Små bitar ur min vardag

Den 15 mars 2007, suck vilken dag! Tyckte att jag varit så välplanerad inför dagens resa till Umeå. Hade tom bytt plats på cabben och den andra bilen (för att kunna ta den andra bilen till flygplatsen och fortfarande kunna behålla platsen på gatan. Vågade inte riktigt lämna cabben på flygplatsen över natten ? trots att det kostar flera hundra kronor att stå där och ja, jag är väl lite överbeskyddande när det gäller cabben). Trots att jag planerat så väl var jag ändå lite sen, inte mycket men tillräckligt för att inse att jag inte skulle hinna ta mig till terminalen från den något billigare långtidsparkeringen då jag missat en avfart. Istället fick jag stå på den vanliga parkeringen. Det var som vanligt svinkallt på planet. Ska det vara så svårt att värma upp en flygplanskabin? Jag skulle med glädje betala lite extra för att slippa frysa ombord.

Framme i Umeå tog jag faktiskt bussen. Jag har nog inte åkt buss på över ett år (och jag har gjort det måste jag varit mycket bra på att förtränga det hela). 35 kr kostade bussresan, det var ju nästan gratis! Bra för både plånbok (inte för att jag använder sådan, kör med korthållare ? mycket praktiskt!) och miljö! Ungefär alla på bussen talade i sina mobiltelefoner. Han som körde gjorde det inte, han pratade med den enda passageraren som inte pratade i telefon. Passageraren hade i fyra månader jobbat som väktare i Norge. Väktarkillen hade ännu inte lyckats spara ihop 50 000 kr. Busschauffören frågade nämligen om det specifikt, enligt mig en mycket märklig fråga. Kanske hade chauffören ett skrikande behov av just 50 000 kr och således funderade på att byta bana. Kör man buss för det sympatiska priset av 35 kr per passagerare tar det kanske ett tag att få ihop 50 000 kr.

Åt lunch för 70 kr och då fick man inte ens ut maten utan fick hämta den själv när bespisningstanten ropat ut ens nummer. Jag och kamraten hade fått vår mat tilldelad samma nummer. När vårt nummer (35) ropades ut traskade vi dit, tyvärr gick vi kanske lite för långsamt (och då ska man komma ihåg att jag är känd för att traska raskt) för en mycket  (får vi förmoda) hungrig tjej stal min mat! Hon tog verkligen min mat! Så jag fick vänta en stund till och fick hennes istället, tur att vi beställt samma sak! När jag skulle tillbaka till bespisningspersonen för att göra ett nytt försök att hämta mat höll jag på att halka omkull i lite sås som någon varit klumpig nog att spilla på golvet. Det kan inte ha varit jag eftersom jag blev bestulen på min ursprungliga mat!

Hade iaf tur med hotellrummet! Det var tydligen slut på enkelrum så jag hade fått ett dubbelrum som var mycket större och finare än det jag hade förra gången jag var i Umeå.

Har just läst ut boken Bergdorfblondiner av Plum Sykes. Jag väljer medvetet att varken kommentera bokval eller hur den var. Kanske inte helt smart att läsa ut den redan vid 20-snåret. Fanns märkligt nog (år 2007) ingen kabeltv på rummet, vilket gjorde resten av kvällen rätt långtråkig. Undrar om avsaknaden av kabeltv är typiskt för Västerbotten (för jag tror att det är där jag var) eller var det bara på detta hotell det inte fanns? Fast det vore konstigt om det var just på det där hotellet, det var ju trots allt det dyraste på listan över föreslagna hotell jag hade fått.

Jag råkade under kvällen spilla ut ungefär en halv Cola light på heltäckningsmattan. Torkade upp så gott det gick. Resten (det som blev kvar i mattan ? usch så snuskigt!) får man väl betrakta lite som en hämnd för att det inte fanns någon kabeltv.