Små bitar ur min vardag

Idag kom tvn tillbaka, åh vad den är fin! Han som körde hit den ringde när han stod ute på gatan och bad mig komma ner och hjälpa honom bära in den. För det första, det är väl ändå inte mitt jobb? Inte brukar jag be människor göra mitt jobb om dagarna (eller jag är inte så dålig på att delegera, men bara till de som har i uppgift att faktiskt göra saker åt mig) men tänk om man kanske skulle börja med det, vore ju faktiskt rätt smidigt. För det andra så funderar jag lite på hur det hade gått om jag hade varit en liten liten skör tant (nu är jag ju iofs nästan en liten liten skör tant..) med minimal muskelstyrka, hade vi stått ute på gatan resten av natten om ingen hade hjälpt oss? För det tredje så undrar jag lite hur körahemtvtillfolkkillens arbetsgivare hade tänkt att han rimligen skulle kunna utföra sitt jobb eftersom de inte skickat med honom någon form av anordning som han kunde köra lite större och tyngre saker med. Det kan ju inte vara tänkt att han ska behöva ringa till folk och be om hjälp att bära saker. Kanske skulle de kunna vara två i bilen, ev. skulle någon av de där pappersinsamlningsmänniskorna kunna hjälpa till eftersom de kommer få gå ner i tid om de gör sina rutiner mer effektiva. För det tredje gjorde det mig inget att hjälpa till att bära, jag behöver lite träning.

Undrar vilket världsproblem jag ska lösa imorgon...