Små bitar ur min vardag

Idag arbetade jag tillsammans med en ny person om tillfälligt är på min arbetsplats. Tanten var ju bra kul! Hon frågade om jag kände någon som hette något som jag inte alls kommer ihåg. Nä, borde jag det svarade jag och tänkte att nu har jag säkert missat någon mycket prominent och framstående karaktär inom min yrkeskår. Så var det inte. Anledningen till varför hon undrade om jag kände honom var för att han också levde tillsammans med en man. Jag upplyste henne om att alla vi HBT-personer faktiskt inte känner varandra. Jag är innerligt glad för det, det finns nog en ungefär lika stor del av HBTarna som jag inte vill känna som det gör bland nonHBTarna. Om sanningen ska fram så är det faktiskt få människor som jag vill känna, det är inte många som passerar nålsögat. Men de om faktiskt passerat är jag väldigt glad för att jag har i min tillvaro.