Fattig i Lodon är en sport
Eftersom jag lever med uppfattningen att vi inte har några pengar (jag vet att det är flera som inte alls håller med om det) så har jag gjort det till en sport att göra av med så lite pengar som möjligt varje dag. Eftersom jag inte kommer börja jobba på ett par månader så tycker jag att det är sunt att inte göra av med några pengar alls även om det är svårt. Men jag måste säga för att vara en person som gillar att köpa saker (och att dessutom vara en sådan person i London) så tycker jag att jag varit väldigt bra på att inte göra av men pengar. Egentligen gillar jag inte att snåla men när man väl beslutat att det är en sport och en utmaning så kommer den där tävlingsmänniskan fram i mig, den där som inte förlorar och inte misslyckas. Igår får jag nog säga att den där vinnande personen (Tävlingssamuel) fick sig en liten knäpp på näsan. Jag handlade. Köpte kuvert, frimärken och ett kort (tänk att jag köpte ett kort - det har jag inte gjort på flera år tror jag, jag älskar ju att göra kort, men tyvärr har jag inga saker här som man kan göra kort av och inte tänker jag köpa några heller).
Eftersom jag ändå var i göra-av-med-pengar-läge så tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök med KFC. Det var öppet, såg inget anslag om att någon kortterminal skulle vara trasig så allt verkade vara ok. Dock såg jag inte längre den stora skylten med den mat jag tänkt att testa, vad skulle jag göra nu? Jag hade ställt in mig på att jag skulle beställa just denna rätt och nu fanns den inte. Eller gjorde den det? Jag letade och letade på menyn men kunde inte se den, det kluriga var att jag inte riktigt minns vad den hette, hade jag gjort det hade ju saken varit enkel då hade jag kunnat frågat om den fanns men eftersom jag inte hade koll på namnet så var det inte så enkelt. Suck! Efter att ha stått där inne och sett förvirrad ut lämnade jag snabbmatshaket hungrig och gick till mataffären istället.
I mataffären frågade killen i kassan "Are you alright?". Undrar om det var så att jag fortfarande såg förvirrad ut efter KFC-misslyckandet eller om det bara var hans sätt att säga "Tjena, läget?", jag svarade att det var bra med mig, tackade artigt (utan att buga) och gick hem. Jag måste ju säga att de är väldigt artiga i detta land. Man är ju van att kassapersonal i Sverige säger "Hej" (om ens det) här borta frågar de hur man mår etc. Inte för att jag tror att de bryr sig det minsta om min hälsa eller så men det kan ju upplevas lite trevligt när någon frågar.
Eftersom jag ändå var i göra-av-med-pengar-läge så tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök med KFC. Det var öppet, såg inget anslag om att någon kortterminal skulle vara trasig så allt verkade vara ok. Dock såg jag inte längre den stora skylten med den mat jag tänkt att testa, vad skulle jag göra nu? Jag hade ställt in mig på att jag skulle beställa just denna rätt och nu fanns den inte. Eller gjorde den det? Jag letade och letade på menyn men kunde inte se den, det kluriga var att jag inte riktigt minns vad den hette, hade jag gjort det hade ju saken varit enkel då hade jag kunnat frågat om den fanns men eftersom jag inte hade koll på namnet så var det inte så enkelt. Suck! Efter att ha stått där inne och sett förvirrad ut lämnade jag snabbmatshaket hungrig och gick till mataffären istället.
I mataffären frågade killen i kassan "Are you alright?". Undrar om det var så att jag fortfarande såg förvirrad ut efter KFC-misslyckandet eller om det bara var hans sätt att säga "Tjena, läget?", jag svarade att det var bra med mig, tackade artigt (utan att buga) och gick hem. Jag måste ju säga att de är väldigt artiga i detta land. Man är ju van att kassapersonal i Sverige säger "Hej" (om ens det) här borta frågar de hur man mår etc. Inte för att jag tror att de bryr sig det minsta om min hälsa eller så men det kan ju upplevas lite trevligt när någon frågar.
Kommentarer
Trackback