Komplimanger och snälla tanter
Det är svårt med komplimanger. Jag får de inte så ofta men när det händer bli jag alltid lite ställd.
En gång för länge sedan var det en kompis som sa att jag var lik en cykel. Jag vet inte om det var en komplimang egentligen. Hon försökte nog bara vara rolig. Vi är inte vänner längre.
Idag var det en tant på jobbet som sa att jag var så snäll och jobbade så bra samt att det verkligen är ovanligt med någon i min position som är så ödmjuk. Det var ju verkligen mycket fint och snällt sagt, men vad skulle jag svara på det? Tack? Det skulle kännas lite förmätet att säga tack. Det skulle kännas som jag egentligen sade "Tack, jag vet" och det kan man ju verkligen inte säga när någon just varit snäll och sagt att man är ödmjuk. Jag tyckte att det blev så jobbigt och förvirrande i mitt huvud så jag började prata om något helt annat. Hoppas tanten förstod att jag verkligen uppskattade hennes fina ord.
På eftermiddagen gick jag till banken för att reda ut några saker. Hade inte bokat tid med vår snälla banktant men fick prata med en annan snäll banktant. När vi nästan var klara kom vår tant in och skulle fråga den andra tanten om något och när hon såg att jag satt där blev hon så glad att hon gav mig en kram. Jag hade inte väntat mig att få en kram när jag besökte banken men det var ju en annorlunda och egentligen ganska trevlig överraskning.
Gårdagens bild på en ros får komma med i även detta inlägg.
Dagens ros går till snälla tanter!
En gång för länge sedan var det en kompis som sa att jag var lik en cykel. Jag vet inte om det var en komplimang egentligen. Hon försökte nog bara vara rolig. Vi är inte vänner längre.
Idag var det en tant på jobbet som sa att jag var så snäll och jobbade så bra samt att det verkligen är ovanligt med någon i min position som är så ödmjuk. Det var ju verkligen mycket fint och snällt sagt, men vad skulle jag svara på det? Tack? Det skulle kännas lite förmätet att säga tack. Det skulle kännas som jag egentligen sade "Tack, jag vet" och det kan man ju verkligen inte säga när någon just varit snäll och sagt att man är ödmjuk. Jag tyckte att det blev så jobbigt och förvirrande i mitt huvud så jag började prata om något helt annat. Hoppas tanten förstod att jag verkligen uppskattade hennes fina ord.
På eftermiddagen gick jag till banken för att reda ut några saker. Hade inte bokat tid med vår snälla banktant men fick prata med en annan snäll banktant. När vi nästan var klara kom vår tant in och skulle fråga den andra tanten om något och när hon såg att jag satt där blev hon så glad att hon gav mig en kram. Jag hade inte väntat mig att få en kram när jag besökte banken men det var ju en annorlunda och egentligen ganska trevlig överraskning.
Gårdagens bild på en ros får komma med i även detta inlägg.
Dagens ros går till snälla tanter!
Oj...
Det blev ett jättelångt inlägg (igen) utan att ens bjuda på en bild. Jag vet att många som läser bloggar gärna ser att det är mycket bilder. Om det beror på att bloggläsare är människor som ofta föredrar bilderböcker framför för "riktiga" böcker vet jag inte.
Vi har underbart besök här i London igen. Vi har haft lite olika människor som kommit och hälsat på oss. Under helgen som var så hade vi våra päron här vilket var väldigt trevligt. Igår fick vi nytt besök, väldigt roligt för oss! Vi var på fototur igår och här kommer en bild från den.
Ros, London 2009
Vi har underbart besök här i London igen. Vi har haft lite olika människor som kommit och hälsat på oss. Under helgen som var så hade vi våra päron här vilket var väldigt trevligt. Igår fick vi nytt besök, väldigt roligt för oss! Vi var på fototur igår och här kommer en bild från den.
Ros, London 2009
Att vara anonym och hålla på sin integritet
Som frekvent bloggare och något mindre frekvent twittrare är det svårt att inte undvika att tänka på privatliv och integritet. Jag vet inte om jag skrev ett inlägg om detta for några veckor sedan, kan ha varit så, borde egentligen kolla så jag inte upprepar mig, men det är ju lättare att ni som helt enkelt känner igen att ni har läst ett inlägg kring detta kan sluta läsa nu.
Här kommer några saker jag tänkt på.
1) Ska man lämna ut sitt efternamn och bild i sin blogg? Jag tror att i de allra flesta fall inte har någon som helst betydelse alls. Men ibland tror jag ändå att man ska ta det säkra före det osäkra och tänka efter en gång extra. Kanske är det en generationsfråga. De yngre i samhället lever ju större delen av sina liv på internet. I min blogg delar jag med mig av vissa saker men vissa saker är jag ganska noga med att inte dela med mig av. Jag skriver exempelvis mycket sällan (om det ens har hänt) ut namn på mina vänner, på min make eller på familjen.
2) Bilder - som jag skrev tidigare så trivs jag för det första inte alls framför kameran, trivs mycket bättre bakom. Vidare så känner jag att om jag ska kunna vara aningens anonym så kräver ju det att jag inte lägger ut bilder på mitt ansikte. En dag kanske jag gör det, men just nu tycker jag att det känns bra att inte göra det. Jag vet att det finns bilder på mig på nätet, vilket är något som faktiskt gör mig ganska irriterad. Bilderna är tagna av andra människor och ligger på Facebook. Om det bara var så att dessa låg där och jag råkade vara med är en sak, men nu är bilderna "taggade" (eller vad det heter) - dvs det är utmärkt på bilden vem som är jag. Detta gör också att jag på min Facebooksida får upp en massa bilder på mig. Jag har EN bild på facebook som jag själv lagt dit, den enda bilden tyckte jag var nog, det tyckte inte andra. Personligen anser jag att man faktiskt ska fråga innan man lägger ut bilder på folk på nätet. (Nu vet jag att vissa nära och kära (och några andra också) fick sig en känga - men det förtjänar ni faktiskt! Jag vill inte ligga ute på internet med min bild och mitt för- och efternamn kopplat till bilden! Och ska jag göra det vill jag själv välja vilken bild det ska vara!)
3) Jag är ganska diskret med var jag bor och vad jag jobbar med. Det beror på att det faktiskt sällan är viktigt för någon annan att veta var jag bor och för att jag har ett sådant arbete där integritet är viktigt. Ok, nu har vi konstaterat att jag är typ superhemlig. Men varför? Vad är det jag är så rädd för? Jag är väl egentligen inte rädd...men jag förespråkar viss försiktighet. Jag har några tankar när det gäller saker andra mindre diskreta människor postar utan eftertanke på nätet. Exempelvis kan jag tänka mig att i framtiden kan mycket väl arbetsgivare luska ut var man har sin blogg och läsa den och skapa sig en bild av en som man kanske inte alls vill att en potentiell arbetsgivare ska ha, det kan ju faktiskt göra att man inte får ett jobb. När det gäller bilder så är de mycket lätta att photoshoppa (man kan exempelvis lätt klistra ett huvud på någon annans kropp eller placera en person i ett helt annat sammanhang). Jag skulle inte vilja vakna en dag och inse att någon manipulerat en bild så att det ser ut som jag är på dansbandsfestival eller på sci-fi-konvent! Jag vill dessutom inte att jag under en semester i exempelvis Botswana märker att någon har stulit ens bild och använt den i ett sammanhang som inte alls är rätt eller passande, för att marknadsföra laxermedel eller dieselmotorer exempelvis.
Ps. När det gäller gudbarnets bilddagbok är det en helt annan sak eftersom den är lösenordsskyddad.
Här kommer några saker jag tänkt på.
1) Ska man lämna ut sitt efternamn och bild i sin blogg? Jag tror att i de allra flesta fall inte har någon som helst betydelse alls. Men ibland tror jag ändå att man ska ta det säkra före det osäkra och tänka efter en gång extra. Kanske är det en generationsfråga. De yngre i samhället lever ju större delen av sina liv på internet. I min blogg delar jag med mig av vissa saker men vissa saker är jag ganska noga med att inte dela med mig av. Jag skriver exempelvis mycket sällan (om det ens har hänt) ut namn på mina vänner, på min make eller på familjen.
2) Bilder - som jag skrev tidigare så trivs jag för det första inte alls framför kameran, trivs mycket bättre bakom. Vidare så känner jag att om jag ska kunna vara aningens anonym så kräver ju det att jag inte lägger ut bilder på mitt ansikte. En dag kanske jag gör det, men just nu tycker jag att det känns bra att inte göra det. Jag vet att det finns bilder på mig på nätet, vilket är något som faktiskt gör mig ganska irriterad. Bilderna är tagna av andra människor och ligger på Facebook. Om det bara var så att dessa låg där och jag råkade vara med är en sak, men nu är bilderna "taggade" (eller vad det heter) - dvs det är utmärkt på bilden vem som är jag. Detta gör också att jag på min Facebooksida får upp en massa bilder på mig. Jag har EN bild på facebook som jag själv lagt dit, den enda bilden tyckte jag var nog, det tyckte inte andra. Personligen anser jag att man faktiskt ska fråga innan man lägger ut bilder på folk på nätet. (Nu vet jag att vissa nära och kära (och några andra också) fick sig en känga - men det förtjänar ni faktiskt! Jag vill inte ligga ute på internet med min bild och mitt för- och efternamn kopplat till bilden! Och ska jag göra det vill jag själv välja vilken bild det ska vara!)
3) Jag är ganska diskret med var jag bor och vad jag jobbar med. Det beror på att det faktiskt sällan är viktigt för någon annan att veta var jag bor och för att jag har ett sådant arbete där integritet är viktigt. Ok, nu har vi konstaterat att jag är typ superhemlig. Men varför? Vad är det jag är så rädd för? Jag är väl egentligen inte rädd...men jag förespråkar viss försiktighet. Jag har några tankar när det gäller saker andra mindre diskreta människor postar utan eftertanke på nätet. Exempelvis kan jag tänka mig att i framtiden kan mycket väl arbetsgivare luska ut var man har sin blogg och läsa den och skapa sig en bild av en som man kanske inte alls vill att en potentiell arbetsgivare ska ha, det kan ju faktiskt göra att man inte får ett jobb. När det gäller bilder så är de mycket lätta att photoshoppa (man kan exempelvis lätt klistra ett huvud på någon annans kropp eller placera en person i ett helt annat sammanhang). Jag skulle inte vilja vakna en dag och inse att någon manipulerat en bild så att det ser ut som jag är på dansbandsfestival eller på sci-fi-konvent! Jag vill dessutom inte att jag under en semester i exempelvis Botswana märker att någon har stulit ens bild och använt den i ett sammanhang som inte alls är rätt eller passande, för att marknadsföra laxermedel eller dieselmotorer exempelvis.
Ps. När det gäller gudbarnets bilddagbok är det en helt annan sak eftersom den är lösenordsskyddad.
Björnbär
Björnbär (tror jag), London 2009
Det finns en låt som börjar med raderna:
Jag tror att den stråfen gäller mig och Blackberry-telefonen. Det har under min tid här i London liksom långsamt vuxit fram ett ha-begär! Jag vet att jag är en fool som rushar in men jag kan inte hjälpa att jag blivit så förtjust i den. Tänk att kunna blogga och twittra on-the-go så att säga, fantastisk tanke! Och vi ska inte börja tala om hur jag skulle kunna ägna mig åt day trading...
Tantrumetrauma
Idag när jag skulle gå av tåget skändades jag igen. Ni kanske minns förra gången när ett parasoll flög in i mig och vilket trist erfarenhet det var. Denna gång var det ännu värre. Jag fick en tantrumpa på mig!!!
Jag ska ta det från början, om jag klarar det, finns risk att jag är för skärrad av upplevelsen och att det jag nu kommer dela mer er blir aningens osammanhängande, ber om ursäkt för det i sådant fall.
Jag stod vid tågdörrarna och väntade på att få kliva av, framför mig stod en mindre halvrund tant med svart slöja. På golvet hade hon en lite väska (jag fattar verkligen inte hur folk kan ställa ner sin väska på tåggolvet (om det inte är en stor resväska), usch vad snuskigt!). Just innan hon skulle gå av böjde hon sig ner för att plocka upp sin väska. Hon gjorde dock inte en snygg liten nerböjning utan istället körde hon ut sin bakdel rakt på mitt ben och sedan liksom drog hon den lite längs med mitt ben. Fy!
Vad jag har förstått har vissa kvinnor slöja på sig för att deras gubbar tycker att andra inte ska titta trånande på deras fruar och vissa slöjtanter har slöja på sig för att de inte vill att folk ska titta på dem med lustande blick och jag tror även att det finns de som menar att det är en religiös sak. Jag orkar faktiskt inte argumentera för hur sjuk jag tycker hela saken är men en sak vill jag ändå ha sagt. Hur kan man bemöda sig att dölja sitt hår från trånande blickar och samtidigt tycka att det är ok att ofreda folk med sin rumpa?!
PS. Det bör väl tilläggas att jag inte alls generellt tycker illa om tantrumpor, jag vill bara inte ha dessa pressade mot mina ben!
Jag ska ta det från början, om jag klarar det, finns risk att jag är för skärrad av upplevelsen och att det jag nu kommer dela mer er blir aningens osammanhängande, ber om ursäkt för det i sådant fall.
Jag stod vid tågdörrarna och väntade på att få kliva av, framför mig stod en mindre halvrund tant med svart slöja. På golvet hade hon en lite väska (jag fattar verkligen inte hur folk kan ställa ner sin väska på tåggolvet (om det inte är en stor resväska), usch vad snuskigt!). Just innan hon skulle gå av böjde hon sig ner för att plocka upp sin väska. Hon gjorde dock inte en snygg liten nerböjning utan istället körde hon ut sin bakdel rakt på mitt ben och sedan liksom drog hon den lite längs med mitt ben. Fy!
Vad jag har förstått har vissa kvinnor slöja på sig för att deras gubbar tycker att andra inte ska titta trånande på deras fruar och vissa slöjtanter har slöja på sig för att de inte vill att folk ska titta på dem med lustande blick och jag tror även att det finns de som menar att det är en religiös sak. Jag orkar faktiskt inte argumentera för hur sjuk jag tycker hela saken är men en sak vill jag ändå ha sagt. Hur kan man bemöda sig att dölja sitt hår från trånande blickar och samtidigt tycka att det är ok att ofreda folk med sin rumpa?!
Bjuder på en uppmuntrande bild efter denna traumatiska eftermiddag. Nedan: Ros från Holland Park, London
PS. Det bör väl tilläggas att jag inte alls generellt tycker illa om tantrumpor, jag vill bara inte ha dessa pressade mot mina ben!
"För han är faktiskt farbrorn som inte vill va' stor..."
Minns ni denna?
Under helgen hade vi besök av vara föräldrar, mina päron och makens päron, fyra vuxna alltså (för varken jag eller maken kan väl räknas till den gruppen ännu(?). Det var riktigt trevligt!
När jag var yngre tänkte jag att man blev vuxen när man kanske fyllde 18, 20 eller så och att man var helt klart gammal när man fyllt 30 år. Nu har jag redan hunnit fylla 18 och 20 för ganska länge sedan och funderade ett tag på om jag helt enkelt skulle flytta vuxengränsen till 50 år. Jag kan i vissa avseenden känna mig mycket vuxen. Att vara gift känns vuxet och väldigt fint (eftersom jag har världens bästa make!). Att ha hund känns vuxet. Att ha (om än bara tillfalligt) tre lägenheter i tre olika länder känns lite vuxet (och trevligt globalt). Att ha ett arbete känns vuxet. Att ha gudbarn och fadderbarn (alltså ett odöpt gudbarn) känns vuxet.
Hm, jag vet inte om det är så hemskt att bli vuxen egentligen. Jag vet inte vad det är med det vuxna jag skyr egentligen. Efter att ha spaltat upp lite vuxensaker ovan så går det inte riktigt att blunda för 1) jag är vuxen och 2) jag tycker ju faktiskt att det är trevligt att vara vuxen!
Så till alla småglin - ni har verkligen något att se fram emot! Att vara vuxen rockar! Man måste betala skatt och räkningar, man måste städa och diska, man måste laga mat, man måste betala försäkringar, man måste jobba, man har inget sommarlov, man har bara semester i några veckor, man måste...man måste och man måste...
Under helgen hade vi besök av vara föräldrar, mina päron och makens päron, fyra vuxna alltså (för varken jag eller maken kan väl räknas till den gruppen ännu(?). Det var riktigt trevligt!
När jag var yngre tänkte jag att man blev vuxen när man kanske fyllde 18, 20 eller så och att man var helt klart gammal när man fyllt 30 år. Nu har jag redan hunnit fylla 18 och 20 för ganska länge sedan och funderade ett tag på om jag helt enkelt skulle flytta vuxengränsen till 50 år. Jag kan i vissa avseenden känna mig mycket vuxen. Att vara gift känns vuxet och väldigt fint (eftersom jag har världens bästa make!). Att ha hund känns vuxet. Att ha (om än bara tillfalligt) tre lägenheter i tre olika länder känns lite vuxet (och trevligt globalt). Att ha ett arbete känns vuxet. Att ha gudbarn och fadderbarn (alltså ett odöpt gudbarn) känns vuxet.
Hm, jag vet inte om det är så hemskt att bli vuxen egentligen. Jag vet inte vad det är med det vuxna jag skyr egentligen. Efter att ha spaltat upp lite vuxensaker ovan så går det inte riktigt att blunda för 1) jag är vuxen och 2) jag tycker ju faktiskt att det är trevligt att vara vuxen!
Så till alla småglin - ni har verkligen något att se fram emot! Att vara vuxen rockar! Man måste betala skatt och räkningar, man måste städa och diska, man måste laga mat, man måste betala försäkringar, man måste jobba, man har inget sommarlov, man har bara semester i några veckor, man måste...man måste och man måste...
Avslutar med en bild från i lördags . London 2009
Jamie Olivers Fifteen, London
Igår hade vi den stora turen att få ett bord på Jamie Olivers restaurang Fifteen. Vi bokade det för någon vecka sedan och jag tror att vi lyckades boka det sista bordet som fanns ledigt denna helg. Får väl tillstå att enligt min mening låg stället aningens "off", men jag kan vara lite bortskämd eftersom det är gångavstånd till ungefär allt annat.
Stället var riktigt snyggt, lite rustikt på något vis. Servicen var trevlig och bra. Maten, ja mat - den var helt underbar! Här kommer några bilder på vad vi i vårt sällskap åt. [Klicka på bilderna så blir de större, dock inte den första.]
God morgon!
Imorse vaknade jag tidigt helt i onödan. Iofs, jag gillar egentligen inte att sova, det är ju i mångt och mycket slöseri med tid. Om jag kunde få välja skulle jag hellre inte behöva sova, skulle hellre sitta och titta på dålig amerikansk tv - det är INTE slöseri med tid. Eller jo, det är det faktiskt kanske.... Men igår började jag av olika anledningar (ffa en) fundera kring hur mycket man lärt sig från tv. Jag vet att min generation snappat upp ett och annat från tv, den generation som kom efter har snarare lärt sig saker från internet och andra källor. Jag gissar att genereationen innan lärde sig saker från böcker. Så vad är då bäst? Ja, det kan man fråga sig... Personligen skulle jag ju säga att tv är klart bäst, det är bara bänka sig framför den så blir man matat med kunskap (?). Böcker, tidningar och internet kräver ju visst engagemang istället. Så med andra ord borde alltså min generation vara den mest bildade eftersom vi sett så mycket på tv och i grunden är ganska lata, eller inte.
Haha nä, jag har ingen aning om något av det där, en helt klar brist på bildning antagligen. Men vad jag vet är att jag lärt mig ganska mycket från tv, jag har lärt mig om andra kulturer (ok kanske egentligen bara den amerikanska), jag har lärt mig språk (ok, kanske bara engelska) och jag vet att den "officiel state bird of Mississippi" är mockingbird. Hm, jag kanske borde läsa mer böcker...
Ha en fin dag!
Tycker att det nästan ser ut som hästen skrattar - skön kontrast till den sura polisen. Synd bara att jag råkade få med en massa huvuden i underkant.
Haha nä, jag har ingen aning om något av det där, en helt klar brist på bildning antagligen. Men vad jag vet är att jag lärt mig ganska mycket från tv, jag har lärt mig om andra kulturer (ok kanske egentligen bara den amerikanska), jag har lärt mig språk (ok, kanske bara engelska) och jag vet att den "officiel state bird of Mississippi" är mockingbird. Hm, jag kanske borde läsa mer böcker...
Ha en fin dag!
Tycker att det nästan ser ut som hästen skrattar - skön kontrast till den sura polisen. Synd bara att jag råkade få med en massa huvuden i underkant.
Lördag
Idag har vi visat valda delar av London för våra besökare. Vi tittade på vaktavlösningen vid slottet, Big Ben, London Eye etc.
Vädret har varit varmt och soligt med några enstaka små moln. Idag har jag således burit shorts i London. Jag vet att jag har haft mycket starka åsikter om att man inte bör ha shorts i en storstad (om man inte har semester för då kan det vara ok) men idag valde jag att ignorera det. Vad som inte visas på bilden nedan är att jag faktiskt hade en långärmad mörkblå tröja på mig. Den finns ej på bild ännu.
Guccikeps (ser lite solblekt ut, men jag har haft den ett tag nu), Diorsolglasögon, randig tröja, svarta shorts, YSL-skor
Vädret har varit varmt och soligt med några enstaka små moln. Idag har jag således burit shorts i London. Jag vet att jag har haft mycket starka åsikter om att man inte bör ha shorts i en storstad (om man inte har semester för då kan det vara ok) men idag valde jag att ignorera det. Vad som inte visas på bilden nedan är att jag faktiskt hade en långärmad mörkblå tröja på mig. Den finns ej på bild ännu.
Guccikeps (ser lite solblekt ut, men jag har haft den ett tag nu), Diorsolglasögon, randig tröja, svarta shorts, YSL-skor
Besök
Vi har det stora nöjet att ha besök från Sverige här i London vilket är mycket trevligt. I afton testade vi en libanesisk restaurang som ligger ett stenkast från vår bostad. Den var faktiskt helt ok. Maten var god även om vi fick vänta en bra stund på att få den.
Det är svårt att veta hur länge som är ok att vänta på mat. Jag har varit med om att det tagit sjukt lång tid på vissa ställen men jag har även varit med om att maten nästan kommit för snabbt (så man liksom inte hunnit landa efter traumat som uppstår när man måste välja mellan olika rätter, tänk om det bara fanns en rätt att välja på - vad enkelt det skulle bli, kanske lite tråkigt men ack så enkelt).
Har just varit och handlat frukost vilket var aningens klurigt men jag hoppas att det finns något för alla att mumsa på. Personligen är jag väl egentligen ingen frukostperson men man måste ju äta något, frukosten ska tydligen vara det viktigaste målet på hela dagen. Det betvilar jag gäller just för mig, men ja...
Det är svårt att veta hur länge som är ok att vänta på mat. Jag har varit med om att det tagit sjukt lång tid på vissa ställen men jag har även varit med om att maten nästan kommit för snabbt (så man liksom inte hunnit landa efter traumat som uppstår när man måste välja mellan olika rätter, tänk om det bara fanns en rätt att välja på - vad enkelt det skulle bli, kanske lite tråkigt men ack så enkelt).
Har just varit och handlat frukost vilket var aningens klurigt men jag hoppas att det finns något för alla att mumsa på. Personligen är jag väl egentligen ingen frukostperson men man måste ju äta något, frukosten ska tydligen vara det viktigaste målet på hela dagen. Det betvilar jag gäller just för mig, men ja...
Dagens outfit
Vem trodde att dagen skulle komma då Samuel skulle presentera "dagens outfit". Egentligen är kanske ordvalet "outfit" rätt töntigt, borde heta dagens klädval. Men eftersom jag bor i London tycker jag att jag faktiskt kan få använda ordet "outfit" utan att behöva be om ursäkt.
Eftersom jag är sjukt groteskt ful (eller trivs mycket bättre bakom kameran än framför) så vill jag ju inte direkt posta en bild på mig, så jag har helt enkelt fotat mina kläder. Så först ut, dagens outfit 24-07-2009 (som man skriver datumen i detta land). Randig skjorta och Dolce & Gabbana-jeans.
Ok, proportionerna kanske inte var helt korrekta, jag har inte gigantiska ben...
Eftersom jag är sjukt groteskt ful (eller trivs mycket bättre bakom kameran än framför) så vill jag ju inte direkt posta en bild på mig, så jag har helt enkelt fotat mina kläder. Så först ut, dagens outfit 24-07-2009 (som man skriver datumen i detta land). Randig skjorta och Dolce & Gabbana-jeans.
Ok, proportionerna kanske inte var helt korrekta, jag har inte gigantiska ben...
Skydd och fodral
Jag har under en längre tid funderat kring detta med fodral och skydd.
Vad är själva poängen med exempelvis bilklädselskydd? Vem är det man sparar den fina klädseln under till? Tar man bort överdragen när kungen ska komma och åka i ens bil och hur ofta händer det egentligen? Iofs - bilar har ofta ett andrahandsvärde och för den sakens skull kanske det kan finnas en mening med att vara lite fanatisk.
Den där i-phonen som blivit ganska poppis verkar väldigt många ha fodral till, eller egentligen är det inte fodral utan snarare en tight gummerad telefonkondom. En stor del av appleappealen är ju själva designen på produkterna, att trä på att fult gummifodral är ju riktigt osmakligt. Telefoner har sällan högt andrahandsvärde och inte tror jag att man försöker skydda telefonen och hålla den fin tills den dagen kungen kommer och frågar om han får låna ens telefon.
Jag hade en mp3-spelare tidigare som jag var mycket noga med att försöka hålla fin genom att ha den i för ändamålet avsett fodral. De få gångerna jag tog ut den ur sitt fodral var den alltid mycket fin och repfri. Sedan skaffade jag en annan spelare och lade undan den fina repfria musikmaskinen. Jag borde givetvis struntat i fodralet och njutit av att produkten var fin så länge det varade och sedan om det blivit någon liten repa hade jag fått lära mig att leva med det istället.
Det finns många fodral att fundera kring. Här kommer tre:
Pennfodralet - det där som nördar i amerikanska filmer alltid har i bröstfickan (eller kallas det fickskydd? jag har ingen aning, men ni vet vad jag menar). Det finns väl ingen som egentligen har pennor i fickan väl? Eller vänta...hm, jag sydde faktiskt ett sådant för flera år sedan då jag var nödgad att ha pennor i en ficka. Gör det mig till en amerikansk nörd? Hua, ok att vara nörd, men amerikan...fy!
Displayskyddsfilmen - den som finns på nya mobiler och kameror etc. Jag tillhör den grupp av befolkningen som försöker spara den kvar på sin plats så länge som möjligt, tills den börjar släppa i kanterna och det fastnat damm där, då tar jag bort den. Denna typ av skydd är inte så tokigt - en display med repor är faktiskt svårare att använda.
Bokskyddet - har aldrig begripit meningen med den där plastfickeliknande saken man ska sätta böckerna i när man tar de med sig. Fina böcker bör man inte ta med sig i sin väska och pocketböcker är ju till för att skramla runt i en väska. Helt onödigt fodral/skydd.
Jag ska börja tänka att skydd och fodral som skyddar en funktion är ok medans skydd som skyddar en produkt från repor när den används och samtidigt förfular produkten inte är ok!
Ps. Om kungen skulle komma och vilja låna några av mina saker skulle jag absolut finna anledning att sätta på ett skydd eftersom jag inte vill att han ska besudla mina saker med sina med sina odemokratiska, smutsiga labbar!
Vad är själva poängen med exempelvis bilklädselskydd? Vem är det man sparar den fina klädseln under till? Tar man bort överdragen när kungen ska komma och åka i ens bil och hur ofta händer det egentligen? Iofs - bilar har ofta ett andrahandsvärde och för den sakens skull kanske det kan finnas en mening med att vara lite fanatisk.
Den där i-phonen som blivit ganska poppis verkar väldigt många ha fodral till, eller egentligen är det inte fodral utan snarare en tight gummerad telefonkondom. En stor del av appleappealen är ju själva designen på produkterna, att trä på att fult gummifodral är ju riktigt osmakligt. Telefoner har sällan högt andrahandsvärde och inte tror jag att man försöker skydda telefonen och hålla den fin tills den dagen kungen kommer och frågar om han får låna ens telefon.
Jag hade en mp3-spelare tidigare som jag var mycket noga med att försöka hålla fin genom att ha den i för ändamålet avsett fodral. De få gångerna jag tog ut den ur sitt fodral var den alltid mycket fin och repfri. Sedan skaffade jag en annan spelare och lade undan den fina repfria musikmaskinen. Jag borde givetvis struntat i fodralet och njutit av att produkten var fin så länge det varade och sedan om det blivit någon liten repa hade jag fått lära mig att leva med det istället.
Det finns många fodral att fundera kring. Här kommer tre:
Pennfodralet - det där som nördar i amerikanska filmer alltid har i bröstfickan (eller kallas det fickskydd? jag har ingen aning, men ni vet vad jag menar). Det finns väl ingen som egentligen har pennor i fickan väl? Eller vänta...hm, jag sydde faktiskt ett sådant för flera år sedan då jag var nödgad att ha pennor i en ficka. Gör det mig till en amerikansk nörd? Hua, ok att vara nörd, men amerikan...fy!
Displayskyddsfilmen - den som finns på nya mobiler och kameror etc. Jag tillhör den grupp av befolkningen som försöker spara den kvar på sin plats så länge som möjligt, tills den börjar släppa i kanterna och det fastnat damm där, då tar jag bort den. Denna typ av skydd är inte så tokigt - en display med repor är faktiskt svårare att använda.
Bokskyddet - har aldrig begripit meningen med den där plastfickeliknande saken man ska sätta böckerna i när man tar de med sig. Fina böcker bör man inte ta med sig i sin väska och pocketböcker är ju till för att skramla runt i en väska. Helt onödigt fodral/skydd.
Jag ska börja tänka att skydd och fodral som skyddar en funktion är ok medans skydd som skyddar en produkt från repor när den används och samtidigt förfular produkten inte är ok!
Ps. Om kungen skulle komma och vilja låna några av mina saker skulle jag absolut finna anledning att sätta på ett skydd eftersom jag inte vill att han ska besudla mina saker med sina med sina odemokratiska, smutsiga labbar!
Frukt, bär och grönsaker
Jag är egentligen ingen person som äter vidare mycket frukt. Man ska äta mycket frukt, det sägs att det ska vara nyttigt. För några dagar sedan köpte vi faktiskt frukt. Maken köpte nektariner, jag tror inte att jag tål den typen av frukt. Vi köpte en vattenmelon och så det bästa av allt, vindruvor!
De där vindruvorna var helt underbart goda!!! Att de dessutom var utan kärnor gjorde saken ännu bättre. Vindruvor är ganska dyrt, men jag kanske skulle unna mig lite mer sådant i fortsättningen. Jag unnar mig ju vindruvor i annan form (vin) ibland så jag kanske skulle utöka mitt unnande till att även gälla vindruvor i färsk form också.
Jag vet att jag en gång visste hur det låg till med förhållande mellan frukt, bär och grönsaker. Tyvärr har jag helt tappat bort den kunskapen. Blir till att göra efterforskningar vid tillfälle, men inte nu. Nu ska vi äta rabarberpaj.
God afton!
De där vindruvorna var helt underbart goda!!! Att de dessutom var utan kärnor gjorde saken ännu bättre. Vindruvor är ganska dyrt, men jag kanske skulle unna mig lite mer sådant i fortsättningen. Jag unnar mig ju vindruvor i annan form (vin) ibland så jag kanske skulle utöka mitt unnande till att även gälla vindruvor i färsk form också.
Jag vet att jag en gång visste hur det låg till med förhållande mellan frukt, bär och grönsaker. Tyvärr har jag helt tappat bort den kunskapen. Blir till att göra efterforskningar vid tillfälle, men inte nu. Nu ska vi äta rabarberpaj.
God afton!
Mer kultur
I måndags gick vill till Royal Albert Hall igen. Denna gång hade vi inte köpt biljetter i förväg, så det blev till att stå i kö. Var en lång kö men det gick faktiskt riktigt snabbt att komma in. Vi skulle få avnjuta Mahlers nia, hade ståplats vilket kanske inte är att rekommendera till klassisk musik men det fungerade ok. Var kanske lite störigt att man inte såg så perfekt som man kunde önskat, stundvis var det som att lyssna till en skiva med klassisk musik (vilket kan vara trevligt) utan att få satta sig ner (vilket kan vara mindre trevligt). Musiken var vacker och som tur var varade denna tillstallning inte fullt lika länge som operan vi var på i söndags (som var fyra timmar). Hade inte pallat att stå i fyra timmar för att lyssna på musik. Som vanligt gör ju folk sitt yttersta för att irritera mig. Denna gång var det en obehagligt lång man som stod snett bakom mig till vänster. Han andades superhögt! Jag kom ju dit för att avnjuta vacker musik, musik som inte alls kommer till sin rätt om den ackompanjeras av höga andningsljud. Nu förespråkar jag ju inte att han skulle sluta andas på något vis, det är inte bra att göra det. Men han kunde ju andats lite mindre eller åt ett annat håll kan man tycka.
Opera
Julklapp från mina svärföräldrar var pengar till biljetter till någon Londonscen. I söndags gjorde vi slag i saken och besökte en sådan. Jag har aldrig varit på opera tidigare, jag har inte alls haft något intresse av att göra något av den karaktären tidigare. Men jag antar att med ålder kommer visdom, sofistikering och finsmakeri. Vi beslutade oss således för att besöka Royal Albert Hall och se en uppsättning av Partenope. Var en intressant och vacker upplevelse! Jag kommer absolut gå på opera (eller ont-i-magen-sång som jag tror att någon närstående kallade opera för länge sedan) igen. För att verkligen känna mig som en person som går på opera tog jag slips på mig, fungerade helt ok. Två saker störde dock. 1) Tjejen till höger som först satt och pillade på sin telefon. Ljudlöst tyckte hon, sjukt irriterande tyckte jag. Man öor faktiskt själva scrollandet och tryckandet även om själva ljudet är avslaget. Sedan somnade hon. Om hon nu så uppenbarligen inte ville vara där varför gick hon inte bara? Det var inte obligatorisk närvaro! 2) Killen med gigantiskt underbett som satt till vänster. Han klappade så högt att jag fick hålla för öronen varje gång för att inte riskera att få en hörselnedsättning. Jag misstanker att han var utvecklningsstörd, tror inte man klappar så högt annars.
Äckliga människor
Ok, kanske inte allt är direkt äckligt men ändå ofattbart. Detta inlägg handlar om personlig hygien och snuskiga människor.
Jag som åker både tunnelbana och tåg dagligen (eftersom mitt arbete inte ligger fullt så centralt) ägnar ganska mycket tid åt att observera mina medresenärer. Jag har så väldigt svårt att förstå att folk faktiskt nyttjar det offentliga rummet för att sköta sin personliga hygien. Vidare kan jag ej heller begripa folk som faktiskt inte tanker på att alla andra är smutsiga och att man helst inte vill ha deras bacillusker på sin egen varelse - något som är extra viktigt nu i svininfluesahysterins London (där de tom gått ut med att folk helst ska undvika att skaffa barn just nu och att gravida ska hålla sig inne under graviditeten, vet inte om myndigheterna tänkte på att det faktiskt rör sig om 9 månader i husarrest, låter skoj värre...NOT!).
Här kommer några betraktelser ur min verklighet.
Tanter, tjejer och annat kvinnofolk som sminkar sig på tag och tunnelbana är något man upplever nästan dagligen. Jag skulle väl inte kanske påsta att jag direkt tycker att det är snuskigt direkt, men jag tycker ändå att det är direkt olämpligt. Aktiviteter av den karaktären skall skötas innan man lämnar sitt hem! En tant jag observerade för några veckor sedan satt och sprayade håret ombord på ett tåg, tog absolut ingen hänsyn till att vi andra faktiskt satt och inhalerade hennes hårspraysångor. En farbror sprayade deo under armarna mitt på en full perrong. Visst jag tycker absolut att man ska undvika att förpesta tillvaron för andra med diverse odörer så en eloge till honom for att han tänkte så långt, samtidigt så tycker jag att man ska tänka på mina åsikter ang varuhusdeodoranter så en käftsmäll till honom för det. En tjej som troligtvis var mellan åtta och sju år satt och petade på sin skosula, verkligen mitt under den, det hade visst fastnat något där under. När hon var klar med petandet tog hon ut sitt tuggummi ur munnen snurrade det några varv kring fingrarna (liksom för att fånga upp alla eventuell smuts som skosulepetandet resulterat i) sedan stoppade hon tillbaka tuggummit i munnen. Hon kunde ju lika gärna plockat bort smutsen under skon med tänderna. Ok, barn kanske inte tänker så mycket på vad som faktiskt ar lämpligt och inte - och det är säkert en viktig del i att utveckla sitt immunförsvar, men i detta fall tycker jag faktiskt att barnets förälder borde agerat! Men värst var ändå mamman med sitt barn (kring tre år) som kom in i mitt arbetsrum och ställde ner en potta på golvet för att hon höll på att potträna sin unge. Tydligen skulle ungen göra sina behov där om det var så att det behövdes. Visst, det är bra att potträna men INTE i mitt rum!!! Nu hände det som tur var inget alls...men det kunde verkligen slutat i katastrof!
Jag som åker både tunnelbana och tåg dagligen (eftersom mitt arbete inte ligger fullt så centralt) ägnar ganska mycket tid åt att observera mina medresenärer. Jag har så väldigt svårt att förstå att folk faktiskt nyttjar det offentliga rummet för att sköta sin personliga hygien. Vidare kan jag ej heller begripa folk som faktiskt inte tanker på att alla andra är smutsiga och att man helst inte vill ha deras bacillusker på sin egen varelse - något som är extra viktigt nu i svininfluesahysterins London (där de tom gått ut med att folk helst ska undvika att skaffa barn just nu och att gravida ska hålla sig inne under graviditeten, vet inte om myndigheterna tänkte på att det faktiskt rör sig om 9 månader i husarrest, låter skoj värre...NOT!).
Här kommer några betraktelser ur min verklighet.
Tanter, tjejer och annat kvinnofolk som sminkar sig på tag och tunnelbana är något man upplever nästan dagligen. Jag skulle väl inte kanske påsta att jag direkt tycker att det är snuskigt direkt, men jag tycker ändå att det är direkt olämpligt. Aktiviteter av den karaktären skall skötas innan man lämnar sitt hem! En tant jag observerade för några veckor sedan satt och sprayade håret ombord på ett tåg, tog absolut ingen hänsyn till att vi andra faktiskt satt och inhalerade hennes hårspraysångor. En farbror sprayade deo under armarna mitt på en full perrong. Visst jag tycker absolut att man ska undvika att förpesta tillvaron för andra med diverse odörer så en eloge till honom for att han tänkte så långt, samtidigt så tycker jag att man ska tänka på mina åsikter ang varuhusdeodoranter så en käftsmäll till honom för det. En tjej som troligtvis var mellan åtta och sju år satt och petade på sin skosula, verkligen mitt under den, det hade visst fastnat något där under. När hon var klar med petandet tog hon ut sitt tuggummi ur munnen snurrade det några varv kring fingrarna (liksom för att fånga upp alla eventuell smuts som skosulepetandet resulterat i) sedan stoppade hon tillbaka tuggummit i munnen. Hon kunde ju lika gärna plockat bort smutsen under skon med tänderna. Ok, barn kanske inte tänker så mycket på vad som faktiskt ar lämpligt och inte - och det är säkert en viktig del i att utveckla sitt immunförsvar, men i detta fall tycker jag faktiskt att barnets förälder borde agerat! Men värst var ändå mamman med sitt barn (kring tre år) som kom in i mitt arbetsrum och ställde ner en potta på golvet för att hon höll på att potträna sin unge. Tydligen skulle ungen göra sina behov där om det var så att det behövdes. Visst, det är bra att potträna men INTE i mitt rum!!! Nu hände det som tur var inget alls...men det kunde verkligen slutat i katastrof!
Mer om bloggar
Kom på att jag hade lite mer att skriva ang bloggar. Jag ägnade en stund om dagen i några dagar åt att kommentera i andras bloggar vilket resulterade i att jag fick några kommentarer i min blogg. Jag skulle påsta att majoriteten av dessa kommentarer på inget satt kommenterade något som stod i min blogg, jag misstanker starkt att de flesta som kommenterade inte ens hade läst något av mina inlägg (undantag fanns). Bryr jag mig om det? Nä! Tycker mest att det var en intressant betraktelse. Jag har skrivit på denna blogg i snart tre år och brukar inte få vidare många kommentarer på det jag skriver men det är liksom ok, jag skriver faktiskt för min egen skull, för att jag faktiskt tycker att det är roligt att skriva. I bloggvärlden har jag lärt mig att det fungerar så att om man kommenterar i någons blogg så får man en kommentar tillbaka. Man behöver inte skriva en djup analyserande kommentar, man kan komma undan med ett hej (vilket iofs ar ett trevligt ord). Vidare så är det den som har flest kommentarer som vinner, visst det finns kanske ett ekonomiskt intresse i det hela, vissa har ju blivit rika av att blogga (vilket också är märkligt men i dagens samhälle kan man ju bli rik genom väldigt mycket annat än hårt och envist slit och arbete - av studier och hårt arbete blir man inte rik men man blir ofta ganska lycklig istället).
Jag blev lite avbruten mitt i mitt skrivande här och tappade tråden lite. Vet inte riktigt vad jag ville säga med inlagget. Jag vet att det skulle kunna vara lätt att tro att jag är avundsjuk på dessa bloggare som får 100 kommentarer på ett inlägg som inte innehåller mer substans än "God morgon, nu ska jag äta frukost". Det är jag inte. Med detta sagt vill jag ju ändå meddela att alla som läser mer än gärna får lämna ett litet avtryck efter sig - det är inget krav dock. Det behöver absolut inte vara något av substans, ni kan komma undan med det trevliga ordet "Hej".
Hej på er alla!
Jag blev lite avbruten mitt i mitt skrivande här och tappade tråden lite. Vet inte riktigt vad jag ville säga med inlagget. Jag vet att det skulle kunna vara lätt att tro att jag är avundsjuk på dessa bloggare som får 100 kommentarer på ett inlägg som inte innehåller mer substans än "God morgon, nu ska jag äta frukost". Det är jag inte. Med detta sagt vill jag ju ändå meddela att alla som läser mer än gärna får lämna ett litet avtryck efter sig - det är inget krav dock. Det behöver absolut inte vara något av substans, ni kan komma undan med det trevliga ordet "Hej".
Hej på er alla!
Kontrasternas helg
Denna helg är en helg full av kontraster. Delvis vädermässigt, London har bjudit på både solsken och värme liksom störtregn och delvis det vi ägnat tiden åt har också på något sätt varit ytterligheter på varsin kant kanske man kan säga.
Igår var vi och provade klockor. Jag har länge suktat efter en klocka (som jag tror att trogna bloggläsare redan listat ut). Jag vet precis vilken jag vill ha men jag har aldrig vågat prova den, dels för att det faktiskt är lite overkligt och dels för att jag skulle bli så sjukt besviken om den inte passade, det skulle vara som att drömmen skulle dö på något sätt. Jag är välsignad/förbannad (ty det har både för- och nackdelar) med tämligen smala armar, när det kommer till klockor var jag rädd att mitt blygsamma handledsmått skulle ligga mig i fatet och klockan skulle vara tokstor och inte alls fungera. Det visade sig när jag efter en stunds ångest äntligen vågade fråga om jag fick prova klockan att den faktiskt passade utmärkt. Resten av eftermiddagen befann jag mig i någon form av bubblande tillstånd, att den liksom suttit där på min arm, om än bara för en liten stund, var en sådan fantastiskt känsla. Det spelar liksom nästan ingen roll att den troligtvis aldrig kommer bli min, bara tanken på att något så vackert finns där ute är nästan underbart nog.
På kvällen var vi och såg filmen Brüno (jag förstår inte varför den stavas med ü!). Den filmen var stundvis hysteriskt rolig och stundvis var den så osmaklig att jag faktiskt var tvungen att hålla en hand för ögonen.
Om Brünofilmen får representera ena änden av vad som kan betraktas som kultur går söndagen mer i "finkulturens" tecken. Söndag och fyra timmar opera, återkommer mer kring det senare.
Igår var vi och provade klockor. Jag har länge suktat efter en klocka (som jag tror att trogna bloggläsare redan listat ut). Jag vet precis vilken jag vill ha men jag har aldrig vågat prova den, dels för att det faktiskt är lite overkligt och dels för att jag skulle bli så sjukt besviken om den inte passade, det skulle vara som att drömmen skulle dö på något sätt. Jag är välsignad/förbannad (ty det har både för- och nackdelar) med tämligen smala armar, när det kommer till klockor var jag rädd att mitt blygsamma handledsmått skulle ligga mig i fatet och klockan skulle vara tokstor och inte alls fungera. Det visade sig när jag efter en stunds ångest äntligen vågade fråga om jag fick prova klockan att den faktiskt passade utmärkt. Resten av eftermiddagen befann jag mig i någon form av bubblande tillstånd, att den liksom suttit där på min arm, om än bara för en liten stund, var en sådan fantastiskt känsla. Det spelar liksom nästan ingen roll att den troligtvis aldrig kommer bli min, bara tanken på att något så vackert finns där ute är nästan underbart nog.
På kvällen var vi och såg filmen Brüno (jag förstår inte varför den stavas med ü!). Den filmen var stundvis hysteriskt rolig och stundvis var den så osmaklig att jag faktiskt var tvungen att hålla en hand för ögonen.
Om Brünofilmen får representera ena änden av vad som kan betraktas som kultur går söndagen mer i "finkulturens" tecken. Söndag och fyra timmar opera, återkommer mer kring det senare.
Familjehög
Jag är av naturen en ganska lat och bekväm person. En av mina favvosysslor är att ligga på soffan med maken och hunden. Tyvärr är inte hunden med här i London. Familjehögen skall bestå av oss två plus hund, det är verkligen inte alls samma sak utan hunden. Jag saknar verkligen min vovve otroligt mycket!!! Hon brukar alltid ligga överst i familjehögen och se väldigt nöjd ut, precis så ska tillvaron vara!
Chili i ögat
Om man just har hackat chili (eller spansk peppar eller chilipeppar eller vad det nu kallas) ska man inte peta sig i ögonen, det vet alla! Jag är en av alla dessa som vet det. Idag hade jag bara missat att komma ihåg det. Apseptum vad det svider!
Skitsnack
Vad är det med mig egentligen? Jag måste ha en utstrålning eller en speciell doft som gör att folk liksom dras till mig med sitt skitsnack. Är det så att jag verkar vara någon som verkligen gillar skitsnack (dvs snack om andra människor där mycket av skitsnacket kan vara helt i linje med vad som betraktas som sanning och en del kanske är totalt överdrivet)? Eller framstår jag som otroligt förtroendeingivande, någon man kan dela sina hemligheter, bekymmer och övrig skit med? Kan det vara så att jag ser så totalt uttråkad ut att folk helt enkelt försöker muntra upp mig med att snacka om andra människor? Hoppas inte att det är så att jag är ås total ointressant att det enda folk kan uppleva skulle vara av intresse att samtala med mig kring är andra människors förehavande i mindre smickrande ordalag.
Jag väljer att varken bekräfta eller dementera någon av teserna ovan.
Väljer att avsluta med en bild från London (kan vara en repris).
Vi kan kalla den Vakt som inte snackar skit.
Jag väljer att varken bekräfta eller dementera någon av teserna ovan.
Väljer att avsluta med en bild från London (kan vara en repris).
Vi kan kalla den Vakt som inte snackar skit.
Förlåt!
Ok, förlåt då... Jag inser att mitt förra inlägg kanske blev lite i längsta laget. Tyvärr är jag inte främst känd för att vara den som fattar mig mycket kort i text, det har jag aldrig varit. När jag gick i femman och man skulle läsa sina egenskrivna berättelser för klassen kom alltid frågan innan jag började läsa "Hur många sidor?" och sedan suckades det. Jag kunde väl inte hjälpa att många av de andra hade ett uppmärksamhetsspann som var ungefär en mikrosekund, vidare kunde väl inte jag hjälpa att jag kanske kunde skriva fler ord på avsatt tid än vad de andra kunde (undantag fanns) vilket gjorde mina berättelser aningens (och typ asmycket) längre än de andras. Man kanske kan säga att vissa är bättre på att använda språket och andra är bättre på utföra lokalvård och sitta av fängelsestraff. Jag antar att det ska finnas lite av varje när det gäller förmågor i en mellanstadieklass. Spännande det där! Nu säger jag ju inte att jag på något satt skulle vara bra på att använda språket...men jag är garanterat sämre på att städa och jag vill absolut inte sitta i fängelse (tror inte att man får något sött efter maten där och då skulle jag absolut inte stå ut!).
Jag kanske borde lägga in en bild, sådant är visst uppskattat av bloggläsare. Nä, skiter i det! Orkar faktiskt inte...
Jag kanske borde lägga in en bild, sådant är visst uppskattat av bloggläsare. Nä, skiter i det! Orkar faktiskt inte...
Flytta på er!
Jag fortsätter på temat att dela in saker i kategorier. Här kommer en indelning av folk som är i vägen när man har bråttom i morgonrusningstrafiken.
1. Det förvirrade turistparet
Dessa stackare måste få en väldigt dålig början eller ett riktigt trist avslut på sin semester. Att släpa med sig stora resväskor i rusningstrafik är inte det lättaste. En mycket irriterade sak som dessa typer konstant gör är att de sätter ner sin väska precis när det gått ner (eller upp) för en trappa. Detta resulterar i att alla som kommer kutande efter riskerar att snubbla på det låga hindret som plötsligt står som en betongsugga i ens väg. Rätt hade varit av dessa att fortsätta att bära sin vaska några meter till och kämpat sig mot en vägg eller ett mer folktomt område där ingen riskerar att snubbla över väskorna. Vidare så måste jag väl tillstå att jag kan ju tycka att det är lite knasigt att packa mer än vad man faktiskt orkar bära på, men ja ibland har väl folk inget val. Sen undrar jag också vilka dessa människor är som packar sina saker i stora rutiga plastpåseväskor. Vad har de i dessa och varför inte packa i en resväska som alla andra? Dessa konstruktioner verkar inte vara av någon högre kvalitet så man ska nog inte packa saker man är vidare förtjust i eller saker man tänkte använda...och varför då ta med sig dessa saker alls när man ska ut på resa?
2. Idiottanten i för höga klackar
Visst, jag förstår att vissa kvinnor (och andra) vill ha höga klackar på sina skor men om man har så höga klackar bör man kunna gå i dessa i normal rusningstrafikhastighet. Skor som inte tillåter den hastigheten har inget i rusningstrafik att göra! Antingen rekommenderar jag dessa att gå i strumplästen och bära på skorna eller ta ett par andra skor. Gå inte långsamt mitt i vägen ty det gör mig galen! En annan sak jag ska tillägga när jag ändå är inne på folk med mindre fotriktiga skor; bara för att du har klackar på skorna och säkert ont i fötterna tänker jag inte ge dig mitt tågsäte. Du har valt skorna själv och jag antar att du gick så långsamt att alla säten hann bli upptagna innan du kom fram, så nu får du stå för det och resa stående! Jag tänker inte dela med mig, jag har ont i ryggen, är trött och sur!!! Nä, det spelar ingen roll hur mycket du blänger. Om du inte vill åka stående kan du och dina puckade skor gå av tåget...
3. Den gamla gubben
Jag har lite svårt att första varför någon som uppenbarligen passerat arbetsför ålder ska ut och åka i rusningstrafiken, det hade varit mer förståndigt och säkert mer angenämt för gubben att vänta en timme eller två tills det lugnat ner sig lite. Alla kommer vi (förhoppningsvis) bli gamla och då kanske man inte går så snabbt så det ska man ha full förståelse för, men samtidigt kan man ju önska att de som redan kommit till det stället i livet där man utgör en stoppkloss kanske skulle vara visa nog att faktiskt inte gå mitt i gångar och trappor. Dessutom finns det ju faktiskt en trygghet i att gå nära en vägg eller bredvid ledstången i en trapp, blir man som gammal gubbe lite trött eller förlorar balansen kan det ju vara skönt att luta sig mot något. Mitt hetaste tips är iaf att folk som inte absolut behöver vara ute i rusningstrafiken håller sig undan för allas trevnad.
4. Den irriterande skolgruppen
Skolgrupper skall alltid färdas i ett led!!! Barn ska inte gå i klunga, grupp, stim, svärm eller flock! Barn skall hållas i strikta led, annars är de i vägen! Ok, nu kanske inte alla barn känner för att inrätta sig i ledet men bara för att man är en skolgrupp måste man inte blockera alla trafik. Hur kan dagens barn och ungdomar vara så totalt självupptagna att de inte ens märker att de är i vägen? Och varför ska dessa ungar ut och fara i rusningstrafiken, skolutflykter kan vänta tills vi andra kommit till våra arbeten. Den tiden på förmiddagen (när jag redan kommit till mitt arbete) är en utmärkt tid för kategori 3 och kategori 4 att vara ute och nyttja den kollektiva trafiken. Dessutom kan de ju passa på att umgås över generationsgränserna vilket sägs vara hälsosamt.
5. Den alternativa konstiga människan
Ni vet den där typen av person som ser alternativ ut, har otvättat hår och kläder av märkligt snitt samt en ryggsäck som hänger ganska långt ner på ryggen, ibland bär de på en gitarr eller en trumma. Ofta kan denna typen av person ha en mindre angenäm odör vilket kanske kommer från att ha spenderat för mycket tid på musikfestivaler (där jag misstänker att hygientänket kanske inte är helt uppdaterat med vad som råder i resten av samhället). Dessa typer tycks aldrig har bråttom utan lunkar på i sin egna lilla värld och lyckas vara i vägen för oss som har en tid att passa.
6. Den feta personen
Folk med stor kroppsvolym förstår jag blockerar flödet av den vindlande ström av människor som ska till och från sina tåg och till och från tunnelbanan. Det är svårt att inte vara i vägen om man är überfet och även om feta människor kan ha tider att passa skulle de väl kunna hålla till höger så vi andra kan pressa oss förbi. En annan sak när jag ändå är inne på de lite större av samhällets medborgare - det är faktiskt ett säte per person som gäller! Jag har betalat lika mycket för mitt säte och uppskattar inte att dela med mig av det! Om du vill ha mer än ett säte betala för en egen kupé eller något...
Sen kommer man ju till den naturliga frågan - varför har jag sa bråttom? Varför inte åka en stund tidigare så jag slipper stressa? Ja, jag skulle ju kunna göra det...men jag vill INTE! Folk får flytta på sig istället!!!
1. Det förvirrade turistparet
Dessa stackare måste få en väldigt dålig början eller ett riktigt trist avslut på sin semester. Att släpa med sig stora resväskor i rusningstrafik är inte det lättaste. En mycket irriterade sak som dessa typer konstant gör är att de sätter ner sin väska precis när det gått ner (eller upp) för en trappa. Detta resulterar i att alla som kommer kutande efter riskerar att snubbla på det låga hindret som plötsligt står som en betongsugga i ens väg. Rätt hade varit av dessa att fortsätta att bära sin vaska några meter till och kämpat sig mot en vägg eller ett mer folktomt område där ingen riskerar att snubbla över väskorna. Vidare så måste jag väl tillstå att jag kan ju tycka att det är lite knasigt att packa mer än vad man faktiskt orkar bära på, men ja ibland har väl folk inget val. Sen undrar jag också vilka dessa människor är som packar sina saker i stora rutiga plastpåseväskor. Vad har de i dessa och varför inte packa i en resväska som alla andra? Dessa konstruktioner verkar inte vara av någon högre kvalitet så man ska nog inte packa saker man är vidare förtjust i eller saker man tänkte använda...och varför då ta med sig dessa saker alls när man ska ut på resa?
2. Idiottanten i för höga klackar
Visst, jag förstår att vissa kvinnor (och andra) vill ha höga klackar på sina skor men om man har så höga klackar bör man kunna gå i dessa i normal rusningstrafikhastighet. Skor som inte tillåter den hastigheten har inget i rusningstrafik att göra! Antingen rekommenderar jag dessa att gå i strumplästen och bära på skorna eller ta ett par andra skor. Gå inte långsamt mitt i vägen ty det gör mig galen! En annan sak jag ska tillägga när jag ändå är inne på folk med mindre fotriktiga skor; bara för att du har klackar på skorna och säkert ont i fötterna tänker jag inte ge dig mitt tågsäte. Du har valt skorna själv och jag antar att du gick så långsamt att alla säten hann bli upptagna innan du kom fram, så nu får du stå för det och resa stående! Jag tänker inte dela med mig, jag har ont i ryggen, är trött och sur!!! Nä, det spelar ingen roll hur mycket du blänger. Om du inte vill åka stående kan du och dina puckade skor gå av tåget...
3. Den gamla gubben
Jag har lite svårt att första varför någon som uppenbarligen passerat arbetsför ålder ska ut och åka i rusningstrafiken, det hade varit mer förståndigt och säkert mer angenämt för gubben att vänta en timme eller två tills det lugnat ner sig lite. Alla kommer vi (förhoppningsvis) bli gamla och då kanske man inte går så snabbt så det ska man ha full förståelse för, men samtidigt kan man ju önska att de som redan kommit till det stället i livet där man utgör en stoppkloss kanske skulle vara visa nog att faktiskt inte gå mitt i gångar och trappor. Dessutom finns det ju faktiskt en trygghet i att gå nära en vägg eller bredvid ledstången i en trapp, blir man som gammal gubbe lite trött eller förlorar balansen kan det ju vara skönt att luta sig mot något. Mitt hetaste tips är iaf att folk som inte absolut behöver vara ute i rusningstrafiken håller sig undan för allas trevnad.
4. Den irriterande skolgruppen
Skolgrupper skall alltid färdas i ett led!!! Barn ska inte gå i klunga, grupp, stim, svärm eller flock! Barn skall hållas i strikta led, annars är de i vägen! Ok, nu kanske inte alla barn känner för att inrätta sig i ledet men bara för att man är en skolgrupp måste man inte blockera alla trafik. Hur kan dagens barn och ungdomar vara så totalt självupptagna att de inte ens märker att de är i vägen? Och varför ska dessa ungar ut och fara i rusningstrafiken, skolutflykter kan vänta tills vi andra kommit till våra arbeten. Den tiden på förmiddagen (när jag redan kommit till mitt arbete) är en utmärkt tid för kategori 3 och kategori 4 att vara ute och nyttja den kollektiva trafiken. Dessutom kan de ju passa på att umgås över generationsgränserna vilket sägs vara hälsosamt.
5. Den alternativa konstiga människan
Ni vet den där typen av person som ser alternativ ut, har otvättat hår och kläder av märkligt snitt samt en ryggsäck som hänger ganska långt ner på ryggen, ibland bär de på en gitarr eller en trumma. Ofta kan denna typen av person ha en mindre angenäm odör vilket kanske kommer från att ha spenderat för mycket tid på musikfestivaler (där jag misstänker att hygientänket kanske inte är helt uppdaterat med vad som råder i resten av samhället). Dessa typer tycks aldrig har bråttom utan lunkar på i sin egna lilla värld och lyckas vara i vägen för oss som har en tid att passa.
6. Den feta personen
Folk med stor kroppsvolym förstår jag blockerar flödet av den vindlande ström av människor som ska till och från sina tåg och till och från tunnelbanan. Det är svårt att inte vara i vägen om man är überfet och även om feta människor kan ha tider att passa skulle de väl kunna hålla till höger så vi andra kan pressa oss förbi. En annan sak när jag ändå är inne på de lite större av samhällets medborgare - det är faktiskt ett säte per person som gäller! Jag har betalat lika mycket för mitt säte och uppskattar inte att dela med mig av det! Om du vill ha mer än ett säte betala för en egen kupé eller något...
Sen kommer man ju till den naturliga frågan - varför har jag sa bråttom? Varför inte åka en stund tidigare så jag slipper stressa? Ja, jag skulle ju kunna göra det...men jag vill INTE! Folk får flytta på sig istället!!!
Olika bloggar - en indelning
På lunchrasterna har jag ett tag nu ägnat mig åt att läsa andra människors bloggar. Till min besvikelse har jag inte hittat så många bra att följa. Man skulle kunna dela in bloggar i kategorier. Egentligen ska man kanske inte kategorisera folks personliga saker men eftersom detta är min blogg anser jag att jag faktiskt får skriva vad jag vill på den.
Kategori 1 "Modebloggen"
Bloggen skrivs av en ung tjej mellan 14 och 17 år (ibland äldre) och handlar om "mode" (jag väljer att använda citationstecken eftersom jag personligen inte tycker att man kanske kan kalla en blogg för "modeblogg" bara för man skriver om en topp man köpte för 19 kr på rean på H&M och så lägger man upp lite bilder på kläder man sett på nätet. Visst det är kanske mode, men totalt ointressant. Om man inte ens har en intressant åsikt utan bara lägger upp lite bilder på kläder man tycker är fina (men aldrig kommer att ha råd att köpa) vari ligger intresset för mig som läsare? Ingenstans skulle jag saga... Vissa av dessa (för mig) ointressanta bloggerskorna har till och med fatt epitetet "superbloggare", i min lilla värld tycker jag faktiskt att det är ganska töntigt, den enda som borde få ha det epitetet är Superman - för han gjorde i varje fall lite nytta!
Kategori 2 Den kulturella eller politiska bloggen
Skriven av någon som mer än gärna kallar sig journalist eller har aspirationer åt det hållet. Har personen inte en dragning åt det hållet så har personen garanterat en dragning åt det politiska hållet. Bloggen är ungefär lika välskriven som den är ointressant (för mig). Visst finns det självklart guldkorn att plocka från dessa bloggar men är man inte så intresserad av just det ämnet bloggaren skriver om tappar man rätt snart intresset för bloggen.
Kategori 3 Mammabloggen
Oftast skriven av kvinnor som just fått barn (även om jag vet att det förekommer att även fader engagerar sig i detta). Jag antar att man kanske har det lite trist (alternativt lugnt och skönt?) när barnet sover och kanske därför passar på att blogga. Bloggen innehåller ofta ganska mycket bilder som uppskattas av vänner och familj som kanske inte träffar barnet så mycket. Mammabloggarna är enligt min mening mer av en familjeangelägenhet (om man till familj räknar med vänner och övrigt folk man gillar). För övriga användare av internet är dessa (ofta puttinuttiga) bloggar totalt ointressanta, om man inte har en aning om vem ungen med blöja på bilden är bryr man sig inte det minsta om denna kategori bloggar (men om man vet vem det är så klappar man i händerna av lycka åt var och varannan bild - ja jag talar av erfarenhet).
Kategori 4 Humorbloggen
Vem som står bakom en humorblogg vet jag inte. De är ofta tämligen kortfattade och ibland lite roliga. En humorblogg återkommer man till ett par gånger under en period sedan glömmer man bort den - kanske för att humor är svårt att konstant hålla uppdaterat och färskt?
Kategor 5 Övriga bloggar
Sedan har vi alla andra bloggar, de finns faktiskt men ack så svara de är att hitta! De är dessa bloggar jag gärna skulle läsa! Bloggar av välutbildade (inget krav dock) människor som delar med sig av små bitar ur sin vardag och kanske bjuder på någon liten åsikt ibland och kanske lite annat strunt.
Jag har säkert missat något och det får jag be om ursäkt för (det är ju faktiskt tisdag) och man kan säkert göra hur många olika indelningar som helst, denna gjorde jag idag, vill någon göra en annan är det bara att sätta igång. Hoppas innerligt att jag inte trampat någon för hårt på tårna...
Kategori 1 "Modebloggen"
Bloggen skrivs av en ung tjej mellan 14 och 17 år (ibland äldre) och handlar om "mode" (jag väljer att använda citationstecken eftersom jag personligen inte tycker att man kanske kan kalla en blogg för "modeblogg" bara för man skriver om en topp man köpte för 19 kr på rean på H&M och så lägger man upp lite bilder på kläder man sett på nätet. Visst det är kanske mode, men totalt ointressant. Om man inte ens har en intressant åsikt utan bara lägger upp lite bilder på kläder man tycker är fina (men aldrig kommer att ha råd att köpa) vari ligger intresset för mig som läsare? Ingenstans skulle jag saga... Vissa av dessa (för mig) ointressanta bloggerskorna har till och med fatt epitetet "superbloggare", i min lilla värld tycker jag faktiskt att det är ganska töntigt, den enda som borde få ha det epitetet är Superman - för han gjorde i varje fall lite nytta!
Kategori 2 Den kulturella eller politiska bloggen
Skriven av någon som mer än gärna kallar sig journalist eller har aspirationer åt det hållet. Har personen inte en dragning åt det hållet så har personen garanterat en dragning åt det politiska hållet. Bloggen är ungefär lika välskriven som den är ointressant (för mig). Visst finns det självklart guldkorn att plocka från dessa bloggar men är man inte så intresserad av just det ämnet bloggaren skriver om tappar man rätt snart intresset för bloggen.
Kategori 3 Mammabloggen
Oftast skriven av kvinnor som just fått barn (även om jag vet att det förekommer att även fader engagerar sig i detta). Jag antar att man kanske har det lite trist (alternativt lugnt och skönt?) när barnet sover och kanske därför passar på att blogga. Bloggen innehåller ofta ganska mycket bilder som uppskattas av vänner och familj som kanske inte träffar barnet så mycket. Mammabloggarna är enligt min mening mer av en familjeangelägenhet (om man till familj räknar med vänner och övrigt folk man gillar). För övriga användare av internet är dessa (ofta puttinuttiga) bloggar totalt ointressanta, om man inte har en aning om vem ungen med blöja på bilden är bryr man sig inte det minsta om denna kategori bloggar (men om man vet vem det är så klappar man i händerna av lycka åt var och varannan bild - ja jag talar av erfarenhet).
Kategori 4 Humorbloggen
Vem som står bakom en humorblogg vet jag inte. De är ofta tämligen kortfattade och ibland lite roliga. En humorblogg återkommer man till ett par gånger under en period sedan glömmer man bort den - kanske för att humor är svårt att konstant hålla uppdaterat och färskt?
Kategor 5 Övriga bloggar
Sedan har vi alla andra bloggar, de finns faktiskt men ack så svara de är att hitta! De är dessa bloggar jag gärna skulle läsa! Bloggar av välutbildade (inget krav dock) människor som delar med sig av små bitar ur sin vardag och kanske bjuder på någon liten åsikt ibland och kanske lite annat strunt.
Jag har säkert missat något och det får jag be om ursäkt för (det är ju faktiskt tisdag) och man kan säkert göra hur många olika indelningar som helst, denna gjorde jag idag, vill någon göra en annan är det bara att sätta igång. Hoppas innerligt att jag inte trampat någon för hårt på tårna...
Michael Jackson
Jag skrev tidigare att jag kanske skulle återkomma i ämnet att Michael Jackson inte är med oss längre. Jag har nu återhämtat mig från chocken så pass att jag faktiskt tänkte skriva några rader.
I min mening är (var) Michael Jackson vår tids största artist. Ingen har varit större och ingen kommer kunna bli lika stor i vår tid. Han var ett musikaliskt geni vars musik kommer leva om inte för alltid så väldigt länge. Michael Jacksons skiva Thriller har sålt fler exemplar än någon annan skiva i världshistorien och jag tror att det är ett rekord som kommer stå sig i evighet (delvis for att det finns så många andra sätt att njuta av musik i dessa dagar än att köpa en skiva). När man lyssnar på låtar som han gjorde för 20 år sedan känns de lika aktuella idag och kommer säkert göra det om ytterligare 20 år. Michael Jackson var ett musikaliskt geni och en artist utan dess like!
Sedan har vi ju Michael Jackson som privatperson, en person som det var synd om, en person som antagligen inte mådde vidare bra. En person som blev anklagad för hemskheter men blev ALDRIG fälld (och man är oskyldig tills motsatsen är bevisad även om många anda dömt honom ändå). En person som många gånger fattade tvivelaktiga beslut. En person som blev mycket illa behandlad av sin far under sin uppväxt. En person som blev berövad på sin barndom. En person! Jag kände inte personen Michael Jackson.
Jag kommer sakna artisten Michael Jackson, The King of pop!
I min mening är (var) Michael Jackson vår tids största artist. Ingen har varit större och ingen kommer kunna bli lika stor i vår tid. Han var ett musikaliskt geni vars musik kommer leva om inte för alltid så väldigt länge. Michael Jacksons skiva Thriller har sålt fler exemplar än någon annan skiva i världshistorien och jag tror att det är ett rekord som kommer stå sig i evighet (delvis for att det finns så många andra sätt att njuta av musik i dessa dagar än att köpa en skiva). När man lyssnar på låtar som han gjorde för 20 år sedan känns de lika aktuella idag och kommer säkert göra det om ytterligare 20 år. Michael Jackson var ett musikaliskt geni och en artist utan dess like!
Sedan har vi ju Michael Jackson som privatperson, en person som det var synd om, en person som antagligen inte mådde vidare bra. En person som blev anklagad för hemskheter men blev ALDRIG fälld (och man är oskyldig tills motsatsen är bevisad även om många anda dömt honom ändå). En person som många gånger fattade tvivelaktiga beslut. En person som blev mycket illa behandlad av sin far under sin uppväxt. En person som blev berövad på sin barndom. En person! Jag kände inte personen Michael Jackson.
Jag kommer sakna artisten Michael Jackson, The King of pop!
Samtal i vårt hem
Samtal mellan maken och mig:
Maken: Det är ingen på Skype, vem ska vi prata med då?
Jag: Vi kan ju prata med varandra.
Maken: Men vad ska vi säga?
Nu ska vi äta och låta maten tysta mun!
Maken: Det är ingen på Skype, vem ska vi prata med då?
Jag: Vi kan ju prata med varandra.
Maken: Men vad ska vi säga?
Nu ska vi äta och låta maten tysta mun!
Dunkadunka-musik
Någon spelar dunkadunka-musik så högt att det stör mig!!! Undrar om det är ett tecken på att jag börjar bli gammal?
Tre tecken på att jag börjar bli äldre:
1) Jag störs av hög dunkadunka-musik när jag försöker titta på Grand Designs.
2) Jag tittar på Grand Designs.
3) Jag använder ordet dunkadunka-musik...
Mat
Innuti min tämligen inte feta kropp bor en riktigt tjock person, en sådan person som man ibland ser på stan, en person vars rumpa har en egen rytm när personen går. Ni vet... Min tjockis tänker väldigt mycket på mat - kanske för att jag inte äter så ofta (jag har ju slutat att äta lunch exempelvis). Måste nog säga åt den där feta typen att "nu får det vara nog". Jag trivs med att mitt BMI är under vad som är "normalt"! Men det är verkligen inte många decimaler kvar tills jag hamnar på den "normala" sidan...
Förra veckan lagade vi ingen mat ungefär. Var ute och åt varje kväll. Denna vecka har vi varit duktigare (finns det ett ord som heter så? eller heter det "mer duktig"?). I måndags lagade vi risotto (den är verkligen sjukt god!!!) och tigerräkor, i tisdags blev det kött och ugnsstekt potatis, igår orkade vi inte laga mat så vi gick till vår lokala pub och åt getostburgare. Idag ryckte vi upp oss igen och gjorde en wok med ris till.
Getostburgare
Förra veckan lagade vi ingen mat ungefär. Var ute och åt varje kväll. Denna vecka har vi varit duktigare (finns det ett ord som heter så? eller heter det "mer duktig"?). I måndags lagade vi risotto (den är verkligen sjukt god!!!) och tigerräkor, i tisdags blev det kött och ugnsstekt potatis, igår orkade vi inte laga mat så vi gick till vår lokala pub och åt getostburgare. Idag ryckte vi upp oss igen och gjorde en wok med ris till.
Getostburgare
Men vänta lite nu...
Igår gick vi och lade oss riktigt tidigt, var helt underbart att sova länge!
Vi brukar titta på BBC Breakfast till frukost, så även denna morgon. Men det är något som inte riktigt är helt rätt...vädertanten presenterar vädret för imorgon och kallar morgondagen för fredag - innebär det att det är torsdag idag? Jag är helt säker på att det är onsdag. Hm, jag får väl försöka googla mig fram till vad det är för veckodag...
--------
Uppdatering
Frågade maken och han tyckte att det var torsdag så då kör vi på det! Hurra!
Undrar hur länge vi sov egentligen, kan jag ha missat en hel dag? Vart tog onsdagen vägen?
Ha en fin TORSDAG!
Vi brukar titta på BBC Breakfast till frukost, så även denna morgon. Men det är något som inte riktigt är helt rätt...vädertanten presenterar vädret för imorgon och kallar morgondagen för fredag - innebär det att det är torsdag idag? Jag är helt säker på att det är onsdag. Hm, jag får väl försöka googla mig fram till vad det är för veckodag...
--------
Uppdatering
Frågade maken och han tyckte att det var torsdag så då kör vi på det! Hurra!
Undrar hur länge vi sov egentligen, kan jag ha missat en hel dag? Vart tog onsdagen vägen?
Ha en fin TORSDAG!
Vatten, vatten, bara vanligt vatten...
Den 7/7 för några år sedan skakades London av fruktansvärda terrordåd. Igår var det årsdagen för dessa och för att hedra minnet av de som omkom presenterades ett nytt minnesmärke i Hyde Park.
Det har pratats ganska mycket om detta i media den senaste tiden så det var ju inte utan att det faktiskt fanns i bakhuvudet när man ställde sig nere tunnelbanan på morgonen. När jag kom fram till min station och just skulle gå upp för trappen som leder vidare till tågstationen från vilket jag tar tåget för att åka till mitt arbete började det tjuta och lampor började blinka. Vaktmänniskor kom springande och drog för stora gallergrindar för nedgången till stationen. Vad sjutton händer nu funderade jag. En liten knut i magen fick jag allt... Som tur var stängde de bara nedgången och jag ar ganska säker på att det var en säkerhetsåtgärd för att det helt enkelt var för mycket folk där nere.
När jag skulle hem regnande det riktigt mycket. När jag kom fram med tåget till stationen regnande det även inne i själva den stora stationsbyggnaden, på vissa ställen var det t.o.m som om någon stod med en flaska vatten och bara hällde vatten rakt in. Stora delar av golvet låg under minst en centimeter vatten. När jag just skulle passera ut från tågstationen ner till tunnelbanan stängdes stora grindar rakt framfor näsan på mig och det började tjuta igen. Denna gång ropade en röst ut att pga en säkerhetsrisk skulle hela stationen utrymmas omgående. Varför man då stänger grinden precis framför mig kvarstår som ett mysterium. Fick skynda till en annan utgång tillsammans med en massa andra stressade och blöta personer. Ingen trodde väl att det var ett terrordåd utan att det var pga allt vatten...men samtidigt, man kunde ju inte riktigt veta säkert. Kom ner till tunnelbanan för att mötas av en avspärrning, här låg golvet under nästan en decimeter vatten och de hade stängt av allt pga översvämning. Suck! Det var bara att gilla läget, stoppa mobilen i en plastpåse och hoppas att den skulle klara sig utan att bli fuktig och sedan traska hem.
Att gå från tågstationen tar kanske 30 minuter om man går raskt. Igår tog det nog nästan det dubbla eftersom jag och många med mig råkade hamna i en hagelstorm som under en stund helt lamslog allt. Motorcyklister stannade för att söka skydd, bilar stannade för att de inte såg något och under ett litet tak stod jag och kanske 20 andra personer och tryckte. Stod där tills stormen bedarrat och jag uppskattade att mitt paraply skulle kunna stå pall för nederbörden sedan kastade jag mig ut i ovädret och insåg att jag skulle bli ordentligt blöt.
Det blev jag också!
Det har pratats ganska mycket om detta i media den senaste tiden så det var ju inte utan att det faktiskt fanns i bakhuvudet när man ställde sig nere tunnelbanan på morgonen. När jag kom fram till min station och just skulle gå upp för trappen som leder vidare till tågstationen från vilket jag tar tåget för att åka till mitt arbete började det tjuta och lampor började blinka. Vaktmänniskor kom springande och drog för stora gallergrindar för nedgången till stationen. Vad sjutton händer nu funderade jag. En liten knut i magen fick jag allt... Som tur var stängde de bara nedgången och jag ar ganska säker på att det var en säkerhetsåtgärd för att det helt enkelt var för mycket folk där nere.
När jag skulle hem regnande det riktigt mycket. När jag kom fram med tåget till stationen regnande det även inne i själva den stora stationsbyggnaden, på vissa ställen var det t.o.m som om någon stod med en flaska vatten och bara hällde vatten rakt in. Stora delar av golvet låg under minst en centimeter vatten. När jag just skulle passera ut från tågstationen ner till tunnelbanan stängdes stora grindar rakt framfor näsan på mig och det började tjuta igen. Denna gång ropade en röst ut att pga en säkerhetsrisk skulle hela stationen utrymmas omgående. Varför man då stänger grinden precis framför mig kvarstår som ett mysterium. Fick skynda till en annan utgång tillsammans med en massa andra stressade och blöta personer. Ingen trodde väl att det var ett terrordåd utan att det var pga allt vatten...men samtidigt, man kunde ju inte riktigt veta säkert. Kom ner till tunnelbanan för att mötas av en avspärrning, här låg golvet under nästan en decimeter vatten och de hade stängt av allt pga översvämning. Suck! Det var bara att gilla läget, stoppa mobilen i en plastpåse och hoppas att den skulle klara sig utan att bli fuktig och sedan traska hem.
Att gå från tågstationen tar kanske 30 minuter om man går raskt. Igår tog det nog nästan det dubbla eftersom jag och många med mig råkade hamna i en hagelstorm som under en stund helt lamslog allt. Motorcyklister stannade för att söka skydd, bilar stannade för att de inte såg något och under ett litet tak stod jag och kanske 20 andra personer och tryckte. Stod där tills stormen bedarrat och jag uppskattade att mitt paraply skulle kunna stå pall för nederbörden sedan kastade jag mig ut i ovädret och insåg att jag skulle bli ordentligt blöt.
Det blev jag också!
Vanbrandt
För några dagar sedan mailade jag PRV för att höra om namnet Vanbrand var ledigt. Fick följande svar av Mona Kvist som tydligen arbetar där.
"Hej, Vanbrandt är förväxlingsbart med det redan befintliga efternamnet Warnbrant.
Hälsningar
Mona Kvist, Patent- och registreringsverket"
Nu måste jag faktiskt protestera! Hur puckad ska man tillåta att någon får vara? Det föreligger lika stor förväxlingsrisk när det gäller apelsiner och gurkor och jag har inte hört att någon skulle vilja förbjuda varken apelsiner eller gurkor! Om man ska avstå något för att det är förväxlingsbart med något annat tycker jag att vi kan börja med att avstå från puckade människor som kan förväxlas med de som bara är lite puckade! Suck! Jag tycker att det är löjligt! Man kan väl få heta vad man vill, vad spelar det för roll? Så länge man inte förolämpar någon...
Hm, nu när jag tänker på det vet jag faktiskt inte varför jag varit så besatt av just det namnet...ska se om jag kan hitta på något annat namn.
"Hej, Vanbrandt är förväxlingsbart med det redan befintliga efternamnet Warnbrant.
Hälsningar
Mona Kvist, Patent- och registreringsverket"
Nu måste jag faktiskt protestera! Hur puckad ska man tillåta att någon får vara? Det föreligger lika stor förväxlingsrisk när det gäller apelsiner och gurkor och jag har inte hört att någon skulle vilja förbjuda varken apelsiner eller gurkor! Om man ska avstå något för att det är förväxlingsbart med något annat tycker jag att vi kan börja med att avstå från puckade människor som kan förväxlas med de som bara är lite puckade! Suck! Jag tycker att det är löjligt! Man kan väl få heta vad man vill, vad spelar det för roll? Så länge man inte förolämpar någon...
Hm, nu när jag tänker på det vet jag faktiskt inte varför jag varit så besatt av just det namnet...ska se om jag kan hitta på något annat namn.
En ovanlig dag
Tänk att denna dag skulle komma, känns nästan overkligt att nu efter sitta här och inse att det är sant. I lördags traskade jag runt i London i shorts. Jag som hur länge som helst sagt att jag absolut inte tycker att kortbyxor hör hemma i en storstad. Jag har aldrig medvetet gått i shorts i en större stad i Sverige. I Nice gör jag det - men det är ju liksom semester så det är en annan sak. Visserligen var det ju något annorlunda omständigheter som rådde i London under lördagen med prideparad och festival och så, under de omständigheterna är det ju liksom mer 'anything goes' som gäller. Under lördagen hade jag det stora nöjet att presentera tre olika outfittar (ja, det är ett nytt ord!) för människorna i London. Dagen började med D&G-jeans och en v-ringad t-shirt i en mörk hallonrosa färg, svarta Armani-skor och en Gucci-keps, eftersom det blev tokvarmt med jeans åkte vi hem och bytte om - denna gång blev det...och hör här...SHORTS, ett par svarta med sydda pressveck och slag. Till dessa bar jag en ljusblå skjorta med vit krage och de där YSL-skorna jag skrev om tidigare, en outfitt som jag var nöjd med att traska runt på Trafalgar Square i, där det bjöds på framträdanden från mindre kända artister och avborstade föredettingar, var riktigt trevligt. På kvällen skulle vi ut och festa till det lite och då var det tid att byta om igen sa vi åkte hem. Eftersom jag inte älskar att tvätta så blev det en kombination av det jag burit tidigare under dagen, jeansen och de andra skorna åkte på igen och skjortan behöll jag på. Man skulle kunna tycka att jag var aningens ohygienisk som inte bytte skjortan också, men till de som går i tankar av den karaktären kan jag bara meddela att jag fortfarande doftade som en nyutslagen nyponros en tidig sommarmorgon innan solen gått upp och det fortfarande ligger kvar dagg på bladen och luften är full av förväntningar på vad dagen kan ha i sitt sköte - så doftade jag! Eller ok...jag doftade min vanliga parfym, var inte svettig - ok!
Kvällen spenderades i SoHo där det festades på gatorna natten lång. Vi var inte där hela natten men en bra stund och njöt av stämningen samtidigt som vi vadade i skräp som jag gissar framåt småtimmarna säkert nådde till knäna på de
som fortfarande var kvar. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att ställa fram lite papperskorgar. Jag som generellt inte slänger saker på marken för att jag tycker det ar fel blev tvungen att faktiskt bidraga till nedskräpningen eftersom det faktiskt inte fanns någonstans att slänga sitt skräp.
Igår var vi ute och traskade en sväng, sedan testade vi en restaurang som vi inte testat tidigare. Den var mycket bra och ligger i ett hotell där familj ska bo under besök i London senare under sommaren. Med det besöket slog vi även igen dörren till alla möjligheter som fanns att rädda vart rykte som matlagande familj. Under förra veckan lagade vi inte mat en endaste gång - riktigt illa men har sin förklaring.
Pride
Här kommer lite bilder från prideparaden som tågade genom London igår.
Tre bilder på temat flaggor (klicka för större bild).
Fyra bilder med budskap (klicka för större bild).
Flottan, en brandbil, en ballongman och en person med MYCKET fjädrar (klicka för större bild)
Ett tragiskt, sorgligt och trist inslag, här var motdemonstrationen.
Fult folk får förslag
Tidigare i veckan skulle jag möta maken på Oxford Street för vi skulle shoppa
lite efter jobbet. Jag stod där och väntade i drygt 20 minuter. Det är
intressant att betrakta livet på en gata. Om jag inte redan hade ett jobb skulle
jag kanske kunna jobba med något som involverade att observera människor på en gata.
När jag stod där och väntade inträffade något som gjorde mig både orolig och
rädd. Det kom en kille och en tjej med papper i händerna och ställde sig nästan
bredvid mig och började spana ut över folkvimlet. Självklart blev jag nyfiken
vad det var för papper de hade tänkt att dela ut så jag sneglade så diskret jag
bara kunde genom mina solglasögon (vilket jag tror faktiskt gick ganska bra).
Ve och fasa! Det var någon form av rekryteringspapper till en ny make-over-tv-
show, skulle inkludera kirurgi, hår och kläder. De två utdelarna stod och
betraktade de som passerade mycket noga och när någon ful person gick förbi var de snabba med att sticka ett papper i den personens hand. Nu får man ju egentligen inte skriva att någon är ful - alla är fina på sitt vis. De som fick papper var bara fina på ett mindre uppenbart vis.
Jag var mycket orolig att de skulle ge mig ett papper, funderade ett tag på
att faktiskt ställa mig på något annat ställe för att vara saker på att inte få
en lapp. Att få en sådan rekryteringslapp vore liksom som ett kvitto på att man
faktiskt inte alls är vidare tilldragande samtidigt var jag så nyfiken att jag
inte riktigt kunde flytta mig, ville dels se vilka som fick lappar och dels
ville jag se om jag kunde klara mig undan.
Lyckan var gjord nar jag faktiskt insåg att jag inte fick en fulstämpel i
pannan utan kunde gå vidare med den lilla gnutta av trevlig självkänsla jag bär
med mig inombords i behåll. Dessutom var det faktiskt en kille (av ickehomotyp)
på en fest för flera veckor sedan som sade att jag hade en otroligt välsvarvad
kropp. Det tycket jag var snällt! Dock far jag väl tillstå att jag inte alls
har det utan säkert bara hade lyckats klä mig aningens fördelaktigt. Det är
skrämmande nu när man börjar bli äldre att inse att jag faktiskt inte kan äta
två kilo kakor om dagen utan att lägga på mig något. Dessutom skulle jag kunna
tro att jag har extra lätt for att lägga på mig lite trivselvikt just nu
eftersom jag inte äter lunch. Skulle tro att kroppen säkert är inställd på
någon sorts svältläge vilket gör att den bunkrar fett för att spara tills det
verkligen blir kristider. Hoppas dessa kristider kommer innan strandtiderna
kommer!
lite efter jobbet. Jag stod där och väntade i drygt 20 minuter. Det är
intressant att betrakta livet på en gata. Om jag inte redan hade ett jobb skulle
jag kanske kunna jobba med något som involverade att observera människor på en gata.
När jag stod där och väntade inträffade något som gjorde mig både orolig och
rädd. Det kom en kille och en tjej med papper i händerna och ställde sig nästan
bredvid mig och började spana ut över folkvimlet. Självklart blev jag nyfiken
vad det var för papper de hade tänkt att dela ut så jag sneglade så diskret jag
bara kunde genom mina solglasögon (vilket jag tror faktiskt gick ganska bra).
Ve och fasa! Det var någon form av rekryteringspapper till en ny make-over-tv-
show, skulle inkludera kirurgi, hår och kläder. De två utdelarna stod och
betraktade de som passerade mycket noga och när någon ful person gick förbi var de snabba med att sticka ett papper i den personens hand. Nu får man ju egentligen inte skriva att någon är ful - alla är fina på sitt vis. De som fick papper var bara fina på ett mindre uppenbart vis.
Jag var mycket orolig att de skulle ge mig ett papper, funderade ett tag på
att faktiskt ställa mig på något annat ställe för att vara saker på att inte få
en lapp. Att få en sådan rekryteringslapp vore liksom som ett kvitto på att man
faktiskt inte alls är vidare tilldragande samtidigt var jag så nyfiken att jag
inte riktigt kunde flytta mig, ville dels se vilka som fick lappar och dels
ville jag se om jag kunde klara mig undan.
Lyckan var gjord nar jag faktiskt insåg att jag inte fick en fulstämpel i
pannan utan kunde gå vidare med den lilla gnutta av trevlig självkänsla jag bär
med mig inombords i behåll. Dessutom var det faktiskt en kille (av ickehomotyp)
på en fest för flera veckor sedan som sade att jag hade en otroligt välsvarvad
kropp. Det tycket jag var snällt! Dock far jag väl tillstå att jag inte alls
har det utan säkert bara hade lyckats klä mig aningens fördelaktigt. Det är
skrämmande nu när man börjar bli äldre att inse att jag faktiskt inte kan äta
två kilo kakor om dagen utan att lägga på mig något. Dessutom skulle jag kunna
tro att jag har extra lätt for att lägga på mig lite trivselvikt just nu
eftersom jag inte äter lunch. Skulle tro att kroppen säkert är inställd på
någon sorts svältläge vilket gör att den bunkrar fett för att spara tills det
verkligen blir kristider. Hoppas dessa kristider kommer innan strandtiderna
kommer!
Städning
Idag har vi storstädat. Det var inte roligt!