Små bitar ur min vardag

Vad är det med mig egentligen? Jag måste ha en utstrålning eller en speciell doft som gör att folk liksom dras till mig med sitt skitsnack. Är det så att jag verkar vara någon som verkligen gillar skitsnack (dvs snack om andra människor där mycket av skitsnacket kan vara helt i linje med vad som betraktas som sanning och en del kanske är totalt överdrivet)? Eller framstår jag som otroligt förtroendeingivande, någon man kan dela sina hemligheter, bekymmer och övrig skit med? Kan det vara så att jag ser så totalt uttråkad ut att folk helt enkelt försöker muntra upp mig med att snacka om andra människor? Hoppas inte att det är så att jag är ås total ointressant att det enda folk kan uppleva skulle vara av intresse att samtala med mig kring är andra människors förehavande i mindre smickrande ordalag.  

Jag väljer att varken bekräfta eller dementera någon av teserna ovan.