"För han är faktiskt farbrorn som inte vill va' stor..."

Minns ni denna?

Under helgen hade vi besök av vara föräldrar, mina päron och makens päron, fyra vuxna alltså (för varken jag eller maken kan väl räknas till den gruppen ännu(?). Det var riktigt trevligt!  

När jag var yngre tänkte jag att man blev vuxen när man kanske fyllde 18, 20 eller så och att man var helt klart gammal när man fyllt 30 år. Nu har jag redan hunnit fylla 18 och 20 för ganska länge sedan och funderade ett tag på om jag helt enkelt skulle flytta vuxengränsen till 50 år. Jag kan i vissa avseenden känna mig mycket vuxen. Att vara gift känns vuxet och väldigt fint (eftersom jag har världens bästa make!). Att ha hund känns vuxet. Att ha (om än bara tillfalligt) tre lägenheter i tre olika länder känns lite vuxet (och trevligt globalt). Att ha ett arbete känns vuxet. Att ha gudbarn och fadderbarn (alltså ett odöpt gudbarn) känns vuxet.  

Hm, jag vet inte om det är så hemskt att bli vuxen egentligen. Jag vet inte vad det är med det vuxna jag skyr egentligen. Efter att ha spaltat upp lite vuxensaker ovan så går det inte riktigt att blunda för 1) jag är vuxen och 2) jag tycker ju faktiskt att det är trevligt att vara vuxen!  

Så till alla småglin - ni har verkligen något att se fram emot! Att vara vuxen rockar! Man måste betala skatt och räkningar, man måste städa och diska, man måste laga mat, man måste betala försäkringar, man måste jobba, man har inget sommarlov, man har bara semester i några veckor, man måste...man måste och man måste...

Copyright Samuel

Avslutar med en bild från i lördags . London 2009

Kommentarer
Postat av: Åsa

Lite nyfiken... Hur gammal är du?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback