Små bitar ur min vardag

Nu har vi varit på dop. Klänningen som jag sytt fungerade bra, är rätt nöjd. Höll i barnet ett tag, var rätt jobbigt för armarna men väldigt trevligt. Han är så kul och söt!

Det hade blivit fel på dopbeviset (eller vad det kallas för). Där stod jag angiven som doppräst. Lustigt hur det kan bli. Undrar om jag kan använda det dokumentet som någon slags intyg och utföra andra dop?

Kören som vi hade anlitat var underbart bra!

Efter var det bjudning i dopbarnets residens. En buffé utan dess like bjöds det på! Sjukt bra!!!

Ok, jag köpte ju en iPod shuffle för några dagar sedan. Det var ett köp som förde med sig mycket frustration, klurande och några rätt ilskna ögonblick. Det tog ett tag innan jag klurat ut att datorn tydligen kände av att iPoden som en extern enhet, det skulle tydligen inte vara så utan iTunes skulle känna av den på något vis. Sedan när jag skulle ändra på den inställningen så visade det sig att det inte gick då vi tydligen hade en äldre version av iTunes. Så då tänkte jag att jag skulle ladda ner den senaste (det är lagligt och gratis). Tyvärr gick inte det efter som vi inte hade någon sorts servicepaket som man tydligen skulle ha, mycket märkligt! När vår dator var på rehab måste den fått en äldre version av de program vi hade tidigare. Så då var jag tvungen att fixa det också, vilket visade sig vara mer klurigt än vad jag hade tänkt mig. När det var klart och senaste iTunes fungerade väl gick allt som en dans, men jag tycker att det med varje produkt man köper borde det följa med en liten person som bara kunde se till att allt fungerar när man kommer hem, när jag kommer hem med en ny vara vill jag bara öppna förpackningen och sedan få den att fungera.  

En annan mycket störande sak är ju att om man köpt en produkt som har ett batteri i sig så måste man vänta på att det ska laddas upp. Finns det något mer frustrerande? När man har en ny fin sak som man verkligen vill testa och så måste man vänta i massor med timmar, jobbigt som bara den!

Aj aj aj! Katastrof! Det är ju ett litet pågående sydopklänningprojekt i vårt hem (eller ja, så litet har det inte varit, har spenderat många timmar med att sy samt ännu fler åt att klura ut hur jag ska sy). Igår inträffade en katastrof, det blev liksom fel. Jag förstår inte alls hur det kunde gå till, det är totalt förvirrande, jag som varit så noga med allt, men ja, kanske inte helt oväntat ändå när man inte har någon utbildning i mönsterkonstruktion och skissar upp mönstret på ihoptejpade A4-papper på golvet. Har spenderat några timmar i panik och några timmar med att försöka lösa det hela på ett konstruktivt sätt. Jag står i dagsläget med två alternativ. 1) Att låta det vara som det är. 2) Att göra en ändring i designen. Jag vill helt inte göra en ändring, har redan fått gett vika från en tanke jag hade som visade sig vara helt omöjlig att genomföra på ett vackert och stilfullt vis. Nu vill jag inte göra fler ändringar...men samtidigt, jag hatar att lämna ifrån mig något jag inte är nöjd med.  

Dessutom är jag lite sur. Lyckas inte få den där iPod-saken att fungera. Skit!

Jag hade svårt att somna igår. Gick och lade mig strax efter midnatt, eftersom jag inte riktigt hade haft tid att inträda i mitt mer stilla snart-ska-jag-somna-tillstånd tyckte jag att det var en god idé att lyssna på radio i 30 minuter. Efter 30 minuter hade jag fortfarande inte somnat. Tänkte att det är väl inte så mycket att göra åt saken så jag beslutade mig för att lyssna 30 minuter till. Sedan ägnade jag säkert 30 minuter åt att ligga och vara stressad över att jag fortfarande inte somnat. Tänkte att om jag inte somnar snart kommer jag vara supertrött imorgon. Sedan gav jag upp. Insåg att det var ingen mening med att ligga och vara stressad över att inte kunna somna. Låg och verkligen ansträngde mig för att inte bli stressad över att jag skulle vara tvungen att gå upp om drygt fyra timmar. Efter det blev jag stressad över att jag verkligen inte kunde sluta tänka på saker, sedan somnade jag. Vaknade vid 04:35 av ett sms.  

Ibland är det de små sakerna som gör mig glad. Idag är en sådan dag. Köpte en liten sak som gjorde mig glad. Har denna dag blivit med iPod Shuffle (och den är liten den!), kommer bli perfekt att ha med sig ut i löparspåret!  

När jag ändå är inne på löpning. Som sporadisk joggare och ständig hundägare förekommer det ju inte allt för sällan att jag vistas i skog, mark och motionsspår. En mycket otrevlig upplevelse är alla dessa människor som fått för sig att de prompt bör ha tights på sig när de springer. Vad är det om?!?! Kan inte komma på något fulare!!! Finns liksom ingen förklaring till varför någon skulle känna sig tvungen att ha kläder av den karaktären på sig när de springer, om man bortser från de som tävlar där luftmotståndet säkert är en faktor man gärna vill bli av med. När man är ute och tränar för träningens skull är väl luftmotstånd snarare något man bör omfamna, något man bör hylla och tacka? Luftmotstånd gör ju träningen mer effektiv! Jag yrkar på ett förbud mot dessa mycket fula plagg (och det bör gälla för både herrar och damer)!

I fredags var jag och maken ute och åt. Fick vänta en timme på maten, iofs så upplyste de oss om det redan när vi beställde men jag tycker ändå att få vänta en timme. När maten kom var den inte ens helt varm, det var faktiskt lite surt. Har man väntat en timme på maten tycker man ju att de faktiskt haft hela 60 minuter på sig att få maten varm. Jag vet inte många maträtter som tar 60 minuter att få varma, det skulle vara någon mustig höstgryta eller så, men det åt vi inte.  

I lördags bjöd vi hem oss till vänner på middag och melodifestivalstittande, den där "europa"-saken. Jag har några funderingar... För det första är jag faktiskt inte ens säker på att alla de där länderna ligger i Europa. Senast jag kastade ett öga på en europakarta fanns exempelvis inte Israel med, iofs så fanns nog inte ens hälften av de andra länderna heller med - vilken kan indikera att det var tämligen länge sedan jag tittade på en europakarta. De senaste åren har ju nya länder ploppat upp som svampar. För det andra så tycker jag faktiskt att det har blivit totalt ointressant med omröstningen, östländerna röstar ju bara på varandra. Och det är inget fel med det, Sverige gav ju sin röst till Norge, men jag kan väl tycka att eftersom det föreligger uppenbara kulturella skillnader i musiksmak att man skulle verka för en tävling där man tävlar mot sina grannar (eller andra länder med liknande kulturella musikpreferenser) eller att man har en internationell grupp som i samförstånd utser en vinnare. I dagsläget kommer ju de länder som har flest grannar klara sig bättre. För det tredje vill jag även peka ett finger åt den där Björkman (som jag inte gillar för han nöp mig i rumpan en gång på krogen i tidernas gryning). Han är ju den som står för urvalet till de svenska deltävlingarna. Uppenbarligen gör han ett urval som inte fungerar i tävlingssammanhanget, kanske tid att göra en revision av hur det går till. En tanke vore kanske att ta en redan etablerad grupp från östra delarna av Europa som kan framföra en låt som låter ungefär som en redan etablerad låt från östra delarna av Europa, kanske man även kan ha kläder av en kläddesigner från de lite mer östra delarna av Europa. Ja, leve Östeuropa antar jag...  

I söndags fnulade jag med den där dopklädseln, skaparglädje blandad med ångest när den är som bäst!

Nu har jag inte bloggat på länge, har inte haft tid. Jag tänkte skriva några rader om lycka. Det finns många saker som kan frambringa en känsla av lycka. I söndags (om jag inte missminner mig) var vi på middag hos vårt ena fadderbarn/gudbarn. Det var trevligt. Jag och maken badade det lilla livet innan han skulle sova. Ett barn som skrattar det ger sjukt mycket lycka. När vi gick från middagen fick vi med oss (alltså det var en gåva, vi stal den inte) en gigantisk Toblerone, snacka om lycka igen!!! Åh så gott det är! Jag blir faktiskt lite lycklig när jag tänker på den...  

Av någon anledning har jag tagit på mig att sy dopklänning till det badade barnets dop. Att skapa saker kan frambringa lycka, att skapa saker kan också ge ångest. Jag tycker det ska bli superkul att sy den där klänning men samtidigt har jag inget i min vardag just nu som ger mig så mycket ångest...tänk om den blir ful! Undrar om det finns någon akutbutik där man kan köpa en klänning (helst av det lite mer exklusiva slaget eftersom fadderbarnet endast förtjänar det bästa) om den jag ska göra blir mindre lyckad.  

Lycka kan inträda när hunden lägger sig bredvid i soffan och lägger huvudet på ens mage och bara utstrålar lugn.

Att jag har världens bästa maken är självklart obeskrivlig lycka.  

I vårt skafferi finns det kakor, att tänka på kakor och andra saker med socker i gör mig glad, man kan nog kalla det lycka.  

Jag läste tidigare en kurs som avslutades med en tenta - en lång tenta! Resultatet kom för någon vecka sedan. Jag var lite nervös inför resultatet, hade inte alls lust att skriva någon resttenta. Min oro visade sig vara helt obefogad, jag hade över 80% på tentan, lycka!

Var på en dansuppvisning. Vårt fadderbarns bror som fyllt tvåsiffrigt var i ett av dessa dansnummer så det var honom vi kom för att titta på. På slutet var det en stor grupp som skulle framföra något som de valt att kalla Schlagerkalas. Märkligt nog hade dansläraren (en han) tagit på sig diverse klänningar och kjoltyg och liksom ställde sig framför sina adepter. Väldigt märkligt. Jag kom dit för att titta på en dansuppvisning med barn, inte en dragshow! Jag har inget emot dragsaker, inte för att jag är något stort fan, men jag har inget otalt med dessa som företeelse. Dessutom undrar jag hur man resonerar när man som lärare, kreatör och pedagog helt sonika ställer sig framför de små som i månader kämpat för att lära sig en koreografi.

Nä!

Länge leve barndansen!

I helgen har vi varit på biltur. Om man har en bil som det går att fälla ner taket på är det synnerligen angenämt att ta en tur i solskenet. Denna helg begav vi oss till kusten och njöt. Hunden badade lite och vi åt medhavd matsäck och lapade sol.

En sak jag noterat är att när man åker omkring med en bil utan tak förefaller det vara som så att folk som stannar bredvid oss vid trafikljus, vid korsningar etc känner ett behov av att accelerera så snabbt de bara kan, liksom för att säga "Ja, ni kanske kan fälla ner taket men jag kan köra snabbt..." Helt patetiskt och tragiskt måste jag tillstå (dessutom kan jag också köra snabbt men eftersom jag inte har något att bevisa för någon tar jag det lugnt och trevligt i trafiken). Vissa bilisters beteende kan väl sammanfattas i ordet mindervärdeskomplex.

Från ett fönster på min arbetsplats har vi kunnat följa ett duvpar som byggt bo i ett träd och nu ligger en av dessa fåglar och ruvar. Väldigt mysigt och lite fint på något vis. Dock så gillar jag inte duvor egentligen, men nja, när det bara är två så ser de faktiskt lite söta ut. Vi har ett duvpar i ett träd som vi kan se från vårt hem också, det är ett annat duvpar eftersom jag inte bor på min arbetsplats, eller ibland upplever man det ju nästan så, men min arbetsplats och mitt hem är inte samma ställe. Duvparet som jag kan se från mitt hem har inget bo, utan de brukar mest bara sitta tillsammans på en gren och kuttra. Ser väldigt trevligt ut! Jag skulle också kunna tänka mig en sådan tillvaro, bara sitta med sin parter på en gren och ha det mysigt. Nu skulle jag nog inte få det så mysigt eftersom all pollenskit får min näsa att rinna och mina ögon att klia dessutom så är väl kanske inte en gren så väldigt trevlig att sitta på om man inte är en fågel och det är jag inte. Jag skulle hellre sitta och kuttra på ett utefik i Nice, på stranden i Nice, i vår lägenhet i Nice...jag längtar till Nice! Inte så långt kvar till semestern...

Var på en födelsedagsfest i lördags, var mycket trevligt. Bland de andra festdeltagarna var många ur en kör. Då födelsedagstjejen också är en del av den kören föll det sig naturligt att det blev ganska mycket sång. Jag gillar sång. Jag gillar folk som sjunger fint. Jag tycker om att sjunga. Jag tycker det är pretto när folk ger sig på att sjunga "Helan går" i typ åtta stämmor. Men nja, jag antar att om man kan sjunga den på det viset så gör man det. Om jag kunde sjunga åtta stämmor skulle jag säkert också göra det...iofs, jag sjunger nog i flera stämmor samtidigt, tyvärr inte alltid rätt stämmor. Men för att inte framstå som helt omusikalisk får jag väl försöka framhäva min femma i musik från högstadiet samt påstå att jag rockar Sing Star till PS2! Det jag försöker säga är att nja, man kanske inte behöver sjunga "Helan går" i åtta stämmor men jag är samtidigt väldigt förstående för att man gör det om man kan.  

Festen var väldigt trevlig. Jag och maken tillhörde inte de yngsta i sällskapet, vi tillhörde tydligen dock de mest garvade. Vi lämnade lokalen sist. Faktiskt allra sist. Mer sist än födelsedagssystern. Grattis Burki och tack för en rolig fest!!!

Idag är det den här dagen på året då deklarationen skall lämnas in. För varje år som går tycker jag att det där blir mer och mer klurigt. Jag tycker att det är lite skruvat när myndigheten om ansvarar för indrivning av skatter skickar ut en blankett som alla som tjänar pengar måste fylla i, och gör man det inte eller om man fyller i fel får man straff, som är så svår att begripa att det krävs att två akademiker upplever sig nödgade att två gånger ringa till skatteupplysningen (eller vad de nu vill kalla sig...). Apdåligt! Det skall vara lätt att deklarera! Om man ska tvinga folk måste man ju underlätta för den lilla människan att göra rätt. Man ska inte skrämma, hota och trakassera individen utan som myndighet bör man sträcka ut en hand och säga "Kom lilla du så ska jag hjälpa dig att göra rätt, vi klarar detta tillsammans du och jag! Och säg till när du är redo, om du inte har tid just denna månad går det bra att vi gör det lite senare, jag tar hänsyn till ditt liv och till din tid".