinkavalkad.
valskådning.
Tillsammans med en bunt andra människor gick vi ombord på en båt som körde
oss långt ut till havs. Med jämna mellanrum stannade vi och en tjej stack
ner en pinne med en liten mikrofon på i havet. De skulle alltså med en
hydrofon försöka hitta valar åt oss.
Efter ett antal hydrofonstopp med efterföljande justering av kursen hamnade
vi bland en grupp delfiner. Det var trevligt. De vackra djuren simmade runt
och några lite mer generösa av dessa bjöd på några krumbuktande skutt upp i
luften. Ett vacker skådespel. Tyvärr hade jag hoppats att få se någon av de
lite större valsorterna som sägs finnas i dessa vatten, delfiner har jag
sett tidigare och även om jag har en positiv inställning till dessa kunde
jag inte undgå att uppleva viss besvikelse när vi vände hemåt. Jag hade inte
fått se någon större val och hade dessutom nästan sett en fet tant kräkas.
Med tanke på volymen på hennes uppkastning föreställer jag mig att hon
njutit av en stor lunch just innan avfärd. Kanske inte helt smart om man ska
ut på sjön och bevisligen har en fallenhet för att drabbas av sjösjuka. Jag
tyckte synd om tanten, ganska synd om henne var det allt men mer synd var
det om han som fick uppgiften att försöka skölja bort kräkset.
Nedan följer en delfinkavalkad.
Kommentarer
Trackback