Små bitar ur min vardag

I lördags var jag på ett mycket vackert bröllop med en god och trevlig middag efter. Då hunden varit lite överbeskyddande sedan vi kom hem, antar att hon saknat sin flock lite, hade vi inte hjärta att lämna bort henne över natten så vi åkte hem på kvällen. Det var mörkt och regnade när jag skulle ratta vår lilla bil hela vägen hem. Vägen var beströdd av diverse amfibier - paddor (eller grodor, vet faktiskt inte vad det är för skillnad mellan de två, dessutom har jag ingen aning om vad för djurgrupp de tillhör, men i samanhanget upplever jag det som mindre viktigt). En nyhet för mig var att dessa tämligen obehagliga små varelser hade en så stark dödslängtan. Helt orädda satt de mitt på körbanan och bara stirrade stint rakt in i döden (i detta fall oturligt nog vår bil). De verkade inte ha en tanke på att flytta sig eller på att det kanske var totalt olämpligt att sitta på vägen, jag gissar att paddor inte tänker så mycket. Jag kan ju inte direkt stoltsera med att jag värnar om alla djurs bästa (jag äter ju faktiskt vissa av dem) men jag tycker inte om att köra över dem...mest för att jag inte vill kladda ner bilen. Vem har egentligen lust att kliva ur sin bil mitt i natten (i regnet) för att skrapa av ett dussin mosade paddor? Inte jag iaf...