Små bitar ur min vardag

I måndags gick vill till Royal Albert Hall igen. Denna gång hade vi inte köpt biljetter i förväg, så det blev till att stå i kö. Var en lång kö men det gick faktiskt riktigt snabbt att komma in. Vi skulle få avnjuta Mahlers nia, hade ståplats vilket kanske inte är att rekommendera till klassisk musik men det fungerade ok. Var kanske lite störigt att man inte såg så perfekt som man kunde önskat, stundvis var det som att lyssna till en skiva med klassisk musik (vilket kan vara trevligt) utan att få satta sig ner (vilket kan vara mindre trevligt). Musiken var vacker och som tur var varade denna tillstallning inte fullt lika länge som operan vi var på i söndags (som var fyra timmar). Hade inte pallat att stå i fyra timmar för att lyssna på musik. Som vanligt gör ju folk sitt yttersta för att irritera mig. Denna gång var det en obehagligt lång man som stod snett bakom mig till vänster. Han andades superhögt! Jag kom ju dit för att avnjuta vacker musik, musik som inte alls kommer till sin rätt om den ackompanjeras av höga andningsljud. Nu förespråkar jag ju inte att han skulle sluta andas på något vis, det är inte bra att göra det. Men han kunde ju andats lite mindre eller åt ett annat håll kan man tycka.