Små bitar ur min vardag

Hej!  

Under kvällen besökte vi ett av era kontor. Vi hade med oss en check på drygt 2200 Euro som vi fått tillbaka av vår notarie i Frankrike efter en bostadsaffär. Kvinnan bakom er disk berättade att det var problematiskt med checkar från utlandet och eftersom det var så många falska checkar i omlopp skulle det kosta oss 1200 kr att lösa ut den. Vi hade innan blivit informerade per telefon av er kundservice att det skulle kosta 125 kr. Eftersom att det är en helt vansinnig summa gick vi därifrån. Steget mellan 125 och 1200 är stort. Eftersom vi hade svårt att tro att det faktiskt var sant gick vi till ert kontor på en annan gata i samma stad. Där upplyste oss gossen bakom disken att det kostade 1200 kr att lösa in checken men att det även fanns ett annat sätt man kunde lösa det hela på som skulle kosta 140 kr. För att kunna nyttja det mindre dyra alternativet var han tvungen att tala med sin chef som inte var där just nu. Dessutom upplyste han oss om att man var tvungen att ha en större summa pengar på sitt konto för att kunna utnyttja detta sätt, och med större summa menade han närmare 48 000 kr. Vi har 48 000 kr, vi har mer än så, dock har vi inte de pengarna på våra personkonton eftersom räntan ni erbjuder är totalt värdelös! Hur kommer det sig att den första tanten inte upplyste oss om att det fanns ett alternativ som inte kostade 1200 kr? Hur kan någon som jobbar inom en organisation, som omskrivits så mycket i media den senaste tiden på ett mycket negativt sätt som er, vara så girig?! Hur kan det komma sig att det krävs att man har 48 000 kr på ett konto, som inte ger någon ränta alls, för att kunna lösa ut en check? Om ni vore det minsta rädda om era kunder skulle ni som organisation, och tanten bakom disken i synnerhhet, tänka efter lite mer noga hur ni behandlar era kunder, kunder som faktiskt betalar era löner!  

Om ni inte bättrar er har jag ingen lust att vara kund hos er längre. Det finns andra banker som inte är lika giriga!  

Vänligen
Samuel

[Brevet har även mailats till Nordea]

Tänk att en vecka kan passera så snabbt. Jag tyckte just att semestern började och så är den slut redan. Väldigt vemodigt. När vi lämnade vårt recidence secondaire strålade solen och det var varmt som en svensk sommardag. När vi landade i Zürich var det tre grader och så tjock dimma att de av säkerhetsskäl ökat avstånden mellan planen när de skulle landa (och således gick på reducerad kapacitet). Snacka om kalldusch! Fick ett sms av min moder och där hon var bjöds det på snöblandat regn. Jag vill nog inte komma hem...eller jo, är ju alltid så underbart fantastiskt att träffa hunden igen! Bumsibönan vad vi saknat dig!

15/11 Vårt plan hem är försenat. Sitter mycket nära säkerhetskontrollen, från där jag sitter har jag en utmärkt utsikt över metalldetektorn. Tänk vad roliga alla ser ut när de traskar genom den. De allra flesta liksom marcherar igenom, svänger onaturligt på armarna och har en något spänd uppsyn som kryddas av en smygande nervositet. De flesta tänker nog ”Bara det inte piper...”. Jag passerade igenom för en stund sedan, det pep inte. Men jag fick allt ta och lyfta på kepsen jag bar och visa att jag inte hade någon liten ödla eller bombladdning på huvudet. Det hade jag naturligtvis inte. Jag tror att jag såg ut precis som alla andra, kanske även lite extra nervös eftersom det ligger i min natur att vara så.

För några dagar sedan var vi på moderna museet här i Nice. Det var verkligen en stor samling SKIT som de ställde ut! Jag fattar inte att folk är så lättlurade. Tänk att folk imponeras och betalar stora pengar för en massa skit som inte ens är vackert att titta på. Och när konst inte ens är intressant så är det verkligen skit. Jag vet att det är en objektiv upplevelse, men när det gäller exempelvis Richard Long som hade en tillfällig utställning på moderna museet i Nice så hoppas jag att jag talar för alla när jag säger att det verkligen bara var en samling med oambitiös skit! Det var inte ens intressant! Jag tror att var och en av oss skulle finna mer spänning, större fascination och mer skönhet som man gick ut och tittade i en sandlåda där några fyraåringar lekt en stund. Ingen skulle väl komma på tanken att kalla det fyraåringarna skapat i sandlådan för konst – hur kan då någon besluta sig för att skräpet Richard Long skapat ska kallas för konst? Visst orden konstigt och konst innehåller till stor del samma bokstäver men bara för att man skapat något konstigt är det väl ändå inte konst? Kan man kalla vad som helst man skapat för konst? Om jag knölar ihop ett kvitto som legat i min ficka i en vecka och sedan ramade in de – kan jag kalla det för konst? Antagligen! Och det beror ju bara på att folk verkar sakna förmåga till kritiskt tänkande. Gör man något skräpbetonat, sätter en dyr prislapp på och kallar det för konst finns det säkert någon som är puckad nog att betala för det. Jag skulle aldrig investera i konst som jag själv inte ansåg vara tilltalande, intressant eller spännande. Visst, smaken är som baken, men någonstans måste man väl ändå dra gränsen. Man bör inte få kalla vad för skit som helst för konst!!! Och vem ska då bestämma vad som ska få kallas konst eller inte? Jag skulle kunna tänka mig att personligen ta det ansvaret, det är bara skicka ett mail med en bild på objektet så återkommer jag med dom.

Vi har faktiskt lagat mat här nere en gång nu, det var länge sedan vi lagade mat när vi var här nere, vi äter nästan inte ens frukost, jag brukar nöja mig med en kopp te. Men nu har vi faktiskt lagat en middag. Blev riktigt gott! Nu ska vi äta samma sak till lunch idag. Det blir ju lite besvärligt när man inte är nere så länge, det känns onödigt att köpa en massa saker som man inte kommer använda upp och sedan behöver slänga. Visst skulle man ju kunna tänka sig att ge matvaror till tanten som tidigare bodde i vår trappuppgång men nu har flyttat sedan låset byttes och videoövervakning infördes. Jag har dock inte sett till henne på ett tag, dessutom har hon antagligen ingen möjlighet att tillreda matvaror. Hoppas iaf att hon har det bra!

Det är helt underbart att man kan sitta utomhus och äta lunch i t-shirt (eller ok – en skjorta för mig som är lite mer frusen) i november. Köpte nya solglasögon till maken, toksnygga. Nu vet jag att flera av er suckar ”...Prada nu igen...”. Men det var det inte! Ha!

Måndagen den 10/11 firade vi bröllopsdag. Shoppade två böcker om Martinique, dit vi åker i vinter, åt trevligt lunch, skålade i Bollinger, åt femrätters middag – en mycket lyckad dag!

Har köpt en julgranskula. Hittade en så underbart vacker på Galeries Lafayette, hoppas bara att jag får med mig den i ett stycke till Sverige! Vi trodde att vi hade strumpor kvar här nere, det hade vi inte. Så nu har vi inga rena strumpor. Dagens uppdrag är således att handla strumpor.

I Nice råder en helt annan atmosfär än när vi var här under sommaren. Det är ett lugnare tempo och avsevärt färre turister. Trevligt med variation. Det luktar dessutom lite annorlunda, antagligen för att det inte är så varmt och sedan är det dessutom mindre trafik. En annan sak som doftar annorlunda är rakgelen, vi använder samma märke hemma men den som vi köpt här har en helt annan doft (åt grönaäpplenhållet). Även jag doftar annorlunda här. I Sverige är det antingen den japanska designern Hanae Mori som gäller eller Paco Rabanne 1 Million. Här är det DKNY Be Delicious som används.

Varje gång jag besöker flygplatser funderar jag på alla dessa små märkliga fordon som likt insekter far runt kring planen på marken. Inget av fordonen är det andra likt. Det finns de fordon som har en trapp på ryggen, de som har stora däck, de med en mage som nästan släpar i marken etc. Var köper man ett sådant fordon? Finns det en specialaffär för konstiga flygplatsfordon? Vilken lycka det skulle vara att få gå runt i en sådan affär och titta, peka och fundera vad fordonen egentligen har för funktion.

 En annan sak som är lycka var att de faktiskt hade ställt upp julgranar på Arlanda. Ok, kanske lite tidigt även för min smak...men samtidigt går det ju inte att undvika det där lilla lyckoruset som man får av julgranar! När jag ändå är inne på ämnet jul – vi taxfreeshoppade Blossa -08, som ska smaka blåbär, ska bli spännande!

Här följer några rader från resan:

Sitter i skrivande stund på flygplatsen i Zürich och väntar på att få åka vidare till Nice. När vi lämnade Arlanda såg vi något som kallades för utrymningsskåp, det var som en skåpslucka och vad som fanns bakom vet jag inte. Luckan var egentligen inte så stor (som en mindre köksskåpslucka) men både jag och maken skulle med lätthet kunna utrymma lokalen genom det skåpet. Men hur skulle det gå för våra feta medmänniskor? Är det detta som är den samtida versionen av ”survival of the fittest”?

Nu är snart helgen slut igen. I fredags var vi på födelsedagsfirande. Var trevligt! I går gjorde vi ungefär inget alls, bortsett från omvårdnad av Burki. Stackars liten! Det är tur att hon har kunnigt folk i sin omgivning!  

Idag var vi ute och traskade med hunden, det var så underbart väder. Med långkalsonger under byxorna, extra raggsockor i skorna och fyra par tröjor under jackan frös jag nästan inte alls. Sedan fikade vi hos svärföräldrarna.  

Under kvällen har jag målat lite. Det är meditativt och trevligt. Har målat ganska mycket den senaste tiden. Här kommer några exempel.