Att handla, del 1
Idag var jag bland annat och handlade en present på Selfridges på Oxford Street. Det är ett trevligt varuhus. Exempelvis har de en klockavdelning som man kan ägna en lång stund åt. Gick där och dreglade en stund och tittade på avstånd på de vackra klockorna. Jag vågade inte titta så nära eftersom att det skulle blivit jobbigt av olika anledningar. Nu var det inte en klocka jag skulle köpa utan en helt annat sak som jag spanat på tidigare och nu beslutat mig för att inhandla. Varuhustjejen var synnerligen trevlig och gick dessutom ut på lagret för att se om de hade fler av varan jag ville ha så jag kunde välja den som var finast. Det är vad jag kallar bra service!
Gick sedan till Waterstone's (eller det är inte alls sant, jag åkte faktiskt tunnelbana en bit eftersom jag inte är så bra i ryggen och försöker undvika att röra på mig så mycket det går, gissa vem som kommer bli fet som bara den om ett par månader...). Köpte en bok eftersom jag tänkte att det kunde vara trevligt och bildande att ha något att läsa på tunnelbanan och på tåget. Spanade på Tea Time For The Traditionally Built av Alexander McCall Smith men eftersom den inte hade kommit i pocket ännu valde jag att vänta. Istället blev det Sea of Poppies av Amitav Ghosh. Varför det blev just den har jag ingen aning om, den stod högt upp i en hylla i ett hörn, många av böckerna fanns det flera kopior av dock inte denna. Kanske var det just denna ensamhet som appellerade mig, den solitära tillvaron gjorde att den utmärkte sig. Inte för att jag direkt letade efter reaöcker (även om det är något jag högt uppskattar) så hade jag sådan oförskämd tur att just denna bok var nedsatt till halva priset, det var vad det stora röda klistermärket på framsidan av boken lovade. När jag sedan gick till kassan för att betala slog kassatanten in det ordinarie priset. Jag tänkte att hon kanske skulle dra av hälften sedan vilket det visade sig att hon inte alls tänkt. När hon sedan vände på boken för att lägga den i en liten påse möttes hon av det stora röda klistermärket. Istället för att då dra av halva priset sade hon mycket irriterat att detta var helt fel och undrade på ett anklagande vis var jag hade hittat denna bok. Hallå?! Var man hittar böcker i affären där hon jobbar borde väl rimligtvis hon vara mer upplyst om än vad jag var. Jag pekade vagt åt hållet där hyllan stod och sa att jag hittat boken i en hylla. Visste inte riktigt om hon ville ha exakt hyllposition eller vad hon egentligen var ute efter när hon ställde en sådan urbota dum fråga. Det kändes som om hon funderade på om jag hade haft med mig klistermärket och själv satt det på lämplig bok, hon såg liksom så anklagande och misstänksam ut. Visst det kanske man skulle kunna göra, dock misstänker jag att kostnaden för att köpa in klistermärken som såg ut just på det viset skulle kosta mer än vad min pocketbok kostade (även om jag hade betalat fullt pris för den). Det slutade med att hon drog av hälften av priset, stoppade ner boken i påsen och krävde mig på rätt summa pengar. Jag gissar att resten av hennes arbetsdag inte var så lysande, antagligen spenderade hon en lång stund åt att fundera på var den där boken hade stått, vem som satt klistermärket på den och hur hon i framtiden ska kunna undvika att sälja böcker till halva priset eftersom det uppenbarligen var något hon starkt ogillade.
Gick sedan till Waterstone's (eller det är inte alls sant, jag åkte faktiskt tunnelbana en bit eftersom jag inte är så bra i ryggen och försöker undvika att röra på mig så mycket det går, gissa vem som kommer bli fet som bara den om ett par månader...). Köpte en bok eftersom jag tänkte att det kunde vara trevligt och bildande att ha något att läsa på tunnelbanan och på tåget. Spanade på Tea Time For The Traditionally Built av Alexander McCall Smith men eftersom den inte hade kommit i pocket ännu valde jag att vänta. Istället blev det Sea of Poppies av Amitav Ghosh. Varför det blev just den har jag ingen aning om, den stod högt upp i en hylla i ett hörn, många av böckerna fanns det flera kopior av dock inte denna. Kanske var det just denna ensamhet som appellerade mig, den solitära tillvaron gjorde att den utmärkte sig. Inte för att jag direkt letade efter reaöcker (även om det är något jag högt uppskattar) så hade jag sådan oförskämd tur att just denna bok var nedsatt till halva priset, det var vad det stora röda klistermärket på framsidan av boken lovade. När jag sedan gick till kassan för att betala slog kassatanten in det ordinarie priset. Jag tänkte att hon kanske skulle dra av hälften sedan vilket det visade sig att hon inte alls tänkt. När hon sedan vände på boken för att lägga den i en liten påse möttes hon av det stora röda klistermärket. Istället för att då dra av halva priset sade hon mycket irriterat att detta var helt fel och undrade på ett anklagande vis var jag hade hittat denna bok. Hallå?! Var man hittar böcker i affären där hon jobbar borde väl rimligtvis hon vara mer upplyst om än vad jag var. Jag pekade vagt åt hållet där hyllan stod och sa att jag hittat boken i en hylla. Visste inte riktigt om hon ville ha exakt hyllposition eller vad hon egentligen var ute efter när hon ställde en sådan urbota dum fråga. Det kändes som om hon funderade på om jag hade haft med mig klistermärket och själv satt det på lämplig bok, hon såg liksom så anklagande och misstänksam ut. Visst det kanske man skulle kunna göra, dock misstänker jag att kostnaden för att köpa in klistermärken som såg ut just på det viset skulle kosta mer än vad min pocketbok kostade (även om jag hade betalat fullt pris för den). Det slutade med att hon drog av hälften av priset, stoppade ner boken i påsen och krävde mig på rätt summa pengar. Jag gissar att resten av hennes arbetsdag inte var så lysande, antagligen spenderade hon en lång stund åt att fundera på var den där boken hade stått, vem som satt klistermärket på den och hur hon i framtiden ska kunna undvika att sälja böcker till halva priset eftersom det uppenbarligen var något hon starkt ogillade.
Kommentarer
Trackback