Små bitar ur min vardag

 

Det är med tungt hjärta jag idag kan meddela (eller egentligen var det igår men jag orkade inte då) att vi inte kommer köpa den fantastiska mångmiljonvåningen som vi var så innerligt sugna på att bo i. Tyvärr var det några andra som tyckte att den var värd mer pengar än vad vi tyckte. Känns faktiskt riktigt surt! I denna lilla by finns inte så många våningar till salu så det kommer nog dröja innan vi hittar någon ny att tråna efter.

 

Eller nja...det finns faktiskt en annan våning som jag är riktigt sugen på, den är dessutom större än den vi just förlorat. Ska kolla på söndag så återkommer jag i frågan.

 

Ha nu en riktigt fin helg och var snälla mot varandra!

 

Ps. Tittade på det där Mammas pojkar på Kanal 5 igår. Det är så otroligt spännande! Hur har produktionsbolaget lyckats hitta dessa människor, detta bottenskrap av mänsklig begåvning? Det är så underbart nervkittlande att det finns människor som dessa, dels dessa tjejer/kvinnor som frivilligt är med på förnedrings-tv och gråter när de inte får vara kvar i programmet där de tävlar om killar/män som inte ens verkar smarta. Otroligt intressant, det är som en helt annan planet, en alternativ dimension där obegåvning är norm och pinsamhet är regel. Tänk vad spännande!

Jag har under en tid funderat på det här med dofter. Alla människor har en doft. Kroppsdoften brukar oftast betraktas som mindre trevlig i sociala sammanhang. Detta har resulterat i att människor gör mer eller mindre omfattande försök att maskera sin kroppsdoft genom parfymer, deodoranter och övriga luktagottprodukter.

 

När det gäller produkter av doftkaraktär finns det skillnader mellan de som är avsedda för män och de som kvinnor brukar använda. Tydligen så har samhället beslutat sig för att herrar och damer icke skola dofta lika. Kvinnodofter har ofta inslag av blommor medan de dofter män föredrar innehåller annat som exempelvis trädofter. Tydligen så är trä manligt och blommor kvinnligt. Jag som inte är någon stor anhängare av denna indoktrinering i det stereotypa samhället har ändå accepterat att det är på detta vis.

 

En liten stilla undran dock, hur kommer det sig att så många killar då går omkring och luktar ananas om huvudet?! Tydligen finns det ett populärt hårvax som luktar ananas. Jag har inget emot ananas men jag personligen skulle inte tycka att det var vidare manligt (iofs så skiter jag fullständigt i det!) att lukta som en fruktsallad om huvudet. Jag förstår inte att folk som bemödar sig att fixa sitt hår med vax helt struntar i att deras huvuden luktar som en dessert från mitten av 80-talet.

 

Personligen kör jag oftast på en något otrevlig svettdoft eftersom jag jobbar så hårt och cyklar som en galning till och från jobbet, dessutom kombinerar jag ofta den odören med en frän doft av vitlök eftersom jag tycker om att äta gott och gott för mig ofta är likställt med vitlök! När jag försöker att maskera min kroppsdoft brukar jag antingen dofta underbart av Hanae Mori for men (en japansk designer) eller Paco Rabanne 1 Million.

Jaha, så vad har jag gjort i helgen då? Jo, i lördags så var vi på visning av en lägenhet som vi varit och tittat på tidigare, den är mycket fin och väldigt dyr, vi kommer inte kunna köpa den eftersom det är säkert massor med människor som tycker att det är ok att betala mer pengar för den än vad vi tycker. Sedan hängde vi lite hemma och efter det besökte vi vårt fadderbarn och blev bjudna på middag. Hur mysigt som helst!

 

I söndags hade vi planer på att sätta fast en tröskel i anslutning till vårt nya hallgolv. Eftersom vår borrmaskin var på besök hos vårt gudbarn (jag tror inte han personligen använde borrmaskinen eftersom den antagligen var lite för tung för honom att hantera, var väl snarare mor och far till gudbarnet som borrade) åkte vi dit för att hämta borrmaskinen. Vi hade den ofantliga lyckan att bli inbjudna på fika. Mycket trevligt! Sedan skyndade vi hem till vårt golv för att förfasas över att vi faktiskt inte hade någon borr som passade till skruvarna vi planerat att bruka.

Istället tände vi en brasa, jag satt i soffan lyssnade på opera och läste en bok och liksom bara njöt. Det är sällan jag är vidare bra på att göra myssaker av sådan karaktär, har en tendens att vara lite rastlös men i söndags gick det väldigt bra! Sedan åt vi middag. Förrätten var en skagentoast med räkor samt en toast med parmaskinka. Sedan bjöds det på potatis, morot, lök och kött samt ett glas vin.

En liten text om att sluta bry sig.

 

Ibland kan jag uppleva små känslor av apati, liksom att jag faktiskt inte orkar bry mig. För er som känner mig väl kan detta vara förvånande, jag är ju inte riktigt känd för att vara den som bryr sig minst. Ibland kan det dock skölja över mig en hel våg av apati och likgiltighet, denna våg kommer ofta tillsammans med en strid ström av uppgivenhet och en måttlig bris av frustration. Vad är det då som utlöser detta inre väderomslag? Det kan nog vara många utlösande faktorer, just nu är det nog irritation (över saker jag inte tänker blöta och stöta i bloggen - är dock rätt säker på att Bettan vet vad jag snackar om).

 

Ok, jag kanske inte är helt apatisk just nu, jag ser mig faktiskt om efter nya möjligheter, har en liten liten lanterna i handen som jag envist försöker använda för att kasta ljus över nya möjligheter och alternativa vägar att vandra.

 

Det finns många människor som helt verkar ha slutat att bry sig, det är synd. Sedan finns det de som försöker spela att de inte bryr sig fast de i själva verket bryr sig otroligt mycket. Noterade några prepubertala - pubertala tjejer under gårdagen, de ansträngde sig så mycket för att försöka att se ut som om de inte brydde sig fast likt en hök såg jag rakt igenom deras lilla patetiska spel. Självklart brydde de sig, de brydde sig så mycket att jag nästan skulle tro att skulle gå av på mitten av just detta. Självklart brydde de sig inte om världsliga saker, utan mer om att spackla på sig massor med smink (så mycket att det liksom var uppborstat i håret och att en näspiercing i princip var översminkad och mer såg ut som smuts än ett guldhjärta) och prata jättehögt om puckade saker. I detta ögonblick önskade jag att en apativåg bara kunde komma och snabbt spola genom mitt högeröra och vidare ut genom vänster öra så jag kunde sluta bry mig. Det kom ingen våg.

När jag traskade hem till hunden på lunchen igår så kom jag att tänka på orättvisor. Jag har tänkt ganska mycket på det den senaste tiden. Det finns många orättvisor i världen. I vissa delar av världen är det många som inte kan äta sig mätta varje dag och dör av svält. I andra delar av världen finns det folk som traskar med en Rolex kring handleden. Det är inte rättvist.

 

Vissa människor har inte rent vatten att dricka. Andra sätter på vattnet i duschen i god tid för att vattnet ska bli lagom varmt innan de hoppar in i duschen och spolar således ner flera liter bra vatten rakt ner i avloppet. Varken rättvist eller sympatiskt.

 

När somliga människor sliter och anstränger sig på sin arbetsplats, skyndar sig för att inte vara borta för länge på lunch och kämpar för att bidra till verksamheten finns det parasiter som får betalt redan under sin resa till arbetet och dessutom inte bidrar det minsta till verksamheten. Ingen gillar en parasit och det är inte en rolig eller rättvis situation.

 

Det finns människor som inte har någonstans att bo och så finns det de som tycker att det finns för få mångmiljonvåningar till salu. Inte rättvist alls.

 

Ibland hör man folk säga "allt är inte rättvist" och liknande saker. Jag tror aldrig att jag hört någon säga det som inte haft fördel. Det är alltid de människorna som har det bra som tycker att allt inte alltid behöver vara rättvist.

 

Ska man känna skam för att man har det bra? Nä det tycker jag inte. Jag anser att om man har det bra ska man vara tacksam för det man har och inte glömma att det finns många, väldigt många, som har det mycket sämre. Ödmjukhet, generositet och respekt - fina ledord som jag ville flika in i min lilla predikan här. Dessutom (kanske ingen tröst egentligen) men de som har det sämre får ju försöka tänka på att det alltid finns någon som har det ännu värre...ja tills man kommer till den personen som verkligen har det allra sämst i världen - den personen tycker jag verkligen synd om, verkligen jättesynd om! Kram på den!

Idag är det lördag vilket brukar vara en ganska bra dag i veckan. Morgonen började dock inte vidare bra. Jag förstår inte hur jag tänkte igår när jag ställde in radiostation att vakna till. Jag borde naturligtvis inte valt P4! Det första jag hörde när jag vaknade i morse var en mycket ålderdomlig låt som började med frasen "Jag är en glad pensionär...". Visserligen ser jag mycket fram emot att bli just det en vacker dag om väldigt många år men att vakna till denna sång var något av det mest irriterande jag varit med om på hela veckan (om man räknar bort arbetsrelaterade saker).

Jag bakade ett bröd som vi åt till frukost idag. Det var speciellt eftersom jag faktiskt inte bakar vidare ofta.

När jag ändå är inne på ämnet deg, det figurerar just nu ett riktigt deghuvud i utkanten av min tillvaro. Utan att gå in på närmare detaljer så måste jag ändå uttrycka min enorma vrede över detta pucko. Det är både vidrigt och sorgligt när man noterar att det finns svin som inte alls tänker på andra människor utan ser det som sin självklara rätt att både ta mer än vad de har rätt till och dessutom ta saker som man inte ens hjälpt till att skaffa. Idiot är den som tycker sig stå över alla andra när den i verkligheten i andras ögon betraktas som en sorglig, tragisk, patetisk och inkompetent person. Att istället för att bidra till verksamheten utnyttja den är bara något en människa med ynklig moral och bristande etik kan göra!

En sak som jag fasar är att komma till kassan i en affär och inte ha nog med pengar. En sak som jag fasar ännu mer är att ha ätit på en restaurant och sedan inte ha nog med pengar för att betala för maten. Dessa saker tror jag att jag inte råkat ut för. Det skulle vara så väldigt pinsamt om det skulle hända och jag skulle nog ta fram en liten spade och gräva ett hål i marken som jag skulle kunna försvinna i om det skulle ske.

 

I torsdags var jag ute och åt lunch och drack vin som jag gör ibland på torsdagar. Var som vanligt en väldigt trevlig händelse tills vi skulle betala för oss på stället vi gått till efter att vi ätit lunch. Vi gick nämligen vidare till ett ställe och åt efterrätt och drack lite mer vin. När vi skulle betala för oss accepterades inte våra kort. De anställda försökte ett par gånger men det gick inte. Jag visste att det skulle finnas pengar (jag har en ganska hög kreditgräns på mitt kort och var helt säker på att den inte var maxad) men ändå är det klart att man börjar undra. Efter ett par försök bad personalen oss att gå till en bankomat för att ta ut pengar där. Hallå?! Det var ju helt uppenbart att det var deras kortläsare som inte fungerade och så hade de mage att be oss anstränga oss och gå till en bankomat. Men som snälla människor så gick vi till bankomaten, dock möttes vi av en bankomat med en stor träskiva för själva bankomatmaskinen. Den var uppenbarligen inte i bruk så vi gick tillbaka. De små restaurantmänniskorna bad oss då att gå till en annan bankomat. Eftersom vi inte riktigt hade lust att ägna resten av eftermiddagen åt att jaga bankomater enades vi om att vi skulle komma tillbaka dagen efter och betala. De undrade om vi kunde lämna något i pant vilket vi givetvis inte gjorde. Varför skulle vi det? Om de inte kunde ta betalt var det ju faktiskt inte vårt problem. Dagen efter gick vi tillbaka och betalde, de bjöd då på en kopp kaffe att ta med sig. Jag som inte riktigt dricker kaffe tyckte ändå att det var trevligt att gå på stan med en varm mugg i handen, den var mycket behaglig att hålla i en kall höstdag.

 

Några funderingar uppkom. För det första, hur kan man ens tycka att det är ok att be sina gäster (eller kunder eller vad man nu skulle kalla oss för) att behöva gå ut och leta efter en bankomat? Tänk om det var så att jag faktiskt hade superont i en tå och inte kunde gå eller kanske hade nya skor som jag inte ville smutsa ner eller hade en mycket viktigt möte med banken direkt efter och inte hade tid att leta efter en bankomat. För det andra, är det inte lite lite snålt att faktiskt inte tycka att man istället för att besvära sina gäster kan bjuda på två glas vin och två efterrätter? För det tredje, jag kommer nog ändå gå dit igen för efterrätten var sjukt god!