Idiotfönsterföretag!!!
"Vi har under en tid försökt få vårt fönster lagat. Det började med ett telefonsamtal till er den 29 oktober och enligt telefonsamtalet önskades uppgifter via mail. De uppgifterna skickades samma dag. Senare den dagen fick jag svar tillbaka med prisuppgift. Allt ok så långt.
"Jag är en glad pensionär..."
Deghuvud!
När jag ändå är inne på ämnet deg, det figurerar just nu ett riktigt deghuvud i utkanten av min tillvaro. Utan att gå in på närmare detaljer så måste jag ändå uttrycka min enorma vrede över detta pucko. Det är både vidrigt och sorgligt när man noterar att det finns svin som inte alls tänker på andra människor utan ser det som sin självklara rätt att både ta mer än vad de har rätt till och dessutom ta saker som man inte ens hjälpt till att skaffa. Idiot är den som tycker sig stå över alla andra när den i verkligheten i andras ögon betraktas som en sorglig, tragisk, patetisk och inkompetent person. Att istället för att bidra till verksamheten utnyttja den är bara något en människa med ynklig moral och bristande etik kan göra!
Irriterande betalningsförfarande
Crème brulée med körsbär
De onda bankerna, del 3
Gårdagen ägnades alltså åt att försöka få tag på någon på Lloyds samt samal med Skandiabanken. Strax innan klockan sex på kvällen, då klockan är en timme mindre i London – dvs snart fem = tid för banken att snart stänga, lyckades jag få tag på bankpersonen. Han hade då inte ringt tillbaka utan jag ringde upp honom vilket inte var det enklaste man kan göra. För att komma fram måste man ringa massor med gånger och lägga på innan 17 signaler gått fram. Väntar man längre så finns risken att man kommer till en telefonsvarare som ber en ringa tillbaka senare. Min envishet lönade sig så efter massor av försök kom jag fram till banken och fick prata med rätt person. Tyvärr visade det sig att de redan stängt ner sina system så han kunde inte kolla vart våra pengar tagit vägen men han lovade att han skulle återkomma idag på morgonen.
Imorse gick vi upp tidigt för att ringa Skandiabanken när deras utlandsavdelning hade öppnat. Vi hade blivit uppmanade att göra så för att kolla så inte våra pengar kommit dit men hamnat fel. De hade inte sett till våra pengar.
Efter att ha befunnit mig i husarrest i flera timmar för att vänta på att bankpersonen från Lloyds skulle ringa fick jag nog och ringde till banken. Efter bara fyra försök kom jag fram. Jag presenterade mig inte med namn utan bad bara att få prata med personen som slarvat bort en stor summa pengar från oss. Tydligen är jag lite av en kändis på banken, för han sade ”Samuel, han sitter med en kund just nu men han ringer tillbaka om två minuter”. Hur han visste vem det var som ringde? Intressant.
Två minuter var inte alls två minuter utan närmare 40 minuter. Han hade då noterat att pengarna fanns hos dem och undrade om han skulle skicka dessa igen. Han bad så mycket om ursäkt och sa att han hade lärt sig en läxa. Jag sade att det var bra att han lärt sig en läxa. Pengarna kommer finnas på svenskt konto om tre dagar. Underbart! Att inse att ganska många pengar är borta är stressande. Jag är mycket glad åt att de är tillbaka.
Eftermiddagen spenderades på stranden. Jag råkade kanske somna lite i solen, nu har jag lite ont i huvudet.
De onda bankerna, del 2
Nu har det gått en vecka sedan pengar från London skulle överföras till Sverige. När vi kollade idag var (som tidigare) pengarna inte längre kvar i UK ej heller hade de kommit till Sverige. Att svettas av stress när det är drygt 30 grader varmt är jobbigt. Läget kan alltså sammanfattas med att pengarna är borta. Känns jobbigt, mycket jobbigt. Vi talar inte om den där irriterande känslan som infinner sig när man inser att man tappat en femkrona, detta är paniken man känner när flera tusentalskronor är borta. Vad skulle man då göra? Steg ett var att ringa Lloyds TSB som vår brittiska bank heter. Vi hittade inget nummer till just det kontoret vi nyttjat (det som ligger nära Harrod's och har så trevlig personal) så istället fick jag ringa till deras kundcenter. Tjejen som svarade där var så irriterande som bara en mycket obetydlig individ kan vara. Jag bad att få numret till det kontoret där vi gjort överföringen. Det gick inte, istället så skulle hon höra sig för om vad det gällde, hur mycket pengar det var och till vilket land de skulle. Till vilken nytta då undrade jag? Det var inte som om hon kunde något alls, jag befarar att den enda förmågan hon besatt var just att vara sjukt irriterande. Sedan när jag irriterat lämnat de uppgifterna till henne skulle hon koppla mig till kontoret (när jag redan innan bett att få numret dit). Hon försökte men där var det inget svar så då fick jag istället numret dit. Sedan försökte jag minst (utan att överdriva) 20 gånger innan jag kom fram. Nu sitter jag och väntar på att han som hjälpte oss i måndags ska ringa tillbaka, har nog väntat ett par timmar, snart blir jag galen!
Så vad var det som hade gått fel? Jo, maken ringde till vår svenska bank (Skandiabanken – varför vi har den baken tror jag jag avhandlat i bloggen tidigare – om inte var det pga agg mot storbankerna och deras avgifter). Skandiabanken talade om att de inte kunde ta emot pund utan bara svenska kronor och euro för de var ingen valutabank? Hallå?! Hur kan man kalla sig för bank men vägra hantera valuta? Vad vill de egentligen? Ska vi komma med guldtackor nästa gång? Något som inte är att klassa som valuta...
De onda bankerna, del 1
Innan vi lämnade London gjorde vi en överföring av pengar från våra konton där till vårt svenska konto. Det gjorde vi under vår sista fredag där. Överföringen skulle dock börja behandlas på måndagen efter helgen. Det var ungefär fyra dagar sedan. Pengarna har lämnat banken i London, det skedde i måndags, men pengarna är inte inne på det svenska kontot. Var är våra pengar?! Om de inte är framme på måndag börjar jag bli orolig, riktigt orolig!
Jag kan inte förstå hur det kan ta sådan tid! Det är inte som om någon ska resa från London till Sverige med en liten (eller i detta fallet mellanstor) väska fylld med pengar och lämna över den till vår svenska bank. Jag tar förgivet att det handlar om en (eller på sin höjd flera) knapptryckningar för att få det klart. Jag är övertygad om att detta är ännu ett sätt bankerna lurar oss på pengar. Om pengarna inte är på mitt konto i London och inte på mitt svenska konto så får jag ingen ränta alls utan istället kan banken förlusta sig med mina pengar och leka runt med dessa ett par dagar innan de lämnar tillbaka pengarna. Skitdåligt om ni frågar mig!
Fyra saker som irriterar mig just nu
1. Folk som kallar sig vänner och tydligen beslutat sig för att flytta till utlandet och inte ens har artigheten att skicka ett litet sms och informera om sin stundande flytt, känns kränkande. Inte för att jag tycker att allt som sker i andras liv måste rapporteras till mig men saker av denna dimension tycker jag förtjänar en rapport. I varje fall om man tänker att man är vänner. Friends do tell other friends stuff. Där rök utlovade grytor och bruncher. Adjö till dessa då... Vidare kanske ett litet svar på ett vänligt och omtänksamt sms inte skulle skada... Bättring!!!
2. Att Nespressopåsarna och Louis Vuittonpåsarna har nästan samma färg finner jag irriterande. Jag vet inte varför det stör mig, jag handlar inte i någon av dessa butiker. Men om man är ytlig och fördomsfull, just som jag är, bildar man sig alltid en uppfattning av alla människor man ser och den uppfattningen baseras till liten del självklart vad de bär för påse. Att Nespresso- och LV-påsarna är så lika i färgen gör det svårt att göra detta ytliga och förutfattade antagandet kring en person.
3. Det är riktigt snuskigt när man njuter av ett trevligt bad och plötsligt befinner sig bara några decimeter från någons plåster. Blä! Om man tänker bada med sitt plåster (för jag är ok med att folk faktiskt har plåster på sig) bör man se till att man får det med sig upp ur havet. Plåster bör inte flyta runt på egen hand.
4. Myggbettet som kliar på min fotled är mycket störande!
Äckliga människor
Jag som åker både tunnelbana och tåg dagligen (eftersom mitt arbete inte ligger fullt så centralt) ägnar ganska mycket tid åt att observera mina medresenärer. Jag har så väldigt svårt att förstå att folk faktiskt nyttjar det offentliga rummet för att sköta sin personliga hygien. Vidare kan jag ej heller begripa folk som faktiskt inte tanker på att alla andra är smutsiga och att man helst inte vill ha deras bacillusker på sin egen varelse - något som är extra viktigt nu i svininfluesahysterins London (där de tom gått ut med att folk helst ska undvika att skaffa barn just nu och att gravida ska hålla sig inne under graviditeten, vet inte om myndigheterna tänkte på att det faktiskt rör sig om 9 månader i husarrest, låter skoj värre...NOT!).
Här kommer några betraktelser ur min verklighet.
Tanter, tjejer och annat kvinnofolk som sminkar sig på tag och tunnelbana är något man upplever nästan dagligen. Jag skulle väl inte kanske påsta att jag direkt tycker att det är snuskigt direkt, men jag tycker ändå att det är direkt olämpligt. Aktiviteter av den karaktären skall skötas innan man lämnar sitt hem! En tant jag observerade för några veckor sedan satt och sprayade håret ombord på ett tåg, tog absolut ingen hänsyn till att vi andra faktiskt satt och inhalerade hennes hårspraysångor. En farbror sprayade deo under armarna mitt på en full perrong. Visst jag tycker absolut att man ska undvika att förpesta tillvaron för andra med diverse odörer så en eloge till honom for att han tänkte så långt, samtidigt så tycker jag att man ska tänka på mina åsikter ang varuhusdeodoranter så en käftsmäll till honom för det. En tjej som troligtvis var mellan åtta och sju år satt och petade på sin skosula, verkligen mitt under den, det hade visst fastnat något där under. När hon var klar med petandet tog hon ut sitt tuggummi ur munnen snurrade det några varv kring fingrarna (liksom för att fånga upp alla eventuell smuts som skosulepetandet resulterat i) sedan stoppade hon tillbaka tuggummit i munnen. Hon kunde ju lika gärna plockat bort smutsen under skon med tänderna. Ok, barn kanske inte tänker så mycket på vad som faktiskt ar lämpligt och inte - och det är säkert en viktig del i att utveckla sitt immunförsvar, men i detta fall tycker jag faktiskt att barnets förälder borde agerat! Men värst var ändå mamman med sitt barn (kring tre år) som kom in i mitt arbetsrum och ställde ner en potta på golvet för att hon höll på att potträna sin unge. Tydligen skulle ungen göra sina behov där om det var så att det behövdes. Visst, det är bra att potträna men INTE i mitt rum!!! Nu hände det som tur var inget alls...men det kunde verkligen slutat i katastrof!
Skitsnack
Jag väljer att varken bekräfta eller dementera någon av teserna ovan.
Väljer att avsluta med en bild från London (kan vara en repris).
Vi kan kalla den Vakt som inte snackar skit.
Trauma
Att handla, del 2
Att handla, del 1
Gick sedan till Waterstone's (eller det är inte alls sant, jag åkte faktiskt tunnelbana en bit eftersom jag inte är så bra i ryggen och försöker undvika att röra på mig så mycket det går, gissa vem som kommer bli fet som bara den om ett par månader...). Köpte en bok eftersom jag tänkte att det kunde vara trevligt och bildande att ha något att läsa på tunnelbanan och på tåget. Spanade på Tea Time For The Traditionally Built av Alexander McCall Smith men eftersom den inte hade kommit i pocket ännu valde jag att vänta. Istället blev det Sea of Poppies av Amitav Ghosh. Varför det blev just den har jag ingen aning om, den stod högt upp i en hylla i ett hörn, många av böckerna fanns det flera kopior av dock inte denna. Kanske var det just denna ensamhet som appellerade mig, den solitära tillvaron gjorde att den utmärkte sig. Inte för att jag direkt letade efter reaöcker (även om det är något jag högt uppskattar) så hade jag sådan oförskämd tur att just denna bok var nedsatt till halva priset, det var vad det stora röda klistermärket på framsidan av boken lovade. När jag sedan gick till kassan för att betala slog kassatanten in det ordinarie priset. Jag tänkte att hon kanske skulle dra av hälften sedan vilket det visade sig att hon inte alls tänkt. När hon sedan vände på boken för att lägga den i en liten påse möttes hon av det stora röda klistermärket. Istället för att då dra av halva priset sade hon mycket irriterat att detta var helt fel och undrade på ett anklagande vis var jag hade hittat denna bok. Hallå?! Var man hittar böcker i affären där hon jobbar borde väl rimligtvis hon vara mer upplyst om än vad jag var. Jag pekade vagt åt hållet där hyllan stod och sa att jag hittat boken i en hylla. Visste inte riktigt om hon ville ha exakt hyllposition eller vad hon egentligen var ute efter när hon ställde en sådan urbota dum fråga. Det kändes som om hon funderade på om jag hade haft med mig klistermärket och själv satt det på lämplig bok, hon såg liksom så anklagande och misstänksam ut. Visst det kanske man skulle kunna göra, dock misstänker jag att kostnaden för att köpa in klistermärken som såg ut just på det viset skulle kosta mer än vad min pocketbok kostade (även om jag hade betalat fullt pris för den). Det slutade med att hon drog av hälften av priset, stoppade ner boken i påsen och krävde mig på rätt summa pengar. Jag gissar att resten av hennes arbetsdag inte var så lysande, antagligen spenderade hon en lång stund åt att fundera på var den där boken hade stått, vem som satt klistermärket på den och hur hon i framtiden ska kunna undvika att sälja böcker till halva priset eftersom det uppenbarligen var något hon starkt ogillade.
Utan bokstäver med prickar över
kassan stod en farbror och en tant, jag tror de var ett par. Tanten hade det
mest opassande rosa nagellack man kan ha. De tog en evighet innan de betalat
klart eftersom de skulle leta efter ett medlemskort en god tid samt att de inte
ens hade funderat kring om huruvida de faktiskt skulle ta upp sina pengar utan
tog upp en ansenlig tid genom att leta i sin koffert. Efter betalningen var
gjort hade de massor med funderingar kring hur deras medlemskort fungerade och
hur de skulle kunna byta sitt papperskort mot ett i plast. Mannen i kassan sa
att de var tvugna att ringa ett nummer och be att de skickade ett plastkort.
Sedan hade de funderingar kring hur de skulle gagnas av att nyttja sitt kort.
Under hela denna ansenliga stund stod jag och bara gnolade irriterat i mitt
huvud. Hur kan folk vara till den milda grad vidrigt centrerade kring sin egen
person att de inte alls funderar kring att deras beteende irriterar, frustrerar
och orsakar att vi andra blir sena till andra saker vi anser att vi borde uppta
tiden med? Irritationen kring dessa individer tar inte slut med detta, utan
efter att betalningen efter mycket om och men var avslutad ville de absolut
inhandla en tidning. Tidningarna fanns bortom rimlig proximitet vilket inte
stoppade idioterna att prompt traska och ta en tidning som de ville betala
innan mig. Personen i kassan och jag utbytte blickar, ni vet blickar som talar
om att vi inser vad vi just genomlider och att dessa typer var riktiga idioter.
Om ni undrar kring denna konstiga text kan jag meddela att den av olika
anledningar skrivit utan att bruk av vissa tecken. Ni noterar troligtvis
vilka...
Dubbad - lika illa som osynkroniserad
Idag fick vi äntligen besök av två killar från Virgin Media som installerade och kopplade saker. Så nu har vi egen uppkoppling, eget telefonnummer (dock ingen telefon) samt ny digitalbox. Lycka med egen uppkoppling (trådlös naturligtvis)! Dock noterade jag det mycket irriterande tv-fenomenet att ljud och bild inte är synkkroniserade! Så nu ser engelsk tv dubbad ut, ack så irriterande!
Avigheter
En annan knäpp sak de håller på med här är alla dessa mynt (jag tror att jag i skrivade stund har minst åtta olika valörer i en burk i köksfönstret). För det första så hatar jag mynt, för det andra hatar jag att betala med pengar (gillar kort så väldigt mycket bättre) och för det tredje så är det ju galet många olika valörer!
Om man nu kan ha en EU-standard för hur böjd en gurka ska vara är det märkligt att man tillåter ett land att felvända kopiatorer och dessutom köra på fel sida av gatan!
Att ta mer än vad man förtjänar är fult!
Jag gillar pengar. Jag skulle gärna ha massor med pengar. Jag tror att de flesta människor tycker att det är ganska trevligt med pengar (eller kanske inte direkt själva pengarna i sig, utan mer vad man kan göra om man har pengar), men jag tycker att det måste finnas någon rimlighet i det hela. Vi kan inte ha en värld där några få roffar åt sig hutlösa summor. Dessa människor måste helt sakna skam i kroppen!!! Fy!
Det ska väl tilläggas att jag inte har något problem med att människor faktiskt har olika löner, det är så samhället fungerar. Vi förtjänar inte alla samma lön, men det måste finnas någon rimlighet i det hela.
Skändning av Mma Ramotswe
Öppet brev till Nordea
Under kvällen besökte vi ett av era kontor. Vi hade med oss en check på drygt 2200 Euro som vi fått tillbaka av vår notarie i Frankrike efter en bostadsaffär. Kvinnan bakom er disk berättade att det var problematiskt med checkar från utlandet och eftersom det var så många falska checkar i omlopp skulle det kosta oss 1200 kr att lösa ut den. Vi hade innan blivit informerade per telefon av er kundservice att det skulle kosta 125 kr. Eftersom att det är en helt vansinnig summa gick vi därifrån. Steget mellan 125 och 1200 är stort. Eftersom vi hade svårt att tro att det faktiskt var sant gick vi till ert kontor på en annan gata i samma stad. Där upplyste oss gossen bakom disken att det kostade 1200 kr att lösa in checken men att det även fanns ett annat sätt man kunde lösa det hela på som skulle kosta 140 kr. För att kunna nyttja det mindre dyra alternativet var han tvungen att tala med sin chef som inte var där just nu. Dessutom upplyste han oss om att man var tvungen att ha en större summa pengar på sitt konto för att kunna utnyttja detta sätt, och med större summa menade han närmare 48 000 kr. Vi har 48 000 kr, vi har mer än så, dock har vi inte de pengarna på våra personkonton eftersom räntan ni erbjuder är totalt värdelös! Hur kommer det sig att den första tanten inte upplyste oss om att det fanns ett alternativ som inte kostade 1200 kr? Hur kan någon som jobbar inom en organisation, som omskrivits så mycket i media den senaste tiden på ett mycket negativt sätt som er, vara så girig?! Hur kan det komma sig att det krävs att man har 48 000 kr på ett konto, som inte ger någon ränta alls, för att kunna lösa ut en check? Om ni vore det minsta rädda om era kunder skulle ni som organisation, och tanten bakom disken i synnerhhet, tänka efter lite mer noga hur ni behandlar era kunder, kunder som faktiskt betalar era löner!
Om ni inte bättrar er har jag ingen lust att vara kund hos er längre. Det finns andra banker som inte är lika giriga!
Vänligen
Samuel
[Brevet har även mailats till Nordea]