Små bitar ur min vardag

En olycka kommer sällan ensam. Varför är det så? Nu när jag efter min cykelincident äntligen börjar bli bra i hand och knä har jag fått någon form av nackspärr. Alltså nackspärr...finns det något mer löjligt egentligen? Suck, det är så totalt handikappande och dessutom ser man ut som om man går i ett luciatåg för gamar. Man är stel och rak i ryggen som brukligt i ett luciatåg (gissar jag) och så kan jag inte hålla huvudet i ett bekvämt läge utan är hänvisad till en mer gamlik position.