Skratt och gurkmeja

Ibland är det faktiskt lättare att bara skratta fast man egentligen på insidan suckar. Man tenderar att få ett mycket trevligare bemötande och en trevligare atmosfär om man skrattar tillsammans med andra (även om man egentligen bara önskade att det dök upp ett stort hål som kunde sluka en omgående). Idag har varit en dag kantad av stora önskehål, tänk om de vara kunde slukat mig. Och vad är det egentligen med det där fejkskrattet? Man får ju ont i käkarna efter ett tag, kan inte minnas att jag fått ont av genuint skratt. Och jag har skrattat mycket i mina dagar, ofta tillsammans med andra (och ska man vara ärlig så ofta åt andra också) men jag har inte fått ont i m. masster och m. temporalis av ett äkta skratt. Hm, antar att det är världens sätt att ge igen, typ "här får du för att du fejkskrattar"...

Igår lagade vi Emmas veganska indiska gryta. Mycket gott. Dock var gurkmejan slut så färgen blev lite trist. Gurkmeja, hm, hur växer den egentligen? Det måste jag ta reda på! Dessutom lagades det något som heter något i stil med ossubucco (eller något liknande...) mycket gott.

Emmas indiska grytaOssubuccu


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback