Små bitar ur min vardag

Jag är hopplös, riktigt knasigt hopplös. Vi var och tittade på en lägenhet i lördags, inget ovanligt med det. Mitt problem är att jag redan innan jag tittat på själva lägenheten, i det stadiet där jag endast tittat på planritning och bilder, flyttar in. Jag planerar hur jag ska ställa möbler samt var julgranen ska stå. Varför gör jag så?! Helt meningslöst och besvikelsen blir ju bara större när man inser att man faktiskt inte kommer bo där man redan flyttat in. Den vi tittade på i lördags var superfin (i synnerhet på bilderna) och visningen var nog den mest besökta vi varit på den senaste tiden. Problemet var att vardagsrummet var litet, mindre än vad vi har nu. Om man tänker att man ska flytta till något större kan man ju inte vara nöjd om det inte är större. Visst, kvadratmetermässigt var den större än vad vi har nu, men det hjälper inte när vardagsrummet är mindre än vad vi har nu. Så vad jag ägnat helgen åt är att (mentalt) flytta ut. Att inleda veckan som bostadslös är aldrig en bra start...eller ok, jag har ju någonstans att bo men jag vill ju så gärna flytta. Verkligen jättegärna! Har man väl blivit bostadsknarkare (som jag läste i söndagens DN att det heter om man konstant tittar på hemnet.se efter nya objekt och drömmer om ny bostad) är det svårt att gå tillbaka till att vara nöjd med sitt nuvarande boende.

Jag tycker om invandrare, jag tycker alla är invandrare, jag tycker att det mångkulturella samhället är fantastiskt ur många aspekter och jag gillar mat från andra länder. Detta sagt, det finns något som jag för en tid sedan lärde mig kallas för invandrartårtan. Invandrare är ofta mycket mer generösa och snälla än svenska människor och bjuder gärna på saker de lagat och bakat. En sak invandrare gärna bjuder på är kakor och tårtor - invandrartårtor. Invandrartårtan är lika mycket fin och vackert bakat som den är torr. Riktigt torr. Varför låter de tårtorna stå i ugnen så länge? Undrar vad det beror på. Man skulle kunna tro att detta bara var rykten, hörsägen och fördomar. Jag personligen har fått glädjen att smaka många invandrarkakor och tårtor och det är nog bara en gång bakverket inte varit torrt (den gången är kanske undantaget som bekräftar regeln). Är det så att många människor från andra länder faktiskt tycker om att det som de bakat är torrt? Människor som är "svenskar" (jag väljer att använda citationstecken eftersom människan faktiskt uppstod i Afrika så ingen är ju svensk egentligen, vi är ju alla afrikaner) har ju en smak som stora delar av världen inte alls fattar - typ sill och hårt bröd (haha där kan man ju verkligen snacka torrt bakverk). Man kan alltså sammanfatta med att säga att smak är kulturellt betingat och invandrartårtor ofta är torra.

Det är med bedrövat sinne jag tyvärr måste meddela att middagen blev inställd pga sjukdom vilket var übersynd eftersom det aldrig är roligt när folk man känner (och gillar) är sjuka! Hoppas innerligt att de kryar på sig snabbt så vi kan ses snart! Jag håller tummarna för ett snabbt tillfrisknande!

På hemmafronten har köksfixandet fortskridit, imorgon blir vi förhoppningsvis färdiga! Underbara svindlande tanke!

Eftersom vi köpt ny ugn och ny spishäll hade vi just liknande (men sämre naturligtvis) saker att göra oss av med. Jag har aldrig köpt något via Blocket, ej har jag heller sålt något via tidigare nämnda ställe...men ikväll var det så tid för sådant. Spännande värre. Lade ut en annons och inom knappt två timmar hade en spekulat ringt och efter ytterligare en timme hade personen som ringt kommit hit hämtat ugn och häll, betalat för sig och åkt. Han berättade över telefon att hans häll hade gått sönder och att hans kärring (köparens ordval) höll på att bli galen. När vi träffade köpare med medhavd kärring insåg jag att orsaken till att hon blev galen utan möjlighet att laga mat måste varit för att köparpersonen såg ut att vara en tämligen matglad herre med en betydande rondör (gigantisk mage med andra ord). Jag antar att han (liksom jag) kanske blev aningens stingslig om han blev utan mat för länge, och han var nog en person som sällan var utan mat, nästan aldrig skulle jag gissa.

Men vad spännande, intressant och enkelt det var att sälja något via Blocket. Undrar om jag har något mer att sälja...

Jaha, så var snart söndagen slut. Detta har varit en söndag fylld av allt möjligt. Om jag skriver väldigt mycket knasigt just nu beror det på att mina händer (de som styr det hela, jag tänker och så skriver jag, det är en mycket kort väg mellan tanke och ord, ofta går det så snabbt att tanken liksom inte riktigt hinner med och händerna bara kör på) är mycket trötta.

Dagen började med DN i sängen och en liten kakbit. Sedan for vi iväg till ett stort varuhus som säljer möbler och andra saker i platta paket som man får montera själv hemma. Vi köpte en ugn, en spishäll, en diskho (i porslin), en blandare (som det tydligen heter - en vattenkran skulle jag kalla det) och en lampa. Nu ska vi göra om köket! De större varorna skulle vi få i den sk varuutlämningen. Efter att ha anmält oss där fick vi besked om att de varorna inte var plockade ännu. Jag antar att det betyder att någon lagerperson inte lagt våra produkter på en vagn ännu. Vi blev tillsagda att sitta ner och vänta. Som puckade svenskar satte vi oss och väntade. Efter nästan en timme av frustration och irriterande väntan gick jag och efterfrågade våra varor (som vi hade betalat flera tusen kronor för). Tydligen hade dessa mycket inkompetenta individer helt missat oss. Varorna stod där bakom och bara väntade. Varuutlämningspersonen bad så mycket om ursäkt tre gånger. Eftersom jag faktiskt var riktigt irriterad sade jag inget alls när han ursäktade sig. I vanliga fall hade jag nog sagt "det är ingen fara" eftersom jag är en sådan mes och inte vill stöta mig med folk. Denna gång sket jag fulltändigt i detta och tyckte att de borde bjudit på en ugn eller något som kompensation för vår väntan. Denna varuutlämningsperson hade uppenbarligen ingen aning om vad jag i normala fall debiterar per timme. Hade jag haft möjlighet att debitera detta varuhus enligt gällande taxa (som jag brukar göra i mitt arbete) hade de nog skyndat sig en aning. Efter vi fått våra saker passade jag på att fylla i ett kundfrågeformulär på ett syrligt och svidande manér! Där fick de så de teg tänkte jag.

Efter att ha burit upp allt (rörde sig nog om drygt 150 kilo efter som vi skaffat en 40 mm tjock skiva i massiv ek att ha som köksbänk) skyndande vi vidare till en konserttillställning. Kören sjöng som vanligt underbart vackert. Mest fantasktiskt sjöng min syster självklart (ja, jag är otroligt partisk i frågan!). Dock var deras val av låtar under all kritik. Under en låt somnade jag nästan och så slutade de med ett extranummer som var så dystert att man lämnade konserten med ett visst vemod i sinnet.

Kvällen fortsatte med en fenomenal middag hos mina svärföräldrar (där även mina egna föräldrar närvarade). Maten var helt galet god!!! Kära värld vad underbart gott det var! Tyvärr kunde jag nog inte trycka i mig så mycket mat som jag hade önskat. Eftersom jag bara ätit en liten kakbit på hela dagen hade min magsäck antagit en något mindre storlek än vad som kanske kan vara önskvärt när man blir bjuden på god middag.

När vi kom hem efter middagen började vi med demolering av köket. Just nu ser det helt bedrövligt ut och dessutom kan vi inte laga någon mat och inte diska. Jag hoppas innerligt att någon kanske bjuder hem oss på middag denna vecka annars kommer vi bli mycket magra.

Nu ska jag vila mina trötta händer. Sov sött!

Dagen började med en riktigt trevlig frukost. Bröd med julskinka, te, apelsinjuice och några körsbär. Mums! Sedan åkte vi till Systembolaget och lämnade tillbaka en öppnad flaska vin. Vi hade tänkt avnjuta den till gårdagens middag men eftersom den smakade kork valde vi att istället lämna tillbaka den. Systembolagspersonalen ställde inga frågor, de provsmakade inte ens för att se om vi hade rätt. Naturligtvis hade vi det men man tycker väl ändå att de borde kollat. Det finns ju risk att mindre fina människor sätter i system att utnyttja faktumet att man kan dricka ett glas vin, påtala att det smakar kork och sedan lämna tillbaka flaskan och får pengarna tillbaka utan att någon faktiskt kollar om det är så att vinet smakar kork. Fast det är fint på något vis att det finns ett ställe där folk faktiskt väljer att lita på människan istället för att misstro henne. Dock gäller det bara vissa aspekter, jag får exempelvis fortfarande visa leg när jag handlar. De misstror mig uppenbarligen i åldersfrågan.

Efter det var vi och handlade lite småsaker, klorin, sköljmedel och 20 stycken glödlampor. Eftersom de ska ta dessa ur produktion och ersätta alla (tror jag...) med lågenergilampor var det bäst att passa på och köpa upp ett litet lager. Det skulle se helt bedrövligt ut med lågenergilampor i vår takarmatur i hall och sovrum. Men nu har vi lampor så vi klarar oss ett tag iaf. Lamporna var ganska dyra men även om vi nu spenderat en mindre förmögenhet på just lampor är vi vid gott mod.



Resten av dagen spenderades åt att göra oss redo för en köksrenovering. Vi har inte köpt något ännu, men har lagt in en beställning på lite saker samt sonderat utbudet. Ny häll, ny ugn, ny diskho, ny bänkskiva och ny sk. back splash ska det bli. Underbart jobbigt projekt, men det blir nog kanonsnyggt när det blir klart.

 

 

I skrivande stund sitter det fast en liten bit bröd i en av mina tänder. Oj vad störigt det är, försöker pilla lite med tungan men det hjälper inte. Har sköljt runt och grurglat med lite te men brödbiten är fortfarande kvar. Aaaah jag får panik!

Igår när jag just skulle gå in med hunden och lyssnade på musik i lurar tyckte jag att det var passande att ta några små danssteg just som jag öppnade dörren till vårt hus. I min ensamhet när jag tror att ingen ser är jag en mycket dansant ung man, i verkligheten när folk tydligen ser är jag mest bara en pinsam medelålders herre som börjar bli stel i lederna... Tänk att jag så ofta lyckas att göra saker som jag upplever som jobbiga. Tur att jag är en mästare på att skämmas.

Igår när jag just skulle gå in med hunden och lyssnade på musik i lurar tyckte jag att det var passande att ta några små danssteg just som jag öppnade dörren till vårt hus. I min ensamhet när jag tror att ingen ser är jag en mycket dansant ung man, i verkligheten när folk tydligen ser är jag mest bara en pinsam medelålders herre som börjar bli stel i lederna... Tänk att jag så ofta lyckas att göra saker som jag upplever som jobbiga. Tur att jag är en mästare på att skämmas.