Små bitar ur min vardag

En av mina favoritbloggare skrev tidigare i veckan ett inlägg om hur privat man egentligen ska förhålla sig på sin blogg. Han funderade på hur personlig och privat man ska vara. I Samuels blogg får man som ni vet ta del av små bitar ur min vardag. Det är små bitar, min vardag är mer diger och omfattande än vad som speglas i bloggen. Man får som läsare av Samuels blogg ta del av mina tankar, åsikter och funderingar, men det är bara en liten del jag bjuder på här, det finns mycket mer i mitt huvud än vad som hamnar på bloggen. Anledningen till att inte allt som finns i mina tankar hamnar i bloggen beror dels på att mycket av det faktiskt inte är någons annans ensak och dels beror det på att ganska mycket skulle vara tämligen onintressant att läsa om och dels beror det även på att om jag skrev ner allt jag tänkte skulle bloggen bli väldigt lång och jag skulle antagligen inte orka skriva allt och ni läsare skulle garanterat inte orka läsa allt.
 
Anledningen till dessa rader om hur privat man ska vara kom sig av att vi nu på förmiddagen kollade på Google Earth och insåg att vårt privatliv inte kommer att vara på det vis vi tidigare har upplevt det. Vi noterade att huset vi bor i i Frankrike var mycket väldokumenterat och att våra franska balkonger var fotade med god skärpa. Nu var vi troligtvis inte i det hemmet just då vilket var tur. Tänk om det var så att vi knarkade och inte ville att någon skulle veta om det, tänk vidare om det var så att vi satt just vid vårt fönster och knarkade när bilderna togs, då hade hela världen sett att där sitter Samuel och hans make och knarkar. Nu knarkar vi självklart INTE (vilket bör noggrannt noteras), men privatlivet är inte alls som vi tidigare var vana vid. Även om de flesta ansikten av överblurrade så hade ju alla som vet var vår lägenhet ligger med stor lätthet listat ut att det var vi som satt där och knarkade (återigen, vi knarkar naturligtvis inte - det är bara ett exempel på en aktivitet som jag gissar att folk som håller på med den kanske inte vill att alla ska veta om att just de knarkar).  

Jag brukar alltid säga att jag inte har något emot övervakningskameror. Här i London finns det hur många som helst. Min åsikt är att har man inget att dölja så spelar det ingen roll om någon filmar en. Skillnaden här är ju att dels så hamnar oftast inte bilder från övervakningskameror på nätet för allmän beskådan och dels så kan man ju faktiskt välja att inte gå just där man ser att det finns en övervakningskamera. Dessutom finns ju kamerorna där till stor del för att jag ska kunna känna mig säkrare och för att skydda egendom. Skillnaden mellan Googles intrång i mitt privatliv och övervakningskameror är stor. Jag har inte valt att Google ska fota mitt hem och jag har absolut inte valt att mitt hem ska ligga ute på nätet för allmän beskådan. Dessutom såg jag att våra träjalusier som var nervevade verkligen behöver målas om.  

Undrar var jag kan lämna in min protest...