Små bitar ur min vardag

Tidigare i veckan var vi på begravning. Den avlidna var inte med i Svenska kyrkan och begravningen hölls således av en man från begravningsbyrån. Saknaden och sorgen hos de som är kvar i jordelivet går inte att beskriva i ord, jag tänker inte ens försöka. Vad jag dock tänker skriva om är mannen från begravningsbyrån. Hans uppgift var bland annat att läsa några dikter. Tyvärr verkade han inte ha insett att han borde övat lite hemma innan han gav sig på att försöka läsa dikterna för folk. Vid ett tillfälle som är så laddat med känslor borde man som begravningsbyråföreträdare ha vett nog att öva på de man ska läsa så man kan genomföra begravningen med värdighet och respekt. Det som kände speciellt och fint med denna begravning var musiken och dikterna, de speglade den avlidna och var personliga. Det känns egentligen konstigt att säga att en begravning är vacker eller fin, det finns inget vackert med sorgen och saknaden som blir kvar när någon gått bort, det finns dock vackra minnen av människan som levt och de tycker jag är fint att lyfta fram vid en begravning.