Att prata med sig själv
Man brukar ju säga att det finns de som pratar mycket och får lite sagt och de som pratar lite men får mycket sagt. Jag skulle nog inte placera mig i någon av dessa kategorier. Jag kan ibland säga otroligt lite och får då inget sagt alls. Andra stunder kan jag prata massor och samtidigt få mycket sagt och ibland bara babblar jag och vet inte riktigt vad jag sagt - som i bloggen exempelvis. Jag får väl tillstå att det inte är alla inlägg som postas här som är väl genomtänkta. Dock är vad som postas här ärligt, det är en liten inblick i vad som finns i mitt huvud, i mina tankar.
Läste lite om Aspergers syndrom (AS), de ägnar sig visst åt något som kallas self talk. Undrar om det är samma sak som att prata med sig själv? Tänk om det är AS jag har... nä, skulle nog tro att det enda jag lider av är hypokondri och paralyserande hybris, det sistnämnda kan jag väl inte direkt påstå är något jag egentligen lider av.
Nu är jag ju ingen läkare, men jag tror inte du har Asperbergs, dom är väl totalt känslokalla och det är ju inte du? :-))
Du är nog bara en underbar hypokondriker ^^
Det har du nog rätt i. Jag har ju haft ont i ryggen ett tag, över höger njure ungefär. Först tänkte jag att det nog var cancer, sedan kom jag på att det troligtvis är njursten (men en annorlunda form som inte känns som de brukar för alla andra). Nu är det beslutat att det är ett muskelfäste som spökar...har dock inte släppt de andra tankarna helt. Nu ska jag ut och springa. Måste bara tanka över (och nej inte från nätet utan från en skiva!) lite nytt i min i-pod. Börjar bli lite långtråkigt när man lärt sig hela spellistan så man vet vilken låt som kommer närnäst.
[Redigerad för att följa riktlinjerna i denna blogg]
Muskelfästen kan jag däremot, så det är bara att komma hit så ska jag hjälpa dig att träna!
Spring duktigt och tänk på bäckenet! ^^
Svansen mellan benen och en stolt rak hållning!