Små bitar ur min vardag

Imorse råkade vi vakna till en nyhetssändning i P4. Vi brukar vanligtvis lyssna till RIX FM på morgonen, men denna morgon var annorlunda. Beskedet att Sterling gått i konkurs gjorde mig klarvaken. Vi hade ju bokat biljetter till Nice... Skit!!! Under behärskad panik satte vi oss med datorerna i knäet och bokade nya resor. Pengarna vi redan betalat till Sterling kommer vi nog aldrig att få se igen. Jag förstår faktiskt inte hur en konkurs fungerar om jag ska vara ärlig. Hur kan man missköta ett företag så illa att privatpersoner förlorar sina pengar?! Det borde finnas lagar för detta. Exempelvis anser jag att ledningen för företaget borde hållas personligt ansvariga! De har säkert massor med pengar, fina bilar etc. Jag anser att dessa svin som uppenbarligen inte kan sköta sina arbeten borde tvingas att sälja av sina samtliga tillgångar så att vi hårt arbetande konsumenter kan få tillbaka våra pengar. Vi hade tur, vi hade råd att boka en ny resa, men hur ska alla de andra som inte har råd att boka en ny resa må? Hur känns det för de nu får stanna hemma i kalla och mörka Sverige istället för att strosa de mindre kalla och mörka gatorna i andra delar av världen? Jag gissar att det nog känns riktigt illa! Jag sörjer mina förlorade pengar och jag lider med alla de som missar sin semester!    

Pratade med Burki tidigare idag. Hon hade skadat en tand, riktigt illa dessutom. Stackars henne! Tandskador är verkligen skit! Det tar ofta lång tid att fixa och har man inte skydd i sin försäkring blir det dessutom oftast riktigt snordyrt. Tur att hon har kontakter...och förhoppningsvis också en bra försäkring!  

En sak som verkligen inte är skit är att gudbarnet fyllde ett år denna vecka. Helt sjukt vad tiden går snabbt, en annan som går snabbt är gudbarnet. Gosse, vad han traskar! Underbart att se!

I måndags när jag cyklat till affären för att köpa persilja såg jag till min stora lycka att de börjat sälja glögg. Glädjen var omåttlig! Jag hade då varit i julstämningsläge under flera dagar. Hade målat julkort i fredags som jag delade ut till två av mina favvopersoner på jobbet, till mycket stor glädje för alla inblandade. Min julkänsla skulle strax få sig ett abrupt slut... Köpte persiljan som jag skulle och investerade dessutom i en flaska glögg (fick visa leg vid kassan - är det så mycket alkohol i matvaruaffärsglöggen att man måste visa legitimation?). För att spara på våra resurser och mina pengar valde jag att inte köpa någon påse utan tog istället en sådan där liten påse man kan få gratis i slutet av varubanden vid kassan. Hängde mina påsar på cykelstyret och trampade hemåt. Efter en stund hörde jag en stor smäll, ungefär som om någon slängde en glasflaska i marken. I samma stund märkte jag att glöggflaskan som legat i ena påsen inte låg där längre utan påsen fladdrade fritt och glatt och den kalla kvällsluften. Skit!!! Min glöggflaska hade krossats mot asfalten då botten av påsen tydligen hade beslutat sig för att inte samarbeta längre. Vad skulle jag göra nu?! Det var folk i närheten, inte jättenära men i omgivningen, pinsamt! Under bråkdelen av en sekund beslutade jag mig för att fortsätta min cykelfärd mot hemmet, jag stannade inte cykeln utan fortsatte i samma fart men påsen fladdrande i vinden. Vad skulle jag gjort? Jag kunde ju inte stannat och plockat upp glaset, var skulle jag lägga tusen små glasbitar, i handen? Nä, det hade faktiskt inte fungerat. Hade jag haft en sopborste eller en industridammsugare med mig hade det varit en annan sak, då hade jag kunnat få upp glaset från gatan, men det hade jag inte med mig, inte just idag. Skammen har fått mig att ta en annan väg när jag cyklar till jobbet nu, dessutom vill jag inte ha punktering. Jag som brukar bli så arg när det ligger glas på gatan, det ska jag sluta med. Nu vet jag att en olycka händer så lätt. Som skattebetalare så förutsätter jag att det kommer någon och sopar upp det där glaset snart. Och till alla som får punktering - jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Det var verkligen inte meningen, jag tycker bara så mycket om julen och ville dricka glögg.

Det är bara onsdag och jag kan redan klassa denna vecka som en riktig skitvecka!!! Varför kommer sällan en tråkighet ensam? Men kanske är det bättre att man samlar mycket skit under en och samma vecka så kan resten av månaden bli riktigt lyckad... Inte nog med all skit denna vecka, det har ju blivit kallt också. Idag var första dagen som cykeldäcken tappade det stabila och trevliga fästet mot vägbanan som de brukar ha. Är det inte märkligt att banan och banan (frukten alltså) stavas på samma sätt. Jag orkar inte ens tänka på all skit som redan inträffat denna vecka.

Har nog aldrig postat ett inlägg på bloggen tidigare där jag använt ordet skit så många gånger.  

Ytterligare inlägg med förklaring till varför denna vecka är en skitvecka kommer! Håll i er!

Idag efter jobbet var det franskakurs som vanligt. Det är alltid intressant att gå i samma grupp som människor som studerat franska i flera år. För mig är det en ständig kamp, att vänja sig vid att inte alltid vara bäst är svårt. Som en vis man sade en gång "Det är svårt att vara ödmjuk när man är bäst!".  

En som är bäst är min make. Idag när jag kom hem hade han gjort mat (ungnspotatis, kött för 200 spänn, hemmagjord bea, harry-kuvertbönor (som kan kalla det)) och till detta drack vi ett gott rött vin. Sedan hade han fixat en tarte tatin. Kära någon min mage håller på att spricka. Det är underbart att vara mätt!!!

Har med kritisk blick följt satsningen tv4 gör som heter Stjärnor på is (eller något i den stilen, jag är inte så nogräknad när det gäller namn). För det första måste jag ju säga att det är en fantastisk idé för oss som gillar skridskoåkningens ädla konst. För det andra så måste jag ju säga att det är märkligt att folk efter vad jag antar är att klassas som hård träning faktiskt är totalt värdelösa på att åka skridskor. Det ett hån mot isen, ett hån mot fotbeklädnaden och ett hån mot koståkningen som konstform. Jag rasar! Nästa omgång vill jag bevittna människor som åker skridskor, jag tar det en gång till, människor som åker skridskor!!! Hur svårt kan det vara?! Inte vidare svårt alls...om ni frågar mig.

Nu när vi går mot mörkare tider är det viktigt att använda cykellyse, det är faktiskt lag på det och man kan få böter om man underlåter sig. Det händer ganska ofta att jag faktiskt går förbi parkerade cyklar där cykelns ägare helt missat att stänga av lyset på cykeln. En sådan situation ställer mig ständigt inför ett dilemma. Ska jag stänga av lyset och vara en god medmänniska eller ska jag helt sonika strunta i det hela av rädsla för att bli anklagad för att vara en person som pillar på andras egendom? Om jag tittade ut genom fönstret och såg att någon pillade på min cykel skulle jag bli tämligen förnärmad. I detta land är det ju brukligt att man faktiskt inte vidrör andras egendom. Svår situation det där. Ska man låta någons cykelbatteri ta slut bara för att man är rädd att bli anklagad för att vara en cykelpillare eller ska man visa på god medmänsklig anda och faktiskt ta risken? Jag är feg och kör på alternativ ett. Kära tappra bloggläsare, där har vi mitt nyårslöfte - nästa år ska jag bli mer av en cykelpillare och mindre fegis!

Idag bjöd den lilla marockanska kvinnan på brunch. Kära värld vilken brunch hon gör. Klockan närmar sig sju på kvällen och jag är fortfarande mätt. Det är bara att buga sig inför hennes brunch, den är underbar!!!

Jag har börjat måla lite, mest för att jag faktiskt behövde något att sätta upp på väggarna på mitt jobb. Sedan gjorde jag en liten tavla till the brunchmaster eftersom ingen hade målat något åt henne tidigare tänkte jag att det kunde ju vara en vänlig gest att göra det.

Igår var vi på bio och såg Patrik 1,5. Det var en riktigt underbar film!!! Jag som egentligen är mot svensk film blev helt brädad. Filmen var fantastisk! Villaområdet kändes underbart överdrivet, lite amerikanskt på något vis. Huvudkaraktärerna kändes trovärdiga och välspelade. En feel-good-film på ett trevligt annorlunda vis.

Efter filmen var vi ute och åt, gott och trevligt. Stället var dock av en annan kategori än de vi vanligtvis brukar besöka. Jag vill inte på något sätt vara fördömande eller nedlåtande men känslan man fick av resterande gäster var att deras bildningsnivå kanske inte var den högsta. Självklart behöver man inte på något vis vara akademiker för att skapa en trevlig atmosfär kring sig i sociala sammanhang, dock tycker jag att man kan kräva en viss grad av sofistikering.

Tidigare i veckan var vi på begravning. Den avlidna var inte med i Svenska kyrkan och begravningen hölls således av en man från begravningsbyrån. Saknaden och sorgen hos de som är kvar i jordelivet går inte att beskriva i ord, jag tänker inte ens försöka. Vad jag dock tänker skriva om är mannen från begravningsbyrån. Hans uppgift var bland annat att läsa några dikter. Tyvärr verkade han inte ha insett att han borde övat lite hemma innan han gav sig på att försöka läsa dikterna för folk. Vid ett tillfälle som är så laddat med känslor borde man som begravningsbyråföreträdare ha vett nog att öva på de man ska läsa så man kan genomföra begravningen med värdighet och respekt. Det som kände speciellt och fint med denna begravning var musiken och dikterna, de speglade den avlidna och var personliga. Det känns egentligen konstigt att säga att en begravning är vacker eller fin, det finns inget vackert med sorgen och saknaden som blir kvar när någon gått bort, det finns dock vackra minnen av människan som levt och de tycker jag är fint att lyfta fram vid en begravning.