Jag är tillbaka!!!
Har haft semester ett tag men nu är jag tillbaka! Här kommer några rader jag skrev under semestern.
18/8 Nu har vi äntligen påbörjat vår högst efterlängtade semester. Åkte ner till Nice i lördags. Var underbart att lämna ett kallt och regnigt Sverige bakom sig och anlända till alltid lika underbara Rivieran!
Igår när vi var ute och åt så hamnade vi bredvid svenskar. Det finns få tillfällen då jag tycker så illa om att träffa andra svenskar som just på semestern. Egentligen har jag inget emot människor som kommer från Sverige men just på semestern vill jag verklige inte träffa andra svenskar. Lite av meningen med att lämna landet är ju att slippa svenskarna. De som vi råkade hamna bredvid ansåg sig dessutom inte tillhöra den vanliga massan utan gjorde sitt bästa för att verka mycket överklassiga och väldigt rika. Det gick inte så bra! Den enda de i sitt samtal med varandra kunde uppbringa som hade pengar var en kompis pappa som hade köpte en lägenhet på Östermalm och en villa någonstans och funderade på att köpa lägenhet här. Dessutom hade den av de som satt bredvid och som var man billiga jeans på sig.
Idag var en våldsam dag i Nice. När vi åt lunch på ett ställe utanför vår gyllene rektangel (vilket är viktigt att påtala!) bevittnade vi ett bråk – alltså ett sådant där infantila och obegåvade människor, som uppenbart är av ett släkte närmare homo habilis än vad vi andra, är slog på varandra. Efter det bevittnade vi två bilar som smällde ihop. Konsekvensen av det blev endast plåtskador. Sedan såg vi en galen tant som på samma sätt som tanten som sov i vår trapp tidigare valde att framhärda utan skor. Denna galna tant gick på en av de större shoppinggatorna och skrek. Vid ett tillfälle jagade hon in en person i en butik och jag får väl, om än motvilligt, medge att det faktiskt var rätt komiskt. Vad tanten gjorde efter det var mindre komiskt – hon knuffade en tant i rosa kläder så den rosa tanten föll. Det var faktiskt obehagligt. Funderade ett tag på att det kanske hade varit bra att kunna karate – vem vet när det är ens egen tur att bli knuffad.
27/7 Igår var en magisk dag. Vi var på konsert med Madonna. Jag har aldrig varit något gigantiskt Madonna-fan, hon har gjort ganska många låtar som jag gillar men jag äger nog faktiskt inte en enda skiva som tanten gjort. Hade någon frågat mig för några veckor sedan om jag skulle kunna tänka mig att gå på en Madonnakonsert hade nog svaret blivit att jag visst skulle kunna tänka mig att göra det men att jag nog inte skulle vilja betala vidare mycket pengar för det hela. Att vara på semester gör att jag lättar min annars mycket snäva svångrem kring min plånbok (nu har jag inte en sådan utan en korthållare men det hör inte till saken). När vi var ute och åt på en indisk restaurang här i närheten såg vi en kille som tejpade upp lappar på träd. Efter avslutad måltid läste vi att han vilje sälja biljetter till Madonnas konsert här.
Funderade ett tag och ringde sedan och fixade tre. Biljetterna sålde han med förlust. Han hade betalat mer för dem än vad han fick av oss. Kom inte i väldigt god tid men hade heller inga ambitioner att stå längst fram. Kom ett par timmar innan och började köa i en galen kö. I detta land är de tydligen helt oförmögna att organisera köer på ett säkert sätt. Folk stod i bredd mer än på led). Efter ett tag tröttnade de som stod efter oss i slutet av kön på att stå sist så de gick och började köa från andra hållet istället. Galet! Sedan när man väl var framme vid själva insläppet så var det ett litet hål man skulle passera igenom. Att passera genom ett litet hål när man är ensam är inte svårt, i synnerhet för en person som är dimensionerad på mitt vis. Är man mycket mycket fet kan det vara svårt att passera genom ett litet hål ensam. Det samma gäller om man försöker passera hålet tillsammans med andra människor samtidigt och dessutom har en hord på tusentals människor som trycker på bakifrån. Detta var både farligt och synnerligen obehagligt.
När vi väl överlevt insläppet fick vi faktiskt helt ok platser. Passade på att se en vinkade Elton John som satt på en VIP-läkare. Där satt även Bono samt Posh-spice med make. Konserten var helt magisk! Tanten sjunger ju egentligen inte vidare vackert men hon är en artist som bjöd (eller nja det kostade ju...) på en upplevelse jag sent kommer glömma.
18/8 Nu har vi äntligen påbörjat vår högst efterlängtade semester. Åkte ner till Nice i lördags. Var underbart att lämna ett kallt och regnigt Sverige bakom sig och anlända till alltid lika underbara Rivieran!
Igår när vi var ute och åt så hamnade vi bredvid svenskar. Det finns få tillfällen då jag tycker så illa om att träffa andra svenskar som just på semestern. Egentligen har jag inget emot människor som kommer från Sverige men just på semestern vill jag verklige inte träffa andra svenskar. Lite av meningen med att lämna landet är ju att slippa svenskarna. De som vi råkade hamna bredvid ansåg sig dessutom inte tillhöra den vanliga massan utan gjorde sitt bästa för att verka mycket överklassiga och väldigt rika. Det gick inte så bra! Den enda de i sitt samtal med varandra kunde uppbringa som hade pengar var en kompis pappa som hade köpte en lägenhet på Östermalm och en villa någonstans och funderade på att köpa lägenhet här. Dessutom hade den av de som satt bredvid och som var man billiga jeans på sig.
Idag var en våldsam dag i Nice. När vi åt lunch på ett ställe utanför vår gyllene rektangel (vilket är viktigt att påtala!) bevittnade vi ett bråk – alltså ett sådant där infantila och obegåvade människor, som uppenbart är av ett släkte närmare homo habilis än vad vi andra, är slog på varandra. Efter det bevittnade vi två bilar som smällde ihop. Konsekvensen av det blev endast plåtskador. Sedan såg vi en galen tant som på samma sätt som tanten som sov i vår trapp tidigare valde att framhärda utan skor. Denna galna tant gick på en av de större shoppinggatorna och skrek. Vid ett tillfälle jagade hon in en person i en butik och jag får väl, om än motvilligt, medge att det faktiskt var rätt komiskt. Vad tanten gjorde efter det var mindre komiskt – hon knuffade en tant i rosa kläder så den rosa tanten föll. Det var faktiskt obehagligt. Funderade ett tag på att det kanske hade varit bra att kunna karate – vem vet när det är ens egen tur att bli knuffad.
27/7 Igår var en magisk dag. Vi var på konsert med Madonna. Jag har aldrig varit något gigantiskt Madonna-fan, hon har gjort ganska många låtar som jag gillar men jag äger nog faktiskt inte en enda skiva som tanten gjort. Hade någon frågat mig för några veckor sedan om jag skulle kunna tänka mig att gå på en Madonnakonsert hade nog svaret blivit att jag visst skulle kunna tänka mig att göra det men att jag nog inte skulle vilja betala vidare mycket pengar för det hela. Att vara på semester gör att jag lättar min annars mycket snäva svångrem kring min plånbok (nu har jag inte en sådan utan en korthållare men det hör inte till saken). När vi var ute och åt på en indisk restaurang här i närheten såg vi en kille som tejpade upp lappar på träd. Efter avslutad måltid läste vi att han vilje sälja biljetter till Madonnas konsert här.
Funderade ett tag och ringde sedan och fixade tre. Biljetterna sålde han med förlust. Han hade betalat mer för dem än vad han fick av oss. Kom inte i väldigt god tid men hade heller inga ambitioner att stå längst fram. Kom ett par timmar innan och började köa i en galen kö. I detta land är de tydligen helt oförmögna att organisera köer på ett säkert sätt. Folk stod i bredd mer än på led). Efter ett tag tröttnade de som stod efter oss i slutet av kön på att stå sist så de gick och började köa från andra hållet istället. Galet! Sedan när man väl var framme vid själva insläppet så var det ett litet hål man skulle passera igenom. Att passera genom ett litet hål när man är ensam är inte svårt, i synnerhet för en person som är dimensionerad på mitt vis. Är man mycket mycket fet kan det vara svårt att passera genom ett litet hål ensam. Det samma gäller om man försöker passera hålet tillsammans med andra människor samtidigt och dessutom har en hord på tusentals människor som trycker på bakifrån. Detta var både farligt och synnerligen obehagligt.
När vi väl överlevt insläppet fick vi faktiskt helt ok platser. Passade på att se en vinkade Elton John som satt på en VIP-läkare. Där satt även Bono samt Posh-spice med make. Konserten var helt magisk! Tanten sjunger ju egentligen inte vidare vackert men hon är en artist som bjöd (eller nja det kostade ju...) på en upplevelse jag sent kommer glömma.