Små bitar ur min vardag

Jag älskar mina skridskor! Inte nog med att de är roliga att åka på, de är faktiskt sköna! Helt obegripligt, man skulle kunna tro att skridskor inte gjordes sköna pga någon regel om att alla som gillar att åka ska straffas genom att få ont i fötterna (vem som konstruerat regeln? ja inte har jag någon aning om det, något pucko antagligen). En tid efter att jag gick ut gymnasiet började jag på konståkning, vilket jag nu ett antal år senare insett var ett helt livsfarligt beslut! Det som fick mig att börja var en idrottslärare i gymnasiet som på en idrottsdag såg mig åka och trodde att jag gått på konståkning i flera år och när informationen nådde henne att jag inte gjort det så deklarerade hon att jag var en otrolig naturbegåvning och att jag helt enkelt var tvungen att börja åka konståkning. (Tilläggas bör att jag aldrig hade stått på ett par konståkningsskridskor vid denna tidpunkt i mitt liv, utan var helt nöjd med mina mycket obekväma hockeyrör.) Så när tillfälle gavs började jag, lydig som jag är, träna konståkning. Halva första terminen åkte jag glatt runt på mina hokeyrör vilket fungerade utmärkt. Skodelen till mina konståkningsskridskor beställdes åt mig från Österrike och skenan köptes separat. Det tog mycket lång tid att få hit alla delarna och sedan få dem ihopmonterade, men när det väl var klart var det helt underbart. Skönare skridskor finns inte, det är jag helt övertygad om! Nu återstod bara konsten att lära sig att åka på dem vilket skulle visa sig vara något av en utmaning, ffa för att främre delen av skenan utgjordes av en hel drös med taggar som bara väntade på att bli nerborrade i isen och på så vis kasta mig handlöst framåt och neråt. Vi blev efter lite träning och ett antal ganska brutala smällar i isen ganska goda vänner jag och taggarna. Slutade åka efter två terminer, ett antal blåmärken och lite besvär med att få träning. Var nog lika bra att jag slutade, saknar inte träningen i öststatmanér (där man fick sig ett litet slag över fingrarna om man inte sträckte fint nog...). Men visst saknar jag känslan av att susa fram över isen, det är frihet i den känslan! Ska nog se om jag kan åka lite i helgen...