Små bitar ur min vardag

Detta år lyckades vi tydligen peta ner alla frön i jorden vid just rätt tidpunkt. Vår balkong kan i dagsläget beskrivas som en liten prunkande oas! Det är så fint och mysigt där ute med alla blommor. Om det inte vore för att vädret är riktigt tråkigt hade jag nog kunnat spendera större delen av dagen på balkongen.

Vi har bland annat planterat solrosfrön. Det skulle vara någon form av miniatyrsort. Denna plantor har vuxit och vuxit och är nu över en meter höga - inte vad jag skulle kalla miniatyr. Iofs, om man jämför med "vanliga" så blir väl de flera meter... När sedan (efter långt och tålmodigt väntande) blommorna äntligen började blomma var de små fjuttiga saker. Som tur är är de riktigt vackra med en trevlig citrongul färg.


Bilden tog jag igår, då det faktiskt var bra väder. Det var så bra väder igår att vi satt ute och åt, var bortbjudna på grillfest. Mycket trevligt!!!

Kampen den går vidare! Jag uppmanar er som ännu inte sällat er till kampen att förena er med mig!

Jag har ännu inte fått något svar på mitt mail funderar jag på att författa ytterligare ett. Min tanke är följande: om man driver ett företag som är beroende av att folk med pengar köper ens varor anser jag att det minsta man kan göra om någon av ens kunder blivit illa bemött är att åtminstone svara på klagomail och ursäkta det inträffade! Jag anser vidare att man som kompensation borde skicka en blomma eller en korg med italienska delikatesser.

Tills jag erhållit min korg med italienska delikatesser tänker jag inte handla hos BR-leksaker!!! Jag uppmanar er alla att göra detsamma!

I fredags (ja, förra veckan...har inte varit någon flitig bloggare ett tag nu) fick vi en inbjudan till grillning och lite minigolf. Hurra vad roligt! Den ytterst goda middagen åt vi i ett vackert hem. Det är så intressant att se hur andra inreder, de vi var hos i fredags har verkligen god smak. Önskar att det kunde se ut lite så i vårt hem, men vårt problem är att vi har för mycket saker (eller för liten yta för att sprida ut alla saker över). Men jag gillar saker...

Minigolfbanan stängde klockan tio, vi trodde godmodigt att det var sista insläppet som var vid 10 eftersom det vore det mest logiska. Vi hade fel. Banan stängde vid 10. Vi var där kanske tjugo i 10 och fick information om att vi kunde ju få spela några banor men att vi var tvugna att avbryta klockan 10 och inte kunde vi få någon rabatt. Det är märkligt att de inte kunde tänka sig att hålla öppet lite längre så vi kunde få spela, det behövdes ju bara en enda person i tjänst och det var ju inte så att de skulle få ökade utgifter för att vi var där. Vi skulle ju betalat sammantaget 200 kr. Den där minigolfpersonen skulle ju fått in 200 kr på kanske 45 minuter, det är bra timpenning!

Istället cyklade vi hem (stod och samtalde en stund och jag passade på att känna mig som Farsor och morsor på stan när jag stod där och skådade ut över horderna av små tonåringar som egentligen borde varit hemma och spelat alfapet med sina föräldrar!).

Var på en trevlig (...)tillställning igår, för att fira en person (...)(...) till dig! Och nej, det är inte den där (...) jag syftar på, henne har jag verkligen inget intresse av att säga (...) till, sådant är ju bara töntigt!) Hade med oss (...) i form av en påse potatis och en flaska frityolja och så hade vi dessutom köpt en fritös. Det var en rolig (...) för det blev ett så stort (...). [Inlägget är redigerat efter påtryckningar]

När vi åkte hem så kom jag att tänka på att husvagnsmänniskor påminner lite om sniglar. De släpar sitt hus med sig och har svårt att egentligen utnyttja det unde resan, det är mer när de stannar som de faktiskt har någon större glädje av sin medsläpade bostad. Dessutom är de långsamma både sniglar och husvagnsmänniskor. Hamnar man bakom en husvagn på motorvägen (eller på någon anna väg) vill man inget hellre än att faktiskt köra om. Hamnar man bakom en snigel när man är ute och springer får man antingen vända och springa åt ett annat håll för att vänta tills den flyttat på sig kan nog ta en vecka eller så, eller så får man hoppa över den eller springa runt den. Sniglar är ganska äckliga. Husvagnsmänniskor är nog inte så äckliga, har de matchande kulörta träningsoveraller är de nog egentligen rätt söta...

Jag drömmer ofta (eller inte ofta egentligen, men då och då snarare) obehagliga drömmar om att försova mig. Igår var det fredag den trettonde och natruligtvis så försova jag mig på riktigt. Jag hade ställt klockan på kvart i sex som jag brukar. Vaknade och tänkte att jag nog faktiskt hade tid att ligga kvar i sängen i tio minuter eller så (snozade med mobilen), tolv minuter över sju vaknade jag. Tittade på klockan och tänkte att tolv minuter över sex var ju inte så farligt, lite ont om tid hade jag ju iofs. Tittade på klockan igen och insåg att den var tolv minuter över sju, trodde inte att det var sant. Behövde verifiering, jämförde tiden på mobilen mot tiden på stereon, klockan var verkligen tolv minuter över sju. PANIK!!! Jag ska ju egentligen vara på mitt arbete halv åtta... Sprang in i duschen, sprang ut med hunden, cyklade som en galning och 33 minuter över sju är jag redo att börja jobba. På typ 20 minuter hade jag gjorde det nödvändiga och tagit mig till min arbetsplats och bara förlorat tre minuter av min inarbetade flextid (som i dagsläget är över 15 timmar) . Dock får jag väl erkänna att jag inte riktigt hade vaknat, var lite yr i huvudet en stor del av förmiddagen, som om jag sov ungefär. Jag tycker att jag egentligen borde varit mer pigg med tanke på att jag sov ungefär en och en halv timme längre än vad jag brukar, men det var jag inte, var mest trött och förvirrad.

Tänk att livet alltid ska vara en tävling mot klockan.

4. Det känns helt ok att äta en mustig gryta

3.  Mina händer såg ut som små russin efter att ha cyklat hem från jobbet i regnet

2.  Jag har en ständig oro för att min mobil ska bli fuktskadad och är lycklig för att jag oftast har en hundbajspåse med mig att använda som mobilskydd vid kris

1. Jag är riktigt glad för att jag faktiskt INTE har semester just nu!

Tänk att det äntligen är torsdag, bara en halv dag kvar att jobba, skönt!

När jag var ute med hunden efter jobbet träffade jag en tjej jag inte känner, men vi brukar prata några rader med varandra en dag varje vår. Känner inte alls människan, vet inte ens vad hon heter i efternamn. Vi möttes mitt på gatan och blev ståendes en liten stund mellan körbanorna. Först visste jag inte om jag verkligen skulle stanna och prata, det hade ju liksom varit helt ok att bara säga hej och traska vidare. Men nä, så blev det inte. Vi växlade några ord och sedan typ mitt i konversationen (som iofs var rätt död redan från början) så säger hon "Du får ha det så bra då...". Jag vet inte, men det var väl kanske inte den bästa avrundningen jag varit med om, men det var skönt att få gå vidare, jag var hungrig.

När jag precis avslutat min middag ringde det på dörren. Två personer från bostadsrättsföreningen stod utanför dörren. "Vi såg dig på tv tidigare i veckan..." (och så lämnade de över en nyckel och bad mig skriva under något papper - vilket jag antar var själva syftet med deras besök egentligen).

Igår var det verkligen svårt att somna. Jag låg vaken i flera timmar och bara väntade. Följande saker hjälper inte alls när man strävar efter sömn:

5. Byta ställning var femte minut - det hjälper inte och stör säkert både maken och hunden

4. Andas in lugn, andas ut stress - bullshit!

3. Räkna - ett...två...tre...fyra...fem....sex...sju...åtta - bara onödigt och tämligen tidskrävande och man blir inte ens trött av det.

2. Byt ställning igen - fungerar fortfarande inte

1. Gilla läget, acceptera tröttheten som kommer under morgondagen - varför skulle det göra något bättre, om man inte kan somna och irriterar sig på det, på vilket sätt skulle då vetskapen som snar stundande trötthet hjälpa?