Små bitar ur min vardag

Som ni inte vet (eftersom det inlägget inte postades på bloggen) så fick vi en tårta av våra überunderbara vänner, tillika föräldrar till fadderbarnet av hankön. För det första, näst efter att skapa världsfred så måste ge bort tårta vara en av de finaste handlingar man kan göra! Jag tror inte att det ens går att greppa hur vacker och fin handling det är att ge bort tårta! Tårtan var en mousskapelse med passionsfrukt...det verkligen vattnas i munnen när jag tänker på den. Under hela gårdagen ägnade jag en stor del av min tankeverksamhet åt att tänka på den där tårtan (som det då inte var så mycket kvar av) som stod i kylskåpet. Nu finns det bara lite lite kvar av den. Det är svårt och känns jobbigt. Ska jag (ok, kanske att maken också får lite om han är snabb) snåla och bara äta småbitar så den finns med oss längre tid eller ska jag förslusta mig och bara äta allt på en och samma gång och njuta maximalt? Svårt! Jag är så evigt tacksam för den där tårtan, den har skänkt mig så många stunder av lycka!