Favvodjur och så

Jag gillar djur, inte alla men vissa. Mest av alla djur gillar jag vår hund. Om man bortser från henne så är giraffen något av ett favvodjur. De är så vackra och har så långa ben så när de springer ser det ut att gå riktigt långsamt fast det går undan. Sen så gillar jag verkligen sjöhästar, dels är även de mycket vackra, i sin snirkliga och gracila form, och dels är de ju mycket politiskt korrekta. Hos sjöhästar är det hanen som föder barnen, det tycker jag är riktigt coolt! Känns fint på något vis.

Gillar naturligtvis även lillkillen som traskar runt med sitt skal under soffbordet, han är söt på ett knasigt vis.

Men en annan mycket viktig fråga är ju: var har domherrarna tagit vägen? När jag var yngre, än vad jag är nu, så vill jag minnas att det inte var helt ovanligt att man såg någon på vintern. Nu kan jag inte erindra mig om att jag skådat en sådan liten söt och färgglad fågel på flera år. Har de blivit färre? Har de flyttat? Är det för varmt? Är de i Polen (som jag trodde att maken sade imorse, men han sade något annat...)? Har jag förlorat mitt färgseende? Hm, som vanligt i Samuels blogg - frågorna är många.

SMÄRTA!

Jag har ont i ryggen, och alltså väldigt mycket ont i ryggen, om jag ska vara ärlig har jag skitont faktiskt! Det är typ vid skulderbladet på vänster sida. Det gör ont hela tiden, det gör ont när jag står, det gör ont när jag ligger, det gör ont när jag jobbar, det gör ont när jag har rast, det gör ont när jag andas, det gör ont när jag finns! Skit också!!! Känner mig lite yr för att jag andas lite försiktigt, det kan ju aldrig vara bra... Undrar vad jag råkat ut för, har några gissningar: cancermetastaser (vilket skulle innebära att jag har cancer någonstans), diskbråck, inflammation i muskelfästen eller något annat mycket farligt. Tyvärr är jag redan fullproppad med värktabletter så det är bara att härda ut...

Vägskyltar och road rage

Var ute och åkte lite bil igår, dock inte för nöjes skull. Det är väldigt knepigt när man ska till en adress som man inte hittar till, jag förstår inte varför skyltningen med vägnamnen ska vara så väldigt små! Jag som har köpt mig lite bättre syn än normalt har svårt att se vad de står på de där små skyltarna. Hur går det för de som ser lite sämre än vad jag gör? Dessa stackars individer måste irra runt länge innan de kommer rätt skulle jag gissa. Skulle det vara så svårt att göra dessa skyltar lite större?!

Att åka bil är en evig källa till irritation och frustration. Folk kan verkligen inte köra bil! Ska det tex vara så svårt för folk att använda sina blinkers när man ämnar svänga?! Jag förstår inte hur många av dagens förare fått sina körkort. Kanske har dessa inkompetenta förare kört upp i någon håla där det inte finns någon korsning, inget trafikljus och ffa inga rondeller (eller cirkulationsplatser eller vad det nu kallas för).

Kandelaber och saker

Alla goda ting är tre heter det väl? Jag fick en kristallkandelaber (Nachtman) av mina föräldrar för flera år sedan. I julas önskade vi oss en till. Vi fick två till, så nu har vi tre. De är helt underbart vackra, i synnerhet när de är tända. De pryder sin plats på köksbordet just nu.

Kristallkandelaber

Vi håller på att städa och plocka, ack så tråkigt det är! Men det är skönt att få undan lite...vi har ganska mycket saker. Jag förstår inte hur andra gör. Har folk inga saker? Åter till plockandet...

Kläder, spel och taxi

Det gjordes mer shopping igår. Jag köpte ett par jeans (Nudie) och en t-shirt från samma märke. Är mycket nöjd. Det väldigt trevliga var att 50 kr av tröjpriset gick till Amnesty, det tyckte jag kändes fint!

Ny outfitAmestytröja

Vi skulle på inflyttningsfest/födelsedagsfest på kvällen och köpte spelet Alias till de vi skulle besöka. Tror att det blev uppskattat. Hehe hoppas nu vi blir inbjudna för att spela spel. Att ge bort spel kan ju tyckas vara som att bjuda in sig själv, men jag tror att det skall tolkas positivt. Att ge bort ett spel innebär att man gärna umgås med de som man gav spelet till.

Festen var mycket trevlig. Vi hade lite ont om tid när vi skulle dit så vi tog en taxi. Att åka taxi är alltid lite märkligt. Först måste man ju fråga sig, vem är det som beslutat att de som kör taxi ska ha stora skinnjackor från sent 1980-tal på sig? Är det frivilligt för att de tycker det är fint? Eller är det som en uniform? Oavsett så tycker jag att det verkar varmt och lite otrevligt, dessutom inte vidare vackert heller. Vidare undrar jag hur det där med tariffer fungerar. Först var det tariff 14 och sen när vi nästan var framme bytte han till tariff 98 (eller om det var 89), den var mycket bättre eftersom priset inte förändrades. Jag ska nog begära tariff 98 från början nästa gång.  Kan man göra så?

När vi skulle hem från festen var det ganska sent och väldigt kallt så vi tog en taxi hem. Spanade inte så noga efter tariffen under den resan, var lite trött. En mycket märklig sak hände dock, när vi nästan var hemma ringde det i taxiförarens mobiltelefon, han svarade (vilket jag personligen tycker man ska undvika om man har ett serviceyrke och just då servar en kund) och sedan sade han i telefonen "Nej, jag gör inget alls, kör bara runt lite..." Hallå?! Att köra runt är väl ändå hans jobb?! Gör inget alls? Vi satt där ergo så jobbade han, kan man tycka. Undrar om det var så att han inte hade kommit ut som taxiförare...

Mio, sopsorteringspolis och dessertkupol

I fredags var vi på en mycket trevlig och god middag. Efter maten spelades det sällskapsspelet Alias, det var mycket roligt och rätt stressigt på ett skojigt vis.

Under gårdagen (lördag) hjälpte vi till med att hämta lite möbler på Mio med deras lånesläp och sedan lassade vi släpet fullt med skräp (inte vårt eget) och körde till sopsorteringen. Där arbetade en man med riktigt fula kläder i gräsligt skrikande färger, han hade till uppgift att vägleda och hjälpa människor att sortera rätt, att lägga sitt avfall på rätt ställe. Jag misstänker att han kanske hade missuppfattat sitt jobb (eller så har jag missuppfattat hans funktion) för han agerade mer som en sur polis. Men jag tror att han njöt lite av att vara kung över sopor och det kan man ju unna honom, det är nog ganska trist att stå där ute i snålblåsten och titta på folks skräp hela dagarna och dessutom behöva göra det i fula kläder.

Desertkupor

Jag är så lycklig! Såg dessa underbara dessertkupoler (eller vad man ska kalla dem) på Mio för kanske ett år sedan. Vid det tillfället var jag lite obeslutsam och köpte dem inte. Det har jag nu ångrat djupt och länge eftersom jag inte stött på dem igen sedan dess - fram till igår. Glädjen var total och nu står dessa fina nyttoting i vårt skåp och bara väntar på att få en vacker bakelse eller något annat smarrigt under sina kupoler.

Besiktning och bloggar

Jag har (om man bortser från mina studier på distans vid Umeå universitet) avslutat mina studier för en tid sedan. Idag fick jag dock samma känsla som när man klarat en tenta, liksom en hurrakänsla, skön härligt bubblande! Bilen klarade besiktningen!!! Iofs inte helt oväntat, den är ju bara tre år typ och man tycker ju att den borde fungera, men det var en sådan skön känsla. Jag har aldrig besiktat en bil tidigare och var faktiskt lite nervös, men det gick bra och jag tyckte att både jag och bilen skötte oss ok. Det enda som besiktningsfarbrorn hade att anmärka på var att den var lite smutsig under. Undrar vad han hade förväntat sig? Det är snö och smust på vägarna och varken jag eller maken hade med oss någon tvättutrustning lämplig för att tvätta bilens underrede (den var ren på alla andra ställen), jag tror inte att någon ställer sig och gör rent bilen under när man väl kört dit den.

Vi hade egentligen tänkt att shoppa lite kläder i eftermiddag, men inspirationen var inte riktigt där. Märkligt det där, jag som egentligen verkligen gillar att shoppa. Får ta och göra det en annan dag istället, skulle verkligen behöva nya jeans.

Jag läser ganska många bloggar. Tänker inte namedroppa någon, utom just
denna som jag verkligen gillar! Bloggerskan skrev så fina saker om min blogg här, vilket var kul! Kan bara säga det samma om hennes blogg. Bloggen Yasmine80 är läsvärd, underhållande, personlig och rolig!


Ses och synas samt sjöhästar

Vi syns! Varför säger folk så? För så heter det väl inte? Eller jo, om man först var osynlig och något sedan gick fel så man plötsligt börjar synas då kan man ju säga "vi syns..." Men annars heter det väl ändå vi ses?! Sen får man ju som vanligt säga hur man vill i vissa forum och skriva hur man vill i vissa foum (jag tex förbehåller mig rätten att skriva precis hur jag vill i MIN blogg). Men när jag hör "Vi syns!" i radio eller tv då blir jag faktiskt lite sur. Andra saker man kan bli sur över är när man blir sandad. Det hände min vänstersko igår. Jag traskade till jobbet när en sandbil (alltså en bil som sprider sand, eller det är kanske mer grus? Var går gränsen mellan sand och grus? Hur stort måste ett sandkorn vara för att kallas gruskorn? Eller är det inte ens samma material?) åkerförbi och har oartigheten att kasta några korn på min ena skor Tur att jag inte hade några fina eller dyra skor på mig för då hade jag blivit mycket arg, nu blev jag mest lite sur eftersom det faktiskt (iaf i teorin) skulle kunna förekomma att jag hade ett par fina (och inte helt billiga) skor på mig som hade kunnat bli skadade. Man ska inte utsätta andra (eller andras skor) för onödiga risker! Sandbilsförare var mer försiktig i din framfart i fortsättningen!

Är inte sjöhästar de mest makalösa djur som finns? Jag ska skriva mer om djur jag gillar vid ett annat tillfälle. Men just nu vill jag att vi tillsammans, bara kanske för en liten stund, tänker på sjöhästarna och vilka fina djur de är!

Tandblekning och stötar

Att bleka tänderna är lite som en drog. Jag kan inte sluta. Eller sluta kan jag iofs, men så fort jag börjar misstänka att de börjar gå från färgen A0 mot A1 får jag panik! Så nu har jag ägnat två kvällar åt tänderna, visserligen ägnar jag alltid en stund på kvällen (och på morgonen) åt tänderna som man ska, men dessa två kvällar har de fått lite extra uppmärksamhet och jag tror jag är nöjd nu, eller jag kanske kör en vända till ikväll bara för att vara på den säkra sidan.

Imorse fick jag två stötar innan klockan ens var åtta. Mycket irriterande! Egentligen gör det väl kanske inte så väldigt ont (det gör ju tex mycket mer ont att bita sig i tungan) men det är högs otrevligt. Undrar om det var världens sätt att hälsa mig god morgon denna torsdag. En gång i min barndom fick jag en stöt från ett elstängsel i tungan, det var otroligt obehagligt. Tro nu inte att det var så att jag slickade på stängslet för att se vad som hände eller något sådant, jag bara råkade prata lite för nära en hästhage och plötsligt så fick min (normalstora) tunga kontakt med den strömförande tråden. PANG!...och aj...

Glädjande saker och applåder

Glada nyheter bör applåderas! Igår skedde det på min aprbetsplats, jag fick under ett möte applåder av drygt 20 personer. Det är inte varje dag det händer, men trevligt var det! Jag kanske borde förhandla in det i mitt avtal så det sker någon gång per vecka. Annars är jag inte den som har långt till en applåd (det blir ju oftast bara en liten eftersom jag bara har två händer), jag tycker att roliga, glädjande och festliga saker skall appplåderas! Som att två bra människor gått och förlovat sig - det är en sak som absolut förtjänar en applåd! Grattis till er killar!

En annan halvrolig sak (som inte riktigt förtjänar någon applåd eftersom att den egentligen är ganska trist) är att jag faktiskt bokat tid för besiktning av bilen. Är lite nervös. Har aldrig varit med under en besiktning. Ska man verka intresserad av besiktarens jobb, ska man titta vad han petar på, ställa frågor och vara engagerad? Eller är det kanske bättre att stå i ett hörn och trampa lite otåligt och kanske smeta ut något litet oljespill med skorna? Jag kanske stannar utanför och gör snöänglar istället, tycker det verkar roligare!

Sjuk, flyg, tv, listor och pennor

Igår kände jag mig riktigt krasslig och ungefär sjuk. Gick och lade oss runt nio, kan inte erindra mig att jag gått och lagt mig så tidigt på väldigt länge. Imorse mådde jag faktiskt lite bättre. Tänk vad lite sömn kan göra. Man kanske skulle sova mer. Oftast tycker jag att det är rätt trist att sova, har mestadels roligare när jag är vaken. Jag tror faktiskt att jag mår lite bättre, har inte känt efter så noga vilket nog är lika bra, skulle säkert bara inse att jag faktiskt är sjuk idag också. Om man låtsas att man är frisk mår man nog bättre än om man går och tänker att man är sjuk.

När jag kom hem igår så stod fortfarande flygplanet bland cyklarna. Har ännu inte klurat på om jag skall skrida till aktion eller om jag ska strunta i det och låta någon annan som är mer manad att engagera sig i sådant få ta tag i det hela.

Har nu levt med den stora tv-apparaten några dagar. Första tiden var jag nästan rädd för den, är man van vid en mycket liten tv blir omställningen till en större något märklig. Att se saker på en större tv blir mer in your face på något vis.

Jag är ganska bra på att göra listor över saker jag ska göra, jag är ungefär lika bra på att sedan låta listan bli liggande. Jag brukar oftast var för trött när jag kommer hem från jobbet för att orka ta tag i något som inte är absolut akut. Tyvärr har saker på listorna en förmåga att akutisera sig efter en tid. Exempelvis börjar det bli lite av en kris när det gäller att besikta bilen och jag måste verkligen skaffa ett nytt pass..och så måste jag...och det borde jag...jag ska även ta och...

Någon på min arbetsplats måste ha runt 30 pennor liggande på sitt rum eller in sin ficka eller var nu vederbörande lägger pennor. Några gånger i veckan måste jag gå till skåpet där pennor förvaras och hämta nya. Idag var dagen då jag tröttnade och märkte upp mina pennor. Får se hur länge de behagar att stanna i mitt rum denna gång.

Trasighet och hittelön

Idag är jag en trasig människa. Jag har ett skärsår på vänster pekfingertopp, för en stund sedan märkte jag att det blödde från vänster lillfinger (vet inte alls vad jag har gjort...) och som om inte det vore nog, jag är ordentligt förkyld, misstänker att jag har lite feber också. Dessutom är det måndag. Det kunde inte vara bättre...suck!

Imorse när jag var nere i cykelförådet för att baxa ut min cykel såg jag att någon hade parkerat ett flygplan i rummet. Inte ett stort utan ett sådant radiostyrt som man ibland ser vuxna leka med. Jag beundrar dessa vuxna som är modiga nog att leka med leksaker i vuxen ålder, man ska vårda barnasinnet! Planet i cykelrummet hade en trasig vinge, såg lite sorgligt ut på något vis. När jag sedan cyklade till jobbet fick jag se en lapp på en stolpe, på lapppen stod det att någon hade tappat bort ett RC-plan (gissar att det står för radiostyrt fast på engelska) och det utlovades hittelön för den som kunde lämna information om var planer befann sig. Om man hör av sig till den angivna mailadressen kommer man bli anklagad för att ha haft sönder den lilla flygmaskinen då? Är den redan upphittad och ställd i vårt cykelrum av ägaren? Vem har ställt flygplanet där? Och hur lyckas man tappa bort en sådan tämligen stor (och jag skulle gissa dyr) leksak? Kanske flög den iväg på eget bevåg, för att testa sina vingar typ... Får se om det står kvar där ikväll.

Hittelön - är inte det kanske sorgligt på något vis? Om man hittar något som någon annan tappat bort skulle man ju kunna tycka att den inre glädjen man får av att göra något gott borde vara lön nog. Men så är det inte. Om någon tappat något som någon annan hittat blir man tydligen så girig att man vill ha betalt för att inte behålla det som inte är ens eget, tråkigt och sorgligt.

Böcker

Sedan den nya sänglampan kom upp har läsningen ökat markant i detta hem vilket är både roligt och bildande. Jag har ju en ganska smal boksmak. Gillar mest att läsa böcker om kvinnor i Afrika, vet inte varför det blivit så, men så är det iaf.  Just nu läser jag Vackra flickors lott av Alexander McCall Smith. Mycket läsvärd!

Köpte för ganska länge sedan en annan bok (eftersom omslaget glittrade så fint) av Jane Juska som heter En lättfotad kvinna. Kände att jag behövde variera mig lite från kvinnor i Afrika och valde att läsa om en kvinna i USA istället. Läste ut den när jag var i Umeå. Den boken var väldigt märklig. Det bästa med boken var det glittriga omslaget, resten var mest bara konstigt.

En lättfotad kvinna
En lättfotad kvinna av Jane Juska

Jag är nog mest en sommarläsare, gillar att sitta utomhus och försvinna in i en bra bok. Kan det inte bli sommar snart...



Påsar, ett I-landsproblem

Vad är det med mig och påsar? Varför kan jag inte slänga dem? Påsar är knepiga! Jag tycker verkligen att en snygg påse vid avslutat köp förhöjer shoppingupplevelsen. Det är trevligare att bära runt på det man köpt i en fin påse än i en mindre fin (och fin är inte nödvändigtvis samma som från en dyr affär). Så långt är allt bara underbart med snygga påsar. Det är när man kommer hem problemen börjar. Vad ska man göra av påsarna? Jag kan inte slänga dem, jag kan inte!!! Och visst kan man försöka krysta fram något syfte åt någon påse, som förvaring av något tex men oftast är det knepigt. Usch vad det är svårt! Jag borde kanske inse att man kan slänga påsar eller att man tex kan använda dem till pappersinsamling (då fyller de iaf ett fint syfte). Underbara I-landsproblem. Hur gör ni andra?

PradapåsarLiten PradapåseRalph LaurenpåseGuccipåseAttlingpåse
Delar ur min påssamling

Siba = suck!

Jag är ju inte den som har svårt att irritera mig över saker...men det som hände igår var nästan någon form av rekord. Var och kollade efter ny tv (igen) och denna gång hittade vi faktiskt en som vi ville ha, på Siba av alla ställen. För det första så får man alltid vänta ganska länge på att få hjälp i butiker av den där sorten, dessutom så får jag intrycket av att de som jobbar där faktiskt inte kan vidare mycket alls (att det stämmer skulle jag senare få bekräftat, kommer till det senare) och som om det inte vore nog ska de alltid försöka sälja sina försäkringar. Visserligen är det bra med försäkringar ibland, men jag brukar tänka att vi faktiskt har en hemförsäkring och att det finns en garanti på produkten om den skulle gå sönder. Jag skulle misstänka att alla pengar jag sparat genom åren, på att inte ta elektronikkedjornas försäkringar för diverseprodukter, de pengarna skulle säkert räcka till att köpa en ny tv om denna skulle gå sönder och garantin inte skulle gälla.

Försäljaren på Siba, vi kan kalla honom Robin, upplyste oss om att det vore ju så bra om vi skaffade ett Sibakort, då skulle man ju få procent på allt man handlade och bla bla bla..och det skulle ju inte kosta något och bla bla bla... Efter en stunds tjatande så gick jag med på att skaffa mig ett sådant kort, det skulle väl inte skada. Tydligen behövdes diverse uppgifter från mig, han frågade exempelvis vad jag jobbade med och hur gammal jag var (trots att han två sekunder tidigare haft mitt körkort i sin hand och knappat in mitt personnummer i sin dator - uppenbarligen sätter de inte de mest begåvade människorna som säljare på Siba) och sedan verkade han  ha svårt att tro mig. Jag såg tydligen ung ut (vet inte om jag ska tolka det som en komplimang, är jag så gammal att jag gärna vill se yngre ut? svårt...). Robin avslutade sin datoriserade ansökan på datorn för att sekunden efter upplysa mig om att jag inte beviljades något Sibakort. Kom ihåg att detta är samma Robin som ägnat flera minuter åt att försöka få oss att skaffa ett Sibakort. Han kunde inte upplysa mig om varför jag inte fick något kort. Det hela är mycket märkligt! Jag har ingen betalningsanmärkning, jag har en fast anställning, jag tjänar ok, jag har lite sparade pengar på banken och jag ville inte ha något idiotiskt Sibakort egentligen! Självklart blev jag mycket upprörd!

Köpte slutligen tvn vi hade valt och oj vad fin den är! Frågade Robin om det var så att det behövdes någon mer sladd som vi skulle köpa samtidigt, men det var det inte. Väl hemma uppdagades det att nätsladden vi fått med var en sådan som inte passade i Sverige och dessutom saknades det en scart-sladd som enligt instruktionsboken skulle följa med. Vi åkte tillbaka till Robin och upplyste honom om att eftersom vi inte bor i Storbritannien eller på Irland så hade vi ingen nytta av nätsladden som vi fick med utan skulle önska en som går att använda i Sverige samt att vi skulle gärna se att de saker som ska följa med tvn följer med tvn! Robin hade ingen aning om att nätsladden vi fått med var för anv. i länder med helt andra eluttag än i Sverige. Vad får elektronikförsäljare för utbildning egntligen? Ingen skulle jag gissa... Fick sedan rätt sladdar och åkte hem.

Svenska kyrkan och Amnesty

Fick ett brev idag, från Svenska kyrkan ang att jag begärt utträde. Enligt brevet har jag inte längre rätt till kyrkans tjänster som konfirmation och vigsel etc. Konfirmerad är jag redan så det gör mig inget. Vigseln fick vi betala själva eftersom vi faktiskt inte får gifta oss i kyrkan. Varför ska jag vara med och betala för att andra ska få gifta sig i kyrkan när jag själv inte får göra det? Jag kan ju låta bli att vara med tills mina sparade skattepengar uppgår till det belopp vi själva fick lägga ut för att få bli gifta. Ur de flesta aspekter tycker jag bra om krykan, men jag kan inte bortse från att de så djupt diskriminerar mig och min kärlek till min make. Hur mycket jag än skulle vilja kan jag inte stödja en organisation som inte accepterar att upplåta sina lokaler (som jag under flera år betalat pengar till) till en vigsel mellan mig och min livskamrat. Vad tro anbelangar så behöver man inte vara organiserad med andra, man kan tro (på vad man vill) utan att vara med i en förening eller en församling som kostar pengar (tycker jag). Det finns många andra fina saker man kan stödja ekonomiskt istället, pengar som inte används för diskriminering, Amnesty tex.

Kaktus och bonuscheck

En liten kaktus har flyttat in i min hals, känns som den ligger där och skaver när jag sväljer, mycket irriterande! En sak som är mindre irriterande är mina skor. Helt underbara är de! Man liksom svävar fram eller iaf studsar genom korridoren på min arbetsplats. Dessutom var de uppskattade pga sin smakfulla, vackra och trivsamma färg. Varför blir man på gott humör av att köpa saker? Är inte det märkligt?! Brukar inte bli så glad av att köpa mat men saker, kläder, skor o dyl blir man verkligen på gott humör av. Inte så att jag tröstköper saker om jag skulle vara på lite sämre humör någon gång, men när man köpt något (som man är nöjd med) blir man verkligen på lite extra gott humör.

För några dagar sedan kom den mycket efterlängtade tidningen Buffé eftersom vi (som i jag) varit flitiga med att använda ICA-kortet. Inte för att tidningen var så bra eller så, men det var liksom ett vuxenpoäng att lägga till samlingen, ett bevis på att vi är ordentliga och lagar lite mat ibland. Dessutom kom det en sådan där check på 25 kr, HURRA! (Egentligen, vad får man för 25 spänn, typ inte så mycket alls, men det gör inget, jag är så oändligt stolt över den ändå!) Får se vad vi ska köpa för den. Vitlökarna har ju blivit lite bättre nu, var en period när de verkligen sög, de var antingan ruttna när man köpte dem eller så blev det sunkiga efter bara något dygn hemma. Kanske köper jag en vitlök eller två.

Skor och artighetsfrågor

Crocs
Mina nya skor

Kände mig lite hängig och sjuk idag så efter jobbet ringde jag ner maken som mötte mig utanför jobbet och sedan gick vi och shoppade skor. Jag har haft de skor jag har på jobbet i snart fem år (fast inte använt dem supermycket av olika orsaker) fast de är väldigt obekväma. Men de är så snygga so what to do?! Men nu börjar mina fötter och ben få nog då de har riktigt hårda och dåliga sulor och eftersom jag sedan sommaren haft dem drygt 40 timmar i veckan har detta resulterat i att jag ofta haft ganska ont i fötter och ben. Men nu ska det bli ändring på det! I afton köpte jag ett par Crocs. (Med en söt solros att fästa på skon, det muntrar upp på något vis...) Ett flertal individer på min arbetsplats har billigare kopior. Vet inte om det är piratkopierade eller om det inte finns något patent på orginalet, vet inte ens vilket som är orginalet, men jag intalar mig att det är Crocs som var först. Piratkopior ska man inte köpa, tydligen har piratkopieringsföretag samröre med terrorister (och det är ju inte bra) lärde jag mig från tv för några dagar sedan.

Svarade i telefon tidigare i afton. På frågan "hur är det med dig?" alt. "läget" etc svarar man oftast "bra" eller "ok" så även jag...om man dock tidigare skrivit i sin blogg att man känner sig lite småsjuk så blir det knasigt. Men den inledande frågan i ett samtal är ju oftast mest en artighetsfråga som man besvarar artigt och det artiga är väl att säga att man mår bra antar jag...eller? Nä, det artiga är kanske att vara ärlig och säga som det är om man mår dåligt. Eller det beror nog på vem det är som frågar. För ibland (får jag väl erkänna) när jag frågar så är det faktiskt just en artighetsfråga, men oftast inte...(tror jag). Det styrdes upp spännande tv-planer för imorgon. Ska bli mycket intressant!

Sjukdom och tääij

Jag undrar om jag inte håller på att bli lite krasslig. Känner mig svullen i halsen och har liksom lite ont i kroppen. Inte alls bra, jag har verkligen inte alls tid att vara sjuk, eller tid har jag väl, men jag har verkligen inte lust att vara sjuk! Idag slapp jag cykla hem på lunchen (klart man saknar hunden lite, är ju van att umgås med henne en liten stund mitt på dagen) och det var faktiskt riktigt skönt att kunna ta det lugnt. Nu ska jag verkligen göra allt i min makt för att inte bli sjuk! Ska börja med att dricka upp mitt te.

När vi var ute och flög för en tid sedan så blev vi, liksom våra medresenärer, tillfrågade om vi ville ha te och sedan också om vi ville ha mer te. Men istället för att säga te så sade flygvärdinnan "Önskas tääij?" och "Är det någon som vill ha mer tääij?". Och det skrämmande är att nu när jag flög från Umeå förra veckan så återkom det där ytterst suspekta uttalet av ordet te. Är det någon man lär sig i flygvärdinneskolan? (Och ja, jag väljer att stava te med ett t och ett e och utan h!)

Cykelkörkort

Att cykla är, som så mycket annat i tillvaron, en ständig källa till irritation, frustration och rädsla. Förra sommaren blev jag påkörd av en lastbil vilket var aningens obehagligt. Jag cyklade rakt fram på en cykelbana och han körde raktfram på vägen bredvid cykelbanan. Plötsligt beslutar sig idioten som kör lastbilen för att svänga och korsa min cykelbana just där jag cyklar och kör således på mig. Inte mycket utan bara en liten smekning av lastbilen fick sig cykeln. Jag ramlade inte, jag gjorde inte illa mig utan blev bara väldigt arg! Tyvärr hade jag bråttom och hade inte tid att stanna och skälla på honom utan cyklade vidare med hjärtat i halsgropen och vreden sköljande över mig som ett monsunregn! Det var egentligen inte det jag hade tänkt att skriva om...det jag egentligen hade tänkt att skriva om är ett fenomen som jag observerar dagligen. Varje dag är en dag då regler bryts och faror skapas och detta av människor som av dumhet eller okunskap framför sina cyklar på sätt som inte bara är förbjudet utan också farligt! Cyklister som framför sitt fordon i trafiken borde inte få göra det utan körkort (kräver inte att alla ska ta bilkörkort (även om det inte var så svårt att göra det...) utan någon form av cykelkörkort vore väl inte så knäppt?). När man är en deltagare i trafiken borde man vara införstådd med hur trafiken fungerar och hur man själv skall agera för att inte utgöra en fara för andra. Fram för cykelkörkort (för de som inte redan har bilkörkort)!

Nu kommer säkert någon skriva något fyndigt om att jag borde ha hjälm och det kan man ju tycka...men nu har jag inte det. (Min blogg - mina åsikter, haha!)

Skridskor

Skridsko
Min ena skridsko

Jag älskar mina skridskor! Inte nog med att de är roliga att åka på, de är faktiskt sköna! Helt obegripligt, man skulle kunna tro att skridskor inte gjordes sköna pga någon regel om att alla som gillar att åka ska straffas genom att få ont i fötterna (vem som konstruerat regeln? ja inte har jag någon aning om det, något pucko antagligen). En tid efter att jag gick ut gymnasiet började jag på konståkning, vilket jag nu ett antal år senare insett var ett helt livsfarligt beslut! Det som fick mig att börja var en idrottslärare i gymnasiet som på en idrottsdag såg mig åka och trodde att jag gått på konståkning i flera år och när informationen nådde henne att jag inte gjort det så deklarerade hon att jag var en otrolig naturbegåvning och att jag helt enkelt var tvungen att börja åka konståkning. (Tilläggas bör att jag aldrig hade stått på ett par konståkningsskridskor vid denna tidpunkt i mitt liv, utan var helt nöjd med mina mycket obekväma hockeyrör.) Så när tillfälle gavs började jag, lydig som jag är, träna konståkning. Halva första terminen åkte jag glatt runt på mina hokeyrör vilket fungerade utmärkt. Skodelen till mina konståkningsskridskor beställdes åt mig från Österrike och skenan köptes separat. Det tog mycket lång tid att få hit alla delarna och sedan få dem ihopmonterade, men när det väl var klart var det helt underbart. Skönare skridskor finns inte, det är jag helt övertygad om! Nu återstod bara konsten att lära sig att åka på dem vilket skulle visa sig vara något av en utmaning, ffa för att främre delen av skenan utgjordes av en hel drös med taggar som bara väntade på att bli nerborrade i isen och på så vis kasta mig handlöst framåt och neråt. Vi blev efter lite träning och ett antal ganska brutala smällar i isen ganska goda vänner jag och taggarna. Slutade åka efter två terminer, ett antal blåmärken och lite besvär med att få träning. Var nog lika bra att jag slutade, saknar inte träningen i öststatmanér (där man fick sig ett litet slag över fingrarna om man inte sträckte fint nog...). Men visst saknar jag känslan av att susa fram över isen, det är frihet i den känslan! Ska nog se om jag kan åka lite i helgen...

Smärtsam strävan

När händerna blir väldigt kalla känns det efter ett tag som om fingrarna trillat av. Den känslan hade jag imorse. Efter allahjärtansdagsfirandet (som jag egentligen motsätter mig pga dess hyperkommersialism) som i vårt hem bestod av frukost plus att jag gav maken en liten ros som jag köpte igår och så fyndigt gömt bakom badkaret skulle jag cykla till jobbet. Väl nere i cykelförådet uppdagades det att jag hade lämnat vantarna i lägenheten. Ångest! Skulle jag rusa upp igen för att hämta vantarna och pga det bli lite sen till jobbet eller skulle jag härda ut och cykla utan vantar? Valet föll på det senare alternativet, vilket jag i efterhand ångrade djupt. Händerna var som små isbitar och pulserade av smärta. Ibland smärtar strävan efter punktlighet.

Köetikett och kassvindleri

Att köa är en konst. Var och handlade bröd ikväll. Vi tillhör inte de som är flitiga brödbakare, vilket man kanske borde ändra på med tanke på hur otroligt dåligt utbud av bröd (ja dåligt utbud av allt!) vår lokala butik (Konsum) har. Jag skulle iofs kunnat gå till ICA (jag har ju faktiskt ICA-kort) men det är något längre att gå dit och det snöade mycket ikväll. Väl i den långa kön, efter att ha valt de bröd som föreföll vara minst dåliga, stod jag tålmodigt och väntade när de öppnade den andra kassan. Att öppna en kassa till när det är lång kö är en trevlig handling som jag helt och fullt stödjer! Med min stundvis ödmjuka inställning i vardagen spekulerade jag i huruvuda vi helt enkelt skulle göra så att den som stod näst på tur i kön (och således hade väntat längst) skulle få ställa sig först i kön i den nyöppnade kassan. Det tyckte inte gubben bakom mig i kön som med sin fulla vagn bufflade sig fram till kassan för att hamna först. Vad är det för stil? Har folk ingen köetikett? Vad finns det för köettikett? Och varför slarvas det så med varudelarpinnen?

För att ytterligare spä på mitt agg mot gubben "glömde" han naturligtvis att köpa en kasse och fick kassatanten att bjuda honom på en. (Jag hade med mig en kasse till butiken.) Att "glömma" kassen för att sedan bli bjuden på en är ett system som jag tycks se att somliga (idioter) satt i system. Detta tror jag gör att kasspriserna är så höga. Om alla betalade för sin egen tror jag att priserna kunde sänkas! Stoppa kassvindleriet!

Vi är snälla och randig latte

Varje morgon är jag en snäll person och gör en latte åt min make (och han är snäll tillbaka genom att gå ut med hunden, sen är jag snäll tillbaka genom att cykla hem på lunchen och gå ut med hunden, sen är han snäll och lagar mat till mig,  jag är ofta snäll och hjälper till med matlagningen, sen jag är jag snäll och sköter disken, ofta är han snäll och hjälper mig med disken, sen är jag snäll och går ut med hunden innan vi går och lägger oss, innan är någon snäll och går ut med hunden på kvällen (...och egentligen är ingen snäll eftersom det faktiskt är ett nöje att umgås med hunden), sen är vi snälla resten av kvällen). Tänk vad vi är fina och snälla människor i min familj! Åter till latten. Varför blir den randig? Jag gissar att det har med temperatur och densitet och sådant, men hur 17 kan den bli randig?! Det borde väl vara en flytande skala, en gradient eller vad man nu ska kalla det för? Det är ju inte som olja som bildar lager, detta är ju bara kaffe (espresso) och mjölk. Mycket märkligt och en ständig källa till förvirring och förundran. Skulle vara tacksam om någon kunde komma med en bra och enkel förklaring till detta fenomen!
Latte
Ser du inte att den är randig bör du kontrollera din skärm eller din syn...

Ideell förening

Jag är med i en ideell (stavas det ens så?) förening, varför är jag det? Jag antar att mitt samvete krävde att även jag skulle dra något strå till någon stack. Var på första styrelsemötet igår och börjar bli aningens frågande till mitt deltagande. Detta kommer ta massor med tid. Tid jag känner att jag nog hellre skulle lagt på annat, som min fritid, eller disken, eller shopping, eller roliga resor till vackra platser, eller till att bara umgås med vänner och familj. Nog för att det är trevligt att få vara med och fatta beslut och påverka verksamheten men nja, i ärlighetens namn hade jag nog hellre betalat pengar till någon annan som kunde fått sköta allt arbete. Vilka är dessa människor, dessa eldsjälar, dessa gratisarbetare, som tar av sin lediga tid för att driva en ideell förening? Jag trodde inte att jag var en sådan fin person som gjorde sådant, men nu är jag visst det. Så hurra för mig antar jag...

Morgonbestyr, sen middag och kul farbror

Imorse vaknade jag vid 03:30, gick upp och tog fram frysta hallon ur frysen och lade dem på tining i kylskåpet. Gick sedan och lade mig och somnade om efter en stund. När det var tid att gå upp på riktigt, kring 06:00, bjöd jag på smoothies med vaniljlättyoghurt, hallon, banan och lite apelsinjuice. Blev rätt gott och såg riktigt smaskigt ut!

Idag var en jobbig dag, först jobb från halv åtta till strax efter fem, sen styrelsemöte och efter det kurs. Middagen serverades hemma hos oss efter halv tio ikväll. Det kan ju inte vara nyttigt att äta så sent, ffa kan det verkligen inte vara bra att gå och vara hungrig en massa timmar!

Igår såg jag en farbror som just skulle sätta sig i sitt fordon (bil), det i sig är ju inte märkvärdigt, men sättet på vilket han såg till att få bort snön från sina skor var så sött att det gjorde mig glad. Istället för att sätta sig på sätet och sedan lite oengagerat slå ihop skorna med varandra eller lite blasé slå skorna mot någon del av bilen ställde sig denna farbror en liten bit från bilen, hoppade upp i luften och i luften slog han sedan ihop fötterna för att sedan landa. Det är fint när man kan glädja sig åt de små sakerna i livet. (Dock vill jag fortfarande ha en ny stor tv.)

På hal is och gokart

Idag var första dagen jag verkligen var nära att trilla av cykeln. När jag imorse i rasande fart for till jobbet var det riktigt riktigt nära att jag och cykeln hade farit åt helt olika håll. Det jag lärde mig av morgonens upplevelse var att det säkraste när man cyklar på is är att inte svänga och absolut inte bromsa! Dessutom hade jag missat att ta på mig mina stora hörlurar (som jag låtsas fungerar som hjälm...). Men slutet gott, allting gott, jag kom fram i ett stycke! Sen att det var måndag och det ofta är en lite seg dag fick en något mindre central roll eftersom lyckan över att ha klarat livhanken var stor.

Försökte för andra gången ringa ögonlaseroperationsföretaget för att boka tid för efterkontroll. Förra gången jag ringde blev jag kopplad till en annan av deras kliniker på annan ort eftersom de inte kunde svara. Idag svarade en tant, men då var de och körde gokart och bad mig ringa tillbaka efter tre. Det gjorde jag inte eftersom att somliga i denna värld faktiskt har en jobb att sköta och inte har tid att jönsa runt på någon gokartbana!

I love lampor!

Jag älskar lampor! Lampor är trevliga att titta på, roliga att köpa, praktiska när det är mörkt och bara väldigt kul! Skulle med glädje köpa ett dussin lampor om det bara var så att vi hade plats för det...

Här är fyra lampor vi har som jag verkligen gillar!
lampor
Kökslampan och hallampan är köpta i Stockholm, lampan i vardagsrummet har jag gjort själv och lampan i sovrummet köpte vi i Paris.

Tv och snälla panttanter

Idag var vi och kollade på tv-apparater och oj vad det är svårt. Den jag egentligen vill ha (en Philips med Ambi Light) kostar mer än vad vi känner är vettigt att lägga på en tv. Det finns väldigt många olika att välja mellan och eftersom vi inte kan så mycket om vad som är bra och vad som är mindre bra är det rätt svårt att veta vad skillnaden är mellan en tv för runt 9 000 kr och en tv för 27 000 kr. Det kommer säkert sluta med att vi sitter här med vår nästan ickebefintliga tv tills den går sönder och sen kommer vi säkert köpa en ny i ren panik.

Var och handlade mat idag (888,50:- slutade prislappen på - tycker det var en lite rolig summa). Innan vi handlade stod jag i kö en stund till pantautomaterna. Vilka är dessa människor som kommer med stora svarta sopsäckar med burkar och flaskor? De måste bo i väldigt stora hus som eftersom de har så gott om plats för att lagra sitt tomglas på. En tant som bara hade en ynka flaska trängde sig före alla oss andra i kön. Det var mycket oartigt! Hade hon frågat hade det varit helt ok med mig om hon gick före, hon hade ju bara en flaska medans jag säkert hade åtta stycken. Men nu frågade hon inte utan bara antog att det var ok att tränga sig, dålig stil! En annan tant blev så trött på att stå i kö att hon gav mig sin påse med flaskor och burkar till ett värde av närmare sju kronor. Man kan undra varför hon gav sin påse till just mig. Tyckte hon att jag såg ut att vara i stort behov av pengar? (Jag hade faktiskt min keps från Gucci på mig, så helt pank kan jag väl inte ha verkat?) Eller tyckte hon att jag såg så trevlig ut att hon bara ville vara snäll? Jag kan inte se någon kollektiv tidsbesparande orsak till det hela eftersom jag stod ungefär mitt i kön. Men snällt var det iaf, det är inte ofta det händer att någon man inte känner ger en värdesaker.

Eight Hour Cream

Jag hade tidigare en tub Elizabeth Arden Eight Hour Cream. Trodde att jag köpte en ny under en resa förra året, det gjorde jag visst inte, råkade istället köpa en produkt avsedd för händerna av samma märke. I förtvivlan klippte jag upp tuben för att utröna om det möjligtvis gick att skrapa ihop en liten klick , det gjorde det! Och inte en så liten klick heller. Den klicken finns det fortfarande kvar av och det är säkert snart tre månader sedan jag trodde att produkten var slut. Undrar verkligen hur mycket av diverse produkter som slängs i tron att de är slut fast det inte är det. Vilket slöseri!

Man kan inte skriva nog snälla ord om Eight Hour Cream, den är helt underbar! Mina läppar mår väldigt bra! Den är inte den billigaste av varor man skulle kunna köpa, men den är väldigt dryg (iaf om man klipper upp tuben och använder allt!).

Skam av musik

Att det ska vara så svårt att lära sig att cyklar är snabba och kommer tyst! När jag gick till jobbet idag (ja, på en lördag, lid gärna med mig!) lyssnade jag på musik i mina sköna lurar, som även fungerar helt perfekt som öronvärmare. Eftersom jag valt musiken själv så är jag av åsikten att den är mycket bra. Detta i sin tur gör att det är på gränsen till omöjligt att inte sjunga med i de medryckande melodierna. Tyvärr är samhället konstruerat utifrån grundtesen att människor som sjunger högt när de traskar till jobbet antingen är berusade eller har någon störning. Jag vet att jag inte var berusad och någon störning trodde jag inte heller att jag hade, men man börjar ju undra... Skammen när en cyklist susar förbi en högt och glatt sjungande jag är total!

Svåra lätta saker

Ibland är även lätta saker svåra. När jag klev in i hotellhissen tidigare i afton var jag nog lite för ofokuserad för att åka hiss. Klev in i hissen. Tryckte på knappen för mitt våningsplan. Ställde mig tillrätta i hissen. Väntade. När dörrarna öppnades klev jag ut ur hissen, som brukligt. Tydligen hade hissen inte rört sig ur fläcken. När detta uppdagades för mig blev jag så skamsen att jag tog trapporna istället.

Kvällsfika:

0,5 L Coca cola light
40 g Estrella sourcream & onion chips
38 g Mentos fruit
19 g Kick (som jag tror tidigare hette Käck)

Kurs

Jag är i Umeå på kurs. Bloggar i afton via ombud. Tack till min älskade make!

Morgonen började lite stressigt, var väl ute lite i sista sekunden... som vanligt. Vid incheckningen var det en tant som naturligtvis inte förstod sig på hur man skulle använda incheckningsmaskinen. Jag försökte hjälpa henne lite på traven genom att vänligt påpeka att hon kanske borde trycka på knappen som det stod att man skulle trycka på. Det ville hon inte. Som tack för hjälpen trängde hon sig före mig i kön istället. Ibland kan somliga tanter vara riktigt oförskämda.
Umeå
På bilden: Umeå och mitt hotellrum

När jag klev ur planet i Umeå började jag hosta av kylan det var 26 grader kallt. Hur folk kan överleva här uppe är inget annat än magiskt.

Det var en person (gubbe) på kursen som hade så stor mage att han nästan inte rymdes på sin plats. I föreläsningssalar där man fäller ner sin skrivskiva (bord) framför sig är ju utrymmet begränsat. Gubben löste det hela genom att sektionera upp sin voluminösa mage i två delar, en placerade han under och en på. Detta resulterade i att han fick en något liten yta att placera sina skrivpapper på, men det gjorde inte så mycket, det var inte så mycket att anteckna idag.

Onödigt inlägg

Ok, det förra meddelandet var rätt onödigt (haha som om alla de andra har varit helt nödvändiga...) men jag ville bara testa att mms:a upp ett inlägg, kan ju vara bra att kunna om det händer något väldigt intressant i Umeå dit jag flyger imorgon.

Igår drack vi nyponsoppa, det var gott!

media1
Igår drack vi nyponsoppa, det var gott!

Ett fyrfaldigt leve för mig!

Vissa stunder i livet är fyllda av någon form av stolthet och en väldigt skön belåten känsla. En sådan har i skrivande stund infunnit sig i min varelse. Oj vad jag är nöjd! I Sverige får man ju inte vara nöjd med sig själv (eller man får nog vara det, bara man inte säger det till någon...), men det sk*ter jag i! Hurra för mig! Fast jag känner mig alltid lite fånig när jag gör glädjerörelser (typ små hopp eller vilda viftningar med armarna) i min ensamhet, inte för att jag tror att jag skulle känna mig mindre fånig om det var någon annan här...eller jo, kanske!

Hurra hurra hurra hurra, för mig!


Snö och värmefläkt

Igår hände det igen. Förra gången var det ungefär lika komiskt som det var irriterande (iaf om man ser tillbaka på det). Igår snöade det in på mig när jag låg i sängen och det snöade så mycket att jag var nödgad att flytta D&G-telefonen från sin plats ovanpå nya sänglampan för att skydda den från att bli fuktskadad. Jag tror att vi skulle ta och försöka att få upp den där ventilaktiga saken som ska sitta för hålet snön smiter in genom.

Är lite stressad, ska till Umeå på torsdag och har inga skor. Jag undrar om man kan ha vanliga sneakers på sig där? Om alla går runt med näbbstövlar, snömockasiner (finns det ens något som heter så?) ,och annat som jag skulle gissa är inne i de mer nordliga delarna av vårt land, kommer jag framstå som mycket märklig (inte för att det gör något...) Jag kommer säkert dessutom frysa om fötterna. Det är väldigt otrevligt att frysa! Jag önskar att jag kunde ta med mig vår Honeywell värmefläkt genom alla de kyliga perioderna i livet, dvs ungefär från oktober till april varje år.


Retoriska frågor och felvänd tröja

 

Ibland kan vissa människor störa mig väldigt mycket. Igår var vi på kurs med hunden vilket var trevligt, kallt, föga lärorikt, ganska motiverande och rätt kul. Där var en person som svarade på en retorisk fråga. Nä, det var inte ens en retorisk fråga, det var inte ens en fråga, vad hon besvarade kan nästan liknas vid ett påstående. Och visst, jag tycker absolut att man ska markera att man uppfattat riktad information, men i grupp anser jag att det sker bättre genom ett lågmält "ja", eller "mmm", en stilla huvudnickning kan också vara bra. Men man gör inte själv en utläggning i ett sådant fall, att göra det skulle jag tolka som om man mest bara gillar sin egen röst och tycker att man har så mycket viktigt inom sig som man bara måste dela med alla andra fast de inte bett om det och trots att det inte alls passar sig just då. Är man en sådan person så tycker jag man kan skaffa sig en blogg istället för att störa andra (det har ju jag gjort!).


Idag var en ovanlig dag, jag stressade inte på lunchen. Jag gick istället ut och åt tillsammans med de andra som jobbar på samma ställe som jag. Jag som hade varit duktig och tagit med mig mat eftersom jag befarade att jag inte skulle hinna hem på lunchen idag. Till min fasa märkte jag ungefär samtidigt som det blev min tur i salladskön att min tröja satt åt fel håll. När jag i brandmansfart kastar på och av mig kläderna när jag ska hem i vanliga fall så struntar jag i hur de hamnar, kastar ju över en jacka och cyklar snabbt som blixten så jag inbillar mig att ingen hinner se hur jag ser ut. Idag var det inte så, idag stod jag på ett lunchställe (och inte något sunkigt sådant heller) slevade upp sallad med tröjan åt fel håll. Ibland är det tur att jag är ganska bra på att skämmas. Oftast gör jag det åt andra människor, människor som inte riktigt förstår att de borde skämmas, men idag fick jag spendera lite skam på mig själv, kändes fint på ett förnedrande vis kan man väl säga.


Måndag och porto

Vissa dagar är det som om världen sade åt en att gå och lägga sig igen. Idag är nog en sådan dag. När jag skulle gå ner för trappan och hämta cykeln så gjorde jag en liten missberäkning på antalet trappsteg, tydligen var det färre än vad jag hade räknat med så jag snubblade och såg antaligen väldigt klumpig ut. När jag sedan väl var framme vid cykeln så satte jag framlyset bak på cykeln. När jag kom till jobbet sprang jag förbi dörren till omklädningsrummet (märkligt, jag går alltid dit det första jag gör varje morgon) sedan så gjorde jag en mindre miss när jag skulle logga in mig. Inte bra start på veckan. Hoppas resten av dagen blir bättre.

Kom oss äntligen för att att köpa frimärken så igår postades fem stycken brev. Flera av dessa innehöll vykort som skulle skickats under sommaren. Hade inte med mig alla adresser på semestern så jag hade planerat att skicka vykorten (köpta och skrivna i Frankrike) direkt efter att vi kom hem. Nu blev dessa vykort ca åtta månader sena. Är det inte mycket konstigt att det kostar 5,50 kr att skicka kort någon mil och ska man skicka kort över halva jordklotet kostar det bara lite mer? Antigen är det ett gigantiskt överpris på portot inom Sverige eller så förlorar någon pengar på kort till destinationer i utlandet. Hm, skulle också kunna vara så att posten i alla andra länder kostar väldigt lite. Kan det ha med valutan att göra? Klurigt! Hoppas att korten som kommer åtta månader sent kan glädja någon lite iaf. Får se när vi lyckas få ut tackkort (ang. vigseln)...hoppas att vi kan vara snabbare än åtta månader. Vi är bara typ tre månader sena än.

Böter och taxichaufför

Vår ena bil har varit inplogad bakom en stor snödriva i flera dagar. Igår hade det varit varmare väder nog länge för att vi skulle kunna få ut bilen. Djupt under snön på vindrutan hade en lapplisa (de måste ju vara den mest hatade yrkeskåren av alla) varit vänlig nog att gömma två böteslappar. Det är ju totalt löjligt! Vi har ju inte kunnat flytta bilen eftersom den varit inplogad så givetvis har vi stått där längre än vad man får, men vad skulle vi göra?! Det är ju inte det att vi inte haft något bättre ställe att ställa bilen på, för det har vi. Vi har en plats som vi hyr för det ändamålet. Dessutom så måste man tydligen betala sina böter innan man ens kan bestrida dem. Vad är det om?! Jag trodde att man betraktades oskyldig tills man var dömd eller hade medgivit brott, men vad vet jag, lagar och sådant är ju inget jag är någon expert på.

Var på en trevlig liten tillställning under kvällen igår, kollade på melodifestivalen, åt lite mat, drack lite vin och spelade lite spel. Mycket trevligt! Vi åkte taxi hem. Som brukligt när man umgås med folk man känner så samtalade vi om lite av varje där bak i bilen. Av någon mycket besynnerlig anledning så ansåg han som körde taxin att han också kände oss och gjorde sig därmed delaktig i samtalet. Jag är inte den som förespråkar någon form av utfrysning av människor, men nja, jag är väl inte heller den som anser att man helt oinbjuden skall deltaga i andra människors konversationer.

Nu är håret omfärgat och dessutom blev det några slingor också. Klart mycket bättre än tidigare.


IQ

Varför blir man alltid lite extra kissnödig när man väl påbörjat något som man gärna vill slutföra? Redan jag påbörjade testet var jag väldigt kissnödig, hade inte trott att det var så många frågor...och inte var jag så smart som jag trodde heller. Undrar om jag ska göra om det när jag är lite piggare och när naturen inte kallar. Men tänk om jag scorar sämre, hemska tanke! Testet finns här.

"Congratulations, Samuel!
Your IQ score is 126

This number is based on a scientific formula that compares how many questions you answered correctly on the Classic IQ Test relative to others.
Your Intellectual Type is Inspired Inventor. This means you've got exceptional verbal and mathematical skills, and are very good at brainstorming new ideas. And that's just some of what we know about you from your test results. "

Gissar att det är typ medel...hoppas det iaf. Om du scorar bättre än jag (vilket är troligt) så får du gärna tala om de rätta svaren, är ju lite nyfiken!


Snabbmat och sänglampa

Äntligen fredag! Blev en långtur med hunden i det tråkiga vädret, det regnade och blåste på oss. Sedan kom maken hem och vi funderade på vad vi skulle äta. Det slutade med att vi åkte till ett snabbmatställe (på tre bokstäver som rimmar på en liten hund med korta ben) eftersom vi ändå skulle köpa sockerbitar (till ett lampprojekt). Det är underbart knäppt att man stoppar i sig mat som man redan innan vet om att man ska bli snuskigt och otrevligt mätt av.

Väl hemma byggdes en mycket trevlig och efterlängtad sänglampa (av en tavellist i ek och tre stycken lampor). Nu slipper vi gå upp ur sängen för att mörklägga när man legat och läst, hur bra som helst!
Sänglampa

Helgplaner har styrts upp. Imorgon ska vi hem till mina päron, hade vi tänkt, då det firas en bemärkelsedag där och sen på kvällen skall vi hem till goda vänner och laga mat och kolla på melodifestivalen på en skrämmande stor tv.

Fått papper från CSN som ska fyllas i för att möjliggöra autogirobetalning. CSN måste vara den snålaste inrättningen som finns. Att de inte kan vara vänliga nog att skicka med ett svarskuvert är skandal! Om det var så att det var möjligt att registrera sin önskan om autogirobetalning över nätet så kan jag förstå att de inte skickar med något svarskuvert med förbetalt porto om man beställer papper att fylla i...nu går det ju inte, utan de kräver att man skickar in något. Snåla snåla CSN!

Grönt hår och fönstertittning

Förändringens vindar blåser genom mitt hår. Igår genomgick håret först en förvandling till lite gulblondaktig färg och sedan till en trevlig brun nyans (trodde jag). När jag sedan kom till min arbetsplats imorse så fick jag till min stora fasa se att håret hade någon form av grön underton! Lysrörsarmatur smickrar nog ingen, men att håret skulle se grönaktigt ut hade jag liksom inte alls förväntat mig. Så nu blir det till att refärga håret i eftermiddag, för jag tänker inte alls gå omkring och se grönhårig ut! Undrar om jag kan stämma någon för detta? Hm, det är väl så att snålhet inte lönar sig, hade jag spenderat stora pengar på att låta någon annan färga mitt hår åt mig hade jag nog inte haft samma problem och dessutom hade jag säkert haft större sannolikhet att stämma någon om det blivit grönt.

110774-7
Det är en liten ovana jag har, men jag brukar titta in hemma hos folk. När man är ute med hunden på kvällarna och det lyser från fönstren är det nästan svårt att inte titta in hos folk. Det är så roligt att se hur folk har det hemma. Flera människor i mitt område har det verkligen osmakligt hemma. Det är tur för dessa att man får ha vilken smak man vill, kunde blivit jobbigt annars. Igår gick jag förbi ett hem som fortfarande hade kvar sin julgran, viss avundsjuka får jag väl tillstå att jag kände men även en viss förvirring. Vilka är dessa som fortfarande har kvar sin gran? Varför har de kvar den? Hur kommer det sig att de inte slängt ut den? Var det en plastgran? Trodde de att julen fortfarande pågick? Kan de vara så att de kanske alltid hade gran? Hur gör man för att övertyga sin familj att alltid ha en julgran hemma? Frågorna är många.