Löpning och skitig Dior
Måndag 3/9
Imorse var vi ute och sprang, det var ungefär lika jobbigt som skönt. Det var ganska många andra som liksom vi ville inleda veckan med en stunds hurtbullighet nere vid havet. Det där med att springa 'tillsammans' med människor (man inte känner) har sina för- och nackdelar. Man kan ju få lite draghjälp och det kan ju vara skönt. Råkar någon framför en springa lite för långsamt är det ju ack så skönt att med fejkad lätthet segla förbi. Tyvärr har jag en ovana att 'segla' förbi folk i ett tempo jag egentligen inte bemästrar...men vad ska man göra - segerns sötma går inte att säga nej till. Dock ligger förnedringen aldrig långt bort, har man vridit upp sitt tempo för att springa om och sedan kroknar och bli omsprungen av den man just sprang om - total förnedring! Vid ett sådant tillfälle är det bäst att bara lägga av och kanske kan man även mumla något om att man ändå hade sprungit klart.
Läst ut A year in the merde av Stephen Clarke. Vill minnas att jag hissade den i ett tidigare inlägg (var det kanske rent av igår?). Jag får nog medge att boken mot slutet faktiskt kanske var en aning seg. Egentligen var den nog inte alls det, det var nog bara första halvan som var så hysteriskt rolig så att andra halvan (som var mer 'normal') i ren kontrast framstod som seg.
Vårt franska bankkonto är äntligen klart. Tänk att det skulle ta tre veckor - mycket imponerande att de alls får något gjort i detta land. (Först skrev jag ''...i detta ineffektvitetens mecka'' men sedan ändrade jag mig, det var faktiskt orättvist.)
Men jag måste faktiskt klaga lite på graden av service här. Maken köpte mig gigantiska och übersnygga solglasögon från Dior i födelsedagspresent. Jag var med och provade. Säljaren putsade brillorna lite och frågade hur de passade och om han skulle justera något - inget att klaga på ännu. Sedan gick han till något litet utrymme bakom kassan för att hämta fodralet, som i detta fall var en vit låda. När han kommer tillbaka med min låda ser jag hur han gnider lite med tummen på ett ställe på lådan, stoppar i Diorbågarna och lägger hela härligheen i en påse. När vi kommer utanför butiken granskar jag lådan. SKANDAL! På min vita fina Diorlåda är det en fläck, det var den han halvhjärtat försökte gnida bort med sin tumme. Hm, ingen ska då komma här och sälja oss smutsig Dior! Vi gick tillbaka och fick lådan bytt...efter lång väntan. Det är verkligen dåligt att försöka sälja skitig Dior till någon, sådant borde faktiskt inte få förekomma! Om det inte var för att jag faktiskt har semester hade jag skrivit ett argt mail till hans chef. På tal om det...undrar hur det går med min hatkampanj mot BR Leksaker...
Igår spelade jag 330 poäng i Yatzy, det var bra.