Små bitar ur min vardag

Veckan började med regn, vilket på något vis är passande. I fimer (som exempelvis Moulin Rouge som vi såg igår eftersom maken, trots att dvdn står i vår hylla, inte sett den) återspeglas ofta sorg, drama och andra lite svårmodiga tillstånd genom nyanser av grått och just regn. Måndagar är ofta lite svårmodiga eftersom helgerna nästan undatagslöst är roligare än arbetsveckan och denna måndag regnade det. Ungefär lika passande som besvärande.

Såg en gubbe med puckelrygg (eller det var inte riktigt en puckel utan mer bara en stark krök av ryggraden) som traskade i regnet med paraply. Eftersom kröken var där så upptog hans överkropp en större yta under paraplyet (eller heter det paraplyt?) än vad som är fysiskt möjligt för oss upprättgående. Det måste vara en av de få fördelarna med en kraftigt krökt ryggrad.

Igår innan jag somnade hade jag en (vad jag iaf då upplevde) djup filosofisk tanke. Gissa om vad... Jo, om tanter naturligtvis. Varför kretsar så mycket av min tankeverksamhet just kring tanter?! Tyvärr jag jag inte komma på vad det var jag tänkte, men det var något smart...

Igår hade vi över fyra - fem av våra favoritpersoner på grillning nere på gården. Mycket trevligt! Grillad mat är oftast väldigt gott. Jag vet inte om det mest beror på besväret det alltid innebär att grilla, det ska ju släpas fram saker, det ska pysslas med marinader, det ska vara lagom varm glöd, det ska vara en massa andra saker, det ska bäras in saker man släpat ut...etc. Kanske allt ståhej kring grillningen gör att man verkligen uppsakttar maten mer. Eller så är det bara så att grillad mat faktiskt smakar underbart!

När vi hade ätit färdigt och det började bli lite för svalt ute för att man skulle uppskatta att sitta kvar nere på gården gick vi upp till oss och smörjde in händerna. Haha det var så knasigt. Vid ett tillfälle stod alt. satt samtliga och smörjde in händerna. Det är lätt att få torra händer idagens samhälle, iaf om man försöker hålla en god handhygien. Det är viktigt att smörja in dem så man inte får sprickor eller små sår. Att smörja in händerna är dessutom rätt trevligt. De blir mjuka och doftar trevligt efter en sådan ritual. Att smörja in händerna som en kollektiv uppgift, smörja i grupp, var för mig en ny upplevelse som jag fann tämligen underhållande. Ffa för att det hade sett så roligt ut för någon annan som hade kommit in i rummet då när alla smörjde in sina händer. Hurra och leve för mjuka händer!

Idag är det söndag, vädret är strålande och vi räknar med besked om spännande saker i början på nästa vecka....

Stödet på min cykel är trasigt så den kan inte stå upp utan att ha framhjulet intryckt i ett cykelställ. Man skulle kunna tänka att det var ett litet problem, men nja, det är nog lite värre än vad man kan tro. Det är väldigt problematiskt på morgonen när jag ska parkera cykeln vid min arbetsplats, det gäller att det inte är fullt i cykelstället för då blir det jobbigt (eftersom jag alltid har lite ont om tid). I Sverige gillar vi inte att vara bredvid varandra. Om man sitter på ett tåg, på ett fik, i en biograf så sätter man sig inte bredvid någon annan om det finns någon annan plats att sitta på. Detta gäller tydligen även cyklar. Man lämnar gärna lite mellanrum mellan sin egen cykel och alla andras cyklar. Iofs så kanske det kan bero på att det faktiskt är lättare att låsa cyklen om det är lite utrymme kring den...eller så är det bara för att vi bor i Sverige och inte tycker om att vara bredvid varandra. Det har faktiskt hänt att jag flyttat lite på andras cyklar för att få plats med min egen, så får man inte göra. Fy på mig! Men jag flyttar bara på dem lite och på ett väldigt respektfullt sätt. Jag brukar tänka att den som äger cykeln säkert ser mig nu så jag får se till att behandla cykeln med värdighet och respekt.

Idag när jag kom hem var det fullt i cykelstället utanför vår port (cykelstället är litet och rymmer bara ett fåtal cyklar). Det fanns plats i cykelstället utanför grannporten så jag ställde min cykel där istället. Imorgon när jag ska till jobbet är jag säker på att jag kommer att få panik för att jag kommer vara övertygad om att någon har stulit min cykel. Kommer säkert dröja ett pat minuter tills jag kommer på att jag ställt den på ett annat stället. Oj vad jobbigt det komemr bli!

Vissa dagar bara försvinner, igår var nästan en sådan dag, bortsett från att vi (lite oväntat) blev bortbjudna på en mycket god och trevlig middag! TACK!!!

Idag var nästan gårdagens motsatt, har gjort massor. Förmiddagen började med en löprunda, skönt och uppfriskande! Sedan bytte vi däck på vår andra bil (den vi nästan aldrig använder). Lämnade tillbaka hyrfilmer. Efter det färgade jag makens hår och sedan slingade jag det. Vi gick en lång tur med vovven och kameran, tog massor med bilder (98 st). Hon är verkligen inget lätt motiv, hon är sällan stilla. Dessutom hade jag beslutat mig för att verkligen lära mig att ställa in skärpan manuellt. Visserligen är kameran duktig på att fixa den saken själv, men nja, jag ville lära mig. Roligt men svårt. Tvättat hunden. Håller på att tvätta kläder. Höll nästan på att bli vice revisor i vår bostadsrättsförening (det blev inte så...både på gott och ont). Lagade middag tillsammans med maken. Var på valberedningsmöte. Klippte makens hår.

Igår åt vi smörgåstårta, vilket vi även åt till lunch idag. Maken hade gjort en supergod medans jag var och hyrde filmer (Wedding crashers och Rumor has it). Efter det åt vi marängsviss (stavas det så?!), det ska vi även äta ikväll. En underskattad efterrätt enligt min åsikt.

Syster var enligt uppgift mycket nöjd med sin balklänning. Har redan börjat klura på vad vi ska hitta på till nästa bal...

Vissa saker som man upplever, ser eller noterar i sin vardag är så bortom allt som kan betraktas som "normalt" eller "vanligt" att det inte ens går att beskriva. (Tilläggas bör att jag är en stor motståndare av strävan efter nomalitet och nomativitet!)

Idag när vi var ute med hunden hörde vi en trumma. Det tillhör inte de vanliga inslagen i vår ljudsfär vilket föranledde en vidare utredning. Det visade sig att på en grusplan marscherade nio personer med givärsatrapper, en med en trumma samt en man stod i mitten och ropade komandon. De hade alla civila kläder vilket gjorde att man genast kunde avfärda alla misstankar om att vi traskat fram till en militärövning. De var riktigt dåliga på att gå i takt och alla svängde precis olika mycket med sina armar vilket gjorde att man kunde anta att de inte var några erfarna marscherare (vilket jag gissar inte ens är ett ord). Funderar på om det kunde vara några hemvärnsnördar, men nja, jag tror inte det heller... Kom fram till att det bara var en helt vanlig samling av människor med ett ovanligt intresse. Leve mångfalden!

Var och handlade mjölk imorse. Hade missat att göra det under gårdagen och tyckte verkligen att maken inte skulle behöva vara utan sin morgonlatte (fick mig visst en jag med). Före mig i matvaruaffärskön stod en liten tant (ca 40 år - och åldern och tanttiteln har egentligen inget med varandra att göra, för mig är tant mer en attityd) och oj vad hon var omständig. Hon skulle betala 110 kronor och 50 öre. Hela tiden skulle hon tala om en massa saker, som att "ja, har ju ingen tiokrona men jag hade en femtioöring och så ska jag se efter om jag kanske har en tjugokrona, och ja, titta det hade jag  ju". Varför behövde hon säga allt det där? Och hon var så fruktansvärt långsam, som om hon inte riktigt kunde tala och göra något annat samtidigt... Kunde hon inte bara tagit fram pengarna, betalat och sedan flyttat på sig. Långsamma människor kan irritera mig mycket! Men iaf, när jag stod där och irriterade mig på tanten fick jag mycket tid över till att snegla lite diskret på hennes id-kort. Jag brukar göra det om jag får möjlighet. Vet inte varför det är så spännande för mig att se vad folk heter samt när de är födda. Men nyfiken är jag!

Hm, många av mina inlägg kretsar kring tanter som irriterar mig. Jag måste vara ovanligt lättirriterad när det gäller tanter. Kanske någon form av tantläger skulle kunna hjälpa mig som människa. Ett läger med en massa irriterande tanter som gör sitt yttersta för att gör mig på dåligt humör. Då borde jag kanske kunna utveckla en högre toleranströskel...

Jag är en snäll storebror. I födelsedagspresent fick min syster en balklänning. Så under gårdagen ägnade vi åtta timmar åt att sy, eller hon stod mest stilla och försökte akta sig från nålar och jag kröp runt på golvet med nål och tråd. Som vanligt var jag nog lite av en tidsoptimist. Trodde inte att det skulle ta så lång tid...vi hade ju nästan gjort färdigt överdelen vid ett annat tillfälle och jag tyckte att det inte borde ta så lång tid. Men när man måste sy en massa utan maskin, då tar det tid. De sömmar etc som gick att sy på maskin gick rätt snabbt. Tyget är ett underbart vackert thaisiden (färgen och dess höga kvalitet framkommer tyvärr inte riktigt på bilderna). Designen är påhittad.



Igår ringde en supersnorkig person från Frankrike. Han verkligen ansträngde sig för att låta fin och haha vad underbart töntig han var!

Igår var vi ute på en lång promenad med hunden, det var trevligt väder och allt var grönt och skönt! Hon kissade 21 gånger, det tycker jag var många gånger. Hon löper och jag antar att det är därför hon upplever sig nödgad att kissa massor med gånger. Trots att vi bor tämligen centralt i det lilla samhället vi bor i lyckades vi av någon märklig anledning komma till en hage i vilken det strosade runt sju tjurar. De flesta var små men två av dem var riktiga bjässar! Hagen bestod av ett ynka litet elstängsel. Vi stod och betraktade dessa stora och vad man kanske skulle kunna tycka ganska onödiga djur en stund. De tog en paus i sitt betande och betraktade oss (vad jag tycker kanske lite mer viktiga djur - hybris naturligtvis) en stund (en mycket märklig mening blev det där...). Sedan beslutade sig en liten enklav, man kanske skulle kunna kalla det för ett kluster, av tjurarna att de skulle jaga oss, vilket de resolut gjorde. Mycket obehagligt. Vi sprang, och sprang, och sprang (konstnärlig frihet åberopas när det gäller kommatering) . Sedan stannade vi. Hur tänker man när man stänger in några megastora djur med ett litet snöre som ger en liten stöt? Jag tror inte att en gigantisk tjur på flera ton skulle stanna mitt i sin jakt på mycket betydelsefulla individer och en mycket bedårande hund för att den fick en mindre stöt på mulen, så dum kan väl inte ens en tjur vara?!

Fy 17 vad jag har ont! Min rygg gör ont. Mina händer gör ont. Jag har en mycket intressant kropp. Den knakar från flertalet leder och ställen. Mina händer knakar. Min nacke knakar. Min anklar knakar. Min rygg knakar. Undrar om detta är ett led i den generella apoptosen jag misstänker att min kropp genomgår....

 

Som vanligt finns det mycket att bli upprörd över! Ännu en gång upplever jag mig nödgad att genom detta inlägg visa mitt yttersta förakt gentemot dåliga konsumenter. Här kommer scenariot:

Jag står i kö i matvaruaffären och har lagt upp mina varor med streckkoden åt rätt håll (tänk att det faktiskt finns folk som ännu inte fattat hur man lägger upp sina varor på ett korrekt sätt på bandet år 2007, det är verkligen ett bevis på att det finns otroligt många puckade människor där ute). Tanten före mig (med fula glasögon i en vedervärdig lila färg, är nästan klar, bortsett från två ostar som hon håller i handen. Hon frågar kassapersonen vad de kostar och väljer sedan den billiga. Visst, jag kan förstå att alla kanske inte har råd att köpa vilken ost som helst och det är helt ok, men man tar INTE med sig båda till kassan. Undrar man vad något kostar frågar man någon ute i affären!!! Nu kommer den där stackars kassapersonen bli tvungen att antingen stänga sin kassa och gå och lämna tillbaka osten eller kalla på någon som hämtar den. Oavsett kommer osten ligga i en temperatur som denna ost inte alls var avsedd för. Många ostar är kylvaror!!! Puckade puckade tant! Ibland blir man bara matt. Tyvärr slutar inte historien här.... Idiottanten har naturligtvis "glömt" att betala för påsar och den snälla kassapersonen skänker bort påsarna för att kassapersonen antagligen inte orkar med tanten längre.

Tänk vad världen skulle vara bättre om folk bara kunde tänka lite längre...jag begär inte mycket längre...bara lite lite längre!

Igår var vi iväg o skulle köpa skor åt mig. Hade klurat på ett par Prada som jag sett på nätet tidigare, dessa fanns inte i någon butik. Provade två par Gucci, kunde inte riktigt besluta mig för om de verkligen var bra. Visst, de var supersnygga, men nja...jag vet inte. Såg även ett par D&G skor som var ok, men inte så speciella på något vis. Det slutade med att det inte blev några skor alls. Istället blev det en STOR golvlampa, hur snygg som helst! Vi åt lunch ute, wok med tigerräkor (och jag vet...man borde inte äta tigerräkor - det är mycket oetiskt ur ett globalt perspektiv!). Mycket gott!

När vi kom hem funderade vi mycket på vad vi skulle hitta på. Svårt som tusan var det. Gjorde ett litet lotteri över olika aktiviteter som vi kunde företa oss. Lotteriet gav oss följande aktiviteter: gå en sväng, äta smörgåstårta, spela spel. Gick en sväng med hunden, maken åkte och köpte smörgåstårta och sen så kollade vi på Parlamentet på dvd (vilket inte alls är samma sak som att spela spel, men det var så roligt). Det var räkor på smörgåstårtan. En riktigt räkig dag var det igår.

Lyckades äntligen klura ut hur jag skulle göra för att lyckas ta 3 bilder på en sekund med kameran. Det var glädjande!

...you annoy me, I will key your car!