Som en dans...
Igår när jag just skulle gå in med hunden och lyssnade på musik i lurar tyckte jag att det var passande att ta några små danssteg just som jag öppnade dörren till vårt hus. I min ensamhet när jag tror att ingen ser är jag en mycket dansant ung man, i verkligheten när folk tydligen ser är jag mest bara en pinsam medelålders herre som börjar bli stel i lederna...
Tänk att jag så ofta lyckas att göra saker som jag upplever som jobbiga. Tur att jag är en mästare på att skämmas.
Kommentarer
Trackback