Små bitar ur min vardag

Vi syns! Varför säger folk så? För så heter det väl inte? Eller jo, om man först var osynlig och något sedan gick fel så man plötsligt börjar synas då kan man ju säga "vi syns..." Men annars heter det väl ändå vi ses?! Sen får man ju som vanligt säga hur man vill i vissa forum och skriva hur man vill i vissa foum (jag tex förbehåller mig rätten att skriva precis hur jag vill i MIN blogg). Men när jag hör "Vi syns!" i radio eller tv då blir jag faktiskt lite sur. Andra saker man kan bli sur över är när man blir sandad. Det hände min vänstersko igår. Jag traskade till jobbet när en sandbil (alltså en bil som sprider sand, eller det är kanske mer grus? Var går gränsen mellan sand och grus? Hur stort måste ett sandkorn vara för att kallas gruskorn? Eller är det inte ens samma material?) åkerförbi och har oartigheten att kasta några korn på min ena skor Tur att jag inte hade några fina eller dyra skor på mig för då hade jag blivit mycket arg, nu blev jag mest lite sur eftersom det faktiskt (iaf i teorin) skulle kunna förekomma att jag hade ett par fina (och inte helt billiga) skor på mig som hade kunnat bli skadade. Man ska inte utsätta andra (eller andras skor) för onödiga risker! Sandbilsförare var mer försiktig i din framfart i fortsättningen!

Är inte sjöhästar de mest makalösa djur som finns? Jag ska skriva mer om djur jag gillar vid ett annat tillfälle. Men just nu vill jag att vi tillsammans, bara kanske för en liten stund, tänker på sjöhästarna och vilka fina djur de är!