Små bitar ur min vardag

15/11 Vårt plan hem är försenat. Sitter mycket nära säkerhetskontrollen, från där jag sitter har jag en utmärkt utsikt över metalldetektorn. Tänk vad roliga alla ser ut när de traskar genom den. De allra flesta liksom marcherar igenom, svänger onaturligt på armarna och har en något spänd uppsyn som kryddas av en smygande nervositet. De flesta tänker nog ”Bara det inte piper...”. Jag passerade igenom för en stund sedan, det pep inte. Men jag fick allt ta och lyfta på kepsen jag bar och visa att jag inte hade någon liten ödla eller bombladdning på huvudet. Det hade jag naturligtvis inte. Jag tror att jag såg ut precis som alla andra, kanske även lite extra nervös eftersom det ligger i min natur att vara så.