Små bitar ur min vardag

Idag har vi haft en riktig slappardag, just vad varje semester bör inkludera
om ni frågar mig. Vi åkte till den största stranden som finns på denna ö.
Jag brukar generellt inte uppskatta stränder av denna karaktär då dessa ofta
är tämligen infekterade av diverse mindre smakfulla turister. Denna strand
var ett undantag. Jag vet inte om det beror på lågkonjunkturen eller om
katastrofen på Haiti fått folk att ägna sig åt mer viktiga aktiviteter.

Stranden var inte tom men ej heller överbefolkad. Sanden var synnerligen fin
och vattnet var klart, vad mer kan man önska? Jo, det ska jag tala om. En
servitris som vet vad hon håller på med, det är vad man kan önska! På
strandrestauranten där vi valde att inta vår lunch måste vi fått någon sorts
pryo som servitris. Mer inkompetent människa får man faktiskt leta efter
(och jag har träffat många människor som kan kallas inkompetenta, typer som
inte alls levt upp till den standard man borde kunna förvänta sig - men jag
kanske har för höga förväntningar på folk, vad vet jag). Jag tycker det hör till vanligt servitrisfolkvett att man öppnar vinflaskor åt folk, inte bara lägger fram en öppnare! Men maten var god
så köket visste vad de höll på med och det var jag glad för. Tyvärr var jag
lite för ivrig när jag skulle sätta i mig efterrätten. Jag hade inte valt
efterrätt utan det liksom bara kom in en banan och en tant som hällde sprit
på den och sedan tände hon eld på anrättningen. Flamberad banan i all ära,
men hur vet man om man kan börja äta på den? Jag tänkte att den nog brunnit
klart och tog en tugga. Den hade inte brunnit färdigt så nu är jag aningens
brännskadad i höger mungipa, men jag antar att det är smällar man får ta.

Middagen var hämtpizza, inte så snyggt (ur ett imageperspektiv) men ack så
gott. Nu ska jag ladda inför morgondagens valskådning och dricka upp mitt
bubbel.

Strand