Små bitar ur min vardag

Vissa saker som man upplever, ser eller noterar i sin vardag är så bortom allt som kan betraktas som "normalt" eller "vanligt" att det inte ens går att beskriva. (Tilläggas bör att jag är en stor motståndare av strävan efter nomalitet och nomativitet!)

Idag när vi var ute med hunden hörde vi en trumma. Det tillhör inte de vanliga inslagen i vår ljudsfär vilket föranledde en vidare utredning. Det visade sig att på en grusplan marscherade nio personer med givärsatrapper, en med en trumma samt en man stod i mitten och ropade komandon. De hade alla civila kläder vilket gjorde att man genast kunde avfärda alla misstankar om att vi traskat fram till en militärövning. De var riktigt dåliga på att gå i takt och alla svängde precis olika mycket med sina armar vilket gjorde att man kunde anta att de inte var några erfarna marscherare (vilket jag gissar inte ens är ett ord). Funderar på om det kunde vara några hemvärnsnördar, men nja, jag tror inte det heller... Kom fram till att det bara var en helt vanlig samling av människor med ett ovanligt intresse. Leve mångfalden!