Retoriska frågor och felvänd tröja
Ibland kan vissa människor störa mig väldigt mycket. Igår var vi på kurs med hunden vilket var trevligt, kallt, föga lärorikt, ganska motiverande och rätt kul. Där var en person som svarade på en retorisk fråga. Nä, det var inte ens en retorisk fråga, det var inte ens en fråga, vad hon besvarade kan nästan liknas vid ett påstående. Och visst, jag tycker absolut att man ska markera att man uppfattat riktad information, men i grupp anser jag att det sker bättre genom ett lågmält "ja", eller "mmm", en stilla huvudnickning kan också vara bra. Men man gör inte själv en utläggning i ett sådant fall, att göra det skulle jag tolka som om man mest bara gillar sin egen röst och tycker att man har så mycket viktigt inom sig som man bara måste dela med alla andra fast de inte bett om det och trots att det inte alls passar sig just då. Är man en sådan person så tycker jag man kan skaffa sig en blogg istället för att störa andra (det har ju jag gjort!).
Idag var en ovanlig dag, jag stressade inte på lunchen. Jag gick istället ut och åt tillsammans med de andra som jobbar på samma ställe som jag. Jag som hade varit duktig och tagit med mig mat eftersom jag befarade att jag inte skulle hinna hem på lunchen idag. Till min fasa märkte jag ungefär samtidigt som det blev min tur i salladskön att min tröja satt åt fel håll. När jag i brandmansfart kastar på och av mig kläderna när jag ska hem i vanliga fall så struntar jag i hur de hamnar, kastar ju över en jacka och cyklar snabbt som blixten så jag inbillar mig att ingen hinner se hur jag ser ut. Idag var det inte så, idag stod jag på ett lunchställe (och inte något sunkigt sådant heller) slevade upp sallad med tröjan åt fel håll. Ibland är det tur att jag är ganska bra på att skämmas. Oftast gör jag det åt andra människor, människor som inte riktigt förstår att de borde skämmas, men idag fick jag spendera lite skam på mig själv, kändes fint på ett förnedrande vis kan man väl säga.