Små bitar ur min vardag

När jag nu på kvällen var och handlade mat valde jag (min vana trogen) fel kö. Hamnade efter en tant som var så långsam att jag höll på att bli galen! Hon hade väldigt mycket i sin kundvagn och eftersom de ännu inte uppfunnit varuband av den lite längre modellen (som de vi har i Sverige) i detta land krävs det av storhandlare att de tämligen omgående plockar ner varorna från andra sidan kassaapparaten innan det blir fullt där (vilket det blir ganska snabbt). Det gjorde inte tanten. Istället så ursäktade hon sig och meddelade att hon glömt en sak och sprang iväg för att hämta något. Kvar var jag och kassörskan. Jag stod där och såg på när bandet innan kassan blev mer och mer tomt och funderade på om jag skulle hjälpa tanten med att plocka upp hennes varor på bandet i hennes fråvaro. Det gjorde jag inte eftersom man inte ska ta på andra människors egendom (även om det i detta fall faktiskt inte var hennes egendom ännu, hon hade ju inte betalat för varorna). Efter en stund blev det dock fullt på andra sidan kassaapparaten och kassörskan kunde inte göra mer, där var vi, hon och jag, och utbytte blickar av gemensam irritation. Tanten kom sedan tillbaka och plockad ner de varorna som passerat kassörskan och frigjorde på det viset utrymme vilket möjliggjorde för kassörskan att forsätta med sitt jobb. Jag hade nu stått och väntat en ganska ansenlig stund, borde givetvis ha bytt kö men det känns som att varje gång jag fattar beslut om att byta kö visar det sig att det kanske var ett mindre klokt beslut. Istället för att skynda sig att betala så öppnar tanten ett paket med dadlar och stoppar en i munnen innan hon börjar leta efter sitt betalkort. Ingen kan vara så sugen på dadlar att man prompt måste ha en när man slösat bort tid för andra människor! Dadlar kan vänta tills man kommer hem, det är min bestämda åsikt!!!