Små bitar ur min vardag

En mycket märlig sak hände min make i lördags. Han skulle på en kurs i Italien och innan vi åkte iväg med honom till flygplatsen stannade vi vid en större elektronikkedja för att köpa ett USB-minne. När han sedan var i Itaien ringde vår bank upp honom och undrade om han verkligen var i Italien eftersom de noterat ett inköp i Sverige i en hemelektronikaffär och sedan samma dag noterat inköp i Italien. Tydligen börjar det blinka någon sorts varningslampa inne på bankkontoret då. Snacka om att vara övervakad. Jag trodde faktiskt inte, naiv som jag stundvis är, att banken verkligen på riktigt tittade på alla inköp man gör. Tänk vad kul det måste vara att jobba på bank och ha som arbete att hålla koll på var folk gör. Exempelvis "Nämen titta nu åker de på semester...jasså apelsinjuice till frukost och nämen vad gör de nu då? Ska de verkligen äta igen? De måste ju vara superfeta. Oj, jasså firar de något eftersom de köper så dyrt vin...etc etc" Tänk att allt man betalar med sitt kort registreras. Obehaglig tanke faktiskt! Men samtidigt lite skönt eftersom ens kortinformation faktiskt kan komma i orätta händer och att folk kapar kort och annat hemskt bara för att snylta på ens kapital - då finns det en liten trygghet i att banken gör vad de kan för att inte det ska hända. Men jag antar att det egentigen inte är av snällhet banken gör så, det är säkert så att banken kan bli skyldig att ge en pengar om något skulle hända med ens pengar (som skulle kunna skyllas på banken). Och som alla vet så är ju det det värsta som banker vet, banker gillar att ta pengar, de gillar inte att ge pengar. Jag antar att de behöver ta mycket pengar av oss vanliga om de ska ha råd att ha någon som sitter och bevakar alla inköp man gör.