Små bitar ur min vardag

Igår kände jag mig riktigt krasslig och ungefär sjuk. Gick och lade oss runt nio, kan inte erindra mig att jag gått och lagt mig så tidigt på väldigt länge. Imorse mådde jag faktiskt lite bättre. Tänk vad lite sömn kan göra. Man kanske skulle sova mer. Oftast tycker jag att det är rätt trist att sova, har mestadels roligare när jag är vaken. Jag tror faktiskt att jag mår lite bättre, har inte känt efter så noga vilket nog är lika bra, skulle säkert bara inse att jag faktiskt är sjuk idag också. Om man låtsas att man är frisk mår man nog bättre än om man går och tänker att man är sjuk.

När jag kom hem igår så stod fortfarande flygplanet bland cyklarna. Har ännu inte klurat på om jag skall skrida till aktion eller om jag ska strunta i det och låta någon annan som är mer manad att engagera sig i sådant få ta tag i det hela.

Har nu levt med den stora tv-apparaten några dagar. Första tiden var jag nästan rädd för den, är man van vid en mycket liten tv blir omställningen till en större något märklig. Att se saker på en större tv blir mer in your face på något vis.

Jag är ganska bra på att göra listor över saker jag ska göra, jag är ungefär lika bra på att sedan låta listan bli liggande. Jag brukar oftast var för trött när jag kommer hem från jobbet för att orka ta tag i något som inte är absolut akut. Tyvärr har saker på listorna en förmåga att akutisera sig efter en tid. Exempelvis börjar det bli lite av en kris när det gäller att besikta bilen och jag måste verkligen skaffa ett nytt pass..och så måste jag...och det borde jag...jag ska även ta och...

Någon på min arbetsplats måste ha runt 30 pennor liggande på sitt rum eller in sin ficka eller var nu vederbörande lägger pennor. Några gånger i veckan måste jag gå till skåpet där pennor förvaras och hämta nya. Idag var dagen då jag tröttnade och märkte upp mina pennor. Får se hur länge de behagar att stanna i mitt rum denna gång.