Små bitar ur min vardag

Var och handlade mjölk imorse. Hade missat att göra det under gårdagen och tyckte verkligen att maken inte skulle behöva vara utan sin morgonlatte (fick mig visst en jag med). Före mig i matvaruaffärskön stod en liten tant (ca 40 år - och åldern och tanttiteln har egentligen inget med varandra att göra, för mig är tant mer en attityd) och oj vad hon var omständig. Hon skulle betala 110 kronor och 50 öre. Hela tiden skulle hon tala om en massa saker, som att "ja, har ju ingen tiokrona men jag hade en femtioöring och så ska jag se efter om jag kanske har en tjugokrona, och ja, titta det hade jag  ju". Varför behövde hon säga allt det där? Och hon var så fruktansvärt långsam, som om hon inte riktigt kunde tala och göra något annat samtidigt... Kunde hon inte bara tagit fram pengarna, betalat och sedan flyttat på sig. Långsamma människor kan irritera mig mycket! Men iaf, när jag stod där och irriterade mig på tanten fick jag mycket tid över till att snegla lite diskret på hennes id-kort. Jag brukar göra det om jag får möjlighet. Vet inte varför det är så spännande för mig att se vad folk heter samt när de är födda. Men nyfiken är jag!

Hm, många av mina inlägg kretsar kring tanter som irriterar mig. Jag måste vara ovanligt lättirriterad när det gäller tanter. Kanske någon form av tantläger skulle kunna hjälpa mig som människa. Ett läger med en massa irriterande tanter som gör sitt yttersta för att gör mig på dåligt humör. Då borde jag kanske kunna utveckla en högre toleranströskel...