Små bitar ur min vardag

För några dagar sedan gjorde jag något knasigt, jag vet inte vad det är för fel på mig, det bara blev som det blev. Tror ingen for illa av vad som inträffade men lite knasigt får man allt säga att det blev.  


Detta är vad som hände: jag var hemma och diskade (eller något annat husligt) när det knackar på dörren, eftersom jag inte känner någon som bor i närheten och eftersom man inte kommer in i byggnaden utan nyckel blev jag naturligtvis förvånad. Jag öppnade dörren, vilket är det artiga att göra om någon knackar, för att mötas av en städare. Städaren var en farbror kring 50 år som såg ut att vara av kinesiskt (eller möjligtvis japanskt) ursprung. Han frågade om jag ville ha en "quick clean" och av hans brytning att avgöra så gissar jag att han inte var född här i England. Eftersom jag upplevde vår lägenhet ganska stökig just vid detta tillfälle tyckte jag att det helt enkelt var för pinsamt att släppa in honom i oredan så jag avböjde vänligt, tackade och bugade. Ja just det, jag bugade! Jag vet inte varför men det blev så, jag antar att jag med mina fördomar tänkte att det var artigt att buga inför denna man av kinesiskt (?) ursprung. Det var inte en väldigt djup bugning, inte en sådan som man kanske förväntas göra inför en kunglig person eller så (inte för att jag skulle buga inför någon som tyckte att han/hon var kunglig, det skulle jag ALDRIG göra!!!), utan en mer lätt artighetsbugning. Jag är alltså en sådan som bugar mig inför en städare och INTE inför "kungligheter". Städaren såg inte ut att ta illa vid sig av min bugning så jag tror inte att jag förolämpat någon. Men det är märkligt vad ens fördomar kan ställa till med, bara för att jag tyckte att han såg kinesisk ut så bugade jag. Ibland undrar jag hur jag tänker egentligen...