Små bitar ur min vardag

Det har den senaste tiden skrivits många spaltmeter kring den här begravningen av en liten flicka som SVT sände igår. Jag delade länge denna kloka persons åsikter.

Imorse läste jag Johan Cronemans krönika i DN och den fick mig faktiskt att fundera en gång till. Croneman skriver bland annat "...kamerorna höll sig på avstånd, inga närbilder, bara en vanlig vacker, ljus begravning. [...] När familj och vänner skulle ta ett sista farväl lämnade SVT ceremonin, det var känsligt och snyggt gjort.[...] ...man har rapporterat om det som ett sekunddrama, följt det timme för timme, dag för dag, vecka för vecka. Varför skulle man inte, för en gångs skulle, vara med hela vägen? [...] Att man just denna gång skulle ha gått över den slutgiltiga gränsen är ju ren nonsens, den är passerad för flera år sedan. [...] SVT sänder gudstjänster, varför inte en begravning? Vi frossar gärna i brottet och våldet och de anhöriga på ett sätt som gör oss helt främmande - plötsligt får vi se den sista konsekvensen: En liten vit kista med en liten död flicka i."

Kanske var det inte så väldigt märkligt av SVT att sända denna begravning, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker. Jag som alltid brukar ha en åsikt om nästan allt, här står jag faktiskt utan. Men det kanske inte gör något, det är ju så många andra som tyckt i frågan. Om jag beslutar mig för att skaffa en slutgiltig ståndpunkt i lovar jag att återkomma.