Utan bokstäver med prickar över
Jag var och handlade tidigare i veckan. Innan mig i ledet som ledde fram till
kassan stod en farbror och en tant, jag tror de var ett par. Tanten hade det
mest opassande rosa nagellack man kan ha. De tog en evighet innan de betalat
klart eftersom de skulle leta efter ett medlemskort en god tid samt att de inte
ens hade funderat kring om huruvida de faktiskt skulle ta upp sina pengar utan
tog upp en ansenlig tid genom att leta i sin koffert. Efter betalningen var
gjort hade de massor med funderingar kring hur deras medlemskort fungerade och
hur de skulle kunna byta sitt papperskort mot ett i plast. Mannen i kassan sa
att de var tvugna att ringa ett nummer och be att de skickade ett plastkort.
Sedan hade de funderingar kring hur de skulle gagnas av att nyttja sitt kort.
Under hela denna ansenliga stund stod jag och bara gnolade irriterat i mitt
huvud. Hur kan folk vara till den milda grad vidrigt centrerade kring sin egen
person att de inte alls funderar kring att deras beteende irriterar, frustrerar
och orsakar att vi andra blir sena till andra saker vi anser att vi borde uppta
tiden med? Irritationen kring dessa individer tar inte slut med detta, utan
efter att betalningen efter mycket om och men var avslutad ville de absolut
inhandla en tidning. Tidningarna fanns bortom rimlig proximitet vilket inte
stoppade idioterna att prompt traska och ta en tidning som de ville betala
innan mig. Personen i kassan och jag utbytte blickar, ni vet blickar som talar
om att vi inser vad vi just genomlider och att dessa typer var riktiga idioter.
Om ni undrar kring denna konstiga text kan jag meddela att den av olika
anledningar skrivit utan att bruk av vissa tecken. Ni noterar troligtvis
vilka...
kassan stod en farbror och en tant, jag tror de var ett par. Tanten hade det
mest opassande rosa nagellack man kan ha. De tog en evighet innan de betalat
klart eftersom de skulle leta efter ett medlemskort en god tid samt att de inte
ens hade funderat kring om huruvida de faktiskt skulle ta upp sina pengar utan
tog upp en ansenlig tid genom att leta i sin koffert. Efter betalningen var
gjort hade de massor med funderingar kring hur deras medlemskort fungerade och
hur de skulle kunna byta sitt papperskort mot ett i plast. Mannen i kassan sa
att de var tvugna att ringa ett nummer och be att de skickade ett plastkort.
Sedan hade de funderingar kring hur de skulle gagnas av att nyttja sitt kort.
Under hela denna ansenliga stund stod jag och bara gnolade irriterat i mitt
huvud. Hur kan folk vara till den milda grad vidrigt centrerade kring sin egen
person att de inte alls funderar kring att deras beteende irriterar, frustrerar
och orsakar att vi andra blir sena till andra saker vi anser att vi borde uppta
tiden med? Irritationen kring dessa individer tar inte slut med detta, utan
efter att betalningen efter mycket om och men var avslutad ville de absolut
inhandla en tidning. Tidningarna fanns bortom rimlig proximitet vilket inte
stoppade idioterna att prompt traska och ta en tidning som de ville betala
innan mig. Personen i kassan och jag utbytte blickar, ni vet blickar som talar
om att vi inser vad vi just genomlider och att dessa typer var riktiga idioter.
Om ni undrar kring denna konstiga text kan jag meddela att den av olika
anledningar skrivit utan att bruk av vissa tecken. Ni noterar troligtvis
vilka...
Pinsamt!
I skrivande stund sitter jag på tåget mellan London och Paris. [Postas på bloggen under måndagen, detta skrevs i fredags.]
Denna vecka har det varit som om ett moln av ren och irriterande pinsamhet liksom beslutat sig för att ligga över min varelse och vägrat flytta på sig.
Här följer några exempel av de pinsamheter jag råkat ut för. Våra grannar är ett rart homopar av modell lite äldre. Åh tänk när någon yngling (ja jag har faktiskt inte fyllt 30 ännu så jag får skriva så) som vi bor grannar med i framtiden kommer skriva så om mig och maken på sin blogg om femton år eller så, vad rart på något vis. Vi bor på första våningen i byggnaden, dvs inte på markplanet för där bor ingen bortsett från en cykel. I hela trapphuset har vi heltäckningsmatta – Londonstyle baby! Trappan är smal och har små trappsteg och detta gör att jag ganska ofta snubblar när jag ska upp för den, jag tenderar att vara lite oförsiktig just eftersom heltäckningsmattan dämpar alla eventuella fall, nu brukar jag inte falla helt handlöst utan jag brukar sätta ner en hand i mattan ibland bara för att jag stressar – Life in the fast lane baby! Tur att jag har min lilla flaska med handsprit i väskan så jag kan ta död på alla eventuella snuskigheter som skulle kunna klättra upp från mattan på mina händer. Åter till det rara homoparet. En morgon när jag skulle upp till vår dörr skulle de just ner. Vänliga som de är väntade de på vårt våningsplan eftersom trappan är så pass smal att den inte tillåter möten (nog skulle två personer av min egen storlek kunna mötas men det rara homoparet är lite mer traditionellt byggda (tack Mr McCall Smith för det underbara sätt att beskriva de lite mer rundlagda). För att vara artig så försökte jag skynda mig lite vilket naturligtvis resulterade i att jag snubblade, som vanligt. Typiskt! Nu kunde ju inte de veta att jag satt i system att snubbla, de måste tyckt att jag var en synnerligen osmidig liten varelse. I sann brittisk anda frågade de hur det gick och önskade mig sedan en bra dag. Det var trevligt. Av någon anledning var det första jag kunde få fram i detta ögonblick av skam ”Sorry!”. Vet inte alls vad jag bad om ursäkt för men det kändes som en lämplig sak att säga just då, nu när jag reviderar just det yttrandet kan jag ju tillstå att det det var en väldigt märklig sak att säga. Sedan önskade jag de en trevlig dag låste upp min dörr och gick in och skämdes lite mer. Jag har med åren blivit ganska bra på att skämmas faktiskt. Jag är jättebra på att skämmas även för de som inte inser att de borde. Egentligen inser ju jag också att det inte alls är så väldigt pinsamt att snubbla i en trappa, det kan hända vem som helst. Men nu hände det mig och då är det pinsamt. Om det skulle hända någon klumpig och mindre perfekt individ då hade det varit en helt annan sak. (Haha nä, det är inte så jag betraktar mig, inte riktigt iaf).
En annan dag kom jag inte genom porten samtidigt som hälften av det rara homoparet stod och gick igenom posten. Jag var lite frusen eftersom jag varit lite optimistisk med mitt klädval. Grannen sa att han tyckte att det var fint väder idag. Jag höll nästan med men tillade att jag tyckte att det varit lite kallt. Sedan önskade han mig en trevlig kväll och jag önskade honom just samma sak. När jag sedan kom in kom jag på att han inte alls hade pratat om vädret, han hade frågat om hur min dag varit. Jag måste ha framstått som en väldigt konstig person för att inte tala om disträ och osmart. Inte alls så jag vill företräda min person ju! Pinsamt!
Jag hade ju ont i ryggen tidigare, det har varit bra nu i en vecka, tills igår. Hittade en så bra låt att jag bara var tvungen att dansa runt lite i vår lägenhet samtidigt som jag packade inför den nu pågående parisresan. Tydligen är det just dansandet som ger mig ont i ryggen för nu sitter jag här med ryggont. Det är obegåvat av en vuxen person att dansa sönder sin rygg, man borde veta bättre när man kommit upp i min ålder. Pinsamt!
Idag hade jag med mig resväskan på tåget till jobbet eftersom jag hade planerat att åka direkt till Paris sen, nu åkte jag hem innan jag fortsatte mot Paris vilket gjorde att släpandet av resväskan var totalt onödigt. På tåget till jobbet på morgonen var det ganska glest med resenärer när jag klev på. Jag satte mig vid fönstret och ställde väskan framför mig, det var en sådan där grupp om fyra säten där man sitter mitt emot varandra (dock inget bord i mitten som på vissa andra tåg). Vid en station senare kliver det på en kille med benprotes, han hade kortbyxor på sig och protesen var i metall så det var inte alls svårt att gissa att det var en benprotes. Benprotespersonen sätter sig bredvid mig. Efter ytterligare något stopp kliver det på en tjej som sätter sig mittemot benprotespersonen vilket resulterar i att jag och min väska är instängda av en tjej och en benprotes. När jag sedan skulle av så försökte jag att inte slå i någon när jag försökte prångla ut väskan och mig. Tänkte att jag främst skulle akta benprotespersonen, jag vet att många med funktionshinder inte vill bli särbehandlade, men ja, nu tänkte jag så ändå. I min iver att värna om protesen råkade jag slå i tjejen med väskan istället. Inte hårt men lagom mycket för att be om ursäkt. När jag isåg att utrymmet krävde en justering lite åt andra hållet för att inte komma åt tjejen så råkade jag istället knuffa protesen med väskan. Den som jag varit så noga med att inte nudda. Men men, det är ju ingen känsel i en sådan protes och man kan verkligen inte påstå att jag särbehandlar någon, jag drämmer min väska i alla istället. Pinsamt! Nu var det ju inte så att det gjorde ont eller så, jag var så försiktig jag kunde.
Strax innan jag skulle gå genom passkontrollen råkade jag sparka till en tom Fantaflaska som låg golvet på stationen, Jag såg den inte eftersom jag höll på att organisera mina saker. Det är så irriterande med personer som kommer på att de inte ska ha nycklar och mobiltelefon i fickan när de går genom metalldetektorn just innan de ska gå igenom. Jag tycker att man faktiskt kan inse det en stund innan och organiserar sig utan att uppehålla eller fördröja sina medmänniskor. Jag har en ganska bra schwung (hur nu det stavas...) i mitt steg vilket resulterade i att plastflaskan gled iväg en bra bit över golvet och stannade först när det fastnade under en farbrors bruna och ganska fula resväska. Pinsamt! Jag sade sorry och såg så mycket ursäktande ut jag bara kunde.
Sedan hände något som jag upplevde som lite pinsamt när jag var och handlade, men jag har faktiskt ingen aning om vad det var längre, har varit så mycket den senaste tiden att det inte är lätt att komma ihåg allt.
Nämen vad typsikt, nu var jag så inne i skrivandet att jag helt missade när vi kom in i Frankrike. Blev uppmärksammad på det av mina mobiler som mottog sms om att de nu är i andra nät.
Denna vecka har det varit som om ett moln av ren och irriterande pinsamhet liksom beslutat sig för att ligga över min varelse och vägrat flytta på sig.
Här följer några exempel av de pinsamheter jag råkat ut för. Våra grannar är ett rart homopar av modell lite äldre. Åh tänk när någon yngling (ja jag har faktiskt inte fyllt 30 ännu så jag får skriva så) som vi bor grannar med i framtiden kommer skriva så om mig och maken på sin blogg om femton år eller så, vad rart på något vis. Vi bor på första våningen i byggnaden, dvs inte på markplanet för där bor ingen bortsett från en cykel. I hela trapphuset har vi heltäckningsmatta – Londonstyle baby! Trappan är smal och har små trappsteg och detta gör att jag ganska ofta snubblar när jag ska upp för den, jag tenderar att vara lite oförsiktig just eftersom heltäckningsmattan dämpar alla eventuella fall, nu brukar jag inte falla helt handlöst utan jag brukar sätta ner en hand i mattan ibland bara för att jag stressar – Life in the fast lane baby! Tur att jag har min lilla flaska med handsprit i väskan så jag kan ta död på alla eventuella snuskigheter som skulle kunna klättra upp från mattan på mina händer. Åter till det rara homoparet. En morgon när jag skulle upp till vår dörr skulle de just ner. Vänliga som de är väntade de på vårt våningsplan eftersom trappan är så pass smal att den inte tillåter möten (nog skulle två personer av min egen storlek kunna mötas men det rara homoparet är lite mer traditionellt byggda (tack Mr McCall Smith för det underbara sätt att beskriva de lite mer rundlagda). För att vara artig så försökte jag skynda mig lite vilket naturligtvis resulterade i att jag snubblade, som vanligt. Typiskt! Nu kunde ju inte de veta att jag satt i system att snubbla, de måste tyckt att jag var en synnerligen osmidig liten varelse. I sann brittisk anda frågade de hur det gick och önskade mig sedan en bra dag. Det var trevligt. Av någon anledning var det första jag kunde få fram i detta ögonblick av skam ”Sorry!”. Vet inte alls vad jag bad om ursäkt för men det kändes som en lämplig sak att säga just då, nu när jag reviderar just det yttrandet kan jag ju tillstå att det det var en väldigt märklig sak att säga. Sedan önskade jag de en trevlig dag låste upp min dörr och gick in och skämdes lite mer. Jag har med åren blivit ganska bra på att skämmas faktiskt. Jag är jättebra på att skämmas även för de som inte inser att de borde. Egentligen inser ju jag också att det inte alls är så väldigt pinsamt att snubbla i en trappa, det kan hända vem som helst. Men nu hände det mig och då är det pinsamt. Om det skulle hända någon klumpig och mindre perfekt individ då hade det varit en helt annan sak. (Haha nä, det är inte så jag betraktar mig, inte riktigt iaf).
En annan dag kom jag inte genom porten samtidigt som hälften av det rara homoparet stod och gick igenom posten. Jag var lite frusen eftersom jag varit lite optimistisk med mitt klädval. Grannen sa att han tyckte att det var fint väder idag. Jag höll nästan med men tillade att jag tyckte att det varit lite kallt. Sedan önskade han mig en trevlig kväll och jag önskade honom just samma sak. När jag sedan kom in kom jag på att han inte alls hade pratat om vädret, han hade frågat om hur min dag varit. Jag måste ha framstått som en väldigt konstig person för att inte tala om disträ och osmart. Inte alls så jag vill företräda min person ju! Pinsamt!
Jag hade ju ont i ryggen tidigare, det har varit bra nu i en vecka, tills igår. Hittade en så bra låt att jag bara var tvungen att dansa runt lite i vår lägenhet samtidigt som jag packade inför den nu pågående parisresan. Tydligen är det just dansandet som ger mig ont i ryggen för nu sitter jag här med ryggont. Det är obegåvat av en vuxen person att dansa sönder sin rygg, man borde veta bättre när man kommit upp i min ålder. Pinsamt!
Idag hade jag med mig resväskan på tåget till jobbet eftersom jag hade planerat att åka direkt till Paris sen, nu åkte jag hem innan jag fortsatte mot Paris vilket gjorde att släpandet av resväskan var totalt onödigt. På tåget till jobbet på morgonen var det ganska glest med resenärer när jag klev på. Jag satte mig vid fönstret och ställde väskan framför mig, det var en sådan där grupp om fyra säten där man sitter mitt emot varandra (dock inget bord i mitten som på vissa andra tåg). Vid en station senare kliver det på en kille med benprotes, han hade kortbyxor på sig och protesen var i metall så det var inte alls svårt att gissa att det var en benprotes. Benprotespersonen sätter sig bredvid mig. Efter ytterligare något stopp kliver det på en tjej som sätter sig mittemot benprotespersonen vilket resulterar i att jag och min väska är instängda av en tjej och en benprotes. När jag sedan skulle av så försökte jag att inte slå i någon när jag försökte prångla ut väskan och mig. Tänkte att jag främst skulle akta benprotespersonen, jag vet att många med funktionshinder inte vill bli särbehandlade, men ja, nu tänkte jag så ändå. I min iver att värna om protesen råkade jag slå i tjejen med väskan istället. Inte hårt men lagom mycket för att be om ursäkt. När jag isåg att utrymmet krävde en justering lite åt andra hållet för att inte komma åt tjejen så råkade jag istället knuffa protesen med väskan. Den som jag varit så noga med att inte nudda. Men men, det är ju ingen känsel i en sådan protes och man kan verkligen inte påstå att jag särbehandlar någon, jag drämmer min väska i alla istället. Pinsamt! Nu var det ju inte så att det gjorde ont eller så, jag var så försiktig jag kunde.
Strax innan jag skulle gå genom passkontrollen råkade jag sparka till en tom Fantaflaska som låg golvet på stationen, Jag såg den inte eftersom jag höll på att organisera mina saker. Det är så irriterande med personer som kommer på att de inte ska ha nycklar och mobiltelefon i fickan när de går genom metalldetektorn just innan de ska gå igenom. Jag tycker att man faktiskt kan inse det en stund innan och organiserar sig utan att uppehålla eller fördröja sina medmänniskor. Jag har en ganska bra schwung (hur nu det stavas...) i mitt steg vilket resulterade i att plastflaskan gled iväg en bra bit över golvet och stannade först när det fastnade under en farbrors bruna och ganska fula resväska. Pinsamt! Jag sade sorry och såg så mycket ursäktande ut jag bara kunde.
Sedan hände något som jag upplevde som lite pinsamt när jag var och handlade, men jag har faktiskt ingen aning om vad det var längre, har varit så mycket den senaste tiden att det inte är lätt att komma ihåg allt.
Nämen vad typsikt, nu var jag så inne i skrivandet att jag helt missade när vi kom in i Frankrike. Blev uppmärksammad på det av mina mobiler som mottog sms om att de nu är i andra nät.
This is so NOT my thing!
Detta kommer postas på bloggen när jag är tillbaka i den ”riktiga” världen.
Just nu befinner jag mig i ett rum på ett hotell i södra England. Rummet är helt ok, kanske inte så många tv-kanaler som man skulle kunna önska, men rent och tämligen stort. Jag åkte tåg hit till denna lilla ort och av sparsamhet valde jag att inte åka taxi till hotellet utan gick (jag vet att vissa av er kallar det för snålhet – men den som spar han har!). Var inte helt lätt att hitta men eftersom jag ritat en karta innan jag åkte gick det ok men det tog ganska lång tid att gå, dessutom hade jag en liten men ack så tung resväska att släpa på. Efter att ha checkat in så gick jag ut för att leta efter en affär, behövde köpa lite kakor. Det visade sig att det enda som kan klassas som civilisation som inte var medelklassbostäder var en handelsträdgård. Handelsträdgården sålde till min stora besvikelse inte kakor. Vandrade en lång bit åt ett annat håll och hittade en liten butik. Jag tror att jag kanske blivit lite bortskämd av att bo så centralt som vi gör, där vi bor finns det massor med restauranger och affärer. Här där jag nu tillfälligt och ofrivilligt (pga jobb) bor finns ungefär inget alls, om man inte är ute efter en fin planta eller kanske ett staket. Hittade iaf lite kakor i den där butiken som jag vandrade till. Kakor är gott!
Ikväll har jag bokat bord på restauranten på hotellet (trodde inte att man behövde boka bord här men receptionspersonen frågade om jag ville göra det så då gjorde jag det. Jag bokade bord för en person. Jag har alldeles för låg självkänsla och för dåligt självförtroende för att tycka att det är bekvämt att gå ut och äta ensam. Att äta något snabbmatsbetonat eller en liten fika i min ensamhet är jag ok med men att boka bord och äta ensam tycker jag känns jobbigt. This is so NOT my thing!
Oj, jag missade helt att posta detta på bloggen hittade det liggande i datorn nu nästan två veckor senare.
Just nu befinner jag mig i ett rum på ett hotell i södra England. Rummet är helt ok, kanske inte så många tv-kanaler som man skulle kunna önska, men rent och tämligen stort. Jag åkte tåg hit till denna lilla ort och av sparsamhet valde jag att inte åka taxi till hotellet utan gick (jag vet att vissa av er kallar det för snålhet – men den som spar han har!). Var inte helt lätt att hitta men eftersom jag ritat en karta innan jag åkte gick det ok men det tog ganska lång tid att gå, dessutom hade jag en liten men ack så tung resväska att släpa på. Efter att ha checkat in så gick jag ut för att leta efter en affär, behövde köpa lite kakor. Det visade sig att det enda som kan klassas som civilisation som inte var medelklassbostäder var en handelsträdgård. Handelsträdgården sålde till min stora besvikelse inte kakor. Vandrade en lång bit åt ett annat håll och hittade en liten butik. Jag tror att jag kanske blivit lite bortskämd av att bo så centralt som vi gör, där vi bor finns det massor med restauranger och affärer. Här där jag nu tillfälligt och ofrivilligt (pga jobb) bor finns ungefär inget alls, om man inte är ute efter en fin planta eller kanske ett staket. Hittade iaf lite kakor i den där butiken som jag vandrade till. Kakor är gott!
Ikväll har jag bokat bord på restauranten på hotellet (trodde inte att man behövde boka bord här men receptionspersonen frågade om jag ville göra det så då gjorde jag det. Jag bokade bord för en person. Jag har alldeles för låg självkänsla och för dåligt självförtroende för att tycka att det är bekvämt att gå ut och äta ensam. Att äta något snabbmatsbetonat eller en liten fika i min ensamhet är jag ok med men att boka bord och äta ensam tycker jag känns jobbigt. This is so NOT my thing!
Oj, jag missade helt att posta detta på bloggen hittade det liggande i datorn nu nästan två veckor senare.
Skor, underbara underbara skor!
Idag var första dagen på mitt nya jobb. Det var en intressant dag, dock fungerade inte så mycket men ja, vad kan man förvänta sig av ett av Europas sista U-länder (UK)?!
Igår efter vår trevliga dag med våra vänner så shoppade vi skor. Två åt mig och två åt maken. Nedan finns en bild på mina skor som jag köpte, de som är lite åt det blå hållet tänker jag ha i Nice och se väldigt sommaraktig ut. Åh vad jag saknar Nice...underbara fantastiska Nice.
Igår efter vår trevliga dag med våra vänner så shoppade vi skor. Två åt mig och två åt maken. Nedan finns en bild på mina skor som jag köpte, de som är lite åt det blå hållet tänker jag ha i Nice och se väldigt sommaraktig ut. Åh vad jag saknar Nice...underbara fantastiska Nice.
Paj
Efter vi hade ätit så tog våra vänner med oss till en liten park just vid Covent Garden. Det var nästan ett overkligt ställe, trots att det låg just vid detta pulserande ställe som verkligen sjuder av liv så rådde det ett lugn i denna park. Träd med rosa blommor gjorde att det såg ut som att det snöade när vinden blåste lite. I denna park tog vi en medhavdmatsäcksfika. Jag mumsade på den mest underbara paj man kan tänka sig. (Beklagar att den ser lite halväten ut på kortet, jag började glatt mumsa innan jag kom på att jag skulle ta ett kort på den.) Den som kan gissa vad den innehåller vinner en bil! ....Haha jag skojade bara, klart att det är körsbär och andra röda bär i, inte svårt att gissa.
Chuen Cheng Ku
Idag har varit en mycket bra dag! Vi träffade vänner på Chuen Cheng Ku. Den restaurangen var en riktigt intressant upplevelse, en upplevelse på många plan - kulinarisk och kulturell. Jag aldrig tidigare ätit dim sum tidigare och det var både spännande och gott. Om man befinner sig i typisk turistort i Kina (dvs med tämligen påträngande försäljare som försöker kränga diverse varor man egentligen varken behöver eller vill ha) så är det nästan som att vara på C.C.K, eller nä inte egentligen. På restaurangen var de inte påträngande och inte jobbiga på något vis, de var dock mycket intensiva. Innan vi nästan hade hunnit sätta oss kom de med sina vagnar och visade upp olika knyten (dim sum) och andra saker som de tyckte att vi skulle äta. Man behövde inte vänta på maten utan de gick där i som ett litet motursvarv med sina vagnar, ibland blev det lite kö om någon skulle ha något från den första vagnen och de andra vagnarna låg nära bakom men det var nog ingen som blev ledsen för det, snarare gav det lite tid att faktiskt äta av maten. Maten var god och spännande! Kan absolut tänka mig att gå dit fler gånger!
Drömmar och blixtaktioner
Imorse vaknade jag tidigt. Var mitt i en dröm. Har haft lite konstiga drömmar den senaste tiden, det är inte ofta jag kommer ihåg vad jag drömmer. (Jag tror inte ens att jag drömmer regelbundet, jag vet att de allra flesta menar att man visst drömmer och att man gör det varje natt och att man kan se på hjärnaktiviteten att det är drömmar som sker - men jag köper inte riktigt det. Hur kan man bevisa att det är drömmar, det kan väl lika väl vara att hjärnan håller på med någon omorganiseringen, strukturellt arbete eller bara busar runt? Hur kan man bevisa att man faktiskt alltid drömmer? Jag tycker inte bevisen jag tagit del av varit solklara därför förhåller jag mig skeptisk i frågan. Oj, nu blev detta inlägg plötsligt lite kontroversiellt.) För några nätter sedan drömde jag att det kom rökt lax ur min mun, det var konstigt. En annan dröm nyligen var att jag var i någon sorts festlokal där kvinnor i stora peruker (som såg ut som de i filmen Hairspray) hälsade oss välkomna och efter en stund tändes det upp i lokalen för att då hade någon dött, det var en obehaglig dröm. I natt drömde jag att jag satt i ett klassrum vid en skolbänk och att hela klassen flyttade runt sina bänkar i mönster och formationer, det var en ganska festlig men rätt onödig dröm.
Eftersom jag vaknade tidigt tänkte jag att jag kunde utnyttja denna trevliga morgonstund till att försöka göra något bra för världen samt kanske rädda något människoliv. Klickade in på Amnestys sida och deltog i några blixtaktioner [klicka här!]. Kändes som en fin handling att inleda dagen med. Det är något jag faktiskt tycker att alla borde göra. Det finns verkligen ingen ursäkt för att inte skicka ett lite e-mail och kanske göra livet lite bättre för någon som inte har det fullt lika bra som vi har det. Negativa människor skulle kunna tänka "det hjälper väl ingen om jag skickar ett mail...". Fel!!! Enligt Amnesty som råder 30-40% av deras blixtaktioner till förbättring, vilket jag tycker gör det värt att anstränga sig lite och deltaga (ansträngningen att skicka några mail är faktiskt minimal!).
Eftersom jag vaknade tidigt tänkte jag att jag kunde utnyttja denna trevliga morgonstund till att försöka göra något bra för världen samt kanske rädda något människoliv. Klickade in på Amnestys sida och deltog i några blixtaktioner [klicka här!]. Kändes som en fin handling att inleda dagen med. Det är något jag faktiskt tycker att alla borde göra. Det finns verkligen ingen ursäkt för att inte skicka ett lite e-mail och kanske göra livet lite bättre för någon som inte har det fullt lika bra som vi har det. Negativa människor skulle kunna tänka "det hjälper väl ingen om jag skickar ett mail...". Fel!!! Enligt Amnesty som råder 30-40% av deras blixtaktioner till förbättring, vilket jag tycker gör det värt att anstränga sig lite och deltaga (ansträngningen att skicka några mail är faktiskt minimal!).
Ostfondue och dim sum
Igår besökte vi vår lokala vinbar, vilket var en intressant upplevelse. Tanten som jobbade där var en mycket härlig karaktär, stor, utländsk, exotisk (kanske italienska), högljudd och kul. En rysk farbror av mycket fyllig konstitution satt vid baren och flirtade med bartanten när vi kom men han lämnade vinbaren efter en stund och då var det bara vi och tanten kvar (plus någon person i köket som vi aldrig såg). Vi beställde varsitt glas vin samt schweizisk ostfondue, det var första gången som jag varit medveten om att jag ätit ostfondue. Var inte så tokigt faktiskt. Dock bör man väl säga att för att vara ett ställe som kallar sig "vinbar" så hade de inte så mycket vin, men det vi beställde var gott och faktiskt lagom kallt. Ofta tycker jag att rödvin serveras för varmt.
Idag ska vi träffa några vänner i China Town och äta dim sum, det har jag inte ätit tidigare så det ska bli spännande.
Två nya matsaker under samma helg, vem hade kunnat ana det...?
Idag ska vi träffa några vänner i China Town och äta dim sum, det har jag inte ätit tidigare så det ska bli spännande.
Två nya matsaker under samma helg, vem hade kunnat ana det...?
Uppdatering från London
Som observanta läsare av denna blogg noterat har den inte uppdaterats på länge. Den enkla anledningen är att jag varit borta. Bott på ett Hiltonhotell där internetuppkopplingen kostade massor med pengar. Mycket snålt av Hiltonfamiljen måste jag säga. Jag vägrade att betala för det och har således inte haft möjlighet att uppdatera bloggen. Tilläggas bör att det var inte jag som bokat det där hotellet, hade jag valt hade jag kanske valt ett annat ställe att bo på, men maten på detta ställe var ok och rummet stort och rent så det gick ingen nöd på mig.
En rolig observation som jag gjorde var att när jag satt i en bil och skulle åka till den mycket mysiga lilla staden Tunbridge Wells var en bil med en stolpe på taket på denna stolpe satt ett föremål som var inlindad i en påse. Jag tror att det var en bil som fotade för Google Earth (gatuvyn), den där saken som jag dissade tidigare. Anledningen till inlindningen i påse var att det regnade och jag gissar att kameran inte tålde vatten.
Nu är jag tillbaka i London efter att ha spenderat nästan en vecka i mer sydligare delar av detta land. Känns riktigt skönt att vara tillbaka "hemma". På måndag börjar allvaret, jag börjar jobba då. Känns riktigt roligt att börja jobba igen!
Idag bjuder London på strålande solsken och varmt väder. Vi var och hämtade ett paket på posten, gick en liten sväng, var och handlade en webbkamera så vi kan vinka till våra vänner på Skype (och vi skulle även kunna göra det till vår övriga familj om de behagade att skaffa Skype). Sedan kom vi hem och vinkade till några av de vännerna som har Skype, ringde andra vänner från mobilen och ordnade mycket roliga saker. Nu ska jag äta lite chips och dricka lite vin.
En rolig observation som jag gjorde var att när jag satt i en bil och skulle åka till den mycket mysiga lilla staden Tunbridge Wells var en bil med en stolpe på taket på denna stolpe satt ett föremål som var inlindad i en påse. Jag tror att det var en bil som fotade för Google Earth (gatuvyn), den där saken som jag dissade tidigare. Anledningen till inlindningen i påse var att det regnade och jag gissar att kameran inte tålde vatten.
Nu är jag tillbaka i London efter att ha spenderat nästan en vecka i mer sydligare delar av detta land. Känns riktigt skönt att vara tillbaka "hemma". På måndag börjar allvaret, jag börjar jobba då. Känns riktigt roligt att börja jobba igen!
Idag bjuder London på strålande solsken och varmt väder. Vi var och hämtade ett paket på posten, gick en liten sväng, var och handlade en webbkamera så vi kan vinka till våra vänner på Skype (och vi skulle även kunna göra det till vår övriga familj om de behagade att skaffa Skype). Sedan kom vi hem och vinkade till några av de vännerna som har Skype, ringde andra vänner från mobilen och ordnade mycket roliga saker. Nu ska jag äta lite chips och dricka lite vin.
Speakers' Corner
Idag besökte vi Speakers' Corner i Hyde Park. Det var intressant. Flertalet talare hade enligt min mening inget av värde att säga, många var religiösa fundamentalister, en liten tant var på gränsen till rasist. En farbror var marxist och faktiskt ganska intressant att lyssna till, en annan hade en skojig hatt och hans anförande var till stor del betraktelser ur vardagen. Jag undrar hur det kommer sig att man börjar tala där? Många människor har säkert åsikter de känner att de behöver ventilera, men hur kommer det sig att man beslutar sig för att ta med sig en stege och gå ut och ställa sig i hörnet av en stor park en söndag och tala till massorna? Tycker att det är ett spännande fenomen. Vidare måste jag beundra dessa människor som kunde behärska sig och endast utnyttja ordets makt och inte knytnävens trots att känslorna stundvis flödade och stämningen var spänd. Det är så yttrandefrihet ska fungera. Det är fint när mindre begåvade människor som står och sprider åsikter som är inskränkta och rent ut sagt puckade inte får stå och tala utan mothugg, när folk med bättre värderingar protesterar och står upp för det som är rätt. Jag kan absolut rekommendera alla som åker till London att besöka Speakers' Corner en söndag.
Victoria & Albert
Idag var vi på museum, besökte The Victoria and Albert Museum. Eftersom jag inte hade gjort några vidare efterforskningar visste jag inte vad jag hade att vänta mig. Detta museum visade ett upp en blandning av lite av varje. Bland det som fanns som jag upplever är värt att lyfta fram var en tämligen imponerande samlig av avgjutningar, avgjutningar av stora monument, skulpturer, statyer etc. Detta var något jag gillade mycket, ett ypperligt sätt att visa upp saker utan att behöva föra bort dessa från stället där sakerna hör hemma. The Victoria and Albert Museum var ett bra museum som som absolut är värt att besöka.
En sak jag starkt ogillar är när folk, vuxna människor, inte kan låta bli att peta på saker som man inte får peta på. Noterade en något yngre tant som petade på en sak vilket gjorde mig mycket upprörd men sedan noterade jag att hon hade en stor finne på näsan och då mjuknade mitt hjärta något.
Åt indiskt till...ja, om det var lunch eller middag, det vet jag inte riktigt. Vi åt ingen lunch vid den tid som brukar kallas för lunchtid, ej heller åt vi någon middag vid middagstid. Vi åt mellan dessa tider och ack vad gott det var!
Nu tittar vi på Little Miss Sunshine (som vi sett tidigare). Det är en trevlig film som jag skrivit om i bloggen tidigare.
Slutligen, GLAD PÅSK kära bloggläsare!
Kramar från Samuel
En sak jag starkt ogillar är när folk, vuxna människor, inte kan låta bli att peta på saker som man inte får peta på. Noterade en något yngre tant som petade på en sak vilket gjorde mig mycket upprörd men sedan noterade jag att hon hade en stor finne på näsan och då mjuknade mitt hjärta något.
Åt indiskt till...ja, om det var lunch eller middag, det vet jag inte riktigt. Vi åt ingen lunch vid den tid som brukar kallas för lunchtid, ej heller åt vi någon middag vid middagstid. Vi åt mellan dessa tider och ack vad gott det var!
Nu tittar vi på Little Miss Sunshine (som vi sett tidigare). Det är en trevlig film som jag skrivit om i bloggen tidigare.
Slutligen, GLAD PÅSK kära bloggläsare!
Kramar från Samuel
Middag
Läste om en gryta på en annan blogg och tänkte att eftersom jag har varit tämligen huslig den senaste tiden, i brist av annat att sysselsätta mig med, att jag kunde dela med mig av några av rätterna jag lagat den senaste tiden.
Om jag inte missminner mig skrev jag om risotton jag lagade för ett tag sedan, receptet finns här. Till den åt vi stora räkor med chilli och vitlök.
I måndags gjorde jag potatisgratäng och till den åt vi lamm. I tisdags gjorde jag piroger. Gjorde en vanlig deg (nästan som en pizzadeg) och så gjorde jag en köttfärsröra med svamp, en liten gnutta salsa och lite cayennepeppar i för sting. Köttfärsen bakade jag in i degen - ja det är ju vad man gör när man gör piroger. Det viktigaste när man gör piroger, bortsett från att de ska smaka gott, är att kanten blir snygg. Jag har utvecklat en mycket bra teknik för detta som faktiskt inte går att beskriva i ord men det går snabbt och blir snyggt.
Onsdagens middag bestod av en mycket stark wok med bläsckfisk och till den serverades ris. I woken var det förutom bläckfisk även röd currypasta, paprika, vitlök, lök, svamp, böngroddar, kål etc. Jag hade i fyra chillifrukter (små gröna), trodde inte att de skulle vara så starka men det var de. Vi satt där och svettades när vi åt för det var så starkt, men det var samtidigt rätt gott.
Igår var jag lat och orkade inte göra någon ordentlig mat så det blev Samuels fuskpizza för lata människor.
Ingredienser:
1 paket soft tortilla
1 burk pastasås
Ost
Körsbärstomater
Champinjoner
Prosciutto
Färsk basilika
Svartpeppar
Olivolja
Lägg brödsakerna på en plåt, smeta på pastasåsen, strö över osten, dela körbärstomaterna på mitten och lägg på dessa, skiva champinjonerna och lägg på dessa. Grädda i varm ugn tills osten smält och ser fin ut. Tag ut ur ugnen och lägg på skinkan och strö över den grovt hackade basilikan, peppra och ringla lite olivolja över. Ack så enkelt, går supersnabbt och smakar gott. Riktigt bra mat för lata dagar.
Om jag inte missminner mig skrev jag om risotton jag lagade för ett tag sedan, receptet finns här. Till den åt vi stora räkor med chilli och vitlök.
I måndags gjorde jag potatisgratäng och till den åt vi lamm. I tisdags gjorde jag piroger. Gjorde en vanlig deg (nästan som en pizzadeg) och så gjorde jag en köttfärsröra med svamp, en liten gnutta salsa och lite cayennepeppar i för sting. Köttfärsen bakade jag in i degen - ja det är ju vad man gör när man gör piroger. Det viktigaste när man gör piroger, bortsett från att de ska smaka gott, är att kanten blir snygg. Jag har utvecklat en mycket bra teknik för detta som faktiskt inte går att beskriva i ord men det går snabbt och blir snyggt.
Onsdagens middag bestod av en mycket stark wok med bläsckfisk och till den serverades ris. I woken var det förutom bläckfisk även röd currypasta, paprika, vitlök, lök, svamp, böngroddar, kål etc. Jag hade i fyra chillifrukter (små gröna), trodde inte att de skulle vara så starka men det var de. Vi satt där och svettades när vi åt för det var så starkt, men det var samtidigt rätt gott.
Igår var jag lat och orkade inte göra någon ordentlig mat så det blev Samuels fuskpizza för lata människor.
Ingredienser:
1 paket soft tortilla
1 burk pastasås
Ost
Körsbärstomater
Champinjoner
Prosciutto
Färsk basilika
Svartpeppar
Olivolja
Lägg brödsakerna på en plåt, smeta på pastasåsen, strö över osten, dela körbärstomaterna på mitten och lägg på dessa, skiva champinjonerna och lägg på dessa. Grädda i varm ugn tills osten smält och ser fin ut. Tag ut ur ugnen och lägg på skinkan och strö över den grovt hackade basilikan, peppra och ringla lite olivolja över. Ack så enkelt, går supersnabbt och smakar gott. Riktigt bra mat för lata dagar.
En vanlig dag med chokladlycka
Nu börjar min sista vecka som ofrivilligt slysslolös sakta lida mot sitt slut. På måndag eftermiddag åker jag iväg på träningsläger och veckan efter börjar allvaret.
Idag har varit en vanlig dag. Gick upp, tvättade, diskade, åt lunch, var ute och shoppade, gick och handlade mat, kom hem, lagade mat som vi ska äta när maken kommer hem från jobbet.
Det är inte så ofta man blir glad av post. Merparten av posten jag får är räkningar och information om mindre roliga saker. Idag var en annorlunda dag. Vi fick ett brev, ett tjockt brev från Sverige. Det innehöll en påskhälsning och choklad. Lycka! Blev väldigt glad!
Idag har varit en vanlig dag. Gick upp, tvättade, diskade, åt lunch, var ute och shoppade, gick och handlade mat, kom hem, lagade mat som vi ska äta när maken kommer hem från jobbet.
Det är inte så ofta man blir glad av post. Merparten av posten jag får är räkningar och information om mindre roliga saker. Idag var en annorlunda dag. Vi fick ett brev, ett tjockt brev från Sverige. Det innehöll en påskhälsning och choklad. Lycka! Blev väldigt glad!
*#&¤\ SKIT!!!
Dumma dumma Storbritannien med sina dumma dumma regler. Vi försöker få hit vår hund som vi saknar gränslöst. Om man ska flyga sin hund från Sverige till Europa kostar det ca 600 kr med SAS. Det tycker jag var ett helt ok pris. Storbritannien har lite speciella regler vilket föranledde ett par samtal till deras kontor i Sverige. Efter att ha stått i telefonkö i sju minuter (via mobil från London) kom jag till en tant som svarade vänligt. Dock visste hon inget om hur man gjorde med hundar utan surfade in på sin egen hemsida och läste innantill. Den sidan har jag läst många gånger, kan den nästan utantill. Oj vad onödigt det kändes att ha väntat i sju minuter för att prata med någon som inte kunde något och berättade saker för mig som jag redan visste och som dessutom var enkla att hitta. Tanten gav mig ett nummer till SAS Cargo som jag ringde. SAS Cargo hade tydligen stängt för lunch. Lite imponerad blev jag över att någons stänger sin telefon för lunch år 2009. Jag trodde att samhället gick åt det hållet att alla ska vara tillgängliga alltid. När jag efter att ha väntat ut SAS Cargos lunchrast kom jag fram och fick prata med en trevlig tant som upplyste mig om mindre trevliga saker, hon ville ha 12 600 kr för att flyga hit vår älskling. 12 600 kr är väldigt mycket pengar! Om det hade varit så att hon hade fått sitta i mitt knä under resan så jag hade fått klappa hennes mjuka öron och sagt små snälla uppmuntrande ord till vår ögonsten så hade jag faktiskt tyckt att det kanske var värt det men nu när hon ska behandlas som bagage och sitta i en bur helt ensam så börjar man ju fundera... Har kollat upp olika alternativ som inkulderar flyg till andra länder och färja men allt förefaller väldigt komplicerat och kanske inte väldigt trevligt för vår hund. Om ni kunde klättra in i mitt huvud just nu skulle ni mötas av totalförvirring blandad med viss ångest och stor saknad.
Brandlarm, damm och sopor
Igår när maten lagades (potatisgratäng och lamm) gick brandlarmet igen. Det blev lite osigt av matlagningen men att det skulle vara så osigt att samtliga i huset uppmanades (genom larmet) att evakuera byggnaden var något överdrivet. Maken gick ner och stängde av larmet och mötte en av de andra i huset som berättade att larmet också kunde börja tjuta om någon duschade och inte hade dörren stängd ordentligt. Det förklarar ju varför det gick som det gick tidigare. Mycket märkligt brandlarm måste jag säga! Om det skulle börja brinna hoppas jag verkligen att brandbekämpningspersonalen stänger av larmet innan de börjar spruta vatten eftersom larmet tydligen reagerar på vatten. Jag förstår inte hur ett larm som ska varna för brand även varnar för vatten. Kan det vara så att sensorn som är kopplad till larmet skickar signaler till larmet om det finns partiklar i luften? Då gäller det att hålla sitt hem fritt från damm. Kan det vara därför britterna håller på med sina heltäckningsmattor? Känns som att mattorna binder massor med damm och smuts som liksom blir liggande kvar, mattan håller kvar alla partiklarna. Visserligen dammar de inte upp i luften så lätt vilket kan vara bra för människor med allergi samt för vårt brandlarm. Samtidigt så är det svårt att få det rent hemma. När man dammsuger känns det som att det aldrig blir helt rent vilket kan vara skadligt för människor med allergi.
När jag ändå är inne på smuts och damm så ska jag avhandla ämnet sopor också. De har ett system för källsortering som innebär att man lägger allt som ska sorteras (glas, papper, hårdplast, kartong, metall) i en orange påse som man ställer ut på gatan tillsammans med sina övriga sopor vissa dagar. Min första tanke var att detta system måste ju vara helt knasigt, att lägga allt i samma påse - hur tänkte de här? Nu måste ju någon öppna varje påse och sortera allt detta. Efter att nu har bott här ett tag så har min åsikt förändrats. I Sverige så är jag inte den bästa på att sopsortera, det erkänner jag. Här i London är det så vansinnigt enkelt att bara stoppa allt i den där påsen och så är man klar, hur enkelt som helst! Jag känner mig som värsta sopsorteringsmästaren! Dessutom skapar detta system arbetstillfällen och det är ju också bra. Att det förbrukas plastpåsar är ju mindre bra men jag brukar ha med mig en flergångspåse till affären så det går kanske jämt upp. Dessutom får man bonuspoäng på sitt kort (motsvarande ICA-kort) om man har med sig påse till affären, det är gott miljötänkande!
När jag ändå är inne på smuts och damm så ska jag avhandla ämnet sopor också. De har ett system för källsortering som innebär att man lägger allt som ska sorteras (glas, papper, hårdplast, kartong, metall) i en orange påse som man ställer ut på gatan tillsammans med sina övriga sopor vissa dagar. Min första tanke var att detta system måste ju vara helt knasigt, att lägga allt i samma påse - hur tänkte de här? Nu måste ju någon öppna varje påse och sortera allt detta. Efter att nu har bott här ett tag så har min åsikt förändrats. I Sverige så är jag inte den bästa på att sopsortera, det erkänner jag. Här i London är det så vansinnigt enkelt att bara stoppa allt i den där påsen och så är man klar, hur enkelt som helst! Jag känner mig som värsta sopsorteringsmästaren! Dessutom skapar detta system arbetstillfällen och det är ju också bra. Att det förbrukas plastpåsar är ju mindre bra men jag brukar ha med mig en flergångspåse till affären så det går kanske jämt upp. Dessutom får man bonuspoäng på sitt kort (motsvarande ICA-kort) om man har med sig påse till affären, det är gott miljötänkande!
Ytterligare tankar om Twitter
Nedanstående är en del av en kommentar till ett inlägg på en annna blogg. Jag var fräck och bara kopierade det och lade upp det här eftersom jag faktiskt inte riktigt orkade skriva ett helt nytt inlägg just nu. Men jag tror att det var ok att sno kommentaren eftersom den faktiskt var skriven av mig.
"Jag mikrobloggade på Twitter hela dagen igår och var tämligen begränsad av att man bara får skriva 140 tecken i varje inlägg. Jag har en tendens att skriva något fler tecken än så...
Vidare så tycker jag inte att det gav något att använda Twitter. Jag är nog ganska ointresserad av vad folk gör just nu (och troligtvis är folk rätt ointresserade av vad jag gör just nu). Det spännande med blogginlägg är ju att man kan få en djupare inblick i någons vardag eller i någons tankar och åsikter. Att få information om att någon gör en potatisgratäng (som jag gjorde igår) är rätt ointressant."
Har just noterat att ungefär ingen jag känner finns på Twitter (eller så är det jag som inte fattar hur man söker). Kan bero på att jag inte känner så många (jag satsar på kvalitet istället för kvantitet, känner bara de bästa av de bästa, resterande struntar jag nästan i - elitistiskt kanske någon tycker och ja, det tycker jag också att det är).
Så jag följer Barack Obama (vars namn får över 82 miljoner träffar på Google) och Martha Stewart. Det får väl vara nog tills någon jag faktiskt känner trillar in på Twitter.
Om jag utvärderar Twitter nu efter att ha funnits där i ungefär två timmar så blir min dom: VÄRDELÖST! Vi får se hur det utvecklar sig. Jag är inte den som har svårt att ändra mig eller erkänna att jag har fel (yeah right...haha).
Så jag följer Barack Obama (vars namn får över 82 miljoner träffar på Google) och Martha Stewart. Det får väl vara nog tills någon jag faktiskt känner trillar in på Twitter.
Om jag utvärderar Twitter nu efter att ha funnits där i ungefär två timmar så blir min dom: VÄRDELÖST! Vi får se hur det utvecklar sig. Jag är inte den som har svårt att ändra mig eller erkänna att jag har fel (yeah right...haha).
Att hänga med
Jag är inte den som hoppar på trender och galna upptåg utan att fundera på saken ett tag. Jag fattade exempelvis aldrig varför folk började stoppa in byxorna i strumporna. Tog flera år innan jag slutade att tycka att det faktiskt var fult, nu har jag kommit så långt i utvecklingen att jag inte tar vidare större notis om detta fenomen. I vissa fall kan det faktiskt vara passande.
När det gäller Facebook var jag rätt sen med att hoppa på det tåget. Var en flitig facebookare ett tag men den nycken avtog (vilket den gjorde för ganska många efter ett par månader). Att blogga har jag gjort sedan september 2006, var absolut inte först och har definitivt haft bloggsvackor (perioder då jag inte uppdaterat på länge) men det kämpar på med mina små inlägg som oftast handlar om ganska lite. Idag tog jag steget och skaffade mig en sk. mikroblogg på Twitter. Jag fattar inte alls poängen med det där, men för att kunna dissa något bör man ha testat, så nu finns jag på Twitter. Under mina första minuter där har jag hunnit stöta på tekniska problem samt funderat på vad det ska vara för poäng med att twittra.
Det är svårt att veta vilka nya innovationer som är här för att stanna och vilka som bara gör ett kort gästspel för att sedan försvinna i glömska. Jag minns när mobiltelefonen kom. Då hade jag först svårt att förstå varför man skulle behöva en telefon att bära runt på (dels för att de var riktigt stora och klumpiga och egentligen inte tämligen mobila och dels för att jag faktiskt inte såg ett behov). Det tog inte lång tid innan tankegångarna var helt annorlunda, efter ett tag så började man (jag) fundera på hur man (jag igen) kunde klara sig utan mobiltelefon. Om man (fortfarande jag) en dag skulle glömma telefonen hemma känner många av oss (exempelvis jag) handikappade. Mobiltelefonen kom för att stanna kan man nog säga. (Här i London har var och varannan person en Blackberry. Om jag har fattat saken rätt är det finurliga med dessa telefoner deras mailapplikation samt tangentbordet - men rätta mig gärna om jag har fel. De har nästan som en liten liten dator i fickan, kanske inte är så tokig tanke, blir ju lätt att uppdatera sin twittersida om man nu vill hålla på med sådant. Men detta var ett sidospår).
Finns många saker som kom och sedan försvann eller ersattes av en annan sak.
Nu började någon prata högt på gatan här ute så jag tappade tråden. I mitt huvud fanns det en slutkläm på detta inlägg men den försvann...
När det gäller Facebook var jag rätt sen med att hoppa på det tåget. Var en flitig facebookare ett tag men den nycken avtog (vilket den gjorde för ganska många efter ett par månader). Att blogga har jag gjort sedan september 2006, var absolut inte först och har definitivt haft bloggsvackor (perioder då jag inte uppdaterat på länge) men det kämpar på med mina små inlägg som oftast handlar om ganska lite. Idag tog jag steget och skaffade mig en sk. mikroblogg på Twitter. Jag fattar inte alls poängen med det där, men för att kunna dissa något bör man ha testat, så nu finns jag på Twitter. Under mina första minuter där har jag hunnit stöta på tekniska problem samt funderat på vad det ska vara för poäng med att twittra.
Det är svårt att veta vilka nya innovationer som är här för att stanna och vilka som bara gör ett kort gästspel för att sedan försvinna i glömska. Jag minns när mobiltelefonen kom. Då hade jag först svårt att förstå varför man skulle behöva en telefon att bära runt på (dels för att de var riktigt stora och klumpiga och egentligen inte tämligen mobila och dels för att jag faktiskt inte såg ett behov). Det tog inte lång tid innan tankegångarna var helt annorlunda, efter ett tag så började man (jag) fundera på hur man (jag igen) kunde klara sig utan mobiltelefon. Om man (fortfarande jag) en dag skulle glömma telefonen hemma känner många av oss (exempelvis jag) handikappade. Mobiltelefonen kom för att stanna kan man nog säga. (Här i London har var och varannan person en Blackberry. Om jag har fattat saken rätt är det finurliga med dessa telefoner deras mailapplikation samt tangentbordet - men rätta mig gärna om jag har fel. De har nästan som en liten liten dator i fickan, kanske inte är så tokig tanke, blir ju lätt att uppdatera sin twittersida om man nu vill hålla på med sådant. Men detta var ett sidospår).
Finns många saker som kom och sedan försvann eller ersattes av en annan sak.
Nu började någon prata högt på gatan här ute så jag tappade tråden. I mitt huvud fanns det en slutkläm på detta inlägg men den försvann...
Nere på noll
Idag har vi varit på utflykt. I strålande solsken åkte vi till Greenwich. Först besökte vi The National Maritime Museum vilket inte var så intressant. En festlig sak var att trots att inträdet var gratis så var man absolut tvungen att få en biljett. Förstår inte varför man skulle det, kan varit ett sätt för de att hålla koll på hur många besökare de hade eller så var det ett sätt att skapa arbetstillfällen. En sektion av utställningen handlade om miljön och vad man skulle kunna göra för att hålla jorden lite renare och inte slösa på resurserna. Ett förslag som jag bjuder på här är: ge oss inte pappersbiljetter som är totalt värdelösa när inträdet är gratis! Det var en vacker byggnad men då jag inte är vidare maritim av mig så var utställningarna tämligen ointressanta för mig.
Efter det besökte vi observatoriet och stället där nollmeridianen löper på sin färd från mellan polerna (därav rubriken). Det var lite mer intressant. Mycket spännande klockor. Jag är väldans förtjust i klockor. Älskar att tänka på alla de där små hjulen, fjädrarna och saker som rör sig i en klocka, mycket spännande! Parkområdet som omgav attraktionerna var underbart gröna och fulla med lediga londonbor och turister som njöt av vårvädret, många i shorts. Personligen bar jag långkalsonger under mina jeans eftersom jag ofta är en frusen person.
Åt indisk mat till lunch vilket var gott. Kom hem, lade oss på soffan och slappade en stund. Klippte makens hår. Nu väntar jag med stor ovisshet inför vad nästa vecka kan ha att erbjuda.
Efter det besökte vi observatoriet och stället där nollmeridianen löper på sin färd från mellan polerna (därav rubriken). Det var lite mer intressant. Mycket spännande klockor. Jag är väldans förtjust i klockor. Älskar att tänka på alla de där små hjulen, fjädrarna och saker som rör sig i en klocka, mycket spännande! Parkområdet som omgav attraktionerna var underbart gröna och fulla med lediga londonbor och turister som njöt av vårvädret, många i shorts. Personligen bar jag långkalsonger under mina jeans eftersom jag ofta är en frusen person.
Åt indisk mat till lunch vilket var gott. Kom hem, lade oss på soffan och slappade en stund. Klippte makens hår. Nu väntar jag med stor ovisshet inför vad nästa vecka kan ha att erbjuda.
Vackra saker på YouTube
Jag hittade ett så underbart klipp på YouTube. Jag har alltid velat se detta i verkligheten, har varit utanför flera gånger men varje gång har det varit sommar och stängt. En vacker dag kanske jag får möjlighet att avnjuta något så vackert i verkligheten, det skulle vara lycka!
British Museum
Idag besökte vi British Museum, ett trevligt och vackert museum. Såg Rosettastenen vilket var kul eftersom de flesta av oss troligtvis har läst om den i skolan. Det fanns många gamla saker från Egypten, Grekland etc. Det går inte att undgå att fundera på är hur alla dessa saker med så stort historiskt och kulturellt värde har hamnat här i London, sakerna hör inte hemma här. Egentligen borde dessa saker finnas på museum där de hör hemma i sina respektive länder. För att nämna ett exempel fanns det en del av sfinxens skägg, en liten del är ju inte vidare intressant och jag tror denna del, detta fragment, skulle uppskattas mer om det visades där det hör hemma. En annan märklig sak är att titta på mumier, intressant och spännande absolut, men samtidigt en aning makabert - det är trots allt döda människor. En tanke är att dessa människor förtjänar samma gravfrid som alla andra. Nu ska ingen tro att jag är någon som generellt motsätter mig museum och deras verksamhet, de är en viktig del i att utbilda, undervisa, intressera och engagera oss.
En utställning som jag sannerligen uppskattade mycket var The Intimate Portrait. Tyvärr är det visst bara en tillfällig utställning. Men alla som har möjlighet att se den innan den plockas bort borde absolut göra det. Den var dessutom gratis!
Lunch satt vi ute i solen och åt, det var så varmt och skönt att jag inte ångrade att jag lämnat jackan hemma. Vi traskade genom Hyde Park och åt glass i solskenet, underbart!
En utställning som jag sannerligen uppskattade mycket var The Intimate Portrait. Tyvärr är det visst bara en tillfällig utställning. Men alla som har möjlighet att se den innan den plockas bort borde absolut göra det. Den var dessutom gratis!
Lunch satt vi ute i solen och åt, det var så varmt och skönt att jag inte ångrade att jag lämnat jackan hemma. Vi traskade genom Hyde Park och åt glass i solskenet, underbart!
God morgon!
Det är lördag och klockan är strax efter sju, eller snart halv åtta kanske man ska säga. Jag har varit uppe sedan kvart över sex och kokat vatten (till kaffe och te) samt diskat. Det kan vara ganska skönt att få en tidig start på lördagen, helgen känns ju faktiskt lite längre om man inte sover bort den. Nu sitter jag här och tittar på något märkligt program på tv-kanalen Dave (som är en ganska kul kanal med ett lustigt namn). Egentligen kanske det vore bättre att sova än att titta på konstiga saker på tv men jag är inte trött just nu.
Igår var vi ute och åt på ett ställe en liten bit bort (så liten att man faktiskt kan se det om man tittar ut genom fönstret). Sedan testade vi vår lokala pub. Hade faktiskt inte trott att det skulle vara så trevlig som den var. Jag är för det första ingen pubperson och för det andra så har det hänt att vi gått in i en publokal för att sedan direkt vända för att det luktat konstigt eller för att människorna där sett suspekta eller våldsamma ut. Vår pub luktade inte konstigt och människorna var överlag personer som vi inte upplevde som störande. En väldigt trevlig upplevelse, dit kommer vi gå fler gånger.
Igår var vi ute och åt på ett ställe en liten bit bort (så liten att man faktiskt kan se det om man tittar ut genom fönstret). Sedan testade vi vår lokala pub. Hade faktiskt inte trott att det skulle vara så trevlig som den var. Jag är för det första ingen pubperson och för det andra så har det hänt att vi gått in i en publokal för att sedan direkt vända för att det luktat konstigt eller för att människorna där sett suspekta eller våldsamma ut. Vår pub luktade inte konstigt och människorna var överlag personer som vi inte upplevde som störande. En väldigt trevlig upplevelse, dit kommer vi gå fler gånger.
Beröm och goda besked
Dagen började tämligen mulet, men eftersom de informerat om att det faktiskt skulle bli varmare på eftermiddagen trotsade jag vädret och med risk för att frysa tog jag ingen jacka (hade dock min vana trogen ett antal lager tröjor, skjortor samt över det en kavaj - ja, jag hade en kavaj, det är en del av min Londonlook).
Besökte bankkvinnan som måste vara tidernas allra trevligaste bankkvinna. Det är nästan så jag överväger att skicka ett mail till hennes chef och berätta hur väldigt nöjda vi är med henne. Om man talar om för någon att de gör ett bra jobb är det ju alltid trevligt, men det är nästan ännu trevligare om man säger det till någon annan som sedan får säga det till den man är nöjd med. På det viset känns det mer äkta på något vis. Att ge beröm direkt till den det berör kan uppfattas som väldigt trevligt (och är egentligen något man borde ägna sig åt mer ofta, är man nöjd med något eller någon så skadar det ju faktiskt inte att upplysa om det). Men samtidigt kan det uppfattas som fjäsk och ibland kännas lite "smörigt" och uppfattas som att det man säger sägs för egen vinnings skull. Om man pratar om någon annan i mycket positiva ordalag till dennes chef (eller annan person) så känns det mer som om man absolut inte gör det för egen vinnings skull utan för att man just är väldigt nöjd. Usch, svårt blev det nu...dels för att jag inte alls riktigt vet vad jag egentligen menar och dels för att solen lyser genom fönstret på skärmen vilket gör det svårt att se vad jag egentligen skrivit. Antar att det bästa är att säga till både den det berör och till dennes överordnade.
Sedan var det shopping. Jag köpte ett överkast, två filtar och fem galjar.
När vi kom hem noterade jag att jag hade ett missat samtal från min chef så jag ringde upp. Det visade sig att min registrering som jag behöver för att få börja jobba var klar. De hade sagt att den skulle ta åtta veckor, den tog tre veckor. Jag upprepar, tre veckor! Underbart!!! Nu hoppas jag bara att företaget lyckas fixa en introduktionsvecka redan nästa vecka så jag kan börja sedan. Kan inte börja utan att ha genomgått introduktionsveckan.
Jag som hade massor med museum kvar att avverka innan jag skulle börja jobba...men det gör inget. Ska verkligen bli underbart att få börja jobba!
Nu dricker vi bubbel, eller vi började alla tre, men sedan gick de andra två och lade sig för att vila. Jag är lite för upprymd för att kunna sova.
Besökte bankkvinnan som måste vara tidernas allra trevligaste bankkvinna. Det är nästan så jag överväger att skicka ett mail till hennes chef och berätta hur väldigt nöjda vi är med henne. Om man talar om för någon att de gör ett bra jobb är det ju alltid trevligt, men det är nästan ännu trevligare om man säger det till någon annan som sedan får säga det till den man är nöjd med. På det viset känns det mer äkta på något vis. Att ge beröm direkt till den det berör kan uppfattas som väldigt trevligt (och är egentligen något man borde ägna sig åt mer ofta, är man nöjd med något eller någon så skadar det ju faktiskt inte att upplysa om det). Men samtidigt kan det uppfattas som fjäsk och ibland kännas lite "smörigt" och uppfattas som att det man säger sägs för egen vinnings skull. Om man pratar om någon annan i mycket positiva ordalag till dennes chef (eller annan person) så känns det mer som om man absolut inte gör det för egen vinnings skull utan för att man just är väldigt nöjd. Usch, svårt blev det nu...dels för att jag inte alls riktigt vet vad jag egentligen menar och dels för att solen lyser genom fönstret på skärmen vilket gör det svårt att se vad jag egentligen skrivit. Antar att det bästa är att säga till både den det berör och till dennes överordnade.
Sedan var det shopping. Jag köpte ett överkast, två filtar och fem galjar.
När vi kom hem noterade jag att jag hade ett missat samtal från min chef så jag ringde upp. Det visade sig att min registrering som jag behöver för att få börja jobba var klar. De hade sagt att den skulle ta åtta veckor, den tog tre veckor. Jag upprepar, tre veckor! Underbart!!! Nu hoppas jag bara att företaget lyckas fixa en introduktionsvecka redan nästa vecka så jag kan börja sedan. Kan inte börja utan att ha genomgått introduktionsveckan.
Jag som hade massor med museum kvar att avverka innan jag skulle börja jobba...men det gör inget. Ska verkligen bli underbart att få börja jobba!
Nu dricker vi bubbel, eller vi började alla tre, men sedan gick de andra två och lade sig för att vila. Jag är lite för upprymd för att kunna sova.
Postskandal!
Idag fick jag ny blankett från vår ambassad efter katastrofen tidigare. Denna gång gick det lite bättre, inte för att jag blev nöjd men det blev inte totalt fel som det blev förra gången. Jag har fortfarande inte fattat hur jag lyckades, med vad som endast kan beskrivas som en ren katastrof, skriva mitt namn fel förra gången.
Detta papper som skulle skickas in fick tydligen inte vikas så jag var och köpte C4-kuvert (typiskt att man var tvungen att köpa 10 st, jag behövde ju bara ett). Sedan skulle jag köpa frimärke och då brevet skall skickas till Sverige gick det inte att gå in i vilken liten affär som helst utan jag var hänvisad till posten. Jag är mycket sällan på posten vilket dels beror på att posten nästan inte finns kvar längre och dels för att jag faktiskt aldrig har några postrelaterade ärenden som inte går att lösa på annat ställe. Jag sörjer verkligen inte att jag aldrig besöker postkontor, jag gillar faktiskt inte postkontor. Idag var jag dock nödgad att traska in på vårt lokala postkontor. Det var en upplevelse. Dels fick jag stå i kö tillsammans med en bunt suspekta personer som luktade märkligt, har inte stött på just den kombinationen på något annat ställe i London, jag antar att de suspekta människorna med märklig odör hänger specifikt på postkontor... Sedan när det var (efter en lång tid) min tur bad jag vänligt om ett frimärke för ett brev till Sverige. Tanten undrade hur stort brevet var och jag visade upp min bunt med nyligen inhandlade kuvert. Det var tydligen inte nog, jag fick inte köpa något frimärke om jag inte först öppnade kuvertförpackningen och lade ett av kuverten på hennes lilla dumma våg. Jag förklarade innan jag påbörjade det ganska kniviga projektet att ta mig in i förpackningen att brevet inte var färdigt men att jag ville ha ett frimärke för ett C4-kuvert med två papper i. Posttanten var inte alls intresserad av det utan krävde att jag minsann skulle lägga ett kuvert på vågen. Idioti! Ett kuvert av den storleken tror jag inte varierar vidare mycket i vikt från fabrikat till fabrikat och ett vanligt A4-papper väger som ett A4-papper. Det ska personalen på posten veta, det borde rimligtvis ligga inom ramen för deras kompetens! Det var inte ett blykuvert och mina papper var ej heller stenbeströdda - hade det varit så hade jag kunnat förstå att tanten inte visste hur mycket det vägde, men när det gäller standardprodukter anser jag att postpersonalen ska veta hur mycket de väger och vilken typ av porto som krävs utan att behöva trakassera postbesökarna på detta vis. Hur kan man behöva göra något så besvärligt?! Skandal!
Detta papper som skulle skickas in fick tydligen inte vikas så jag var och köpte C4-kuvert (typiskt att man var tvungen att köpa 10 st, jag behövde ju bara ett). Sedan skulle jag köpa frimärke och då brevet skall skickas till Sverige gick det inte att gå in i vilken liten affär som helst utan jag var hänvisad till posten. Jag är mycket sällan på posten vilket dels beror på att posten nästan inte finns kvar längre och dels för att jag faktiskt aldrig har några postrelaterade ärenden som inte går att lösa på annat ställe. Jag sörjer verkligen inte att jag aldrig besöker postkontor, jag gillar faktiskt inte postkontor. Idag var jag dock nödgad att traska in på vårt lokala postkontor. Det var en upplevelse. Dels fick jag stå i kö tillsammans med en bunt suspekta personer som luktade märkligt, har inte stött på just den kombinationen på något annat ställe i London, jag antar att de suspekta människorna med märklig odör hänger specifikt på postkontor... Sedan när det var (efter en lång tid) min tur bad jag vänligt om ett frimärke för ett brev till Sverige. Tanten undrade hur stort brevet var och jag visade upp min bunt med nyligen inhandlade kuvert. Det var tydligen inte nog, jag fick inte köpa något frimärke om jag inte först öppnade kuvertförpackningen och lade ett av kuverten på hennes lilla dumma våg. Jag förklarade innan jag påbörjade det ganska kniviga projektet att ta mig in i förpackningen att brevet inte var färdigt men att jag ville ha ett frimärke för ett C4-kuvert med två papper i. Posttanten var inte alls intresserad av det utan krävde att jag minsann skulle lägga ett kuvert på vågen. Idioti! Ett kuvert av den storleken tror jag inte varierar vidare mycket i vikt från fabrikat till fabrikat och ett vanligt A4-papper väger som ett A4-papper. Det ska personalen på posten veta, det borde rimligtvis ligga inom ramen för deras kompetens! Det var inte ett blykuvert och mina papper var ej heller stenbeströdda - hade det varit så hade jag kunnat förstå att tanten inte visste hur mycket det vägde, men när det gäller standardprodukter anser jag att postpersonalen ska veta hur mycket de väger och vilken typ av porto som krävs utan att behöva trakassera postbesökarna på detta vis. Hur kan man behöva göra något så besvärligt?! Skandal!
Att prata med sig själv
Jag har skrämmande nog noterat att jag börjat prata mer med mig själv. Man skulle kunna tro att jag gör det för de intelligenta svaren jag erhåller och för den trevlig konversationen och det stämmer säkert till stor del. Jag antar att jag kanske har ett behov av att samtala, att prata. Det behöver absolut inte vara om något speceillt men att gå en hel dag utan att säga ett endaste ord kan kännas väldigt märkligt och det är säkert därför jag börjat prata mer med mig själv. Gissar att det skulle vara bra för min hälsa att få ner vår kära hund som vi saknar enormt. När hon är med så kan man ju alltid prata med henne, jag måste väl tillstå att det inte är alltid som svaren man får av henne är de mest intelligenta men de är alltid glädjande och fyllda med värme.
Man brukar ju säga att det finns de som pratar mycket och får lite sagt och de som pratar lite men får mycket sagt. Jag skulle nog inte placera mig i någon av dessa kategorier. Jag kan ibland säga otroligt lite och får då inget sagt alls. Andra stunder kan jag prata massor och samtidigt få mycket sagt och ibland bara babblar jag och vet inte riktigt vad jag sagt - som i bloggen exempelvis. Jag får väl tillstå att det inte är alla inlägg som postas här som är väl genomtänkta. Dock är vad som postas här ärligt, det är en liten inblick i vad som finns i mitt huvud, i mina tankar.
Läste lite om Aspergers syndrom (AS), de ägnar sig visst åt något som kallas self talk. Undrar om det är samma sak som att prata med sig själv? Tänk om det är AS jag har... nä, skulle nog tro att det enda jag lider av är hypokondri och paralyserande hybris, det sistnämnda kan jag väl inte direkt påstå är något jag egentligen lider av.
Man brukar ju säga att det finns de som pratar mycket och får lite sagt och de som pratar lite men får mycket sagt. Jag skulle nog inte placera mig i någon av dessa kategorier. Jag kan ibland säga otroligt lite och får då inget sagt alls. Andra stunder kan jag prata massor och samtidigt få mycket sagt och ibland bara babblar jag och vet inte riktigt vad jag sagt - som i bloggen exempelvis. Jag får väl tillstå att det inte är alla inlägg som postas här som är väl genomtänkta. Dock är vad som postas här ärligt, det är en liten inblick i vad som finns i mitt huvud, i mina tankar.
Läste lite om Aspergers syndrom (AS), de ägnar sig visst åt något som kallas self talk. Undrar om det är samma sak som att prata med sig själv? Tänk om det är AS jag har... nä, skulle nog tro att det enda jag lider av är hypokondri och paralyserande hybris, det sistnämnda kan jag väl inte direkt påstå är något jag egentligen lider av.
En bra dag och en puckad tant
Idag var en dag då världen liksom log mot mig. Har haft en riktigt trevlig dag. Började med en promenad med en kompis i solskenet. Om man bortser från att jag borde tagit allergimedicin innan så var det en trevlig stund. Det enda som varit lite åt det negativa med min ögonlaseroperation är att jag tycks ha blivit lite känsligare för pollen i ögonen, eller egentligen är inte ögonen känsligare men när jag bar kontaktlinser fungerade de inte bara som synförbättrande redskap utan även som små mysiga sköldar som skyddade ögonen från pollen. Åter till min trevliga dag. När jag skulle åka hem sade en gubbe "It's illegal to..." sedan hörde jag inte vad han sade eftersom jag hade min i-pod på. Jag drog ur lurarna med viss nervositet, hade jag gjort något olagligt? Det är ju inte riktigt min stil, jag brukar ofta följa lagar och regler, det är ju inte ens helt ovanligt att jag faktiskt tycker att lagar och regler är bra. Jag frågade vad han sa och han upprepade "It's illegal to look so handsome!". Jag tackade för de vänliga orden, stoppade tillbaka hörlurarna där de skulle vara och forsatte att traska. Sedan kom jag på att det är 1:a april idag...skit!
Jag var och handlade nu på eftermiddagen och Samuels trevliga dag fortsatte. Kassatanten tyckte att min lilla IKEA-påse (en sådan som många lägger tvätt i när de ska bära den till tvättstugan, men denna är mycket mindre men av samma material som de stora) var mycket smart och praktisk. Vidare så undrade hon om jag ville ha något som man kunde, om jag fattade det hela rätt, använda för att ge skolbarn bättre utrustning i skolan. Sedan tittade hon på mig och ändrade sig, hon menade att jag var ju för ung för att ha barn överhuvudtaget. Det var vänligt, tror jag... Eftersom jag inte känner några skolbarn i England så tackade jag nej.
En annan bra sak med denna dag var att en stor riksdagsmajoritet sade jag till att införa ett könsneutralt äktenskap. Många var nöjda med det. Dock inte alla. DN skriver om en kvinna med trista åsikter vid namn Yvonne Andresson. KD politikern Andersson kan inte vara vidare smart! Hon säger (finns att läsa här) att hon vill rädda äktenskapsbegreppet och hänvisar till kultur och tradition. Om man ska ta så stor hänsyn till kultur och tradition så kanske vi inte borde infört kvinnlig rösträtt och kanske skulle mannen fortsatt vara överordnad kvinnan. Det är inte saker jag tycker vore bra alls, och jag misstänker att den mycket obegåvade tanten med mycket begränsad tankeförmåga, Yvonne Andersson, inte heller skulle vilja att samhället såg ut så - då skulle hon aldrig kunna vara i den position hon är. Ja, jag skulle väl kunna se en enda fördel med att ha ett sådant samhälle där kvinnan var mindre värd - vi skulle slippa inskränkta Yvonne Anderssons åsikter.
Jag var och handlade nu på eftermiddagen och Samuels trevliga dag fortsatte. Kassatanten tyckte att min lilla IKEA-påse (en sådan som många lägger tvätt i när de ska bära den till tvättstugan, men denna är mycket mindre men av samma material som de stora) var mycket smart och praktisk. Vidare så undrade hon om jag ville ha något som man kunde, om jag fattade det hela rätt, använda för att ge skolbarn bättre utrustning i skolan. Sedan tittade hon på mig och ändrade sig, hon menade att jag var ju för ung för att ha barn överhuvudtaget. Det var vänligt, tror jag... Eftersom jag inte känner några skolbarn i England så tackade jag nej.
En annan bra sak med denna dag var att en stor riksdagsmajoritet sade jag till att införa ett könsneutralt äktenskap. Många var nöjda med det. Dock inte alla. DN skriver om en kvinna med trista åsikter vid namn Yvonne Andresson. KD politikern Andersson kan inte vara vidare smart! Hon säger (finns att läsa här) att hon vill rädda äktenskapsbegreppet och hänvisar till kultur och tradition. Om man ska ta så stor hänsyn till kultur och tradition så kanske vi inte borde infört kvinnlig rösträtt och kanske skulle mannen fortsatt vara överordnad kvinnan. Det är inte saker jag tycker vore bra alls, och jag misstänker att den mycket obegåvade tanten med mycket begränsad tankeförmåga, Yvonne Andersson, inte heller skulle vilja att samhället såg ut så - då skulle hon aldrig kunna vara i den position hon är. Ja, jag skulle väl kunna se en enda fördel med att ha ett sådant samhälle där kvinnan var mindre värd - vi skulle slippa inskränkta Yvonne Anderssons åsikter.