Små bitar ur min vardag

Igår var vi ute på en lång promenad med hunden, det var trevligt väder och allt var grönt och skönt! Hon kissade 21 gånger, det tycker jag var många gånger. Hon löper och jag antar att det är därför hon upplever sig nödgad att kissa massor med gånger. Trots att vi bor tämligen centralt i det lilla samhället vi bor i lyckades vi av någon märklig anledning komma till en hage i vilken det strosade runt sju tjurar. De flesta var små men två av dem var riktiga bjässar! Hagen bestod av ett ynka litet elstängsel. Vi stod och betraktade dessa stora och vad man kanske skulle kunna tycka ganska onödiga djur en stund. De tog en paus i sitt betande och betraktade oss (vad jag tycker kanske lite mer viktiga djur - hybris naturligtvis) en stund (en mycket märklig mening blev det där...). Sedan beslutade sig en liten enklav, man kanske skulle kunna kalla det för ett kluster, av tjurarna att de skulle jaga oss, vilket de resolut gjorde. Mycket obehagligt. Vi sprang, och sprang, och sprang (konstnärlig frihet åberopas när det gäller kommatering) . Sedan stannade vi. Hur tänker man när man stänger in några megastora djur med ett litet snöre som ger en liten stöt? Jag tror inte att en gigantisk tjur på flera ton skulle stanna mitt i sin jakt på mycket betydelsefulla individer och en mycket bedårande hund för att den fick en mindre stöt på mulen, så dum kan väl inte ens en tjur vara?!

Fy 17 vad jag har ont! Min rygg gör ont. Mina händer gör ont. Jag har en mycket intressant kropp. Den knakar från flertalet leder och ställen. Mina händer knakar. Min nacke knakar. Min anklar knakar. Min rygg knakar. Undrar om detta är ett led i den generella apoptosen jag misstänker att min kropp genomgår....