Kontrasternas helg
Denna helg är en helg full av kontraster. Delvis vädermässigt, London har bjudit på både solsken och värme liksom störtregn och delvis det vi ägnat tiden åt har också på något sätt varit ytterligheter på varsin kant kanske man kan säga.
Igår var vi och provade klockor. Jag har länge suktat efter en klocka (som jag tror att trogna bloggläsare redan listat ut). Jag vet precis vilken jag vill ha men jag har aldrig vågat prova den, dels för att det faktiskt är lite overkligt och dels för att jag skulle bli så sjukt besviken om den inte passade, det skulle vara som att drömmen skulle dö på något sätt. Jag är välsignad/förbannad (ty det har både för- och nackdelar) med tämligen smala armar, när det kommer till klockor var jag rädd att mitt blygsamma handledsmått skulle ligga mig i fatet och klockan skulle vara tokstor och inte alls fungera. Det visade sig när jag efter en stunds ångest äntligen vågade fråga om jag fick prova klockan att den faktiskt passade utmärkt. Resten av eftermiddagen befann jag mig i någon form av bubblande tillstånd, att den liksom suttit där på min arm, om än bara för en liten stund, var en sådan fantastiskt känsla. Det spelar liksom nästan ingen roll att den troligtvis aldrig kommer bli min, bara tanken på att något så vackert finns där ute är nästan underbart nog.
På kvällen var vi och såg filmen Brüno (jag förstår inte varför den stavas med ü!). Den filmen var stundvis hysteriskt rolig och stundvis var den så osmaklig att jag faktiskt var tvungen att hålla en hand för ögonen.
Om Brünofilmen får representera ena änden av vad som kan betraktas som kultur går söndagen mer i "finkulturens" tecken. Söndag och fyra timmar opera, återkommer mer kring det senare.
Igår var vi och provade klockor. Jag har länge suktat efter en klocka (som jag tror att trogna bloggläsare redan listat ut). Jag vet precis vilken jag vill ha men jag har aldrig vågat prova den, dels för att det faktiskt är lite overkligt och dels för att jag skulle bli så sjukt besviken om den inte passade, det skulle vara som att drömmen skulle dö på något sätt. Jag är välsignad/förbannad (ty det har både för- och nackdelar) med tämligen smala armar, när det kommer till klockor var jag rädd att mitt blygsamma handledsmått skulle ligga mig i fatet och klockan skulle vara tokstor och inte alls fungera. Det visade sig när jag efter en stunds ångest äntligen vågade fråga om jag fick prova klockan att den faktiskt passade utmärkt. Resten av eftermiddagen befann jag mig i någon form av bubblande tillstånd, att den liksom suttit där på min arm, om än bara för en liten stund, var en sådan fantastiskt känsla. Det spelar liksom nästan ingen roll att den troligtvis aldrig kommer bli min, bara tanken på att något så vackert finns där ute är nästan underbart nog.
På kvällen var vi och såg filmen Brüno (jag förstår inte varför den stavas med ü!). Den filmen var stundvis hysteriskt rolig och stundvis var den så osmaklig att jag faktiskt var tvungen att hålla en hand för ögonen.
Om Brünofilmen får representera ena änden av vad som kan betraktas som kultur går söndagen mer i "finkulturens" tecken. Söndag och fyra timmar opera, återkommer mer kring det senare.
Kommentarer
Trackback