Små bitar ur min vardag

Jag var och handlade tidigare i veckan. Innan mig i ledet som ledde fram till
kassan stod en farbror och en tant, jag tror de var ett par. Tanten hade det
mest opassande rosa nagellack man kan ha. De tog en evighet innan de betalat
klart eftersom de skulle leta efter ett medlemskort en god tid samt att de inte
ens hade funderat kring om huruvida de faktiskt skulle ta upp sina pengar utan
tog upp en ansenlig tid genom att leta i sin koffert. Efter betalningen var
gjort hade de massor med funderingar kring hur deras medlemskort fungerade och
hur de skulle kunna byta sitt papperskort mot ett i plast. Mannen i kassan sa
att de var tvugna att ringa ett nummer och be att de skickade ett plastkort.
Sedan hade de funderingar kring hur de skulle gagnas av att nyttja sitt kort.
Under hela denna ansenliga stund stod jag och bara gnolade irriterat i mitt
huvud. Hur kan folk vara till den milda grad vidrigt centrerade kring sin egen
person att de inte alls funderar kring att deras beteende irriterar, frustrerar
och orsakar att vi andra blir sena till andra saker vi anser att vi borde uppta
tiden med? Irritationen kring dessa individer tar inte slut med detta, utan
efter att betalningen efter mycket om och men var avslutad ville de absolut
inhandla en tidning. Tidningarna fanns bortom rimlig proximitet vilket inte
stoppade idioterna att prompt traska och ta en tidning som de ville betala
innan mig. Personen i kassan och jag utbytte blickar, ni vet blickar som talar
om att vi inser vad vi just genomlider och att dessa typer var riktiga idioter.
Om ni undrar kring denna konstiga text kan jag meddela att den av olika
anledningar skrivit utan att bruk av vissa tecken. Ni noterar troligtvis
vilka...