Små bitar ur min vardag

Så var det dags att åka hem. Åkte o köpte 7,5 liter rom på bag-in-box,
packade ner våra saker och åkte och åt lunch. Tyvärr hade vi inte tänkt på
att restauranten inte tog kort. Vi hade inte vidare mycket kontanta medel.
Maken fick åka iväg och leta efter en bankomat och kvar på restauranten
sitter jag nu som någon slags pant. Hoppas innerligt att han kommer tillbaka
snart. Nu kom han tillbaka, skönt.

Jaha, nu är vi incheckade. Bilen återlämnad. Väskorna har åkt iväg på det
där festliga bandet. Ibland tänker jag att det skulle vara skoj att åka med
för att se vad de har för sig under tiden vi är separerade från varandra
mina väskor och jag. Klockan är ni 19.46 lokal tid och det är lördag. Vid
denna tid på söndag borde jag vara hemma.

Flygresan var inte fullt så njutbar som man skulle kunna önska. Vi hade
hoppats på att få tre säten var, just som på resan till Guadeloupe, men nu
fick vi bara ett säte per person. Jag hamnade bredvid en tant men ett
akademiskt utseende. Hon luktade mycket tvål med inslag av ros. Jag
uppskattade inte till en början hennes försök att sprida väldoft men när en
farbror med en lång svans av ondskefull odör som liksom brutalt piskade sig
in i mina näsborrar sedan passerade förbi för att sätta sig mycket långt
bakom oss kände jag mig lättad att jag fick tvåltanten som granne.

Nu sitter vi i Paris. Jag är hungrig, frusen och trött. Denna mellanlandning
inklusive flygplatsbyte känns totalt meningslöst. Jag ska uppfinns små
kapslar som man kan resa i som planen kan släppa ner en i när man flyger i
närheten av sitt hus så man slipper all denna meningslösa väntan.

Dagens lunch

Jag sov mycket oroligt och vaknade massor med gånger. Stressad. Varför? Jo,
för vi hade inget presentpapper och ej heller något presentsnöre och jag
skulle göra paket på morgonen. Lösningen: tidningspapper, en kökshandduk,
några grässtrån och två blommor.

Åkte till en strand. Vädret var lite oroligt. Åt lunch. Råkade välta ner
mina solglasögon från bordet så de fick en stor repa mitt på höger glas. Åh
vad ledsen jag blev. Mina fina solglasögon från Dior. Ack vilken sorg,
vilken olycka. Jag ska se om det går att byta ut glaset när jag kommer hem.

På eftermiddagen satt vi på vår veranda och drack champagne och åt räkor.
Sedan gick vi en lång bit till en fantastisk fisk- och skaldjursrestautrant.
Det finns vad jag vet ingen taxiverksamhet på denna ö och trots att jag inte
hade tandkräm på skjortan upplevde jag inte att lifta som en vidare skojig
tanke.

Åt en fantastisk förrätt följd av en magnifik grillad languster till
varmrätt. För er som missat det så är langustern hummerns klolösa kusin,
typ.

Frukost och paket

Solnedgång och segelbåt

På förmiddagen gjorde vi ungefär inget alls utan laddade inför dagens
valskådning.

Tillsammans med en bunt andra människor gick vi ombord på en båt som körde
oss långt ut till havs. Med jämna mellanrum stannade vi och en tjej stack
ner en pinne med en liten mikrofon på i havet. De skulle alltså med en
hydrofon försöka hitta valar åt oss.

Efter ett antal hydrofonstopp med efterföljande justering av kursen hamnade
vi bland en grupp delfiner. Det var trevligt. De vackra djuren simmade runt
och några lite mer generösa av dessa bjöd på några krumbuktande skutt upp i
luften. Ett vacker skådespel. Tyvärr hade jag hoppats att få se någon av de
lite större valsorterna som sägs finnas i dessa vatten, delfiner har jag
sett tidigare och även om jag har en positiv inställning till dessa kunde
jag inte undgå att uppleva viss besvikelse när vi vände hemåt. Jag hade inte
fått se någon större val och hade dessutom nästan sett en fet tant kräkas.
Med tanke på volymen på hennes uppkastning föreställer jag mig att hon
njutit av en stor lunch just innan avfärd. Kanske inte helt smart om man ska
ut på sjön och bevisligen har en fallenhet för att drabbas av sjösjuka. Jag
tyckte synd om tanten,  ganska synd om henne var det allt men mer synd var
det om han som fick uppgiften att försöka skölja bort kräkset.

Nedan följer en delfinkavalkad.

Idag har vi haft en riktig slappardag, just vad varje semester bör inkludera
om ni frågar mig. Vi åkte till den största stranden som finns på denna ö.
Jag brukar generellt inte uppskatta stränder av denna karaktär då dessa ofta
är tämligen infekterade av diverse mindre smakfulla turister. Denna strand
var ett undantag. Jag vet inte om det beror på lågkonjunkturen eller om
katastrofen på Haiti fått folk att ägna sig åt mer viktiga aktiviteter.

Stranden var inte tom men ej heller överbefolkad. Sanden var synnerligen fin
och vattnet var klart, vad mer kan man önska? Jo, det ska jag tala om. En
servitris som vet vad hon håller på med, det är vad man kan önska! På
strandrestauranten där vi valde att inta vår lunch måste vi fått någon sorts
pryo som servitris. Mer inkompetent människa får man faktiskt leta efter
(och jag har träffat många människor som kan kallas inkompetenta, typer som
inte alls levt upp till den standard man borde kunna förvänta sig - men jag
kanske har för höga förväntningar på folk, vad vet jag). Jag tycker det hör till vanligt servitrisfolkvett att man öppnar vinflaskor åt folk, inte bara lägger fram en öppnare! Men maten var god
så köket visste vad de höll på med och det var jag glad för. Tyvärr var jag
lite för ivrig när jag skulle sätta i mig efterrätten. Jag hade inte valt
efterrätt utan det liksom bara kom in en banan och en tant som hällde sprit
på den och sedan tände hon eld på anrättningen. Flamberad banan i all ära,
men hur vet man om man kan börja äta på den? Jag tänkte att den nog brunnit
klart och tog en tugga. Den hade inte brunnit färdigt så nu är jag aningens
brännskadad i höger mungipa, men jag antar att det är smällar man får ta.

Middagen var hämtpizza, inte så snyggt (ur ett imageperspektiv) men ack så
gott. Nu ska jag ladda inför morgondagens valskådning och dricka upp mitt
bubbel.

Strand

Undergårdagen avslutade jag boken Professor doktor von Igelfelds bravader av
Alexander McCall Smith, den var riktigt rolig och mysig. Jag gillar verkligen sättet
han skriver på. Tyvärr hade jag felberäknat antalet böcker att ta med mig så
nu har jag inget att läsa. Får se om maken har något av intresse med
sig...eller jag vet ju vad han har för böcker med sig, för han fick de av
mig innan vi åkte...

Jag måste erkänna att detta faktiskt såg roligt ut, kanske en framtida hobby?

Jag tycker inte om liftare, eller egentligen har jag inget otalt med dessa
men jag skulle nog aldrig plocka upp en sådan. Vem vet vem man släpper in i
sin bil, det kan ju vara en mördare, en rånare eller någon som luktar illa. På
denna ö finns det många, de står lite här och var och viftar med en tumme i
hopp om att man ska ge den skjuts. Vi plockar inte upp någon av dessa.

Imorse när jag skulle gå och köpa bröd stannade en bil bredvid mig och
frågade om jag ville åka med ner till stora vägen. Att gå och köpa bröd får
räknas till något av en fysisk prestation. Jag tackade givetvis nej till den
vänliga bilistens erbjudande, att åka bil skulle ju liksom ta bort stora
delar av den fysiska prestationen. Dessutom hade jag efter att ha lämnat
bostaden noterat en liten fläck på min tröja, är rätt säker på att det var
tandkräm och det är högst olämpligt att åka i någon annans bil med smutsiga
kläder. Givetvis är det minst lika olämpligt att gå och köpa bröd i kläder
med tandkräm på och jag ber givetvis om ursäkt för detta!

Undrar om världen försöker säga mig något, tänk om detta var en pik eller på
något vis omvänd karma.

Idag ägnade förmiddagen åt att vandra genom regnskogen upp på en vulkan.
Sikten där var värdelös,  dels för att vi vandrade i ett moln och dels för
att jag hade mina solglasögon på mig. Solglasögon när man vandrar i ett moln
är inte vidare praktiskt, men jag hade inte fodralet med mig och dessutom
såg jag mäkta cool ut!

Eftermiddagen spenderade vi på stranden, men först åt vi lunch. Vi åt så
mycket lunch att vi enades om att bara köpa en avokado till middag.

På vulkanen...


...i ett moln.

Idag vaknade vi till ett något mulet väder, det regnade över berget som vi
ser från vår veranda. What to do? Jo, vi pkte för att leta rätt på solen. Vi
tog bilen i jakt på solen. Vi hamnade på den mer östligt belägna ön, allra
längst ut. Där möttes vi av ett spektakulärt (jag vet att detta ord börjar
bli uttjatad nu) landskap med gigantiska vågor. Vi vandrande runt där, jag
med kameran i högsta hugg. Vi hade gärna badat men skyltar upplyste oss om
att bad vid detta badställe var förenat med fara så vi badade inte. Sen åkte
vi "hem" drack en drink och lagade mat. Ska bli intressant att se vad
morgondagen har att erbjuda. Vi kanske ska åka och titta på vulkanen.

Mycket stora vågor, riktigt stora faktiskt!

Vissa tycker att andras drömmar är totalt ointressant att ta del av, tillhör
du en av dessa personer kan du med fördel hoppa över detta stycke för jag
kommer nu dela med mig av en dröm jag hade i natt. Jag och min bästa vän
satt på ett flyg till Guadeloupe, vi satt längst fram och planet var
utformat som en buss så vi satt bredvid de tre piloterna. Det var inte någon
annan ombord på planet. Vi började gå ned för landning och passerade en
staty, eller kanske var det mer som ett monument, som jag kände igen från
Martinique. Jag och min kompis tittade på varandra, "Detta är inte rätt!"
sade vi till varandra. Jag sade till piloterna att vi var på helt fel ö, de
skruvade på sig och fnittrade lite samtidigt som de sade "Vad tur att du
sade något, vi var lite osäkra på var vi var...". Just innan planet skulle
ta mark lyfte vi igen och flög till rätt ö. Väl hemma i Sverige igen hade
media fått nys om vad som nästan skulle kunna kallas för ett tillbud - vi
höll på att landa på en flygplats där vi inte hade landningstillstånd på en
landningsbana där det inte alls var säkert att den skulle vara tom och redo
för oss att landa på. Vi beslutade oss för att inte tala med media innan vi
talat med Air France, först skulle vi se vad vi skulle kunna få för
erbjudande från flygbolaget. Vi stängde av mobilerna för att tidningarna,
tv och radio inte skulle kunna nå oss. Jag beslutade mig för att om jag fick
ett Diamantkort (som skulle ge mig och maken resor i förstaklass) samt gratis
resor med Air France resten av livet skulle jag låta bli att tala med media
om tillbudet. När jag på kvällen sedan talade med min polare fick jag höra
att några små uppgifter hade kommit ut till media eftersom de ringt så många
gånger. Jag blev mycket upprörd...mitt Diamantkort och våra gratisresor
riskerade att gå förlorade! Sedan vaknade jag. Det är märkligt vilka saker
hjärnan kan hitta på när man sover.

Idag var vi och dök i Cousteaureservatet igen. Vi fick även denna gång se en
sköldpadda! Vi stack även händerna i varm sand på botten av havet, det var
som en het källa här, mycket häftigt! Sedan simmade vi till en staty
föreställande Cousteau från midjan och upp. Jag klappade honom på huvudet
innan vi simmade vidare. Ett mycket bra dyk var det, fullt med fiskar och
koraller. Efter det åt vi lunch och sedan låg vi på en strand, denna med
vulkanisk sand som var så varm att det nästan gjorde ont under fötterna. Jag
gissar att folk med mycket ovårdade fötter som gått barfota mycket säkert
inte alls hade samma besvär.

Nu ska vi spela Monopol och sen äta middag och dricka bubbel.

Jag hade egentligen inte tänkt skriva mer idag, men här kommer lite mer
text. Det finns oändligt många fördelar med att vi har köket utomhus,
exempelvis kan jag nämna att vi slipper matos inne och att äta med
spektakulär havsutsikt är underbart. Saker som är mindre trevliga är att
det satt en liten lite groda vid diskhon igår när jag skulle laga mat samt
det ibland går förbi folk och tittar på en när man äter. Igår gick det förbi
en fransk tant och sa att det luktade gott om min matlagning, det var iofs
trevligt. Visserligen hade jag bara hunnit steka lök och vitlök så det var
ju liksom inget mer avancerat jag gjort. Dessutom skulle jag tro att bara
man gjort något med vitlök så är fransoserna nöjda.

Dykställen

Vi började dagen som de allra flesta dagarna på semestern hittills med en
lättare frukost på terrassen. Jag brukar egentligen mest tycka att frukost är
ett onödigt ont men när man inmundigar den samtidigt som man blickar ut över
palmerna och havet är det en fantastisk upplevelse.

Efter frukosten åkte vi till en botanisk trädgård som visade upp 

Det var väldigt väldigt högt upp...


Stackars liten apa.

Imorse innan maken vaknat beslutade jag mig för att göra lite nytta. Klädde
på mig och traskade iväg, jag skulle köpa bröd och frimärken.

Mötte hunden Sally med tillhörande husse, de bor rätt nära oss. Hussen sade
"Sally" till hunden för att göra den uppmärksam på något, jag svarade
"salut!" var på hussen klämde fram ett "bonjour" till mig. Skamsen gick jag
vidare för att utföra mina ärenden. Tyvärr låter hundens namn på franska
mycket likt ordet hej på franska. Enligt min mening ett högst opassande namn
för en hund.

Åkte och bokade dykning till klockan två, åkte tillbaka, läste ut Moon Walk
(Michael Jacksons självbiografi från 1988).

Dyket var helt ok, inte det bästa men långt ifrån det sämsta jag gjort. Det
som satte guldkant på dyket var att vi såg en sköldpadda! Den såg så
fridfull ut när den seglade omkring på djupet. Det såg ut som den flög, som
en djupets bepansrade fågel gled den omkring. En mäktig syn.

Ikväll blir det svärdfisk till middag. Ska bara titta klart på solnedgången,
dricka en drink och sedan ska vi börja med maten.

Solnedgång

Vi vaknade 02.56 imorse (om man ens kan kalla det för morgon...) och kände att vi antagligen sovit nog mycket. Låg och läste lite i min bok och väntade på att bli redo att somna om. Somnade och vaknade igen närmare halv nio. Jag undrar om vi gick och lade oss för tidigt igår eller om vi brukar sova lite för lite i vanliga fall och liksom vant oss att sova mellan fem och sex timmar.

Igår traskade vi i mörkret guidade av en liten lampa i min mobil till en närbelägen restaurant. 80 euro fattigare och med fulla magar gick vi hem och sov för att vara laddade för dagens aktiviteter.

Vi hade planerat att dyka idag.
Men då det var lite moln (en av fördelarna med vår spektakulära havsutsikt) över stället vi tänkt dyka vid beslutade vi oss för att ta bilen och åka till ett annat ställe och snorkla. Väl framme åt vi lunch och sedan lade vi oss på stranden.

Imorse avslutade jag boken En halv gul sol av Chimamanda Ngoz Adichie. Den var riktigt riktigt bra! Har nu börjat på Michael Jacksons självbiografi som han skrev när han var 29 år.

Snorklade lite och njöt av solen. Tyvärr var det några djur som passade på att njuta av mig samtidigt som jag njöt av solen. Det var inte myggor utan något litet och säkert oviktigt djur som liksom tog små små tuggor av min person. Upplevelsen var tämligen otrevlig och efter ett par timmar ansåg vi att de fått nog att mumsa på och vi förlorat nog med kroppsmassa så vi åkte hem.

Ikväll ska vi laga pilgrimsmusslor. Mums för en hungrig mage!

Två av våra grannar, Herr Ödla och Fru Groda.

Igår lagade vi små snäckor med zucchini, tomat, purjolök, vitlök, habanero och vin. Till det åt vi couscous och drack rosevin (jag hittar inte knappen för det som ska vara över e i ordet rose). Det var riktigt gott!

Imorse vaknade vi vid sextiden på morgonen för maken hade missat att stänga av det förinställda alarmet på sin mobil. Sedan somnade vi om. När vi sedan vaknade regnade det. Satt utanför och tittade på regnet när det kom en tant och ville byta ut våra handdukar. Maken stod i duschen och det tog en stund för mig att få fram handdukarna hon ville ha. Hon sa en massa saker på franska fast jag försökt klargöra för henne att jag inte talar vidare mycket av just det språket. Hon skrattade, troligtvis åt mig. Jag antar att jag får bjuda på det.

Lämnade regnet, körde genom regnskogen för att titta på ett vattenfall. Det var fint antar jag. Sedan åkte vi över till en annan ö där solen strålar! Har just ätit lunch och ligger nu på stranden, denna lite mer turistig än gårdagens strand. Vattnet är kristallklart och sanden len. Trots att detta är en turiststrand är det faktiskt inte vidare mycket folk här. Jag antar att den sk ekonomiska krisen slagit hårt mot turismen på denna paradisö. Faktumet att jag och maken kunde förfoga över två stolsrader på flyget vittnar om att det kanske inte är så mycket turister här som de brukar. Personligen tyckte jag att det var underbart att kunna sträcka ut benen över tre stolar och faktiskt sova ganska gott på flyget. Ja just det, det har jag inte skrivit tror jag...de visade Michael Jacksonfilmen This is it på planet! Snacka om lycka! Nu ska jag bada. Over and out.

Man ser inte riktigt vad detta är, någon som vågar gissa?

Vi vaknade tidigt, mycket tidigt, faktiskt tokigt tidigt. När vi noterat att klockan faktiskt bara var 04.45 enades vi om att vi nog borde sova en stund till.

Idag gjorde vi en sk road trip till regnskogen. Efter att ha betalat 1 euro var i inträde traskade vi iväg för att titta på vattenfall. Att ta inträde till skogen kan tyckas märkligt, men faktum var att det absolut var värt summan. I regnskogen hade någon nämligen byggt en led med sten och trätrall vilket gjorde den annars totalt ogenomträngliga regnskogen tämligen permeabel. Vattenfallen var föga imponerande, men så har vi ju flugit förbi Angel falls (världens högsta vattenfall) under en annan resa.

Fortsatte bilturen runt nästan hela ön, hittade ett litet ställe som serverade mat vid en nästan folktom strand. Mumsade lite lokala specialiteter och lade oss sedan på stranden. Där vi nu sitter. Att skriva bloggen på mobilen är lite tidskrävande men ack så behändigt, den kan man ju verkligen ha med sig överallt. Nu ska jag applicera lite mer solskyddsfaktor 50 i ansiktet så jag inte skadar min hy sedan ska jag fortsätta läsa en bra bok som jag fastnat i.

Vattenfall på avstånd, innan vi traskade.



Annat vattenfall.

När vi landat i PTP (googla det om ni inte hänger med) och hämtat vår hyrbil åkte vi till vårt boende. Vi hyr nästan som en liten stuga med två rum, toalett, badrum och veranda. På verandan finns köket och stolar samt ett bord. Vi hängde upp ett myggnät och slog på luftkonditioneringen och sedan sov vi underbart gott. På morgonen, verkligen på morgonen - vi vaknade vid 06.09, och steg ut på verandan insåg vi att vi hade underbar utsikt över havet. Fantastiskt! Vi hade inte sett detta då havet gömde sig i skydd av mörkret.

Vi gick en promenad till stranden och inventerade det lokala utbudet av dykcenter. Snart ska vi laga mat, idag ska vi äta hemma och njuta av livet, utsikten, bläckfisk och vin.

En otrevlig insekt välkomnade oss i mörkret genom att sitta och vänta på en lampa (lampan var dock utomhus).

Strålande utsikt i morgondiset!

Jag höll på att bli galen av skrikande ungar och babblande tjejer!!!

Vi åkte från Arlanda till Paris vid sex tiden på morgonen och bakom oss satt en tjej med unge och hennes kompis, tjejens kompis alltså, ungen tror jag var för ung för att ha polare. De var en del av ett större sällskap men satt inte alla tillsammans. Under HELA resan satt dessa två tjejer och tjattrade som två lobotomerade babianer. Jag som annars gillar att lyssna på andra människors samtal kan uppriktigt svära på att jag aldrig har hört en sådan onödig, meningslös och irriterande konversation tidigare. Dessa två tjattrade konstant, hela tiden, varje liten sekund fylldes av läten från bänkraden bakom oss. När dessa två hämtade andan skrek den medhavda ungen. Jag höll seriöst på att bli tokig. Jag tycker inte att man ska flyga med skrikande ungar, dessa som envisas med att medföra skrikungar borde placeras i en egen ljudisolerad sektion. Vidare anser jag att folk som för så meningslösa och för andra makabert kräkframmanande samtal inte ens borde få ett pass!!!

Sedan när det kommer till "våra" barn så är det klart att de får åka vart de vill och skrika så mycket de bara har lust med, men de barnen tycker vi ju så mycket om!

Festlig avisning av ett KLM-plan som stod bredvid.

Vi har varit på semester men är nu hemma igen.

Under kommande dagar kommer jag posta blogginlägg som skrevs under semestern. Här kommer det första:

Just innan vi skulle på semester hade de satt upp en lapp i vårt trapphus om att de skulle byta packningar och om man inte kunde vara hemma vid just det tillfället skulle man antingen lämna nycklarna till styrelsen eller se till att någon annan kunde vara där och släppa in packningssbytarna. Min svärfar lovade att hjälpa oss med detta vilket var otroligt snällt! Jag hade ogärna släppt in folk i vår lägenhet när vi inte var hemma, tror inte att vår hemförsäkring täcker förlust av eventuella saker som folk kan tänkas sno om man frivilligt lämnat bort sina nycklar. Två lite knasiga saker hände när vi lämnade in nycklarna.

1. Till killen (vi kallar honom för Hejhejkillen för att han är så hejig och pratig av sig) som vi lämnade kontaktinfon till makens far åt nämnde jag att vi skulle till Karibien på semester. När jag sedan kom att tänka på det hela gick det inte att hålla sig för skratt. Vi har nämligen gjort en sk andrahandspant på vår nuvarande lägenhet för att få kontantinsats till vår nya. Jag gissar att Hejhejkillen inte vet något om vår nya lgh utan tänkte att vi gjort detta (vilket styrelsen - bla den hejande killen godkänt) för att åka på semester. Hahaha vad vi måste framstått som väldigt märkliga personer utan större ekonomiskt sinnelag. Nu tycker jag inte att det skulle vara varken fel eller omoraliskt att ta ett banklån eller så för att semestra, semester är något som är bra för hälsan och ska prioriteras...men att ta en andrahandspantsättning för att semestra skulle jag inte göra.

2.   När jag nämnde vart vi skulle åka berättade Hejhejkillen om två killar han kände som var i Sydamerika på semester just nu. De två killarna var också ett par. Jag kunde inte låta bli att tycka att det var så rart att han tyckte att det var viktigt att tala om för oss att han kände två killar som var ett par. Visst inser jag att det för mig inte alls är konstigt med två killar som är tillsammans men att det finns människor som fortfarande år 2010 tycker det är konstigt. Till alla som fortfarande inte känner ett homopar kommer här en uppmaning - ut och leta upp ett samkönat par att lägga till er övriga bekantskapskrets, vi är mycket samtida, trendiga och kalastrevliga! Haha, nä det är klart att det finns trista homopar också...

Jag har varit på semester, därför har det varit lite tyst här på bloggen. Men inom en mycket snar framtid blir det liv i luckan igen.