Små bitar ur min vardag

Den 7/7 för några år sedan skakades London av fruktansvärda terrordåd. Igår var det årsdagen för dessa och för att hedra minnet av de som omkom presenterades ett nytt minnesmärke i Hyde Park.  

Det har pratats ganska mycket om detta i media den senaste tiden så det var ju inte utan att det faktiskt fanns i bakhuvudet när man ställde sig nere tunnelbanan på morgonen. När jag kom fram till min station och just skulle gå upp för trappen som leder vidare till tågstationen från vilket jag tar tåget för att åka till mitt arbete började det tjuta och lampor började blinka. Vaktmänniskor kom springande och drog för stora gallergrindar för nedgången till stationen. Vad sjutton händer nu funderade jag. En liten knut i magen fick jag allt... Som tur var stängde de bara nedgången och jag ar ganska säker på att det var en säkerhetsåtgärd för att det helt enkelt var för mycket folk där nere.  

När jag skulle hem regnande det riktigt mycket. När jag kom fram med tåget till stationen regnande det även inne i själva den stora stationsbyggnaden, på vissa ställen var det t.o.m som om någon stod med en flaska vatten och bara hällde vatten rakt in. Stora delar av golvet låg under minst en centimeter vatten. När jag just skulle passera ut från tågstationen ner till tunnelbanan stängdes stora grindar rakt framfor näsan på mig och det började tjuta igen. Denna gång ropade en röst ut att pga en säkerhetsrisk skulle hela stationen utrymmas omgående. Varför man då stänger grinden precis framför mig kvarstår som ett mysterium. Fick skynda till en annan utgång tillsammans med en massa andra stressade och blöta personer. Ingen trodde väl att det var ett terrordåd utan att det var pga allt vatten...men samtidigt, man kunde ju inte riktigt veta säkert. Kom ner till tunnelbanan för att mötas av en avspärrning, här låg golvet under nästan en decimeter vatten och de hade stängt av allt pga översvämning. Suck! Det var bara att gilla läget, stoppa mobilen i en plastpåse och hoppas att den skulle klara sig utan att bli fuktig och sedan traska hem.  

Att gå från tågstationen tar kanske 30 minuter om man går raskt. Igår tog det nog nästan det dubbla eftersom jag och många med mig råkade hamna i en hagelstorm som under en stund helt lamslog allt. Motorcyklister stannade för att söka skydd, bilar stannade för att de inte såg något och under ett litet tak stod jag och kanske 20 andra personer och tryckte. Stod där tills stormen bedarrat och jag uppskattade att mitt paraply skulle kunna stå pall för nederbörden sedan kastade jag mig ut i ovädret och insåg att jag skulle bli ordentligt blöt.

Det blev jag också!